Den tysta döden vid vindkraftverken

Organisationen World Council for Nature har presenterat ännu en rapport om fågeldödligheten och vindkraftverken. I rapporten sägs det att hittills publicerade siffror är friserade för att inte påverka opinionen som ju fortfarande inbillar sig att vindkraften är både ren och gratis.

World Council for Nature skräder inte orden och kallar de konsulter som regeringarna i världen anlitat korrumperade och köpta av vindkraftsintressenterna. En konsultfirma som står bakom en rapport som beställts av den australiska regeringen uppskattar exempelvis att “ungefär en tasmansk kilstjärtsörn faller offer för propellerbladen” – om året!

Andra undersökningar som gjorts vid en vindkraftsanläggning talar i stället om upp till 5 örnar per år. Det låter väl inte särskilt mycket, men den här örnen är starkt hotad. 2010 fanns det bara 130 häckande par av denna Australiens största örn i hela Tasmanien.

Organisationen har tillskrivit den ornitologiska föreningen i Australien men inte fått något svar (när Skeppsgossen undrade om ornitologerna i Höganäsområdet i Skåne höll koll på fågeldödligheten vid vindkraftverken där ställde man sig helt oförstående). Det verkar som om naturvännerna är beredda att offra även rödlistade arter på vindkraftens altare. Och för att få tyst på eventuella kritiker publiceras inte längre några rapporter av de ansvariga.

I stället förlitar man sig på konsulternas undersökningar innan ett nytt bygge sätts igång. I delstaten Victoria i Australien konstaterade man att fågelpopulationen var liten, varför man kunde starta bygget. När alla turbinerna varit igång i ett år rapporterades att de dödat ca 1500 fåglar, av dem runt 500 stora rovfåglar. Det är mycket vanligt att man vilseleder allmänheten på det här sättet, och det finns experter som menar att de uppskattade siffrorna normalt är 100 gånger lägre än verkliga antalwr.

Men man kan inte heller lita på de rapporterade dödstalen, vilka beror på hur stort område runt ett vindkraftverk som avsöks. Det vanliga är ett område på 50 m radie från masten, medan de nya 150 m höga turbinerna kan skicka iväg en mindre fågel över 200 m. 

I USA har en forskare kommit fram till att det varje år dödas 573 000 fåglar och 880 000 fladdermöss i landet, alltså i genomsnitt 15 fåglar och 23 fladdermöss per turbin och dag. Ännu mer skrämmande uppskattningar har gjorts i Tyskland. Enligt två holländska biologer är dödligheten 60 000 – 100 000 fåglar per Gigawatt installerad effekt. Tyskland har idag 39 Gigawatt vindkraftseffekt – det skulle innebära att mellan 2,3 miljoner och 3,9 miljoner fåglar slaktas av propellerbladen varje år.

Det är i sanning skrämmande siffror som stämmer med motsvarande uppgifter från det spanska ornitologiska sällskapet SEO. Enligt denna källa dödas årligen 6 – 18 miljoner fåglar och fladdermöss av de ca 18 000 spanska vindkraftverken. För 20 år sedan publicerade Kaliforniens energikommission en studie där det bl.a. står: ”I en sammanfattning av vindturbinernas effekt på fågelbeståndet av Benner et Al. (1993) angavs siffran 309 per år per vindkraftverk i Tyskland och 895 i Sverige”. 

Skeppsgossen tycker att det är en skandal att inga organisationer i det vindkrafttokiga Sverige genomfört en trovärdig undersökning av antalet flygande vindkraftsoffer utan fortsätter att hänvisa till rapporter från 1990-talet. Förklaringen är förstås att de döda fåglarna bokstavligen sopas under mattan och att man räknar med att rävar och andra naturens renhållare hinner göra sitt jobb innan eventuella inspektörer hinner komma på plats. Det är cyniskt, det är hänsynslöst och det tyder på ett mycket utbrett mygel inom det område som brukar betecknas som förnybar energi.  

En trana som fallit offer för en spansk vindkraftanläggning.