Featured Post

Patrick Moore: Fakta om CO2

Härom dagen hittade Skeppsgossen följande text av Patrick Moore , den kanadensiske miljöforskaren som var med om att grunda Greenpeace...

Visar inlägg med etikett Australien. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Australien. Visa alla inlägg

onsdag 12 oktober 2016

Förnybart - ett enormt slöseri



Nu diskuteras den förnybara energin hetare än någonsin i Australien. Det beror enligt bloggaren Joanne Nova till stor del på att elproduktionen i Sydaustralien – som satsat på framför allt vindkraft – mer eller mindre slogs ut för andra gången i samband med ett oväder. Då stängde vindkraftverken själva av turbinerna, kraftledningar blåste ner och det blev strömlöst i en stor del av staten.   

Nationellt har Australien som målsättning att “obscena 23 procent ska vara förnybart – miljarder dollar ska eldas upp så att våra barnbarnsbarn kan få det en miljondels svalare”, skriver hon på sin blogg. ”Men”, fortsätter hon, ”en del stater är ännu galnare (Sydaustralien, Victoria och Queensland).”

Kostnaderna är nästan astronomiska, får vi också veta. Enbart i Victoria och Queensland kostar lyxen att få förnybart producerad el till 41 miljarder dollar. Det betyder mellan 10 000 och 20 000 dollar per person och år för att ”rädda” klimatet!

Enorma summor belastar också de tyska hushållen efter ”Energiewende”. Enligt beräkningar som publicerats i bl.a. Die Welt kommer varje tysk familj om fyra personer att få bidra med 25 000 euro fram till 2025 för att stoppa klimatförändringarna.

Men här uppe i norr finns det tecken på en viss tillnyktring hos dem som låtit sig berusas av allt förnybart. En betydande finsk tillverkare av komponenter till vindkraftverk, Mervento, har gått i konkurs med miljonskulder förstås, och Jämtkraft har meddelat att man kommer att skära ned på vindkraften på grund av de höga kostnaderna. Som orsak anges Sjiska vindkraftpark i Gällivare. På Nätverket Klimatsans hemsida http://klimatsans.com/ har Skeppsgossen med intresse följt Rolf Schusters månatliga sammanställningar av vindkraftsproduktionen i Tyskland och andra EU-länder. Hans diagram visar klart på behovet av reglerkraft när det inte blåser – och måste det ändå finnas sådan, kan man ju undra varför vi överhuvudtaget ska förfula landskapet med stora propellrar.

Tillåt mig citera Joanne Nova igen: ”Den första stat som överger de förnybara energislagen och satsar på billig och kontinuerlig energi från kol- eller kärnkraftverk kommer att bli rikligt belönad. Den kommer att växa sig rik, den kommer att få full sysselsättning och den kommer att ha råd med större och finare nationalparker och storslagna åtgärder som att rädda fläckiga paddor, rara anemoner eller vad det nu är man vill prioritera.” 


torsdag 8 september 2016

Australien: Ännu ett misslyckande för den förnybara energin

Ännu ett misslyckande för solenergin.

Nu när Kina och USA har ratificerat Paris-överenskommelsen kan det finnas skäl att erinra om vissa fakta. Ett är att Kinas utsläpp av växthusgaser under tre veckor är lika stora som Australiens under ett helt år. Det innebär också att om Kinas utsläpp fram till 2030 ökar – vilket de säkert kommer att göra – tar det bara en vecka för landet att radera den vinst som ett 100-procentigt stopp för alla utsläpp i Australien skulle innebära.

Det är den australiska bloggaren Tom Quirk som räknat fram dessa dystra siffror. Han kallar Australien ”ett jättedagbrott för kol och järn längst bort i världen, med en liten men snabbt växande befolkning utspridd över ett enormt landområde”. Transportavstånden är i det närmaste ofattbara och 94 procent av alla transporter sker med fossila bränslen. Några ytterligare nedskärningar är otänkbara.

Han fortsätter: ”Gaia gav oss mer uran än något annat land på jorden men vi har en religiös motvilja mot kärnkraft. Vi har mer sol, heta berg och större fria landområden än de flesta länder, och finns det någonstans på jorden där sol, vind och geotermisk energi vore det självklara valet så borde det vara här. Vi är Guds gåva till den förnybara industrin – och ändå slutar allt med en krasch.”

”Flannery’s geotermiska projekt har lagts ner, nyligen stängdes Windorah’s solenergianläggning och för någon månad sedan höll hela staten South Australia på att slå igen. Tidigare i år flög man i den förnybara energins underland Tasmanien in dieseldrivna generatorer och 'seedade' moln för att få tillräckligt med elektricitet.”

Alla ansträngningar och uppoffringar som krävs för att Australien ska åstadkomma en 25-procentig minskning av dagens utsläpp ”äter” Kina upp på ett par dagar!

"Cloud seeding" i Tasmanien

fredag 13 november 2015

Blå dunster och sanningar om vindkraften



Nya rapporter om den ineffektiva och opålitliga vindkraften har med flaskpost nått Narrskeppet. Eftersom de blåsta narrarna ombord tillhör Vindkraftens Vänner har rapporterna naturligtvis hamnat i papperskorgen utan att någon ens läst dem. Att tala illa om vindkraft på Narrskeppet är lika farligt som att säga något nedsättande om Mohammed och straffet blir att den skyldige slängs överbord, allt medan narrkören skanderar "Välsignad vare vindkraften!" Skeppsgossen brukar vara den som tömmer papperskorgarna och får därmed tillgång till många intressanta dokument som undanhålls gemene man.

I början av november blåste det nästan inte alls på de brittiska öarna. Vindkraftverkens totala produktion uppgick då till som lägst 300 MW eller 0,68 procent av landets sammanlagda elproduktion. Gas- och kolkraftverk räddade situationen.

Än värre var det i Adelaide i Sydaustralien söndagskvällen den 1 november. Då blev över 110 000 hem och butiker strömlösa. Trafikljusen fungerade inte, gatubelysningen slocknade helt och det gick inte att tanka bilen. Värst var det förstås för sjukhusen innan deras dieseldrivna reservgeneratorer gick igång. Officiellt var det en s.k. förbindelseledning  som spökade och de omskrivna vindkraftverken i området brukar inte leverera förrän tidigt på morgnarna, heter det i rapporten.

