Vem vill bo i en vindkraftpark?

Personer som bor nära ett vindkraftverk kan drabbas av allvarliga hörselskador och i värsta fall till och med av dövhet. Det hävdas i en tysk undersökning som refererats i ärevördiga Royal Societys tidskrift Open Science (september). 

Studien har gjorts av forskare vid universitetet i München och omfattar 21 friska män och kvinnor i åldrarna 18 till 28 år. En av de ansvariga för studien, dr Marcus Drexl, säger att vi inte vet hur vårt hörande påverkas om vi exponeras för lågfrekventa ljud från till exempel ett vindkraftverk under längre tid. ”Kanske kan vår studie förklara vissa av de symtom som människor som bor i närheten av vindkraftverk kan drabbas av – sömnproblem, nedsatt hörsel och högt blodtryck.”

Det kan tilläggas att infraljuden som regel inte uppfattas av örat, men likafullt uppfångas de av hörselmekanismen och kan uppenbarligen ställa till skada på sikt. Det bekräftas bland annat av en artikel i Läkartidningen nr 32-33 2013 med rubriken ”Infraljud från vindkraftverk – en förbisedd hälsorisk”. Artikeln är skriven av två specialister vid Cityhälsan ÖNH i Ängelholm, Håkan Enbom och Inga Malcus Enbom. 

Anledningen till att de båda tog upp bullret från vindkraftverk var att ”en ny insikt vuxit fram om central sentitisering, vilket ger en ökad förståelse för migrän, fibromyalgi och andra kroniska smärtsyndrom samt vissa fall av tinnitus och yrsel. Denna insikt har även betydelse för förståelsen av hur infraljud från vindkraftverk kan påverka hälsan. I flera studier har man funnit att boende nära vindkraftverk oftare har allvarliga sömnstörningar och depression. Man har även funnit en ökad frekvens av yrsel, tinnitus, ljudöverkänslighet, huvudvärk, ökad aktivering av autonoma nervsystemet med mera.”

Författarna till artikeln menar att man i gjorda studier inte tagit hänsyn till att infraljudet från vindkraftverk är ett rytmiskt pulserande ljud, och att det pulserande ljudtrycket påverkar innerörat även om något ljud inte uppfattas av individen. Tryckvågorna fortplantar sig till innerörats vätskefyllda hålrum, och denna »massageeffekt« påverkar sinnescellerna i innerörats hörsel- och balansdelar. Man har inte heller tagit hänsyn till det faktum att en del människor är känsligare än andra för sensorisk påverkan. Vissa är påtagligt känsliga för det pulserande ljudtrycket medan andra inte påverkas av det på ett märkbart sätt.

”Det rytmiskt pumpande infraljudet från vindkraftverk utgör en stimulering som påverkar innerörats sensoriska funktioner”, skriver de båda hörselspecialisterna. ”En sådan sensorisk stimulering kan hos personer med sensorisk överkänslighet framkalla central sentitisering med besvärande symtom såsom ostadighetsyrsel, huvudvärk, koncentrationssvårigheter, synstörningar, med mera. Besvären uppstår även om den uppmätta bullernivån är relativt låg eftersom infraljudet hela tiden påverkar och rytmiskt ändrar trycket i innerörats vätskerum via hörselbenskedjan. Det pulserande ljudtrycket från vindkraftverk framkallar även indirekt en aktivering av det autonoma nervsystemet med ökad utsöndring av adrenalin med åtföljande stresspåslag, risk för panikångest, högt blodtryck och hjärtinfarkt för personer med ökad sensorisk känslighet.”

I artikeln i Läkartidningen slår författarna fast att ”vindkraftverk uppförs i dag alltför nära bebyggelse. Det aktuella regelverket bör därför revideras med ett ökat säkerhetsavstånd till bebyggelse för att förhindra eller reducera risker för vindkraftsrelaterad översjuklighet.”

Detta är ju något som ansvariga myndigheter runtom i världen envist förnekar eftersom deras mätningar motsäger de närboendes subjektiva erfarenheter. Men i Australien har en grupp människor som bor i närheten av en vindpark bekostat egna mätningar och inte oväntat kommit fram till helt andra resultat.

De oberoende mätningarna gjordes över hela ljudspektrum vid ett antal hus på ett avstånd på mellan 2 och 10 km från Waterloo Wind Development i södra Australien. Det visade sig att de officiella resultaten kunde ifrågasättas på en rad punkter. Skeppsgossen kan inte låta bli att undra om förhållandet är detsamma med de mätningar som görs runt vindkraftverken i Sverige.

Samtidigt växer motståndet mot vindkraftsetableringarna runtom i världen (se tidigare inlägg på Narrskeppet). Senast har ett antal byalag och föreningar i gränstrakterna mellan Strömsunds och Ragunda kommun vädjat till lokalpolitikerna om hjälp inför en planerad utbyggnad av de vindkraftsparker som redan finns där. Efter utbyggnaden skulle området ”begåvas med” totalt 510 turbiner. Att tvingas leva i ett område med 510 vindkraftverk är ett övergrepp och raserar möjligheterna att bo kvar. Det anser ett antal byalag och föreningar som nu vädjar om hjälp från lokala politiker.

Det handlar om ett område i gränstrakterna mellan Strömsunds och Ragunda kommun. Ett flertal större vindkraftsparker har byggts eller planeras och enligt en sammanställning som gjorts handlar det om totalt 510 vindkraftverk. Bland annat kräver invånarna att opartiska konsulter ska granska exploatörernas mätresultat när det gäller bland annat buller. De anser att de ljudmätningar som har gjorts inte är tillförlitliga och bygger på teoretiska modeller mer än på verkliga förhållanden.

Brevskrivarna anser att den enorma utbyggnaden kommer att leda till en allt snabbare avfolkning av bygden. Alla de saker som har gjort att folk bott kvar, trots år av försämrad samhällsservice, kommer att raseras. Befolkningen vädjar därför till makthavarna att vidta åtgärder för att begränsa skadorna. Enligt en artikel i Länstidningen ligger många byar och hushåll inom en radie av 1-2 kilometer från närmaste vindkraftverk. De ställer sig frågan vem som egentligen vill bo i en vindkraftpark.

Nej, allt fler människor håller inte med!