En gudsman om elbilar

Nytillverkad brittisk mjölkbil med eldrift

Den brittiske prästen(!) Philip Foster har på nätet summerat sina tankar om elbilar. Han har som så många andra kommit fram till att de inte har någon plats i vårt samhälle annat än som kuriositeter.



1. Förhållandet mellan genererad effekt och vikt för “elbränsle” jämfört med bensin är ungefär 1:10, vilket innebär att batterivikten och volymen är tio gånger så stor som för en bränsletank med samma kapacitet (sträcka).

2. I ett bensindrivet fordon minskar inte effekten allteftersom bränslet går åt, vilket är oundvikligt när det gäller elektriska fordon.

3. Tänk dig en elbil en vinterkväll när det är snöstorm på hedarna uppe i Yorkshire (jag bor i England, det måste vara ännu besvärligare i t.ex. Kanada). Batterispänningen har sjunkit på grund av kölden och reducerat kraften till motorn. Det går inte att ha någon värme påslagen eftersom det skulle dra ännu mer kraft ur batteriet; vindrutan isar igen och det blir allt kallare i kupén. Framför väntar en brant backe och troligen kommer bilen inte att orka upp för den. Någon laddning är inte att tänka på eftersom närmaste gård ligger ett par, tre kilometer bort. Och även om det funnits ett eluttag på närmare håll skulle det ha tagit flera timmar att ladda batterierna. Såvida bilen inte har en portabel generator med tillräcklig effekt och bensin att driva den med, alternativt ett nytt och fulladdat reservbatteri för så där en 10 000 pund, sitter bilföraren där och kan kanske inte ens få kontakt med civilisationen via sin mobiltelefon. Risken för förfrysning är stor och enda sättet att komma därifrån blir att vandra ett par kilometer i full snöstorm. Jämför detta med en bensin- eller dieseldriven bil. Visst kan en snöstorm ställa till besvär också för den som kör en sådan bil – men han kan förlita sig på värmeanläggningen även om bilen går på tomgång. Och skulle bränslet ta slut har han i de flesta fall en reservdunk att ta till.

4. Batterierna till ett elfordon kostar runt 10 000 pund och är lätta byten för tjuvar. Det gäller också i verkstäder där man enligt förslag ska kunna byta ut batterierna.

5. Vid en kollision utgör batterierna en stor brandfara och kan också orsaka kroppsskador om vatten läcker in under en regnskur.

Att betala 25 000 pund för en småbil som bara kan användas i närtrafik och bra väder är rena rama slöseriet. Det kräver också att du har en bil till för all annan körning. Påståendet att kostnaden för 150 km körning ligger på ett par pund är lika absurt som skönmålningen av sol- och vindkraft. Kostnaden för en backup – i det här fallet ett annat fordon med konventionell drift – blir så hög att all eventuell vinst äts up med råge. Exemplet från Yorkshire ovan kan tyvärr lätt överföras till London en sträng vinter. Om en Nissan Leaf eller någon annan elbil blir stående i tät trafik bildas snabbt köer… och andra elbilar kör slut på sina batterier medan de väntar på fri väg!

6. Hybridbilar är dyra men har vissa fördelar. På samma sätt som dieselelektriska tåg kan de maximera effektiviteten hos förbränningsmotorn som genererar ström till de elektriska motorerna. Men tekniken är ännu inte färdigutvecklad när det gäller bilar, vilket bevisas av att Toyota Prius inte är lika bränslesnål som den kunde vara.

Det heter ofta att elbilarna bygger på ny teknik och att man måste ge dem tid att bli bättre. Men det är en myt. Elektriska bilar är lika gamla som – om inte äldre än – fordon med explosionsmotorer. De användes i storstäderna under många år kring förra sekelskiftet men klarade inte konkurrensen, inte ens som mjölkbilar. (Som framgår av bilden finns det dock företag i branschen som envist håller på traditionerna och tillverkar nya eldrivna bilar för mjölkdistribution. Vilket dock knappast motsäger den kloke gudsmannens argument mot eldriften som sådan... Skeppsgossens kommentar.)

Tre glada nyheter

För ovanlighetens skull kommer här ett knippe GODA NYHETER – annars är det ju mest elände och katastrofer media talar om.