Det är med andra ord inte lätt att leva i ett samhälle vars funktioner till stor del är beroende av vindkraft och annan förnybar energi. Man måste helt enkelt vänta tills det börjar blåsa…          

Danske statsvetaren Bjørn Lomborg tillhör de skarpaste kritikerna av den hyllade ”förnybara energin” (om man så vill är han en motsvarighet till svenske  nationalekonomen Tino Sanandaji på invandringens område). Bjørn Lomborg räds inte etablissemanget och har nyligen förklarat att vind- och solkraft inte kommer att få någon ekonomisk betydelse förrän om 25 år och då till enorma kostnader. ”Enligt IEA (International Energy Agency) levererar sol och vind idag omkring 0,4 procent av den globala energin. Även om all världens regeringar skulle leva upp till sina löften om en övergång till förnybart skulle den siffran öka till ynka 2,2 procent år 2040.”

”Det stora problemet är att vi inte får någon el från de här energislagen när solen inte skiner och vinden inte blåser”, fortsätter Bjørn Lomborg. ”Påståenden om att exempelvis vindkraften snart kommer att bli billigare än energi framställd med hjälp av fossila bränslen - eller att den redan skulle vara det i Tyskland och Storbritannien - är hämtade ur fantasin. Vindkraften kommer aldrig att kunna konkurrera utan kraftiga subventioner.” 
  
IEA räknar med att kostnaden för de globala subventionerna för vindkraften kommer att öka under de närmaste 25 åren och inte minska som narrarna hävdar.

”Vind- och solenergi gör den fossilgenererade elkraften dyrare. Det tycker en del bara är bra, men om vi vill att våra samhällen ska fungera också under mulna och stilla dagar måste vi förlita oss till fossila bränslen. Enligt IEA:s uppskattningar kommer de fossila bränslena att i framtiden svara för 56 procent av all elproduktion, medan kärn- och vattenkraft står för 28 procent.”

Ju mer vind- och solkraft vi får desto mer sällan kommer existerande gas- och kolkraftverk att utnyttjas. Men de fasta kostnaderna för dessa sjunker inte, något som fördyrar kWh-priset.

”I Spanien utnyttjades de gasdrivna kraftverken 66 procent av tiden år 2004”, säger Bjørn Lomborg. ”På grund av den kraftiga utbyggnaden av vindkraften används de idag bara 19 procent av tiden. För att vara lönsamma måste de här kraftverken vara igång 57 procent av tiden och med så liten nyttjandegrad finns det stor risk för att de stängs.”

Resultatet blir att varje nation måste subventionera sina gas- och kolkraftverk för att ha nödvändig backup när sol och vind inte levererar. Det innebär att samhället betalar för elströmmen tre gånger: först för själva produktionen, sedan för subventioner till opålitlig förnybar energi och till sist också för subventioner till gas- och kolkraftverk.

Så långt Bjørn Lomborg. Hela intervjun med honom kan du läsa på
http://stopthesethings.com/

Miljönarrarna inbillar sig fortfarande att människor i landsorten bara längtar efter att få se horisonten fyllas med vindsnurror som håller fågel- och fladdermusbeståndet nere (förresten, vem i helsike behöver fladdermöss?). Faktum är dock att alltfler tänkande människor upplever vindsnurrorna som ett onödigt påfund som påverkar både trivsel och hälsa hos dem som måste leva i deras närhet.   

Det är en grupp som vindkraftslobbyn lyckats tysta i de flesta länder. Men tidigare i år har det faktiskt bildats aktionsgrupper som gått från ord till handling i både Montana i USA och Victoria i Australien. Där har man helt sonika skjutit sönder några vindsnurror! Skeppsgossen brukar inte lovprisa vandalism, men i det här fallet har han full förståelse för dem som hållit i bössorna. Det måste finnas en gräns för vad medborgarna ska stå ut med.

Till slut erinrar sig Skeppsgossen ett uttalande från 2004 av Sir Martin Holgate som arbetade för brittiska miljödepartementet. Denne framsynte man insåg att ”problemet med vindkraftsparker är att de tar väldigt stor plats i alla dimensioner för att generera väldigt lite elektricitet. För att producera lika mycket el som ett kolkraftverk krävs det 800 vindsnurror.”

”Nu brassar vi för fyllning och börjar vår gång” som det heter i Möte i monsunen av Evert Taube och Skeppsgossen äntrar utkiken för att spana in nya galenskaper.


   

torsdag 23 juli 2015

Den tysta döden vid vindkraftverken

Organisationen World Council for Nature har presenterat ännu en rapport om fågeldödligheten och vindkraftverken. I rapporten sägs det att hittills publicerade siffror är friserade för att inte påverka opinionen som ju fortfarande inbillar sig att vindkraften är både ren och gratis.

World Council for Nature skräder inte orden och kallar de konsulter som regeringarna i världen anlitat korrumperade och köpta av vindkraftsintressenterna. En konsultfirma som står bakom en rapport som beställts av den australiska regeringen uppskattar exempelvis att “ungefär en tasmansk kilstjärtsörn faller offer för propellerbladen” – om året!

Andra undersökningar som gjorts vid en vindkraftsanläggning talar i stället om upp till 5 örnar per år. Det låter väl inte särskilt mycket, men den här örnen är starkt hotad. 2010 fanns det bara 130 häckande par av denna Australiens största örn i hela Tasmanien.

Organisationen har tillskrivit den ornitologiska föreningen i Australien men inte fått något svar (när Skeppsgossen undrade om ornitologerna i Höganäsområdet i Skåne höll koll på fågeldödligheten vid vindkraftverken där ställde man sig helt oförstående). Det verkar som om naturvännerna är beredda att offra även rödlistade arter på vindkraftens altare. Och för att få tyst på eventuella kritiker publiceras inte längre några rapporter av de ansvariga.

I stället förlitar man sig på konsulternas undersökningar innan ett nytt bygge sätts igång. I delstaten Victoria i Australien konstaterade man att fågelpopulationen var liten, varför man kunde starta bygget. När alla turbinerna varit igång i ett år rapporterades att de dödat ca 1500 fåglar, av dem runt 500 stora rovfåglar. Det är mycket vanligt att man vilseleder allmänheten på det här sättet, och det finns experter som menar att de uppskattade siffrorna normalt är 100 gånger lägre än verkliga antalwr.

Men man kan inte heller lita på de rapporterade dödstalen, vilka beror på hur stort område runt ett vindkraftverk som avsöks. Det vanliga är ett område på 50 m radie från masten, medan de nya 150 m höga turbinerna kan skicka iväg en mindre fågel över 200 m. 

