Under krita trivdes både växter och djur!

Ett vanligt argument som framförs av dem om tror på den globala uppvärmningen är att vi inte har tid att vänta och se. De framhåller också att en temperaturhöjning på bara 2 grader skulle leda till en katastrof - för det framgår av datorsimuleringarna. Men dessa datorberäkningar är i grunden inget annat än gissningar och kan inte ersätta några konkreta iakttagelser.

En som funderat i de här banorna är Anthony Watts som driver bloggen http://wattsupwiththat.com Visst skulle det väl vara intressant om vi kunde skapa en parallell jord, öka halten CO2 i atmosfären och studera vad som händer i verkligheten? I brist på denna möjlighet återstår en annan lika spännande, nämligen att vi går tillbaka i den geologiska historien till den period som kallas krita, dinosauriernas tid. Då var nämligen klimatet på många sätt jämförbart med det som utmålas i 2 graders-scenariot.

Så här står det i svenska Wikipedia: ”Klimatet under krita var mycket varmt, polerna var isfria och havsnivån var mycket högre än idag. Avlagringar visar att yttemperaturen i de tropiska haven kan ha varit 9-12°C och djuphavstemperaturen så mycket som 15-20°C varmare än i dag. Tethyshavet förenade de tropiska oceanerna i öst och väst och bidrog till att jämna ut klimatet på jorden. Fossil från växter anpassade för ett varmt klimat har återfunnits så långt norr ut som Alaska och Grönland, och fossil av dinosaurier har funnits inom 15° från Sydpolen… Jordens medeltemperatur var kanske inte särskilt mycket högre än under trias och jura, men temperaturskillnaderna mellan ekvator och poler var mindre, vilket bör ha lett till svagare globala vindar, mindre uppvällning och mer stillastående hav än idag…”

Enligt den engelskspråkiga versionen var den globala medeltemperaturen 18°C, det vill säga 4 grader högre än idag. CO2-halten var 1700ppm, mer än fyra gånger högre än dagens 400ppm.

Anthony Watts ställer frågan om kritaperioden var för varm för jordens olika arter. Svaret är nej. Under den här perioden uppträdde de första blommande växterna och även förfäderna till dagens däggdjur. Som de flesta känner till var det dinosaurierna som dominerade perioden i runt 80 miljoner år. Men det var inte CO2 som ledde till deras försvinnande utan ett enormt meteornedslag.

”Vad kan vi då lära oss av krita?” avslutar Watts. ”Enligt min åsikt är det att vi inte har något att frukta av CO2. Och om vår civilisation har råd att förbereda sig för kommande katastrofer så borde vi använda pengarna på försvar mot meteorer hellre än att försöka hejda harmlösa CO2-utsläpp.”