Blå dunster och sanningar om vindkraften

Nya rapporter om den ineffektiva och opålitliga vindkraften har med flaskpost nått Narrskeppet. Eftersom de blåsta narrarna ombord tillhör Vindkraftens Vänner har rapporterna naturligtvis hamnat i papperskorgen utan att någon ens läst dem. Att tala illa om vindkraft på Narrskeppet är lika farligt som att säga något nedsättande om Mohammed och straffet blir att den skyldige slängs överbord, allt medan narrkören skanderar "Välsignad vare vindkraften!" Skeppsgossen brukar vara den som tömmer papperskorgarna och får därmed tillgång till många intressanta dokument som undanhålls gemene man.

I början av november blåste det nästan inte alls på de brittiska öarna. Vindkraftverkens totala produktion uppgick då till som lägst 300 MW eller 0,68 procent av landets sammanlagda elproduktion. Gas- och kolkraftverk räddade situationen.

Än värre var det i Adelaide i Sydaustralien söndagskvällen den 1 november. Då blev över 110 000 hem och butiker strömlösa. Trafikljusen fungerade inte, gatubelysningen slocknade helt och det gick inte att tanka bilen. Värst var det förstås för sjukhusen innan deras dieseldrivna reservgeneratorer gick igång. Officiellt var det en s.k. förbindelseledning  som spökade och de omskrivna vindkraftverken i området brukar inte leverera förrän tidigt på morgnarna, heter det i rapporten.

Det är med andra ord inte lätt att leva i ett samhälle vars funktioner till stor del är beroende av vindkraft och annan förnybar energi. Man måste helt enkelt vänta tills det börjar blåsa…          

Danske statsvetaren Bjørn Lomborg tillhör de skarpaste kritikerna av den hyllade ”förnybara energin” (om man så vill är han en motsvarighet till svenske  nationalekonomen Tino Sanandaji på invandringens område). Bjørn Lomborg räds inte etablissemanget och har nyligen förklarat att vind- och solkraft inte kommer att få någon ekonomisk betydelse förrän om 25 år och då till enorma kostnader. ”Enligt IEA (International Energy Agency) levererar sol och vind idag omkring 0,4 procent av den globala energin. Även om all världens regeringar skulle leva upp till sina löften om en övergång till förnybart skulle den siffran öka till ynka 2,2 procent år 2040.”

”Det stora problemet är att vi inte får någon el från de här energislagen när solen inte skiner och vinden inte blåser”, fortsätter Bjørn Lomborg. ”Påståenden om att exempelvis vindkraften snart kommer att bli billigare än energi framställd med hjälp av fossila bränslen - eller att den redan skulle vara det i Tyskland och Storbritannien - är hämtade ur fantasin. Vindkraften kommer aldrig att kunna konkurrera utan kraftiga subventioner.” 

  

IEA räknar med att kostnaden för de globala subventionerna för vindkraften kommer att öka under de närmaste 25 åren och inte minska som narrarna hävdar.

”Vind- och solenergi gör den fossilgenererade elkraften dyrare. Det tycker en del bara är bra, men om vi vill att våra samhällen ska fungera också under mulna och stilla dagar måste vi förlita oss till fossila bränslen. Enligt IEA:s uppskattningar kommer de fossila bränslena att i framtiden svara för 56 procent av all elproduktion, medan kärn- och vattenkraft står för 28 procent.”

Ju mer vind- och solkraft vi får desto mer sällan kommer existerande gas- och kolkraftverk att utnyttjas. Men de fasta kostnaderna för dessa sjunker inte, något som fördyrar kWh-priset.

”I Spanien utnyttjades de gasdrivna kraftverken 66 procent av tiden år 2004”, säger Bjørn Lomborg. ”På grund av den kraftiga utbyggnaden av vindkraften används de idag bara 19 procent av tiden. För att vara lönsamma måste de här kraftverken vara igång 57 procent av tiden och med så liten nyttjandegrad finns det stor risk för att de stängs.”

Resultatet blir att varje nation måste subventionera sina gas- och kolkraftverk för att ha nödvändig backup när sol och vind inte levererar. Det innebär att samhället betalar för elströmmen tre gånger: först för själva produktionen, sedan för subventioner till opålitlig förnybar energi och till sist också för subventioner till gas- och kolkraftverk.

Så långt Bjørn Lomborg. Hela intervjun med honom kan du läsa på
http://stopthesethings.com/

Miljönarrarna inbillar sig fortfarande att människor i landsorten bara längtar efter att få se horisonten fyllas med vindsnurror som håller fågel- och fladdermusbeståndet nere (förresten, vem i helsike behöver fladdermöss?). Faktum är dock att alltfler tänkande människor upplever vindsnurrorna som ett onödigt påfund som påverkar både trivsel och hälsa hos dem som måste leva i deras närhet.   

Det är en grupp som vindkraftslobbyn lyckats tysta i de flesta länder. Men tidigare i år har det faktiskt bildats aktionsgrupper som gått från ord till handling i både Montana i USA och Victoria i Australien. Där har man helt sonika skjutit sönder några vindsnurror! Skeppsgossen brukar inte lovprisa vandalism, men i det här fallet har han full förståelse för dem som hållit i bössorna. Det måste finnas en gräns för vad medborgarna ska stå ut med.

