Häromdagen
dök det upp en pamflett från The Earth League (www.the-earth-league.org) som
påstår att 2015 är ett kritiskt år för mänskligheten. Det har vi ju hört till
leda ända sedan narrarna inom klimatrörelsen fick fria händer att sprida sina
katastrofbudskap och börja mjölka skattebetalarna på pengar. Nu handlar det
förstås om att mata mer bränsle på brasan inför mötet i Paris i december, då
julklappen antas bli en global överenskommelse.
Efter det
vanliga svamlet om ett överhängande hot kommer den vanliga försäkran om att vi
fortfarande kan uppnå ”en god klimatframtid”, vad som nu menas med det. ”Det är
en moralisk förpliktelse, och i vårt egenintresse ligger att vi måste få en
koldioxidfri värld i mitten av detta århundrade så att vi kan begränsa den
globala uppvärmningen till mindre än 2 grader, vilket alla länder kom överens
om 2010.”
Tyvärr,
heter det vidare i skriften, befinner vi oss fortfarande i en trend mot ett
varmare klimat som för alltid kommer att förändra villkoren på jorden. Det är
ett lika farligt som högt spel, med stigande havsnivåer, förgörande
värmeböljor, ihållande torrperioder och översvämningar av aldrig tidigare skådat slag.
”Den
senaste forskningen pekar på att det finns kritiska trösklar i jordens system.
Att stiga över dem kan leda till dramatiska miljöförändringar utan återvändo.
Vi har uppenbarligen kommit mycket nära sådana trösklar och har kanske redan
korsat en i och med avsmältningen i vissa delar av Antarktis. Enbart till följd
av denna kommer havet oundvikligen att stiga över en meter…”
Att läsa
Earth Leagues pamflett är som att lyssna till högmässan i kyrkan. Vi går mot
döden vart vi går, gören bättring och sluta upp att släppa ut CO2 så blir vår resa
på jorden kanske lite längre. Vi får också veta att vi nu är på väg mot en
global temperaturhöjning på 4 grader år 2100 och att det till och med finns en
risk att vi hamnar över 6°C ,
en risk som författaren till detta scenario anger som 1 på 10. ”Det är
liktydigt med att vi skulle acceptera omkring 10 000 flygolyckor i världen
varje dag!”
Sedan
kommer den, fräls oss ifrån ondo! – den nödvändiga omställningen av ekonomin. Vi
människor måste finna oss i stora nationella åtaganden, sluta subventionera fossila
bränslen och koncentrera alla investeringar i förnybart. Vi behöver en global
strategi. Redan nu, heter det, har temperaturen höjts med 1 grad, vilket lett
till att många samhällen drabbas av vattenbrist och annat elände. ”Att hugga
ned skogar, odla upp savanner och förstöra vattensystem är liktydigt med att
döda våra bästa allierade i kampen mot klimatförändringarna.” Detta inser nog
de flesta, men vilka är det som är mest skyldiga till denna skövling? Jo,
miljörörelsen som rekommenderar bönderna att odla etanol så att vi kan fasa ut
fossila drivmedel.
Efter att
ha tagit del av det här dokumentet fick Skeppsgossen tillfälle att läsa en bok
som väl knappast uppmärksammats av media på den här sidan Atlanten. Den kom ut
förra året i USA och heter ”The Moral Case for Fossil Fuels”. Författaren till
denna filosofiska analys av den fossila energins fördelar heter Alex Epstein. ”Denna
bok handlar om moral, om rätt och fel. För mig slutar frågan om vad vi ska göra
med de fossila bränslena och vilket annat moraliskt spörsmål som helst så här:
Vad kommer att förbättra för människan? Vad kommer att få det mänskliga
samhället att blomstra? Eller om man så vill, hur maximerar vi åren i våra liv
och livet i våra år?”
Epstein
avfärdar effektivt larmrapporterna som i pamfletten ovan och pekar i stället på
sambandet mellan användningen av fossila bränslen och högre levnadsstandard,
ökad livslängd, minskad barnadödlighet etc. Alla människor med förmåga att
tänka självständigt inser hur liten betydelse en liten höjning av koldioxiden i
atmosfären har för temperaturen på jorden. Epstein framhåller att vad vi sällan
får höra i debatten är fördelarna med en ökad mängd koldioxid, eftersom det
motsäger de grönas propaganda. I en tabell som återges nedan redovisar han
experiment med olika grödor i en atmosfär med 700 ppm CO2 som skulle kunna bli
verklighet om vi ökar fossilförbränningen under de följande två århundradena.
