Featured Post

Patrick Moore: Fakta om CO2

Härom dagen hittade Skeppsgossen följande text av Patrick Moore , den kanadensiske miljöforskaren som var med om att grunda Greenpeace...

Visar inlägg med etikett Energiewende. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Energiewende. Visa alla inlägg

onsdag 12 oktober 2016

Förnybart - ett enormt slöseri



Nu diskuteras den förnybara energin hetare än någonsin i Australien. Det beror enligt bloggaren Joanne Nova till stor del på att elproduktionen i Sydaustralien – som satsat på framför allt vindkraft – mer eller mindre slogs ut för andra gången i samband med ett oväder. Då stängde vindkraftverken själva av turbinerna, kraftledningar blåste ner och det blev strömlöst i en stor del av staten.   

Nationellt har Australien som målsättning att “obscena 23 procent ska vara förnybart – miljarder dollar ska eldas upp så att våra barnbarnsbarn kan få det en miljondels svalare”, skriver hon på sin blogg. ”Men”, fortsätter hon, ”en del stater är ännu galnare (Sydaustralien, Victoria och Queensland).”

Kostnaderna är nästan astronomiska, får vi också veta. Enbart i Victoria och Queensland kostar lyxen att få förnybart producerad el till 41 miljarder dollar. Det betyder mellan 10 000 och 20 000 dollar per person och år för att ”rädda” klimatet!

Enorma summor belastar också de tyska hushållen efter ”Energiewende”. Enligt beräkningar som publicerats i bl.a. Die Welt kommer varje tysk familj om fyra personer att få bidra med 25 000 euro fram till 2025 för att stoppa klimatförändringarna.

Men här uppe i norr finns det tecken på en viss tillnyktring hos dem som låtit sig berusas av allt förnybart. En betydande finsk tillverkare av komponenter till vindkraftverk, Mervento, har gått i konkurs med miljonskulder förstås, och Jämtkraft har meddelat att man kommer att skära ned på vindkraften på grund av de höga kostnaderna. Som orsak anges Sjiska vindkraftpark i Gällivare. På Nätverket Klimatsans hemsida http://klimatsans.com/ har Skeppsgossen med intresse följt Rolf Schusters månatliga sammanställningar av vindkraftsproduktionen i Tyskland och andra EU-länder. Hans diagram visar klart på behovet av reglerkraft när det inte blåser – och måste det ändå finnas sådan, kan man ju undra varför vi överhuvudtaget ska förfula landskapet med stora propellrar.

Tillåt mig citera Joanne Nova igen: ”Den första stat som överger de förnybara energislagen och satsar på billig och kontinuerlig energi från kol- eller kärnkraftverk kommer att bli rikligt belönad. Den kommer att växa sig rik, den kommer att få full sysselsättning och den kommer att ha råd med större och finare nationalparker och storslagna åtgärder som att rädda fläckiga paddor, rara anemoner eller vad det nu är man vill prioritera.” 


fredag 7 oktober 2016

Nu protesterar till och med de gröna i Tyskland mot vindkraften



Inställningen till “Energiewende” (omställningen till grön energi) har förändrats radikalt i Tyskland. Till och med tyska miljövänner – som en gång propagerade hej vilt för sol- och vindkraft – har ledsnat när de ser hur skogar huggs ned och landskapsbilden förstörs av tusentals monstruösa installationer.

En av dem som säger ifrån heter Georg Etscheit och är regelbunden medarbetare på sajten Klimaretter. Han tillhör de klimaträddare som fått nog och har skrivit en bok som kommer ut i början av november. Titeln säger det mesta om hur han ser på den tyska satsningen på förnybar energi: ”Offrade landskap – hur Energiewende förstör vår miljö”.    

I en reklamvideo för boken uttalar sig en rad av Tysklands ledande miljöexperter, även de uttrycker förfäran över det som pågår. En av dem, en forskare som heter Niko Paech, säger: ”Det fruktansvärda med förstörelsen av våra landskap är att den har getts legitimitet.” Dr Gerhard Gronauer konstaterar att klimatåtgärder som använder teknik mot naturen är en motsägelse i sig själv.

Till de argaste belackarna hör journalisten Jörg Rehmann: “Om vi vill överleva på den här planeten behöver vi en Energiewende. Men det som politikerna nu åstadkommit är ingen Energiewende utan snarare det största bedrägeriet sedan andra världskrigets slut… Man vilseför allmänheten genom att få den att tro att det handlar om en grön marknadskapitalism. Men inga klimatmål har uppnåtts trots alla de miljarder som investerats. Det är direkt chockerande att bevittna hur långt kommunansvariga har varit villiga att gå när de släppt in exploatörerna i vår natur. Det stinker mutor och bestickning lång väg.”

Dr Niko Paech: “Vetenskapen legitimiserar detta övervåld mot naturen. Vi förstör landskapet och säger att det gynnar miljön. Det är inget annat än kannibalism. Att rädda klimatet tycks vara ett mål som rättfärdigar allt annat.”

