Hur farliga är transfetterna?

 

Förra året föreslog Livsmedelsverket att det skulle få finnas högst två procent industriellt framställt transfett i det totala fettinnehållet i mat på den svenska marknaden. Det är samma nivå som andra länder som lagstiftat om transfett valt, exempelvis Danmark. Det är också gränsen för transfett i nyckelhålsmärkta produkter.

Till grund för de här direktiven ligger studier som påstås kunna bevisa ett samband mellan transfetter och hjärt-kärlsjukdomar. Men vem har granskat studierna och hur har de genomförts?

Vad de flesta av de här studierna visar är att transfetter som vi får i oss av t.ex. pommes frites tillfälligt höjer nivåerna av det s.k. onda kolesterolet och likaledes tillfälligt sänker “det goda kolesterolet”. Så långt är allt i sin ordning. Men vad betyder egentligen sådana tillfälliga förändringar av kolesterolet?

Skräckpropagandan vill få oss att tro att de ökar risken för infarkt. Men det finns inga data som styrker detta. Den enda slutsats man kan dra av studierna är att om det mot förmodan skulle finnas en ökad risk så är den för liten att man ska kunna mäta den med gängse metoder. Hittills har forskarna inte heller kunnat säkerställa transfetternas effekt i förhållande till andra faktorer som bidrar till hjärt-kärlsjukdomar (kosthållning, livsstil, genetiska faktorer etc.).

Den amerikanska livsmedelsmyndigheten FDA har gjort ett par uppskattningar av hur många färre dödsfall i hjärt-kärlsjukdomar som en märkning av produkter med transfetter skulle kunna ge. Det antal man kom fram till var 600 färre dödsfall om året, i hela USA (där runt en miljon amerikaner dör i hjärtinfarkt varje år).

Varför fortsätter då läkare och myndigheter att varna för – och till och med förbjuda – transfetter?

Först och främst handlar det om den överdrivna generella fettskräcken. Hysterin fick sig en rejäl känga när en större studie drog slutsatsen att lågfettsdieter inte ger några påtagliga hälsofördelar framför högfettskost. Därför har nu forskarna övergått till att fokusera på transfetterna för att skrämma allmänheten och kunna fortsätta att kamma in statliga bidrag. 

För det andra kan tillverkarna av livsmedel tjäna grova pengar på produkter som sägs vara nyttiga. Sedan lång tid tillbaka vet de att det ger större vinster att marknadsföra nya ”hälsoprodukter” än att ta en fajt med de myndigheter som värnar om ”folkhälsan”.

I Amerika har myndigheterna hotat McDonald’s och Kentucky Fried Chicken med stämningar om de inte hittar hälsosamma alternativ till sina frityroljor. McDonald’s sade att man skulle göra det, men sedan visade det sig att företaget inte kunde leta upp en acceptabel ersättning.

För 30 år sedan gick hälsodrevet mot vanligt smör och då lovprisades transfettbaserat margarin som ett nyttigare alternativ. Nu har man gjort helt om ifråga om transfetter men rekommenderar fortfarande margarin! Det visar ju hur mycket man kan lita på ”vetenskapen” när det gäller vår mat.