“Det mest
slående hos de här siffrorna är att de inte kan ifrågasättas vetenskapligt och
att de trots det inte varit uppe för diskussion… Det är vår skyldighet att ge
en helhetsbild, med alla positiva och negativa faktorer, utan förutfattade
meningar. Det är helt enkelt ohederligt att ignorera gödningseffekten I
diskussionen om klimatet.” Siffrorna bygger visserligen på laboratorieodlingar,
men de bekräftas av foton tagna från rymden med början 1958 som tydligt visar på
en 15-procentig ökning av de vilda växternas utbredning på jorden.
Epstein
kritiserar också de “idealklimat” som ibland förs fram som goda exempel. Idag
lever vi i holocen men det är en abstraktion, menar han. Det är inte ett
”klimat” som någon levt i utan en summering av ett klimatsystem som rymmer en
otrolig mängd olika klimattyper. I praktiken kan vi leva i dem alla om vi har
ett industrisamhälle och knappt i ett enda av dem om vi inte har det. Det är de
tekniska framstegen som gjort och gör att vi överlever i olika klimattyper,
eftersom vi inte är anpassade till ett visst klimat. ”Naturen som är summan av
allt på jorden bryr sig inte alls om oss människor och utsätter oss ständigt
för stormar, översvämningar, smittospridande insekter, vatten förorenat av
bakterier.”
”Möjligheterna
för oss att överleva i ett visst klimat beror helt av hur mycket teknik vi har
till hjälp och för att vi ska kunna utnyttja denna teknik måste vi ha tillgång
till energi.”
Epstein
skriver också: ”Om den fattiga världen har problem att klara klimatet beror det
inte på att vi människor har tillfört 0,01 procent CO2 i atmosfären. Orsaken är
att nationerna inte har följt Kinas, Indiens och några andra staters exempel
och ökat användningen av fossila bränslen med flera hundra procent.” Det är
exempel som vi bör uppmuntra eftersom de skapar ett bättre liv för alla. ”Man
kan inte vara humanitär och samtidigt fördöma den energi som mänskligheten
behöver… Att vara emot fossila bränslen är att vara emot den underutvecklade
världen.”
Alex
Epstein avslutar sin bok med en rejäl käftsmäll mot den gröna rörelsen som
försöker övertyga oss om att den fossila energin är ett hot mot mänskligheten
frambringat av omoraliska producenter. Bakom dessa patologiska idéer ligger att
måttstocken måste vara minsta möjliga påverkan på naturen. De drömmer om en
orörd natur, opåverkad av människan. Och eftersom energi är vårt kraftigaste
vapen för att omforma naturen måste man till varje pris förtala den, även om
man talar emot bättre vetande. Därför protesterar miljörörelsen mot allt som
gynnar mänskligheten, antingen det handlar om frackning eller koleldade
kraftverk eller kärnkraft. Det besynnerliga är att det finns så många
människofientliga människor på den här jorden att de köper den gröna
propagandan och demoniserar de fossila bränslen som gett oss alla bättre
förutsättningar att överleva idag och i morgon.
Många av
synpunkterna i Skeppsgossens kommentar till Alex Epsteins bok är hämtade från
en essä av Robert Zubrin. Hela originaltexten kan du läsa på: http://www.nationalreview.com/article/392503/fossil-fuels-and-morality-robert-zubrin
Det är
tragiskt att kloka personer som Alex Epstein så sällan får komma till tals,
medan miljöpartister och andra klimatnarrar får skräna som papegojor i media. Tyvärr
får det både politiska och ekonomiska konsekvenser när exempelvis ett litet
parti som mp hamnar i regeringsställning i Sverige och konsekvent arbetar på att
rasera det system tidigare generationer byggt på just de fossila bränslena.
Jo, just det: Koldioxiden har ökat från 0,03 % till 0,04 %. Den som har minsta sinne för proportioner inser att det är närmast barnsligt att tro att denna lilla hundradels procent i atmosfären kan styra klimatet. Det är helt enkelt befängt.
SvaraRaderaDet blir särskilt uppenbart, när man tänker på hur mycket annat som finns i atmosfären, vattenånga t.ex. Den absorberar mera strålning och finns i halter som kan vara 100 och 400 ggr större än koldioxidens. Om man bara räknar den som gas. Men dessutom finns vattendroppar och iskristaller i molnen, som mycket effektivt stoppar strålning både från Solen och från Jorden. Det märker man på badstranden då solen går i moln och på kvällen, då man jämför en stjärnklar natt med en som är molnig.
Klimathotsnojan är totalt befängd.
Det finns 0.04 % koldioxid i atmosfären. Människan bidrar med 3 % av
Raderadenna mängd, eller om man så vill 0.0012 % av den totala mängden koldioxid. Låt
oss anta att vi kan minska utsläppen med 10 % (av 3%). Människan skulle då stå
för 2.7 % av utsläppen, isf 3 %. Då kommer vi ner på den häpnadsväckande nivån
av 0.00108 %. Nu förstår till och med den mest illiterate grundskoleeleven att människan således inte är problemet. Om det nu är ett problem?