Bloggaren Pierre Gosselin (”No Tricks Zone”) är den som fäst Skeppsgossens uppmärksamhet på Etscheits kommande bok. Han hoppas att den ska öppna ögonen på folk i andra länder som riskerar att göra om Tysklands msstag och emotser en snabb engelsk upplaga. Sverige flåsar ju Tyskland i hälarna för att framstå som hela världens föredöme också när det gäller omställningen till förnybar energi, men hittills har vi inte hört någon naturvårdande myndighet eller miljöskribent kritiskt granska följderna för miljön.

Den som tiger han samtycker, lyder ett gammalt talesätt.     


måndag 22 augusti 2016

Hur kan solkraften kosta så mycket när solen är gratis?


Med världen full av billig naturgas, råolja och kol, vem behöver då dyr och intermittent elektricitet från vind och sol?

Frågan ställs av en av Skeppsgossens vänner, dr Klaus L.E. Kaiser vid TerraBase Inc. i Kanada. Han fortsätter:

“Slöseriet med skattebetalarnas pengar på alternativa energislag bleknar i förhållande till de verkliga kostnaderna för de totalt felriktade energiåtgärderna världen över. De flesta av dessa utgår från en enda (FELAKTIG!) idé, nämligen att halten CO2 i atmosfären driver jordens klimat. Denna idé föddes för nästan tvåhundra år sedan och visade sig vara felaktig redan för hundra år sedan.”

“De biljoner dollar som spenderats under de senaste decennierna på alternativa energikällor som vind, sol och biobränslen har inte haft någon påtaglig effekt på den globala konsumtionen av kol, olja och naturgas. Samtidigt och trots de (helt onödiga) katastroferna i Tjernobyl och Fukushima byggs nu nya kärnkraftsreaktorer i många av världens länder, till och med i ett land med så god tillgång till vattenkraft som Schweiz…”

Särskilt besviken är Klaus Kaiser på den tyska politiken som han ser som ett flagrant exempel på hur ett land slösar tid och resurser på en meningslös klimatpolitik. Mellan 1960 och 1990 var Tyskland ett ”Wirtschaftswunder”, ett blomstrande samhälle med billig energi för såväl konsumenter som industri. I stället för att ta tillvara nya generationer tekniker och vetenskapsmän övertalade ”gröna” aktivister och politiker medborgarna att nu måste landet satsa på biobränslen, sol och vind. Det innebär en nedrustning av hela det tyska kunskapssamhället och det  kommer att krävas ännu en generation innan landet får tillgång till den expertis som man hade 1975.

Dr Kaiser citerar ett brev som han fått av en ”välkänd” förespråkare för solenergi: ”Som energiexpert har du gjort den intressanta upptäckten att solen inte skickar någon räkning. Jag kan inte riktigt begripa hur flera hundra tusen hushåll trots detta inte kan betala sina elräkningar och rader av industriföretag emigrerar på grund av höga elpriser. Varför är elpriserna mycket lägre i länder som använder mindre solenergi?”

Klaus Kaiser frågar sig också vilka fördelarna är med den alternativa energin och vem som egentligen tjänar på den. Det kan ju inte vara konsumenterna som ser elräkningarna från vattenkraften stiga… ”Troligen är det inte ens de som driver vind- och solkraftverken – trots alla subventioner. Kvar blir då de företag som tillverkar utrustningen och – vem kunde ha gissat det? – staterna själva. Det bekräftas av att man i vissa länder nu börjat beskatta dem som installerat solcellspaneler för den elektricitet de producerar för eget behov.”  

Skeppsgossen uppmanar alla sina läsare att läsa hela inlägget på https://iceagenow.info/many-people-think-dare-say/



torsdag 14 juli 2016

Utkiken v. 28: Sol, vind och vatten


Efter ett par veckors landpermission är Skeppsgossen tillbaka på Narrskeppet. Fartyget står inte längre att känna igen och kan närmast liknas vid en överlastad flyktingbåt med livsfarlig slagsida. Med få undantag tycker nämligen passagerarna ombord likadant i alla samhällsfrågor - att vi måste ta emot alla som söker en fristad ombord, att de sjösjuka som ligger och spyr i kojerna får klara sig själva, att kvinnor är till för männens njutning och förtjänar att våldtas mellan hushållssysslorna, alternativt att alla män borde utplånas från jordens yta eller åtminstone gå med i Prideparaderna...

Vansinnet ombord på Narrskeppet känner med andra ord inga gränser, vilket är exakt vad de organisationer som styr de största narrskeppen i världen, FN och EU, tycker är helt i sin ordning.  

Klimatnarrarna vet nu inte till sig hur de ska få gehör för sina galna idéer om den “förnybara” energins förtjänster. I Tyskland har Greenpeace Energy utrett vad landet måste göra för att leva upp till Parisfördraget. I dokumentet sägs det bland annat att Tyskland helt måste sluta tillverka fordon med bensin- och dieselmotorer efter 2025 och övergå till eldrift för såväl väg- som tågtransporter. Vad det skulle betyda för bilindustrin som ju utgör själva ryggraden i den tyska ekonomin sägs det inget om i rapporten, trots att vart sjätte jobb i landet är kopplat till just tillverkning av bilar.     