I USA har en forskare kommit fram till att det varje år dödas 573 000 fåglar och 880 000 fladdermöss i landet, alltså i genomsnitt 15 fåglar och 23 fladdermöss per turbin och dag. Ännu mer skrämmande uppskattningar har gjorts i Tyskland. Enligt två holländska biologer är dödligheten 60 000 – 100 000 fåglar per Gigawatt installerad effekt. Tyskland har idag 39 Gigawatt vindkraftseffekt – det skulle innebära att mellan 2,3 miljoner och 3,9 miljoner fåglar slaktas av propellerbladen varje år.

Det är i sanning skrämmande siffror som stämmer med motsvarande uppgifter från det spanska ornitologiska sällskapet SEO. Enligt denna källa dödas årligen 6 – 18 miljoner fåglar och fladdermöss av de ca 18 000 spanska vindkraftverken. För 20 år sedan publicerade Kaliforniens energikommission en studie där det bl.a. står: ”I en sammanfattning av vindturbinernas effekt på fågelbeståndet av Benner et Al. (1993) angavs siffran 309 per år per vindkraftverk i Tyskland och 895 i Sverige”. 

Skeppsgossen tycker att det är en skandal att inga organisationer i det vindkrafttokiga Sverige genomfört en trovärdig undersökning av antalet flygande vindkraftsoffer utan fortsätter att hänvisa till rapporter från 1990-talet. Förklaringen är förstås att de döda fåglarna bokstavligen sopas under mattan och att man räknar med att rävar och andra naturens renhållare hinner göra sitt jobb innan eventuella inspektörer hinner komma på plats. Det är cyniskt, det är hänsynslöst och det tyder på ett mycket utbrett mygel inom det område som brukar betecknas som förnybar energi.  




En trana som fallit offer för en spansk vindkraftanläggning. 

tisdag 4 november 2014

Vem vill bo i en vindkraftpark?

Personer som bor nära ett vindkraftverk kan drabbas av allvarliga hörselskador och i värsta fall till och med av dövhet. Det hävdas i en tysk undersökning som refererats i ärevördiga Royal Societys tidskrift Open Science (september). 

Studien har gjorts av forskare vid universitetet i München och omfattar 21 friska män och kvinnor i åldrarna 18 till 28 år. En av de ansvariga för studien, dr Marcus Drexl, säger att vi inte vet hur vårt hörande påverkas om vi exponeras för lågfrekventa ljud från till exempel ett vindkraftverk under längre tid. ”Kanske kan vår studie förklara vissa av de symtom som människor som bor i närheten av vindkraftverk kan drabbas av – sömnproblem, nedsatt hörsel och högt blodtryck.”

Det kan tilläggas att infraljuden som regel inte uppfattas av örat, men likafullt uppfångas de av hörselmekanismen och kan uppenbarligen ställa till skada på sikt. Det bekräftas bland annat av en artikel i Läkartidningen nr 32-33 2013 med rubriken ”Infraljud från vindkraftverk – en förbisedd hälsorisk”. Artikeln är skriven av två specialister vid Cityhälsan ÖNH i Ängelholm, Håkan Enbom och Inga Malcus Enbom. 

Anledningen till att de båda tog upp bullret från vindkraftverk var att ”en ny insikt vuxit fram om central sentitisering, vilket ger en ökad förståelse för migrän, fibromyalgi och andra kroniska smärtsyndrom samt vissa fall av tinnitus och yrsel. Denna insikt har även betydelse för förståelsen av hur infraljud från vindkraftverk kan påverka hälsan. I flera studier har man funnit att boende nära vindkraftverk oftare har allvarliga sömnstörningar och depression. Man har även funnit en ökad frekvens av yrsel, tinnitus, ljudöverkänslighet, huvudvärk, ökad aktivering av autonoma nervsystemet med mera.”

Författarna till artikeln menar att man i gjorda studier inte tagit hänsyn till att infraljudet från vindkraftverk är ett rytmiskt pulserande ljud, och att det pulserande ljudtrycket påverkar innerörat även om något ljud inte uppfattas av individen. Tryckvågorna fortplantar sig till innerörats vätskefyllda hålrum, och denna »massageeffekt« påverkar sinnescellerna i innerörats hörsel- och balansdelar. Man har inte heller tagit hänsyn till det faktum att en del människor är känsligare än andra för sensorisk påverkan. Vissa är påtagligt känsliga för det pulserande ljudtrycket medan andra inte påverkas av det på ett märkbart sätt.

”Det rytmiskt pumpande infraljudet från vindkraftverk utgör en stimulering som påverkar innerörats sensoriska funktioner”, skriver de båda hörselspecialisterna. ”En sådan sensorisk stimulering kan hos personer med sensorisk överkänslighet framkalla central sentitisering med besvärande symtom såsom ostadighetsyrsel, huvudvärk, koncentrationssvårigheter, synstörningar, med mera. Besvären uppstår även om den uppmätta bullernivån är relativt låg eftersom infraljudet hela tiden påverkar och rytmiskt ändrar trycket i innerörats vätskerum via hörselbenskedjan. Det pulserande ljudtrycket från vindkraftverk framkallar även indirekt en aktivering av det autonoma nervsystemet med ökad utsöndring av adrenalin med åtföljande stresspåslag, risk för panikångest, högt blodtryck och hjärtinfarkt för personer med ökad sensorisk känslighet.”

I artikeln i Läkartidningen slår författarna fast att ”vindkraftverk uppförs i dag alltför nära bebyggelse. Det aktuella regelverket bör därför revideras med ett ökat säkerhetsavstånd till bebyggelse för att förhindra eller reducera risker för vindkraftsrelaterad översjuklighet.”

Detta är ju något som ansvariga myndigheter runtom i världen envist förnekar eftersom deras mätningar motsäger de närboendes subjektiva erfarenheter. Men i Australien har en grupp människor som bor i närheten av en vindpark bekostat egna mätningar och inte oväntat kommit fram till helt andra resultat.

De oberoende mätningarna gjordes över hela ljudspektrum vid ett antal hus på ett avstånd på mellan 2 och 10 km från Waterloo Wind Development i södra Australien. Det visade sig att de officiella resultaten kunde ifrågasättas på en rad punkter. Skeppsgossen kan inte låta bli att undra om förhållandet är detsamma med de mätningar som görs runt vindkraftverken i Sverige.