Först Afrika. En ny tysk studie som publicerats i tidskriften Nature uppger att den globala uppvärmningen mer eller mindre automatiskt kommer att förvandla Afrikas förbrända savanner till grönskande skogar redan till 2100. Det kan vi tacka den ökande koldioxidhalten för. Forskarna har kommit fram till att gräs och träd reagerar fundamentalt olika på temperatur, CO2 och bränder och att de hela tiden försöker ta över savannerna.

Om vi tar ett kliv norrut så hamnar vi till slut i Arktis. I Nunavut i Kanada skrattar inuiterna gott åt larmrapporterna om isbjörnarnas snara utdöende. I deras trakter finns det på en del håll fler björnar än människor. Inuiterna menar också att forskarna som dundrar fram i helikoptrar och skjuter bedövningspilar på dem utgör ett större hot mot beståndet än den regelrätta jakt som är tillåten. Och ändå fortsätter WWF att producera skräckfilmer med stackars utrotningshotade isbjörnar som tvingas rota i städernas soptunnor!

Mer Kanada. Vi som gillar hummer kan glädja oss att det varmare vattnet runt Nova Scotia lett till större fångster än någonsin. Vilket lett till att priserna sjunkit en hel del, medan priserna på andra livsmedel gått upp. Maine-humrarna är ute på marknaden en månad tidigare än normalt, eftersom det varit en så varm vår.

Varmare eller inte – grönt blir det, isbjörnarna trivs och humrarna blir fler… Än finns det hopp om en bättre värld.

Klimathäxornas fel att det regnar i Småland?

Under perioden 1520 till 1770 sammanföll topparna i antalet häxprocesser i världen med kalla väderperioder. När skördarna frös bort eller förstördes av regn sökte människorna efter syndabockar. I en bulla från 1484 skrev påven Innocentius VIII: “Det har på senare tid kommit till vår kännedom… att många personer av båda könen… har förstört jordens gröda, vinrankorna och fruktträden.”


”Ersätt begreppet häxor med skeptiker och snabbspola fram till 2012”, skrev Steven Goddard på sin blogg Real Science för ganska exakt ett år sen. ”Det är precis vad dagens klimatalarmister gör. De skyller cykliska förändringar i vädret på alla dem som inte ser världen med deras förvirrade ögon. Det komiska är att dessa vidskepliga knäppisar betraktar sig själva som intelligenta och kloka.”

Det finns all anledning att reprisera hans jämförelse idag, när vi har en socialdemokratisk partiledare som vill kasta miljarder i sjön på ”klimatinnovationer” och media som segervisst basunerar ut att klimatförändringarna måste stoppas bara för att Småland drabbats av ett skyfall.

Skeppsgossen erinrar sig också vad meteorologen Art Horn skrev efter klimatjippot i Mexico 2012:

“Även om vi kunde eliminera all användning av fossila bränslen i hela världen så skulle det inte ha någon egentlig effekt på jordens medeltemperatur. Att försöka minska de mänskliga koldioxidutsläppen är direkt meningslöst och dömt att misslyckas… ja, jag borde tillägga: om syftet är att ändra klimatet i framtiden. Om man däremot är ute efter tjäna pengar på utsläppsrätter är det hur klokt som helst.”

Art Horn ger också andra exempel på klimatprofitörer som exploatörerna av alternativ energi, vilka naturligtvis har ett starkt intresse av att bekämpa koldioxiden. Plus de hundratals organisationer som ser som sin mission att till varje pris rädda vår planet och bland annat vill suga pengar ur de rika länderna och ge till de fattiga länderna som inte längre får använda fossila bränslen för att skapa välstånd...

“Jordens tjocka atmosfär skapar en värmande växthuseffekt som utgör själva förutsättningen för allt liv på jorden och i haven", fortsätter Art Horn. "Om vi inte hade denna effekt skulle jorden förvandlas till ett isklot utan liv… Vattenånga och moln svarar för 90 procent av innehållet i atmosfären och koldioxiden för ca 8 procent… Av dessa 8 procent kommer enligt IPCC endast 3 procent från mänskliga aktiviteter som användning av fossila bränslen… Av detta följer därmed att endast 0,2 procent av CO2-tillskottet i atmosfären kan lastas på människans konto.”

Det är märkligt att lögnerna och skrämselpropagandan om vår klimatpåverkan fortsätter att frodas i Almedalen. Men politikerna använder dem utan att rodna för sitt röstfiske och svensken i gemen sväljer gladeligen betet, som kostar ”hen” både dyrare transporter och dyrare energi och som förstör kulturlandskapet med miljöreligionens egna minareter.

