Filosofiska funderingar

I tidskriften Forbes publicerades härförleden en artikel signerad Harry Binswanger. Harry med det krångliga efternamnet är filosof, och jag tycker att hans funderingar kring klimathysterin är så bra formulerade att jag gärna vill delge dig dem i förkortad form. Vill du läsa hela artikeln i original, gå till www.forbes.com

Jag var 35 år när förutsägelserna om en kommande istid ersattes av AGW-profetiorna. Nu är jag 68 och ännu har jag inte märkt av något varmare väder. Det är ju sådant som får en att fundera över uttryck som ”konsensus inom forskarvärlden”.

I januari 1979 publicerade New York Times en artikel om den smältande isen på Antarktis. ”Om istäcket i västra Antarktis glider ut i havet, vilket somliga glaciärforskare anser möjligt, kommer fartyg att kunna sjösättas från trappan till Capitolium i Washington och en tredjedel av Florida kan hamna under vatten, sade en klimatspecialist idag.”

En och en halv generation senare finns det inte enda plats på jorden där vädret påtagligt skiljer sig från hur det var 1979. Eller 1879. Visst kan kanske känsliga mätinstrument notera en eller annan förändring, men för en vanlig människa är Boston fortfarande Boston, Kairo är Kairo och Sidney är Sidney.

Klimatpaniken är inget annat än ett uttryck för människors rädsla för dramatiska förändringar som påverkar våra liv och inte en diskussion om en tiondels grad hit eller dit. Man säger att vi måste handla nu innan det är FÖR SENT! Det handlar inte om att våren kommer en vecka tidigare eller att sommartemperaturen går upp till 32 grader i stället för 31. Kyotoavtalet, CO2-skatten och miljöbilarna har kommit till för att stoppa en annalkande klimatkatastrof.

Eftersom ingen katastrof har inträffat på 33 år kan man ju undra över vad som ligger bakom olycksprofetiorna. (De flesta ”experter” är nu ense om att det inte skett någon global temperaturhöjning under de senast 16-20 åren.) Forskarna är förstås ute efter ryktbarhet och statliga bidrag, men hur reagerar gemene man? Vad kan förklara alla uteblivna hot årtionde efter årtionde? Kanske rör det sig om en personlig inneboende ångest som hittat ett sätt kanaliseras utåt. ”Planeten hotas av koldioxidutsläpp” är lättare att svälja än ”Mitt eget liv hotas av personliga problem”.

Under tiden får nog vi som längtar efter varmare väder fortsätta längta – eller flytta söderut.