Samtidigt växer motståndet mot vindkraftsetableringarna runtom i världen (se tidigare inlägg på Narrskeppet). Senast har ett antal byalag och föreningar i gränstrakterna mellan Strömsunds och Ragunda kommun vädjat till lokalpolitikerna om hjälp inför en planerad utbyggnad av de vindkraftsparker som redan finns där. Efter utbyggnaden skulle området ”begåvas med” totalt 510 turbiner. Att tvingas leva i ett område med 510 vindkraftverk är ett övergrepp och raserar möjligheterna att bo kvar. Det anser ett antal byalag och föreningar som nu vädjar om hjälp från lokala politiker.

Det handlar om ett område i gränstrakterna mellan Strömsunds och Ragunda kommun. Ett flertal större vindkraftsparker har byggts eller planeras och enligt en sammanställning som gjorts handlar det om totalt 510 vindkraftverk. Bland annat kräver invånarna att opartiska konsulter ska granska exploatörernas mätresultat när det gäller bland annat buller. De anser att de ljudmätningar som har gjorts inte är tillförlitliga och bygger på teoretiska modeller mer än på verkliga förhållanden.

Brevskrivarna anser att den enorma utbyggnaden kommer att leda till en allt snabbare avfolkning av bygden. Alla de saker som har gjort att folk bott kvar, trots år av försämrad samhällsservice, kommer att raseras. Befolkningen vädjar därför till makthavarna att vidta åtgärder för att begränsa skadorna. Enligt en artikel i Länstidningen ligger många byar och hushåll inom en radie av 1-2 kilometer från närmaste vindkraftverk. De ställer sig frågan vem som egentligen vill bo i en vindkraftpark.

Nej, allt fler människor håller inte med! 

måndag 21 juli 2014

Döden i långbänk


Följande text har sammanställts och publicerats av The Carbon Sense Coalition i USA. Skeppsgossen tycker att den väl speglar hur dagens miljögalningar resonerar och sätter ljuset på deras försök att bromsa alla tekniska framsteg. Jag har gjort vissa förkortningar och strukit en del av de punkter som direkt berör amerikanska förhållanden. 

Det var en gång när vi kände stolthet över det som byggare, tillverkare och innovatörer uträttade. Ute på landsbygden gladdes man över en telefonlinje, en traktor, en asfalterad väg eller anslutning till elnätet. Ett oljefynd eller upptäckten av en guldåder gav rubriker i pressen, och människor välkomnade nya företag, nya järnvägslinjer och nya upptäckter. Vetenskap och ingenjörskonst hölls högt och människor kunde njuta av dess frukter och få mer fritid och möjlighet att ägna sig åt sina intressen.

Sen kom en grön orm in i Edens lustgård.

Många av dem som var medlemmar i de ursprungliga miljöorganisationerna ersattes av politiska extremister som kände sig vilsna när Kamratsamhällena brakade ihop och Kina blev en viktig spelare inom världshandeln.

De nya miljöfanatikerna var i huvudsak intresserade av att skicka ut larmsignaler och på så sätt kunna etablera en universell agenda för kontroll av produktion, distribution och pengaflöden - en ny global utopi styrd av icke folkvalda men allvetande personer av samma sort som de själva.

Ett välkänt exempel på en sådan person är Michail Gorbatjov. Hollywood ställde också upp med både råd och dåd, liksom statsstyrda media och byråkrater.

De gamla röda blev de nya gröna.

De nya gröna utnyttjade alla plausibla skräckscenarior för att vinna anhängare - oljebrist, surt regn, ozonhål, global avkylning, arter hotade av utrotning, brist på livsmedel, hot mot Stora barriärrevet, global uppvärmning eller extremväder som krävde globala kontrollinsatser och internationella skatter som begränsade mänskliga aktiviteter. Varje sådant område födde nya skaror av aktivister.

Men allmänheten har med tiden tröttnat på alla de negativa och människofientliga profetiorna. Därför använder sig profeterna av en ny taktik - att dra döden i långbänk och på så sätt skjuta upp och på sikt avliva alla projekt som inte passar deras agenda.

“Vi är inte emot all utveckling, men vi vill försäkra oss om att alla miljöaspekter är genomlysta innan nya projekt godkänns."

Det är en omskrivning för att man vill döda projekt med hjälp av kostsamma regleringar, utredningar och förseningar. Tekniken används för att ta kontroll över byråkratiska institutioner och få dem att fortlöpande utfärda rader av nya bestämmelser. Ett exempel är den föreslagna oljeledningen från Kanada till den amerikanska gulfkusten - som det tagit amerikaska myndigheter och de gröna förståsigpåarna nio år att utreda.

Nu har kanadensarna förlorat tålamodet och godkänt en annan dragning av ledningen till landets västkust, varifrån oljan kan skeppas till Asien i stället. I Europa är det inte bättre. Skiffergasutvinningen i England har fördröjts i sju långa år och i Frankrike är all sådan prospektering förbjuden.


Det är sannerligen inte att undra på att Indien nyligen anklagade Greenpeace och andra "uppskjutare" för att utgöra ett hot mot den nationella ekonomiska säkerheten. 

Skeppsgossen vet inte vad för sorts svensk regering som i likhet med den i Australien skulle avskaffa koldioxidskatten. Men så länge vänstern och miljöpartiet har minsta inflytande på politiken kommer definitivt inget att hända, den saken är säker.  

söndag 9 februari 2014

Smått och gott i veckan som gått



Vid flera tidigare tillfällen har Skeppsgossen refererat till koldioxidskatterna i Australien som ett bevis för hur illa det kan gå när miljövännerna får sin vilja igenom. Nu har klimatkritiska Joanne Nova på sin blogg http://joannenova.com.au presenterat facit av ett års vansinnig beskattning med det ädla syftet att rädda klimatet.

Under förra året kostade koldioxidbeskattningen australiensarna 7 miljarder australiska dollar. Eller 350 dollar per person. Eller 1 350 dollar per hushåll om fyra personer. För alla dessa pengar fick man en minskning av utsläppen från 543,9 miljoner ton till 542,1 miljoner ton. Eller 0,3 procent!

“Australien har ett av de mest aggressiva utsläppsprogrammen i världen. Om det alls ledde till någon reell utsläppsminskning kan diskuteras. Kanske minskade man lite av CO2-utsläppen genom att suga 7 miljarder dollar ur landets ekonomi… Industrin slutade i alla fall att producera nyttigheter och tvingades ägna mer tid åt att fylla i papper.”


Tidiga jordbrukssamhällen höjde jordens medeltemperatur med 0,9 grader över en period på 8000 år. ”Det är nästan lika mycket som den globala uppvärmningen under de senaste 150 åren,” säger Feng He som är klimatforskare vid University of Wisconsin i Madison och som är ansvarig för studien. ”Det betyder också att det tidiga jordbruket påverkat temperaturen lika mycket som hela den industriella revolutionen.”