Ännu en grön avbön





Oljeskiffer - varuprov



”Fakta har förändrats, nu måste vi också ändra oss. Under de senaste tio åren har en osannolik koalition av geologer, oljeprospektörer, bankfolk, militära strateger och miljökämpar varnat för att 'peak oil'– den tidpunkt då jordens oljereserver börjar sina - ligger strax om hörnet. Allt talade för att det var så: produktionen hade gått ner, priserna hade ökat markant..."



Så inleder den välkände gröne förkämpen George Monbiot sin “avbön” i The Guardian. Han erkänner också att miljökämparna själva inte riktigt visste om detta var något önskvärt eller inte. Skeppsgossen minns att han jublade å Kjell Aleklett och de andra ”oil peak”-alarmisternas vägnar – ”så bra då, då löser sig ju problemet med CO2-utsläppen från trafiken av sig självt!”

Men Monbiot menade att bristen på olja i framtiden skulle kunna leda till nya katastrofer och en “växling” till ännu miljöfarligare bränslen som biobränslen och bensin framställd ur kol.



”Vi hade fel allihop”, skriver Monbiot. Alla förutsägelser om minskande utvinning har kommits på skam. ”Peak oil” har inte inträffat och kommer troligen inte att inträffa på mycket lång tid. I stället menar forskare att vi nu står inför en ny oljeboom och att senaste tio årens produktionsminskning har mer med pengar än med geologi att göra. De låga oljepriserna före 2003 fick investerarna att vänta med nya satsningar medan de senaste årens höga priser ändrat inställningen.

George Monbiot citerar en oljedirektör som heter Leonardo Maugeri och som säger att världen står inför den största ökningen av oljekapacitet sedan 1980-talet. För detta krävs ett stadigt oljepris på 70 dollar per fat (idag är priset ca 95 dollar fatet). Irak anses vara det land som kommer att toppa ligan, men USA:s satsningar på skifferolja har enligt Maugeri en enorm potential. Redan nu utvinns motsvarande 550 000 fat skifferolja per dag i Bakkenfältet i North Dakota.

“Problemet vi står inför”, skriver Monbiot, “är inte att det finns för lite olja utan att det finns för mycket... Det finns tillräckligt med olja i jorden för att fritera oss alla och ingen anledning för regeringar och industri att låta den ligga oanvänd. Tjugo års ansträngningar att förhindra en klimatkatastrof med moraliska argument har misslyckats, vilket senast demonstrerats i Rio de Janeiro förra månaden.”

Att George Monbiot ser på framtiden med två ögon i stället för ett är uppenbart. Redan för ett år sen väckte
han viss uppståndelse i de gröna leden då han tog kärnkraften i försvar och nu handlar det alltså om olja.
Skeppsgossen hoppas att fler enögda miljökämpar sällar sig till hans skara och att vi någon gång ska kunna lägga det meningslösa och improduktiva AGW-rabaldret bakom oss.



Sol- och vindkraftföretag på dekis

Men i gråmulna Sverige fortsätter kraftbolagen att satsa på solenergi... 

Ännu ett USA-företag i den gröna energibranschen har klappat ihop. Det är Abound Solar i Colorado. För bara fyra månader sen sparkade företaget 70 procent av sina anställda, i väntan på investeringar i ny utrustning för tillverkning av ännu effektivare solpaneler. Nu förlorar de återstående 125 medarbetarna jobben.

Och som vanligt är det skattebetalarna som får stå för fiolerna. Energidepartementet har lämnat Abound Solar en lånegaranti på 400 miljoner dollar. Då hette det att pionjärföretag som detta kommer att hjälpa USA att återta ledningen inom området förnybar energi och på sikt skapa tusentals jobb. Känns snacket igen?

Inte blir affären snyggare av att filantropen Pat Stryker är inblandad. Det är en kvinna som enligt pressuppgifter ekonomiskt stött Barack Obama under presidentkampanjen och genom åren bidragit med miljontals dollar till det demokratiska partiet. Så går det till i politiken, åtminstone i USA.

I sammanhanget vill Skeppsgossen gärna nämna att det danska vindkraftföretaget Vestas inte bara permitterat flera tusen anställda i början på året. Nu är tydligen marknaden för sådana här vansinnessnurror mättad och aktievärdet har rasat betänkligt. Dags för en ny smäll kanske?