Till slut erinrar sig Skeppsgossen ett uttalande från 2004 av Sir Martin Holgate som arbetade för brittiska miljödepartementet. Denne framsynte man insåg att ”problemet med vindkraftsparker är att de tar väldigt stor plats i alla dimensioner för att generera väldigt lite elektricitet. För att producera lika mycket el som ett kolkraftverk krävs det 800 vindsnurror.”

”Nu brassar vi för fyllning och börjar vår gång” som det heter i Möte i monsunen av Evert Taube och Skeppsgossen äntrar utkiken för att spana in nya galenskaper.

   

Hård vinter väntar i England

Den amerikanske geologen James Kamis menar att "motsägelsefulla temperaturtrender” i världshaven och jordatmosfären kan avliva myten om att vi människor gör jorden varmare genom vår eldning med fossila bränslen och en massa annat. Enkelt uttryckt har temperaturen i atmosfären varit stabil i snart 19 år, samtidigt som Atlanten blivit kallare.

Det förklarar vissa forskare med att den globala uppvärmningen har lett till att floderna av smältvatten från den grönländska inlandsisen kylt ner Atlanten.

"Det är ett ovedersägligt faktum att vattnet i Atlanten blivit kallare,” säger James Kamis. ”Men avkylningen gäller hela Atlantens vattenmassa och inte bara Nordatlanten som gränsar till Grönland. Det är bevis nog för att det inte alls är avsmältningen av sommarisen på Grönland som är orsaken.”

"Nasas undersökningar visar också tydligt att det bara är i områden som ligger i direkt anslutning till havet som det sker en påtaglig isavsmältning. Störst är den ovanför geologiska sprickbildningar på havsbottnen som släpper upp geotermisk värme till istäcket. De inre delarna av den grönländska iskalotten är opåverkade.”

På kartan syns tydligt hur det bildats en kallvattenreservoar uppe i
norra Atlanten som kan komma att påverka Europavädret direkt och indirekt.

Om avkylningen av Atlanten kan starta en ny liten istid vet förstås ingen. Men att Storbritannien kommer att få ta första smällen hur det än blir, det är man ense om. Det är en hel rad faktorer som kommer att inverka på klimatet på öarna. Runt kusterna har det nu samlats kolossala isvattenmassor, troligen på grund av förändringar i luftströmmarna och salthalten i vattnet. Sammantaget kan detta leda till lägre årsmedeltemperatur för öriket. Redan nu befarar man att den kommande vintern kommer att bli ovanligt kall och snörik.

På längre sikt kan det också leda till att andra delar av Nordeuropa drabbas av dramatiskt sjunkande temperaturer.  

Även om sänkningen av temperaturen i Atlanten kan verka obetydlig kan den påverka och ändra Golfströmmens riktning och därmed bidra till en ytterligare avkylning av Atlanten. Också jetströmmarna från Arktis ner mot Bermuda och Azorerna kan förskjutas på ett ogynnsamt sätt. Lägg därtill den dramatiska minskningen av antalet solfläckar och vi står inför ett dramatiskt väderscenario, säger en meteorolog. Kanske får Storbritannien till och med uppleva en ny istid under det här seklet.

En som tror att de isiga vattnen i Atlanten kan ge upphov till väderförändringar under många år framöver är brittiske meteorologen Alex Sosnowski. ”En lätt förskjutning av Golfströmmen och andra strömmar i Atlanten kan få ödesdigra konsekvenser för klimatet i hela Västeuropa under lång tid. Klimatet i delar av Europa inklusive områdena runt London, Amsterdam, Paris och Lissabon kan blir några grader kallare jämfört med andra delar av klotet. ”

Till och med officiella Met Office gick för några månader sedan ut med en varning att Storbritannien kan stå inför ett ”Maunder Minimum”, alltså en liten istid liknande den som fick Themsen att frysa till för 300 år sedan. Met Office sade också att den globala uppvärmningen (som man tror på) i viss mån kan kompensera för temperaturfallet, men att vintrarna kommer att bli kalla framöver är det ingen tvekan om.

Förutom den kalla Atlanten och den låga solaktiviteten som vi inte sett motsvarighet till på flera århundraden finns det en annan riskfaktor, nämligen en ovanligt stark El Nino. Exakt hur den påverkar vädret i Storbritannien är något oklart, men tidigare har den bidraget till att kyla av temperaturen.

Med tanke på hur illa ställt det är med uppvärmningen i en stor del av de engelska husen och utfasningen av koleldningen skulle en sträng vinter med all säkerhet leda till 1000-tals dödsfall, framför allt bland pensionärerna. I och med övergången till ”förnybar” energi sitter ju John Bull på pottkanten redan idag. Enligt en rapport i tidningen The Telegraph kan brittiska fabriker tvingas stoppa produktionen på vardagskvällar i vinter. Anledningen är förstås att den förnybara elproduktionen inte klarar av att leverera. Så här illa har det inte varit sedan vintern 2007/2008. Man försöker nu förbereda uppstart av gamla gaskraftverk men i förlängningen hotar alltså ransonering. Reservkapaciteten kommer att vara endast 5,1 procent, men utan nödåtgärderna skulle marginalen ligga på bara 1,2 procent, den lägsta på 10 år.

Många har varnat för en sådan utveckling utan att inse konsekvenserna av en övergång till ”grön energi”. Må det dra snålt kring öronen på alla miljövänner inte bara i Storbritannien utan också här i kalla Nord. Skeppsgossen hoppas på ett sammanbrott i miljöförhandlingarna i Paris i december så att vi äntligen kan använda miljarderna till att skapa drägliga villkor för människorna även under en kommande liten istid.