Även om Feng He tillhör de troende ger hans rön en ny aspekt på om och hur människan påverkat klimatet på jorden. Vi har ju fått lära oss av hans trosfränder att denna påverkan i princip började kring 1850, medan det har talats mycket lite om tidigare aktiviteter som just avskogning och svedjebruk. Enligt borrkärnor från inlandsisen har klimatet växlat starkt under de senaste 8000 åren och utsläppen av växthusgaser har inte oväntat ökat med befolkningstillväxten.

Kommer torkan i Kalifornien (som redan har jämförts med “The Dust Bowl” i Oklahoma på 1930-talet) att orsaka en massmigration till Kanada? I tidningen Vancouver Sun har sådana farhågor framförts. Hur många migranter det rör sig om är dock oklart – i skräckscenariot talas det om 350 miljoner, alltså hela USA:s befolkning. Men, menar andra bedömare, antalet klimatflyktingar från USA stannar kanske vid de miljoner som bor i Kalifornien och i värsta fall Mexiko. Så det tål vid att Kanada mobiliserar fler ”mounties” framöver.


På väg ner i containern
Till slut kan Skeppsgossen konstatera att en del miljönarrar i alla fall omsätter sina barocka idéer i praktiken. Dr Jeff Wilson som undervisar i miljövetenskap vid Huston-Tillotson University i Austin, Texas, tänker bosätta sig i en sopcontainer på ca 9 kvadratmeter under ett helt år. Med det vill han bevisa att det går att leva snålare i allt. ”Min hypotes är att mitt liv kommer att bli bättre”, säger han, ”att jag får ett rikare liv genom att leva ett mindre liv.”

Vi får väl se hur Professor Dumpster som han nu kallas kommer att lyckas. Men visst vore det skönt om ett större antal miljövänner följde hans exempel och kröp ner i varsin sopcontainer i stället för att gasta om resursslöseri och profetera om jordens undergång?


lördag 7 september 2013

Australien suger




Att världshaven inte stiger som IPCC förutsagt fortsätter att irritera världens klimatnarrar. Nu senast påstår några av dem att det är den torra jorden och kustbergen i Australien som sög upp de kraftiga regnen 2010 och 2011 och hindrade nederbörden från att flyta ut i havet!

De här amerikanska forskarna(?) har nämligen kommit fram till med början 2010 och 18 månader framåt sjönk världshaven med 7 millimeter. En del av vattnet dunstade förstås i solen, men det mesta sögs upp av jorden eller fyllde på den jättelika och mestadels uttorkade Lake Eyre mitt på kontinenten. Man kan förstås undra varför den australiska kontinenten inte sög upp regnvatten tidigare och vad allt regn som föll över Kina och andra delar av Asien tog vägen. Nej, troligare är nog att den så mystiskt försvunna nederbörden frös till is vid Antarktis. Som en påminnelse om en stundande istid, menar en del, och refererar till att havsnivåerna var nästa 120 meter lägre än idag under den senaste istiden.

”Ibland undrar jag om världen styrs av smarta människor som gör allt för att lura oss eller av imbecilla som verkligen tror på vad de säger.” Denna kloka fundering tillskrivs Mark Twain.

Skeppsgossen, som ju lever ombord på ett skepp med idel imbecilla passagerare, undrar om man inte kan få dem att pimpla i sig mera öl i det vällovliga syftet att få världshaven att sjunka några millimeter till. Problemet är väl bara att skummet består av CO2 så att CO2-halten i atmosfären stiger och ger Barack Obama stora skälvan när han sitter i sin jumbojet. Å andra sidan kan han ju alltid skylla den ökade ölkonsumtionen på den ökade CO2-halten i atmosfären…  

söndag 7 april 2013

Klimathotets politruker



Greenpeace är en miljöorganisation som består av idel vilsekomna och hjärntvättade extremister. För dess medlemmar är människan närmast ett skadedjur på den gudomliga planeten Gaia, och medlemmarnas uppgift är att ”rädda jorden”.


Enligt Greenpeace är jorden en stackars bräcklig himlakropp som behöver en röst (bilden ovan för ju osökt tanken till diverse religiösa föreställningar om himmelriket). Den behöver lösningar. Den behöver förändring. Den behöver ACTION!

“Bräcklig”, frågar sig bloggaren Simon på Australian Climate Madness (http//australianclimatemadness.com). ”Hmm. Den har funnits här i 4,5 miljarder år… Fråga människorna i Pompeji eller på Krakatoa om de trodde att jorden var bräcklig.”

I en av sina publikationer skriver Greenpeace att klimatforskarna under ett par årtionden har varnat för de allvarliga följderna av klimatförändringarna om vi inte minskar utsläppen av växthusgaser. Vi måste hålla den globala temperaturhöjningen under 2°C – vilket i sig är en extremt snabb förändring historiskt sett. Och sedan kom IEA:s och Världsbankens larmrapport om att höjningen kan bli både 3.6°C and 4°C. I de värsta scenarierna nämns en höjning med hela 6°C.

En sådan katastrofal klimatförändring skulle få förödande följder för mänskligheten. I september 2012 kom en rapport undertecknad av 20 regeringar som gav oss alla en inblick i katastrofen. Redan nu kräver klimatförändringarna 5 miljoner liv varje år. År 2030 skulle dödstalet kunna uppgå till 100 miljoner.

Ren och säker förnybar energi och ett bättre utnyttjande av energiresurserna måste till för att vi ska undvika den kommande klimatkatastrofen, skriver Greenpeace och framhåller samtidigt vilka framsteg som gjorts på den förnybara energins område under det senaste decenniet. Vi står vid ett vägskäl – nu måste vi ersätta kol, olja och gas med vind- och solenergi annars går det åt helvete.

Känns resonemangen igen? Alla dessa lögner och hundratals andra liknande har vi svenskar matats med i flera decennier – i skolorna, i statstelevisionen och i tryckta media, av miljöpartiet, av centern och av ”klimatexperter” som Anders Wijkman, Svante Axelsson, Pär Holmgren och Johan Rockström. Priset som allmänheten fått betala är vettlösa investeringar i meningslösa vindkraftverk, subventioner till lika meningslösa solceller och ständigt höjda skatter på fossila drivmedel.