“Så nästa gång ett företag i branschen grön energi meddelar att det avsiktligt srar ned produktionen för att hinna genomföra viktiga förändringar eller att ett tekniskt genombrott väntar runt hörnet eller att ett litet extra tillskott av statliga pengar är allt som behövs – tro det inte”, skriver bloggaren Paul Chesser.

P.S. Jag hittade ett intressant inlägg om solenergi i Sverige på alltid läsvärda www.theclimatescam.se


Enligt detta har Mölndals Energi satsat 81 000 kr på solceller för att producera beräknat 2 000 kWh/år. Underhållskostnaderna ligger på ca 9 000 kr. Livslängden för installationen är beräknad till 20 år.
Riktigt så mycket som man hoppats ut blev det dock inte utan årsproduktionen stannade vid
1 600 kWh (det regnar ju mycket och ofta på Sveriges framsida).
En kalkyl kan se ut så här: 90 000 : 20 = 4 500 kr + räntekostnader 3% = 2 500 kr/år.
Det ger en kostnad för elproduktionen från solceller på 3.50 kr/kWh.

Som hittat! D.S.

Åsa Romsson är ute och cyklar

Miljöpartister från Södermalm

Under den här veckan ligger Narrskeppet förtöjt i Visby hamn – för övrigt inte så långt från ett annat narrskepp med destination Gaza. Som alltid när politiker och tyckare träffas gör de sitt bästa för att överträffa varandras pajaskonster, i hopp om att kunna sälja förköpsbiljetter till Den Stora Föreställningen 2014.


Veckans mästare på kullerbyttor måste vara miljöpartiets Åsa Romson som bör tilldelas ett inramat diplom för sin logiska akrobatik. Hon brukar prata väder och den här gången hade hon sällskap av en som pratar ännu mera väder, nämligen hedersdoktorn Pär Holmgren. Om det här narrparet lyckades övertyga den församlade publiken om faran med för mycket koldioxid det vet inte Skeppsgossen, men SVT och andra PK-media refererade högaktningsfullt i vanlig ordning.

Så till Åsa Romsons eget paradnummer. Ett viktigt politiskt förslag som trillade ur hennes mun var att reducera momsen på reparationer av cyklar, kläder och skor… Just det: CYKLAR, KLÄDER och SKOR! Och se på sjutton – även detta idiotförslag refererades i pressen som om miljöpartiets språkrör hittat nyckeln till en koldioxidfri framtid i Sverige. Kraven på vederhäftighet är sannerligen inte så stora numera.

Skeppsgossen undrar i vilken värld miljöpartiet lever. För världen är ju ändå något större än Södermalm och större än till och med Stockholm. Där kan man ju cykla, fast det verkar onödigt krångligt med tanke på att det finns en fungerande T-bana till både Tensta och Rinkeby för den som vill se andra delar av världen.

Kanske har Åsa Romson & Co upptäckt att det blir många punkteringar på arbetsresorna per cykel och därmed för sena ankomster till viktiga partimöten och riksdagsvoteringar. Alltså behöver hon slå ett slag för cykelreparatörernas numera nästan utdöda skara. Som tur var finns det en sådan i Visby som fick fungera som illustrationsexempel.

Men hur är det då med skräddarna som sitter med benen i kors och lagar våra kläder från H&M, Dressman och Kapp-Ahl? Är det månne cykelsadlarna som sliter så hårt på den indiska bomullen att den här gamla yrkeskategorin går mot en renässans? Är månne jeansmodet på väg ut i mp-kretsar såsom varande alltför USA-kapitalistiskt?

För att nu inte tala om skor. När lämnade någon av Narrskeppets läsare in ett par skor för halvsulning senast? Idag springer ju till och med miljöpartisterna omkring i Adidas, Converse, Reebok och allt vad de heter och Skeppsgossen har aldrig sett någon skomakare som halvsular träningsskor. Men kanske finns det fortfarande hårdföra mp:are som kör med näbbstövlar, och det är förmodligen dem som Åsa Romson ömmar för.

Hennes tal i Almedalen var ett riktigt bottennapp som visar hur tomt det är under cykelhjälmarna hos våra politiker, kvinnliga såväl som manliga.