Men det räcker inte med detta. Greenpeace Energy vill förbjuda installation av gas- och oljedrivna uppvärmningssystem från 2020, vilket enligt tidningen Die Welt innebär att all inhemsk tillverkning av sådana måste upphöra redan idag. För att skapa ett fossilfritt samhälle till 2040 måste enligt samma rapport den gröna energiproduktionen femfaldigas, från 600 terrawattimmar idag till 3 120 TWh 2040. Det skulle i praktiken innebära att antalet vindkraftanläggningar måste öka från dagens 26 000 till ca 80 000 inom en nära framtid.


Redan idag finns det ett starkt motstånd mot vindkraften i Tyskland, och som Skeppsgossen tidigare berättat har delstaten Bayern i princip stoppat all vidare utbyggnad. Det blir allt svårare för de gröna narrarna i landet att övertyga allmänhet och politiker om nyttan av förnybar energi när skattebetalarna redan idag tvingas subventionera den med 25 miljarder euro varje år. Inte heller har utsläppen av koldioxid minskat under de sju år som gått sedan ”Energiewende” förverkligades.

Till och med landets diktator Angela Merkel har insett att elnätet i Tyskland inte klarar den ojämna belastning som Energiewende inneburit. Därför har man infört begränsningar i utbyggnaden av såväl vind- som solenergi. 

Också i Danmark har man som bekant alltmer börjat ifrågasätta vindkraften som svarar för ca 30 procent av landets elproduktion. Men det börjar bli trångt på land och nu riktas blickarna ut mot havet, där det visserligen finns hur mycket plats för vindparker som helst men till väsentligt högre kostnader än för landbaserad vindkraft. Under 2011-13 uppförde Dong Energy en vindpark vid Anholt med 111 vindkraftverk med en samlad effekt på 400 MW till en kostnad av 10 miljarder danska kronor. Företaget var enda budgivare och krävde ett strömpris på 1,05 Dkr per kilowattimme, vilket ska jämföras med spotpriset på 25-30 öre per kilowattimme. Under de närmaste 12 åren kommer anläggningen därför att kosta elkunderna en extra avgift på 18 miljarder danska kronor!

I Japan har myndigheterna likaså kommit fram till att elnätet måste anpassas till den intermittenta energi som levereras av vindkraftverk och solceller. Sedan subventionerna skurits ned 2013 har över 90 solenergiproducenter gått i konkurs. Idag svarar solenergin för mindre än 3,5 procent av den japanska elproduktionen. Bilden blir inte bättre av att landet fortfarande importerar olja, kol och naturgas till ett värde av 40 miljarder dollar årligen. Nu sätter landet åter sitt hopp till kärnkraften.  Ansvariga räknar med att denna ska stå för 22 procent av energimixen år 2030.

Det ser med andra ord ganska mörkt ut för de gröna narrarna runtom i världen. I början på maj var glädjeyran stor när Portugal kunde meddela att landet under – hör och häpna! – hela 107 timmar helt litade till elleveranser från sin satsning på förnybara energislag. Tänk dig, hela 107 timmar! Man bör vara medveten om att ca 30 procent av denna energi kom från vattenkraft, ett energislag som i den här delen av Europa dock kan sägas vara lika opålitligt som de övriga på grund av uteblivet regn.

I en debattartikel i DN har fyra ”experter” deklarerat att Sverige skulle kunna ha ett 100 procent förnybart elsystem redan 2020. Framför allt krävs en satsning på solceller samtidigt som utbyggnaden av vindkraft och biokraft fortsätter i samma takt som i dag, skriver de fyra.

De fick svar på tal av Sivert Göthlin, tidigare ansvarig för driften av Vattenfalls elproduktion. Skeppsgossen citerar:

”Elförbrukningen i Sverige är ca 140 TWh per år och har legat på samma nivå i över 20 års tid. Ingen ökning väntas heller under överskådlig tid trots en växande bostadsmarknad.

Förbrukningen är som störst en kall vinterdag i december–januari. Toppen nås på morgonen före klockan 9 eller efter klockan 15 på eftermiddagen. Vid båda tillfällena är det mörkt och solceller ger garanterat noll oberoende av hur mycket som byggs ut. Alla borde begripa att kärnkraft inte kan ersättas med solceller i vårt land.

Solceller kan fylla ett viktigt behov i länder söderut men här är de ett uruselt alternativ då den helt övervägande produktionen sker sommartid när både elbehov och elpris är som lägst. Solceller på vanliga hustak riskerar även att vara täckta med fastfrusen snö i flera månader i stora delar av landet. Solceller är inget alternativ så länge som energin inte kan lagras mellan årstiderna på ett billigt sätt.