För Australiens del handlar det nu om möjligheten att öka kolexporten så att landet kan få igen lite av de pengar som kastats bort på handeln med utsläppsrätter och andra ”miljöbefrämjande” påfund. Greenpeace påstår i en rapport att en sådan export skulle innebära en ökning av växthusgasutsläppen med 20 procent år 2020.

Greenpeace’s Georgina Woods säger enligt ACM att om planerna på ökad kol- och gasexport skulle realiseras kommer det att värma upp jorden med över två grader.

Hur tom i bollen får man vara när man jobbar för Greenpeace?

Precis som exempelvis SVT har australiska ABC har kravet på sig att vara objektivt i sin rapportering av nyheter och information. Och precis som SVT lever företaget inte alls upp till sin roll som ett public service-företag utan basunerar ut Greenpeacerapporter som denna helt okommenterade.

En av Skeppsgossens vänner i Sverige har gjort tre anmälningar av SVT-program till Granskningsnämnden för att tvivlare på IPCC:s hypotes om koldioxidens katastrofala verkan inte fått något utrymme alls i klimatprogrammen. Det gäller bland annat Aktuellt, där man intervjuat den senaste klimatnarren Shaun Marcott om hans nya ”hockeyklubba”. Någon kritisk granskare fick förstås inte komma till tals.



Erika Bjerström presenteras som anställd på SVT med särskilt uppdrag att bevaka klimatfrågan. Hennes uppgift borde då rimligen vara att balansera de påståenden som gjorts tidigare i programmet. Det gjorde hon inte – istället uppträdde hon snarast som lobbyist för de globala miljardföretagen Greenpeace och WWF, som lever på att skrämma politiker och allmänhet till att finansiera deras verksamhet.

Så här har Granskningsnämnden svarat på en anmälan:

”Granskningsnämnden har i tidigare beslut konstaterat att IPCC:s slutsats att det pågår en global uppvärmning som med stor sannolikhet är orsakad av människans utsläpp av växthusgaser har ett mycket brett stöd bland såväl klimatforskare som ledande politiker. Att SVT sänder program och inslag som utgår från denna grundsyn kan inte i sig anses strida mot kravet på opartiskhet.”

Nu har besked kommit för min anmälan av Aktuellt, berättar Skeppsgossens gode vän. ”Det är så självklart att klagomål avseende klimatdebatten anses obefogade att sådana ärenden inte behöver tas upp till behandling”, heter det i svaret.

Således: Om alla tror att jorden är platt, så skall samhällsordningen inte störas av oansvariga påståenden om att den är rund.



tisdag 2 april 2013

Intet nytt under solen


Det pratas en massa om klimatförändringar orsakade av mänsklig aktivitet och utsläpp av alla de slag. Men inget är som bekant nytt under solen, och den som söker efter gamla larmrapporter om värmeböljor, översvämningar, torka och smältande glaciärer hittar åtskilligt med likartad information från gångna epoker. Här är en del som Skeppsgossen plockat från olika nätsajter (de svenska väderhändelserna hittade jag på SMHI:s utmärkta hemsida www.smhi.se).


1623
På grund av svår torka i Providence drabbades de första pilgrimerna av svält.

1649
Olsmässofloden i Östergötland

1677
Kraftig islossning i Torneälven orsakar översvämningar.

1827
Det här året och de två följande utmärktes av mycket svår torka i Australien.

1831
En orkan nära nog förstör hela ön Barbados.

1848
Tobago drabbas av en orkan som ödelägger stora delar av ön.

1885
Detta var ett ovanligt varmt år med temperaturer över 40 grader Celsius i Australien. I New York dog minst 150 personer av värmeslag i juli och sedan spred sig värmeböljan över hela östkusten och skördade många offer. I september upplevde Rom en motsvarande värmebölja.

1889
I december uppmättes de högsta temperaturerna i USA:s historia. I Louisiana låg temperaturen 7 grader Celsius över den normala och i hela USA 5 grader över.
Samma år varnade en meteorolog i Australien för en kommande period med svår torka under flera år framåt.
Pennsylvania drabbades av den värsta översvämningen i USA:s historia räknat i människoliv
På Filippinerna omkommer 7 000 personer i översvämningar.


1900
Galveston: den orkan som krävt mest dödsoffer i USA:s historia.

1901 – 02
Två mycket heta somrar i Sverige medförde svår torka. 1901 var troligen seklets torraste år.

1913
I Death Valley uppmättes de högsta sommartemperaturerna någonsin, +57 grader C. På vintern sjönk temperaturen till -10 grader, också det ett rekord.

1916
Översvämningar i Dalälven

1919
Mellersta Norrlands kusttrakter drabbade av översvämningar.

1922
Under rubriken ”Det förändrade Arktis” rapporterade den amerikanske konsuln i Norge om iakttagelser som gjorts av kapten Martin Ingebrigtsen, en man som seglat i området under 54 år. Han noterade en uppvärmning redan 1918 och efter det går Arktis inte att känna igen, säger han. I stället för väldiga ismassor ser man nu moräner och bar jord. Många glaciärer har helt försvunnit. Sälbeståndet på Spetsbergen har också minskat, vilket inte förvånar kaptenen eftersom vattentemperaturen kan vara så hög som +15 grader Celsius mot ”normalt” 3 grader.

1923
Italien drabbades det här året av en värmebölja i augusti som fått glaciärerna att smälta och människor att dö av värmeslag.


1924
En barkborre med det latinska namnet Dendroctonus breviconis har käkat i sig enorma mängder värdefullt furutimmer i skogarna på den amerikanska västkusten. Härom året slogs larm om att samma borre var i färd med att förstöra väldiga skogsbestånd i samma område, men nu var det den globala uppvärmningen som fick skulden.
Samma år förekom översvämningar i Mälaren, Emån m.fl. vattendrag.

1925
”Tri-State Tornado” kallas den värsta tornadon i USA:s historia med vindstyrkor på över 500 km i timmen.

1927
noterade Röda Korset i USA 29 tornadon, 24 översvämningar, 4 jordbävningar, 9 orkaner plus ett stort antal tågolyckor och epidemier.

1928
Ett förödande tropiskt oväder slog till mot Kapstaden i november. Hus spolades bort och ett par tusen kor dränktes av vattenmassorna. CO2-halten var 310 ppm vid den tiden. Exakt 83 år senare drabbades samma del av Sydafrika av en liknande storm i samband med den stora klimatkonferensen i Durban.
Samma år drabbar en kategori 5 orkan Okeechobee i Florida och dödar 2 500 människor.

