Mer om vindkraften och fågelslakten

"Inventering" nedanför ett vindkraftverk i Navarra i Spanien

Det är glädjande att människor i allt större utsträckning uppmärksammar de skador som vindkraftsutbyggnaden åsamkar djurlivet. Hittills är det mest sällsynta fladdermusarter som kunnat stoppa propellrarna. Nu senast har det hänt i norra Skåne. Massmorden på fåglar har däremot kommit i bakgrunden trots att det faktiskt är ett ännu större problem.



Från Tyskland och Spanien finns förskräckande siffror på hur många rovfåglar som faller offer för de vassa propellerbladen. I Tyskland, med 17 000 MW vindkraft, beräknas fågeldödligheten per år till ca 1,5 miljoner individer, medan dödstalen för Spanien med sina 18 000 vindkraftverk uppgår till mellan 6 och 18 miljoner fåglar per år! Och lika illa är det i Storbritannien, Holland och Belgien.

Det är framför allt större fåglar som drabbas: örnar, hökar, glador, tranor och storkar. Antalet fridlysta kungsörnar har t.ex. decimerats kraftigt under det senaste decenniet. Amerikanska naturvårdsverket räknar med att minst 100 örnar varje år skärs sönder av propellrarna i Altamont Pass i Kalifornien.

I Sverige diskuteras sällan den fågelslakt som sker i skuggan av vindkraftverken. En undersökning gjord 2011, då antalet svenska vindkraftverk var 1 661 stycken, anger dödstalen till 4 000 fåglar av alla arter per år. I undersökningen sägs dock att turbinblad med stor svepyta når högre upp i luften och därmed utgör ett ännu större hot än de mindre installationerna (hastigheten på bladspetsarna uppgår till hela 358 km/tim för 50-metersbladen).

Ett vanligt argument från vindkraftföretagen är att fler fåglar dödas i trafiken och av höga byggnader och katter(!) än av vindsnurrorna. Vad som inte sägs är att det mestadels handlar om stadsfåglar som duvor, kajor och gråsparvar och inte om örnar och storkar. Argumentet att kraftledningar är en lika stor fara för fågellivet håller inte heller – ju mer vindkraften byggs ut desto fler kraftledningar behövs.

Skeppsgossen efterlyser en opartisk utredning och kommentarer från t.ex. Sveriges Ornitologiska Förening, en organisation som varit oroande tyst i sammanhanget. För att få fram rättvisande siffror krävs en löpande inventering av områdena runt vindfarmerna, kanske varje dag och varje vecka under minst en månads tid och under olika årstider – och inte bara ett och annat stickprov. Mellan stickproven hinner ju kadavren ätas upp eller släpas iväg av rovdjur. Det finns kritiker som menar att marken runt ett vindkraftverk är mjuk av ruttnande fåglar…

Till slut hoppas jag att någon representant för våra naturvårdande organisationer uppmärksammar det här inlägget och ger en trovärdig kommentar till denna masslakt på fåglar världen över.