Det maximala elbehovet är 26.000–27.000 MW. Härav kan cirka hälften täckas med vattenkraft. Resten måste komma från biobränsleeldad produktion (några tusen MW), kärnkraft eller fossilkraft. Även vindkraften är för osäker som ersättning av kärnkraft. Det finns nu 6.000 MW installerad vindkraft men trots spridningen över landet kan den totala produktionen ibland vara så låg som under 200 MW (3 procent). Svenska Kraftnät brukar i effektkalkyler räknar med att tillgången är 6 procent eller något mer med 90 procent sannolikhet.”

Ett exempel på hur det kan gå när man enbart litar till förnybar energi har vi på El Hierro, en av Kanarieöarna. Med hjälp av några vindkraftverk och en vattendamm var det tänkt att de traditionella dieselgeneratorerna skulle stängas av för gott. Så här skriver Björn Wahlsten, bosatt på Teneriffa: ”På många håll i världen väntade man sig att projektet skulle slutgiltigt bevisa att ’100 % förnybart’ var realistiskt. Förhållandena var ideala: En ö ute i havet med goda vindförhållanden, en naturlig damm i en vulkankrater på hög höjd, dit man kunde pumpa upp vatten som energilager. Något liknande famns bara på ett annat ställe i världen, Tasmanien.”

Hur gick det då? Under premiäråret stod det förnybara enligt bloggen Energy Matters för 35,6 % av elproduktionen på ön och dieselgeneratorerna för 64,4 %.

Projektet måste alltså betecknas som ett totalt fiasko. Särskilt om man räknar med kostnaderna för detta storskaliga experiment som uppgått till 65 miljoner euro. Elpriset på de andra öarna ligger på ca 10 cent/kWh – på El Hierro skulle det ha hamnat på 100 cent/kWh om öborna fått betala fullt pris för vansinnet. Björn Wahlsten igen: ”Vad kan man lära av detta? Projektet på El Hierro är i första hand ett politiskt projekt. Media har hållit en låg profil. Att ifrågasätta vindkraft är inte Politiskt Korrekt. Det strömmar ständigt till delegationer från hela världen, för att studera det ’100 % ekologiska projektet’.”

Värre är dock att man ingenting tycks ha lärt av fiaskot El Hierro. Nu planeras en liknande anläggning på Gran Canaria och politikerna på Teneriffa studerar möjligheterna att utnyttja en vulkankrater för att lagra vindenergi... 

Det är alltså inte så konstigt att Narrskeppet har fått svår slagsida och kanske går samma öde tillmötes som Regalskeppet Vasa. 


Mer om El Hierro-fiaskot kan du läsa på http://klimatsans.com/2016/07/12/el-hierro-fiasko-for-fornybart/

Det går bakåt...

måndag 9 maj 2016

Utkiken v. 19: Biomassa, isbjörnar, Erika Bjerström, David MacKay och lite till



Ska bli biomassa?
Härom dagen kom Skeppsgossen i samspråk med en tekniskt bevandrad person, som trots sina gedigna kunskaper hamnat ombord på Narrskeppet. Jag frågade honom inte varför han gått ombord utan lyssnade i stället på hans resonemang om klimatgalenskapen.

Han berättade bland annat för mig att EU inte rapporterar någon nedsmutsning av atmosfären när man eldar med ved. Detsamma gäller för fällning av träd som ska användas för produktion av biomassa. Grunden till detta är att hanteringen anses vara kolneutral, vilket i sig är ett tveksamt påstående.

I USA bygger man nu upp en omfattande pelletsindustri, vars produkter ska användas för att elda kraftverk. Den grundas på Europas alla subventioner som tillkommit för att möta klimatmålen. Under tiden avverkas enorma mängder skog i Nordamerika. Handeln med pellets skulle inte existera utan dessa subventioner; trots det kan pellets prismässigt inte konkurrera med vare sig kol eller gas.

Isbjörnarna har använts som någon sorts “kanariefåglar i gruvan” sedan början på 2000-talet, då det talades vitt och brett om minskande isar och problem för isbjörnarna att hitta föda. Nu slår en rad forskare fast att det inte finns några bevis för de dystra profetiorna. Tvärtom är det mycket som tyder på att stammen vuxit något sedan 1993. Då uppskattades antalet till 28 000; 2015 har antalet beräknats till 31 000 st.


Nyss hemkommen från några sköna timmar i majsolen slog Skeppsgossen på statstelevisionen. I rutan möttes han av Erika Bjerström som nu är STV:s klimatreporter (hon har ju arbetat för miljöpartiet vilket är en stor merit i sammanhanget).  Hon rapporterade från ett torrt Chile, där avocadoodlarna råkat ut för halverade skördar på grund av den globala uppvärmningen och – som en brasklapp – El Niño-effekten. För att riktigt understryka den globala uppvärmningens följder visades bilder av de snötäckta Anderna vars glaciärer krymper.