1930-talet
Under detta decennium drabbas USA av den värsta torka landet sett (”Dust Bowl”).

1934
I Shanghai ber buddhisterna om regn efter den värsta värmeböljan i mannaminne och svår torka i provinserna Chekiang och Kiangsu.
Lika hett var det i Japan där man tvingades ställa in militärmanövrer i området kring berget Fuji sedan sju soldater dött av värmeslag och många andra måste läggas in på sjukhus.

1935
Temperaturen den 3 januari i London var nästan lika hög som i juni.
Den starkaste orkan som någonsin drabbat USA slår till i Florida.

1938
Svår översvämning i Umeälven (Spölandskatastrofen).

1940-talet
Värsta orkanperioden i USA:s historia.

1940 – 42
Värsta isvintrarna i Sverige.

1951
Södra Sverige drabbas av översvämningar.

1966
Översvämningar i södra Sverige; Dalälven svämmar över.

1968
Torneälven svämmar över.

1977
Översvämningar i Bergslagen, södra Norrland, sydsvenska
Höglandet.

1985
Höga flöden i Voxnan och Österdalälven. Under de tre vintrarna 1985, 86 och 87 var praktiskt taget hela Östersjön och Västerhavet täckta av is.

1989
Luleälven svämmar över.


1993
Översvämningar i Luleälven, Umeälven, Ångermanälven m.fl.

1995
Höga flöden i Vindelälven m.fl. (värst i oreglerade älvar).

1997 – 98
Två heta somrar i Sverige som följdes av häftiga oväder med åska och regn.

1998
Seklets blötaste år enligt SMHI. Ångermanälven m.fl. svämmar över.


Och så vidare...








söndag 20 januari 2013

Mest om Australien


Australiska tidningen Sunday Herald Sun inleder det nya året med en artikel av en kvinnlig reporter som heter Alice Clark och tillhör den gröna vänsterfalangen. Här är en del av hennes tankar inför klimatförändringarna:


”Om vi inte sätter stopp nu för klimatet så kommer stora delar av Australien att ligga under vatten inom 20 år. Den globala uppvärmningen kommer kanske inte att innebära slutet för världen, men världen kommer att till stora delar bli obeboelig för människor. Inte på 63 miljoner år har så många arter försvunnit som nu.

Om temperaturen stiger med 6 grader betyder det att jordens befolkning minskar till två miljarder. Om ökningen blir 8 grader blir det bara några miljoner människor kvar. De har flytt till Antarktis och tvinga leva under jord – men telefonmottagningen är dålig därnere.

När vi inte kan få tag i föda och inte heller vatten, då börjar vi slå ihjäl varann över brödsäd och brunnar. Sen börjar atombomberna falla och kriget om världens tillgångar förvandlar jorden till ett månlandskap…”

Tänk på det nästa gång du slänger ölburken i soporna i stället för att panta den i affären!

Apropå Australien, hettan och bränderna där så är det vi människor som bär skulden förstås. Joanne Nova som har en läsvärd klimatblogg påpekar dock att på upptäcktsresanden Charles Sturts tid var det så hett att termometrarna exploderade. Kanske var den varmaste dagen i Australiens historia den han uppmätte 1828. Då visade kvicksilvret 53.9°C! Även om vind och liknande förhållanden gett en felmarginal på t.ex. 2 grader så är siffran mycket högre än den som nu uppmätts.

“Kanske var det lika hett på många andra ställen den dagen”, skriver Joanne Nova. ”Det får vi aldrig veta. Men han var inte den ende som uppmätte temperaturer över 50°C under 1800-talet, långt före CO2-effekten.”

Hittills har temperaturen inte passerat 50 graderstrecket någonstans i Australien. Vill du läsa mer, gå till www.joannenova.com.au

En som inte varit sen att utnyttja värmeböljan i Australien är IPCC-påven Rajendra Pachauri. Skeppsgossen trodde att han var död och begraven men som Dracula vaknar han till liv igen när natten kommer. Nu är han i Tasmanien och förklarar för ödmjukt fjäskande journalister från bland annat SVT att han minnsann har förklaringen till att det är så hett i Australien.

Här några repliker ur en intervju med Sarah Clarke (är hon kanske syster till Alice Clark som fick inleda den här Australien-krönikan?).

SARAH CLARKE: Är ni som klimatforskare oroad över dagens situation och hur framtiden kommer att gestalta sig?

RAJENDRA PACHAURI: Ja, jag är väldigt bekymrad. Men jag tror också att vi människor kan åstadkomma en förändring någon gång i framtiden.

Svaret låter lika intelligent som de som Svante Axelsson, Anders Wijkman, Johan Rockström och andra ”klimatforskare” här hemma brukar ge när de uppmanas att tycka om framtidens klimat.

Värd att citera är också fil.dr Karl-Erik Edins reflexion (lånad från The Climate Scam): ”Efter 22 år, många 10-tals miljarder dollar i forskningspengar och tusentals klimatforskare är vi lika oförmögna som tidigare att förklara och förutse klimatförändringar.”

Det får bli slutorden i denna försenade veckorapport från Narrskeppet, som i fortsättningen kommer att ägna mindre utrymme åt uttjatade klimatfrågor. Narrar finns ju inom alla samhällsområden och någon brist på ämnen att diskutera lär det inte bli. Väl mött igen och tack för visat intresse så här långt!

torsdag 11 oktober 2012

Ingen fara med Stora Barriärrevet


Nu är Stora Barriärrevet illa ute igen. I pressen har vi kunnat läsa att hälften av alla koraller dött under de senaste 27 åren. I första hand är det stormar och glupska sjöstjärnor som gjort slut på reven.


Men är det nu verkligen så illa som media påstår? I rapporterna framhålls visuella undersökningar som exakta, ned till bråkdelar av en procent, trots att korallrevens utbredning varierar mycket vid t.ex. olika årstider. Av nödvändighet kan varje sådan här undersökning bara täcka ett mindre område. Det är sant att svåra stormar skadade vissa delar av reven 2009 och 2011, men det är också ett faktum att andra delar förblev opåverkade.

I den senaste publicerade studien sägs det att vi får fler cykloner på grund av höjda havstemperaturer. Det finns ingen grund för ett sådant påstående, tvärtom har de tropiska cyklonerna blivit färre och inte så kraftiga som under förra seklet. Det finns det tillförlitlig statistik på.

Men det räcker inte med det. Nej då, växthusgaserna har också medfört en kraftigare korallblekning än tidigare, heter det. De flesta klimatforskare är emellertid överens om att det är exempelvis El Niño-händelser som främst påverkar ytvattentemperaturen och då särskilt de lugna perioderna mellan dessa händelser.