Ett par som har tänkt om

“I många år var jag en aktiv anhängare till IPCC och dess CO2-teori. Färska erfarenheter av FN:s klimatpanel har emellertid fått mig att omvärdera min inställning. I februari 2010 inbjöds jag att granska en IPCC-rapport om förnybar energi. Jag insåg snart att utkastet till rapporten var allt annat än vetenskapligt utfört. Rapporten var full av felaktigheter och den slutliga versionen redigerades av en medlem i Greenpeace. Insikterna chockade mig. Jag tänkte att om sådant kan hända i den här rapporten då måste det kunna hända med andra IPCC-rapporter också.”

Den som säger det här är ingen mindre än professor Fritz Vahrenholt, en av den tyska miljörörelsens fäder och chef för ett av Europas största företag inom förnybar energi. Han var inbjuden att föreläsa om klimatet vid Royal Society i London och gav en lång och intressant förklaring till varför han bytt sida i klimatdebatten.

En av hans referenser är de sedimentkärnor från Nordatlanten som maringeologen Gerard Bond analyserat. Bond – som dog 2005 – upptäckte att 1000-års klimatcykler och solcykler i stort sett är parallella. Enligt honom är det alltså solen som format temperaturkurvorna under de senaste 10 000 åren. Och det har den säkert gjort också efter 1850 när människan började pumpa ut stora mängder koldioxid från kol, olja och gas i atmosfären.

”Men”, säger Vahrenholt, ”baserat på historiska data bör solaktiviteten också ha ökat sedan 1850. Solens magnetfält har mer än fördubblats under de senaste 100 åren. Både tidsmässigt och storleksmässigt stämmer den påvisade höjningen av den globala temperaturen med 1°C väl med klimatcyklerna.”

Vahrenholt håller för troligt att både mänsklig aktivitet och naturliga processer påverkar klimatet – men hur stor roll spelar CO2? I sina datamodeller har IPCC överhuvudtaget inte räknat med solens inverkan. ”Oavsett om vi förstår denna mekanism eller inte, så kan IPCC:s klimatmodeller inte förklara 10 000 års klimathistoria. När de inte kan det, hur ska de då kunna användas för att förutsäga framtiden?”

Vahrenholt konstaterar till slut att solens magnetfält minskat under de senaste 10 åren och att det nu är svagare än på 150 år. Detta kan förklara att den globala uppvärmningen avstannat. Han gissar att uppvärmningen inleds igen 2030/2040 – vilket skulle innebära att den globala temperaturen som mest skulle öka med 1°C till 2100, alltså betydligt mindre än vad IPCC siat om.

“Hotet om en klimatkatastrof borde ha avskrivits och rädslan för en farligt överhettad planet borde ha förpassats till historiens klassiska vetenskapliga misstag… Valet står inte längre mellan en global katastrof och ekonomisk tillväxt utan mellan ekonomisk katastrof och klimatförnuft.”

En annan grön guru, 92-årige James Lovelock, skapade Gaia-teorin och brukar kallas ”den globala uppvärmningen gudfader”. En gång profeterade han världens undergång, men nu erkänner han att ha haft fel på många punkter ifråga om det framtida klimatet. Världshavens höjning är en: kanske stannar den vid endast 60 cm till sekelskiftet, säger han nu. Och för inte så länge sen retade han gallfeber på de gröna genom att deklarera att vindsnurrorna hör hemma på 1200-talet och borde ha fått förbli där.

“Det är så människorna fungerar”, säger han i en intervju i The Guardian. ”Om de hittar ett större ändamål av något slag skapas det snart en religiös rörelse omkring det. Nu råkar det vara den gröna religionen som tar över efter kristendomen. Jag vet inte om folk har märkt det, men de gröna använder ofta samma termer som de religiösa. Ett favorituttryck är skuld. Du kan inte vinna anhängare genom att säga att de gjort sig skyldiga till att CO2-halten i luften ökar.”

Lovelock tar också avstånd från dem som inte accepterar klimatvetenskapen. Men att debatten spårat ur skyller han framför allt på FN. Så fort de blandar sig i debatten ställer de till elände.

2012 är ett märkligt år. Engelsmännen har förlorat Lovelock och tyskarna Vahrenholt. Tänk om självaste överhovnarren Al Gore gjorde avbön på samma sätt, då skulle framtiden se bra mycket ljusare ut. Men det är han både för snål och för dum för – han har ju blivit mångmiljonär på en lögn och han tycks fortfarande tro att han har rätt. På nätet har det föreslagits att han borde ställas inför Haagdomstolen för brott mot mänskligheten, och det är inte utan att Skeppsgossen håller med.