Statstelevisionen fortsätter med andra ord att varna oss för den globala uppvärmningen trots att det snart har gått 19 år utan påtagligt högre temperaturer i atmosfären. Varför kan inte Erika Bjerström berätta detta?
Redan 2012 kom en rapport om snöläget i södra Anderna i vilken ett antal forskare jämförde dagens situation med tidigare perioder i historien. De kom fram till att avsmältningen idag inte är onormalt stor. Varför förmedlade Erika Bjerström inte dessa fakta?

Svaret blir förstås att alla iakttagelser som inte stämmer med IPCC:s skräckscenario förtigs av Erika Bjerström och hennes kolleger. Den svenska statstelevisionen och andra mediabolag fortsätter oförtrutet att föra tittare och läsare bakom ljuset. 


De förenade arabemiraten satsar stort med palmöarna utanför Dubai och inomhusskidbacken i Mall of the Emirates. Mindre omskrivet är emiratens försök att styra vädret genom flygbombning av molnen med kaliumklorid, natriumklorid och magnesium för att öka nederbörden. Hur bra det lyckats har inte meddelats, men under förra året spenderades 588 000 dollar på projektet. Nu funderar man på skapa mer moln genom att bygga ett jätteberg i öknen! 400 000 dollar har redan avsatts för att närmare studera hur högt ett sådant berg bör vara och hur det ska vara utformat för bästa effekt.  


Professor David MacKay - som avled i april - var en sansad bedömare av möjligheterna att ersätta konventionell energi med förnybart. Enligt honom förbrukar varje engelsman dagligen i genomsnitt 125 kWh. Ungefär en tredjedel går till uppvärmning och mat, en tredjedel till elanvändning och en tredjedel till transporter. Det innebär att hela nationen behöver runt 300 GW och kanske 500 GW på vintern. Hur ska man kunna möta detta enorma elbehov? frågade sig MacKay.

Vårt moderna samhälle är helt beroende av en stabil tillgång till elektricitet och det kan aldrig den förnybara energin leverera. Att tro att batteripriserna kan falla så mycket att vind- och solenergi kan bli konkurrenskraftiga är en illusion. Dessutom kräver dessa båda energislag enorma landytor. Solenergi fungerar inte i Storbritannien eftersom effekten är 9 gånger lägre på vintern jämfört med sommartid.  

Varför satsar då Tyskland så hårt på sin “Energiewende”? I realiteten bygger tyskarna upp två infrastrukturer för sin energiproduktion – en förnybar och en backup baserad på fossila bränslen. Nyligen har man t.ex. uppfört 19 moderna koleldade kraftverk för att utjämna dipparna i leveranser av vind- och solkraft. Ska de därtill möta de grönas krav på utfasning av all kärnkraft måste det byggas ännu fler kolkraftverk.


lördag 1 november 2014

De grönas våta energidröm förverkligad

Byn Feldheim med 150 invånare är alla miljöpartisters våta dröm. Där har man nämligen enligt nyhetsbyrån AFP kopplat ur det nationella elnätet och lever nu enbart på lokal förnybar energi i form av vindkraft och biogas från gödsel och halm. När det blir riktigt kallt kan man också dra nytta av ett värmeverk som eldas med rester från skogsavverkningen i trakten.

Feldheim ligger inte långt från Berlin och på den närbelägna f.d. sovjetiska militärbasen har man byggt ett solkraftverk. Hela anläggningen har bekostats av ett ”grönt” energibolag tillsammans med invånarna som tagit egna lån för att få vara med. Plus tyska staten som subventionerat experimentet – dock framgår det inte med hur mycket.
  
Påståendet att man kopplat bort det nationella elnätet måste man dock ta med en nypa salt, eftersom det i samma reportage sägs att överskottselen från vind- och solkraft säljs till just detta. Förtjänsten lär väl inte bli så stor men den räcker kanske till att betala bankräntorna. Strunt i det, ”nu slipper vi göda oljeshejkerna och Putin genom att köpa olja och gas” säger en talesman för energikooperativet.

Som Skeppsgossen berättat i tidigare rapporter från Narrskeppet kan en sådan här småskalig lösning knappast rädda den tyska industrin ur den allt djupare kris som ”Energiewende” skapat. Idag har landet Europas näst högsta elpriser, samtidigt som utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka på grund av den nödvändiga satsningen på stabil kolkraft. Enligt officiell statistik svarade den förnybara ”rena” energin för 27,7 procent av elproduktionen under årets första nio månader, medan brunkolet kom strax efter på 26,3 procent.

Nu talas det om det behövs än radikalare åtgärder för att Tyskland ska kunna leva upp till det drömscenario som förverkligats i byn Feldheim, bland dem en satsning på jättebatterier för lagring av ström och så fler elbilar på vägarna. I Feldheim har man redan byggt en laddstation för elbilar och beställt ett 10 MW lithium-jon-batteri från Sydkorea. Det ska installeras nästa år och fungera dels som reservkraft och dels som en buffert vid stora variationer i det lokala nätet. Kostnad och livstid sägs det inget om. 