I studien påstås också att den globala uppvärmningen ger upphov till större regnmängder som bland annat får floderna att svämma över och ta med sig större mängder sediment och näringsämnen ut i havet. Det är också fel enligt kritikerna, som menar att översvämningar i Queensland var betydligt oftare förekommande och mycket svårare under 1800-talet än under 1900-talet.

Sammantaget finns det ingenting som tyder på att människan haft ett finger med i spelet. Skadorna på Stora Barriärrevet har helt naturliga orsaker. Och tidigare studier har visat att revet inte skadats alls sedan 1995. Så nu kan vi lugnt lägga ännu en larmrapport från klimatnarrarna åt sidan.









lördag 15 september 2012

Skuggor över solkraften

Marginellt energitillskott i USA

Queensland Competition Authority (QCA) i Australien har föreslagit att hushåll som köpt solcellsanläggningar ska få betala ordinarie marknadspris för den el de genererar. Det skulle betyda att de tvingas sälja producerad el till kraftbolagen för ca 8 cent per kWh och sedan köpa tillbaka den för runt 20–30 cent/kWh.


“Det här förslaget innebär döden för alla solcelsinstallationer”, säger en konsument och jämför det med att man inte får äta sina egenodlade grönsaker utan måste sälja dem till någon grossist och köpa dem till fullt pris i butik.

Men det finns också de som applåderar tanken. Subventionerna till solkraften har betalats av vanligt folk som inte haft råd att installera några solceller, vilket de anser är både brottsligt och omoraliskt.

Skeppsgossen kan tänka sig att något liknande borde införas i Sverige för vindkraftsel så att vi slapp se så många propellrar förstöra landskapet i framtiden. Ett litet steg åt det hållet har ju redan tagits, men det behövs statliga krafttag mot t.ex. vindkraftskollektiven som ju består av samma sorts näriga miljökramare som nu riskerar att klämmas åt i Australien.

Apropå solkraft har det amerikanska energidepartementet gett ut en skrift med titeln “Solkraften har en ljus framtid”. Enligt den kommer solgenererad el att svara för 18 000 MW per dag nästa år (idag är den upe i 16 700 MW per dag i USA). Det kan låta mycket, men faktum är att det bara motsvarar 0,14 procent av den totala mängden genererad och förbrukad el i juni 2012.

0,14 procent! Smaka på den...

Ser man till första halvåret 2012 är andelen solenergi ännu blygsammare eller 0,09 procent. En expert framhåller att man måste försöka se realistiskt på vad den ”förnybara” energin verkligen åstadkommer. Och hittills har den inte betytt särskilt mycket för den amerikanska energimarknaden, som domineras av kol- och naturgaseldade kraftverk till ca 70 procent.

Utan subventioner!



fredag 27 juli 2012

Australien snart på dekis


Det kom ett vykort från Australien som berättar om vad som händer när de gröna får makten. Från 1 juli tar staten ut en koldioxidskatt som redan lett till att priserna på el stigit med upp till 20 procent. Den som vill göra sig av med sopor och fyllnadsmassor får betala så där en 30 procent mer än tidigare. Största ökningen har dock drabbat kylmedia, som blivit hela 300 procent dyrare. Eftersom avstånden är stora måste stora mängder kött, fågel och fisk transporteras i kylbilar, och vem som helst utom eventuellt en vegetarian kan räkna ut att de högre priserna slår igenom på matpriserna. Vi förstör långsamt vår ekonomi, suckar avsändaren och tillägger: ”De gröna tjatar om att vi människor förstör jorden, men idag är det de gröna som förstör Australien.” Allt medan statsskulden bara växer och växer…




tisdag 29 maj 2012

Må solen lysa över oss alla

Nu när sommarsolen gassar över landet pratas det titt och tätt om solkraft och solenergi. Och det låter ju bra på alla sätt. Den som vill ha solkraft ska naturligtvis få solkraft. Men Skeppsgossen vill inte vara med och betala för din solenergi eller ge ett överpris för den el som du ”får över” och eventuellt kan skicka ut på nätet. Skulle det behövas nya nät för att ta emot den så ska du betala för dem också. Ditt val är ditt, och jag vill inte vara med och bekosta det!



På många håll i världens pushas solkraften nu hårt när vindkraften äntligen tvingats bekänna färg och avslöjandena om de verkliga kostnaderna för de alternativa energislagen duggar tätt. Ett exempel är Australien, där solen lyser betydligt mer än häruppe i den kalla Nord. Här kommer en del intressanta uppgifter från bloggen Boy on a bike:

För knappa 2 000 dollar får den solkraftintresserade australiensaren köpa ett paket på 8 st 190W paneler och en omformare på 5kW. Det ger en anläggning på 1,52kW. Men på natten skiner inte solen ens i Australien, så inte heller under gråmulna vinterdagar. Per år kan anläggningen räknas ge ungefär 20 procent av den nominella effekten – vilket räcker till att förse husets alla lågenergilampor med el men inget mer.

Men det här är inte hela sanningen ens i Australien. Genom statliga subventioner betalar husägaren bara en bråkdel av den verkliga kostnaden för anläggningen. Installatören får runt 5 000 australiska dollar, vilket ger anläggningen ett totalpris på nästan 7 000 dollar. Eller per installerad MW exakt 4 634 dollar.

Subventionerna utgör alltså strax över 70 procent av den verkliga kostnaden. Det är därför som så många australiensare förser hustaken med solpaneler och tycker sig göra en bra affär – på andras bekostnad.

Till slut en lista på större solenergiföretag i USA som nyligen gjort konkurs:

Solyndra
Beacon Power
Ener1
Range Fuels
Solar Trust of America
Spectrawatt
Evergreen Solar
Eastern Energy
Unisolar
Bright Automotive
Olson’s Crop Service
Energy Conversion Devices
Sovello
Siag
Solon
Q-Cells
Mountain Plaza

Och här följer en lista på USA-företag i branschen som riskerar konkurs:

Abound Solar
A123 Systems
Brightsource Energy
Fisker Automotive
First Solar
Nevada Geothermal
SunPower
Nordex
The Bard Group
Amonix
NRG Energy
Alterra Power
Enel Green Power




Tysk satsning på solenergi

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Narrskeppet

Narrskeppet

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Mitt foto
Har varit journalist under hela mitt yrkesverksamma liv och jämsides med detta översättare