Okej, visst går det att förverkliga de grönas våta drömmar i så här liten skala. Men, som en god vän till Skeppsgossen påpekar, det bor 80 miljoner människor i Tyskland och för att försörja dem med elström enligt Feldheim-modellen skulle det krävas att en yta stor som hela Bayern bebyggdes med vindkraftverk och att hela Österrike täcktes med solceller. Och ändå skulle det behövas fossil reservkraft (eller kärnkraft) när det inte blåste och solen inte sken. För att nu inte tala om de enorma investeringskostnaderna för nya kraftledningar från vind- och solfarmerna.



söndag 19 oktober 2014

Mer om det tyska energifiaskot

Drömmen om den förnybara energin i Tyskland (vars solcellsindustri snart är bankrutt)

Tyskland satsade på förnybar energi i större skala än något annat land på grund av “de grönas” politiska  inflytande – och nu kan vi se vad som händer när miljöpartiets galenpannor får vara med och bestämma. Subventionerna har varit enorma, effekterna på elmarknaden kaotiska och utsläppen av växthusgaser bara ökar.

“Energifattigdomen” breder ut sig i Tyskland precis som i England och det är många tyskar som kommer att frysa i vinter. Närmare bestämt ca 800 000 tyska hushåll har fått strömmen avstängd därför att de inte har råd med de skenande elpriserna. I stället går de som kan ut i skogen och hugger ved för att på det sättet försäkra sig om ett drägligt inomhusklimat. 

På samma sätt som i andra länder yrade de gröna om att satsningarna på förnybar energi skulle skapa en ny ekonomi med miljoner nya arbetstillfällen. Visst blev det en del jobb, framför allt inom solcellsindustrin – men de subventionerades också av skattebetalarna! I Tyskland betalas dessa subventioner med skyhöga energipriser, vilket naturligtvis drabbar tillverkningsindustrins konkurrenskraft. Resultatet blir att den energikrävande industrin söker sig till länder med vettiga elpriser, vilket i sin tur innebär ökande arbetslöshet.

I maj i år berättade ansedda tidningen Die Welt att minskande subventioner till vind- och solkraft redan har lett till att sju av tio jobb inom den gröna industrin försvunnit eller kommer att försvinna. Före sommaren sysselsatte den förnybara energisektorn i Tyskland runt 370 000 personer – det motsvarar endast 0,86 procent av en arbetsstyrka på totalt 42 miljoner. Hur ofta får vi inte höra att framtiden ligger i gröna jobb?

En gång påstod de grönas miljöminister Jurgen Trittin att de tyska skattebetalarna bara skulle få betala en skopa glass extra för energiomställningen. Det var 2004 när ”Energiewende” genomfördes. Den nuvarande miljöministern Peter Altmaier sade förra hösten att skattebetalarnas bidrag nu utgör priset för en hel glassmeny.

Tyvärr finns det stor risk att den nya svenska regeringen luras till en motsvarande ”Energiwende” av sitt gröna bihang. Ännu så länge ligger våra elpriser på en sansad nivå – men ju fler kärnkraftverk som stängs och ju fler vindkraftverk som byggs, desto dyrare kommer också din och min elström att bli. 


onsdag 1 oktober 2014

Vindkraftverken är inga sedelpressar, säger tysk expert


Många hoppades kunna bli stormrika (ursäkta vitsen) på vindkraften, inte bara här i landet utan också på många andra håll i världen. Nu har tv-bolaget SWR i det gröna mönsterlandet Tyskland gjort en dokumentär  som bland annat innehåller intervjuer med experter och besvikna investerare. År 2006 räknade de mest optimistiska med en avkastning på mellan 400 och 800 procent, men i stället har de fått vidkännas stora förluster – idag går minst 2/3 av alla vindkraftsprojekt med förlust!

De kritiska rösterna i filmen är många. Efter den politiskt framtvingade övergången till grön energi (Energiewende) vädrade investerarna morgonluft, men i verkligheten uteblev en stor del av vinsterna på grund av oväntat många driftsavbrott och höga underhålls- och försäkringskostnader. I filmen erkänner en talesperson för den tyska vindkraftföreningen att orsakerna var allt från för lite vind till för mycket vind och usel planering.   

En delstat som drabbats särskilt hårt är Rheinland-Pfalz. Där blåser det alldeles för lite. För att ett vindkraftverk ska vara lönsamt måste det gå med full kapacitet under minst 1700 timmar per år. Verken i den aktuella delstaten nådde upp till knappa 1400 timmar per år i genomsnitt. De 20 vindkraftverk som byggdes utanför Mainz mellan 2005 och 2010 har hittills gått med förlust. Ungefär likadan är situationen i staden Trier, där man planerade för genomsnittliga vindförhållanden i trakten bara för att finna att vindarna varit alldeles för svaga under de första åren för betala kostnaderna för snurrorna. Enligt reportern nådde man i vissa anläggningar bara upp till 80 procent av den förväntade vinden, vilket inneburit att skattebetalarna fått stå för förlusterna.

Energiexperten professor Uwe Leprich konstaterar att vindsnurror inte är några sedelpressar och att de senaste åren utmärkts av svaga vindförhållanden. Enligt honom har vind-index (som baseras på data från tidigare perioder) justerats ned tre gånger. För att undvika sådana bakslag i framtiden har ett nytt regelverk skapats som bland annat kräver extra stor noggrannhet vid valet av platser för nya vindkraftanläggningar.

Nyligen har tyska staten skurit ner på subventionerna till den förnybara energin, minskningar som drabbat många företag i branschen hårt. Ett exempel är ett bolag som heter Juwi, som under åtskilliga år tjänat stora pengar på vind- och solkraft. Så sent som 2012 passerade försäljningen 1 miljard euro. Men två år senare har samma företag tvingats permittera var tredje anställd eller 400 personer. I vanlig ordning skyller Juwis vd på regeringen!

Det är inte bara i Tyskland som vindsnurrorna står stilla. Enligt Daily Telegraph har de brittiska vindkraftverkens produktion minskat med en femtedel under årets andra kvartal trots att det byggts hundratals nya snurror. Orsak: det blåser för lite! Officiella siffror visas på en produktionsnedgång med 22 procent i anläggningar till havs jämfört med samma period föregående år och med 17 procent för landbaserade kraftverk. Ändå har runt 900 nya vindkraftverk installerats under 2013.

Sverige då? Så sent som i augusti i år skrev Jonny Fagerström och Marian Radetzki på nätsajten Second Opinion:

”Vindindustrin har nu kollapsat etiskt och ekonomiskt efter att under en lång följd av år ha lovat guld och gröna skogar till privatpersoner, offentlig sektor och småföretag. Winwind har gått i konkurs, Triventus, som 2010 betecknades som ett av årets ”gasellföretag”, befinner sig under rekonstruktion, trots att statliga Industrifonden bidragit med närmare 100 miljoner kronor. Nästan alla övriga vindkraftsbolag går också med stora förluster. Nu senast Arise Windpowers halvårsbokslut som redovisar en förlust på 16 miljoner. Och allt detta trots subventioner som för 2013 kan uppskattas till cirka 2 miljarder kr.

Även skattebetalarna i svenska kommuner som satsat på vindkraft, har drabbats hårt. Värst har det gått i Karlstad och Hammarö kommuner. Karlstad Energi belastades 2012 med 48 miljoner i vindkraftsfiaskot ’Vindpark Vänern’, ett äventyr som invigdes 2010, och som bara under 2013 kostat kommunernas skattebetalare 120 miljoner kronor pga flera havererade verk. Även vindkraftsbolaget Samkraft AB är på obestånd och behöver akut få in nära 100 miljoner kronor, vilket slagit hårt mot ett flertal kommuner, till exempel Gävle, Sandviken, Söderhamn, Eskilstuna, Bollnäs, Ljusdal och Nordanstig.”

I själva verket handlar vindkraftsgalenskapen om en av historiens största industriella felsatsningar, grundad på klimatlögner och falska löften från tillverkarnas sida. Nu börjar tyska media, myndigheter och den förnybara energins förespråkare inse sanningen och gör sitt bästa för att skylla på varann. Man kunde förstås hopps att andra länder tog varning av den tyska floppen, men den vansinniga utbyggnaden av grön energi fortsätter ändå på många håll. Och med miljöpartiet i regeringsställning här i landet lär vi få se ännu fler exempel på det gröna vansinnet!
   




onsdag 17 september 2014

Narrarna på Nordsjön


Man finner narrar lite överallt. På blåsiga Nordsjön fanns de som seglade utan att kunna navigera. Men idag seglar de inte. Istället bygger de väderkvarnar.

I de flesta fall spelar narrarna bara bort sina egna pengar. Men inom politiken spelar de bort dina och mina pengar. Då kan de vara mycket modigare och ta större risker i större projekt och i ännu större projekt.

Miljönarrarna i Tyskland idkade utpressning på Angela Merkel, så hon anslöt sig till idiotin med ”Energiewende”, som i korthet innebär att kärnkraftverken läggs ner och skall ersättas med vindkraft och solkraft. Men när folket ser möllorna i verkligheten vill de inte ha dem i närheten. Intelligenta narrar förklarade att ute på öppna havet, bortom horisonten, skulle ingen störas av deras åsyn.

Således har ett omfattande program ”satts i sjön” med några tusental vindkraftverk i Östersjön och Nordsjön. Det blåser mer på den senare, så den är mest aktuell. Men det är inte lätt.

Ett första projekt, Riffgat, placerades 15 km norr om ön Borkum nära gränsen till Nederländerna. Det har 30 snurror med diametern 120 meter på torn som står på 20 m djup och når 90 meter ovan havsytan. De ger ”bara” 3,6 MW, alltså 3.600 kW, om det blåser mellan 12 och 25 m/s. Det var färdigt i augusti 2013.

För att få strömmen till fastlandet behöver det en kabel på 45 km. Men i kabelns väg låg ammunition dumpad där efter kriget. I väntan på att den skulle röjas fick man mata snurrorna från dieselaggregat, så att de snurrade hela tiden. Annars var risken att de skulle korrodera av den salta havsluften. De drog 22.000 liter diesel varje månad till februari 2014, då kabeln äntligen var klar. Det blev ett av de vanligaste skämten i landet under tiden: ”Dieseldrivna vindkraftverk”.

Men det var inte slutet på bekymren.

De ”normalstora” snurrorna på 5 MW placerades långt ute på havet. De står med tre ben på 30 - 50 m djup. Det första projektet, BARD 1, har 80 snurror med över 100 km till land. Det är för långt för en växelströmskabel omgiven av vatten. Förlusterna blir oacceptabla. Därför ansluts de till en station för konvertering av strömmen till likström, BORWIN ALPHA, se bild. Den mäter 52 x 35 x 22 meter. Den levererades av ABB och var försedd med ASEA:s beprövade teknik för likriktning av höga spänningar, 170 kV.

Der Spiegel nr 35 relaterar dess öde. Den 23 mars small det i likriktarna och isoleringen brann. Det kunde man förstås reparera, om man bara visste vad som var fel. Man misstänker att det uppstår stående vågor mellan tornen eller övertoner med höga spänningar.

Varje snurra är ju utsatt för nyckfulla virvlar av vinden med kort varaktighet. Detta är vad de ”gamla” elbolagen anfört för våra landbaserade snurror. De utgör störningar på nätens reglering, som måste tas upp av de ”konventionella” kraftverken. Men ute på havet finns inga konventionella verk, som snabbt kan balansera vindstötarna. Dessa kan kanske samverka mellan flera snurror, så att alltför höga spänningar uppstår.

Tills vidare levererar anläggningen ingen ström. Såvitt jag förstår håller dieselaggregat rotorerna snurrande även här. Under tiden missar man intäkter i storleksordningen 3 miljarder kronor per år.

Men man vet inte idag vad som orsakade smällen. Det är det stora problemet. Flera lika stora parker färdigställs nu, men man vet inte om man vågar köra igång dem. Av 22 planerade vindparker har flera lagts på is.

En olycka kommer sällan ensam. I början på juli sjönk en pråm söder om Sardinien med kablar till ett annat projekt på Nordsjön. På 1.000 meters djup ligger nu 250 miljoner kronor. Och den aktuella vindparken blir kanske försenad med ett år. . .

När narrarna i politiken skall visa sin förträfflighet, slår de på stort, mycket stort. Och vi får betala. Det är naturligtvis inte politikernas fel att en pråm sjunker. Men det är den sortens kalamiteter, som alltid kan inträffa. De blir förstås värre, ju större och mer brådskande projekten är. Det räknar politikerna inte med.

Tysklands minister för klimat och energi, socialdemokraten Sigmar Gabriel, har redan offentligt förklarat att hela den tyska klimatpolitiken står inför ett ekonomiskt sammanbrott. Det gäller i det land våra miljöpartister tycker vi skall ta efter. Dom är nog större narrar än tyskarna. Dom subventionerar byggandet av vindkraftverk, fast vi redan har ett överskott på el. Subventionerna skickas därför till Tyskland och dess elkunder. Vårt överskott blir allt större allt eftersom tidningar i hela världen dras in, så att våra elslukande pappersmaskiner måste ställas av.

Alarik Vittfarne

onsdag 21 augusti 2013

Alarik Vittfarne: Med "Energiewende" överträffar narrarna vansinnet





Som bekant skrämdes Angela Merkel så av följderna efter katastrofen i Fukushima att hon i juni 2011 beslöt att alla kärnkraftverk skulle vara stängda 2022, det som kallas ”die Energiewende”. Affärstidningen Handelsblatt har på första sidan av helgbilagan den 17/8 rubrikerna ”Irrsinn” (vanvett) och ”Energiewende”.

Angela Merkel är ju ett unikum bland de mäktiga: Med sin doktorsexamen i fysik och arbete som forskare är hon nog den enda med naturvetenskaplig bakgrund. Hon kan säkert utvärdera fakta och använda logik. Då har hon noterat följande om Fukushima.

Det var en fruktansvärd naturkatastrof, som ödelade hela landskap och bragte 20.000 människor om livet. Men ingen skadades av strålning.

Kraftverket var byggt för att klara stora jordbävningar. En sådan kom och den stod verket emot, men man nödstoppade reaktorerna. Det skulle klara en tsunami på 5 meter, vilket väl var vad man antog skulle vara ett hundraårsfall. Den som kom efter 56 minuter var på 15 meter. Troligen ett tusenårsfall. De 6 meter höga vallarna räckte inte. Reservaggregaten för el stod på 10 meters höjd, vilket inte var tillräckligt. De översvämmades och kunde inte driva kylpumparna för reaktorerna som nödstoppats redan vid jordbävningen. En detaljerad beskrivning finns här:


Hon visste säkert också att inte heller i Harrisburg skadades någon. Samt att Tjernobyl inte kan räknas, eftersom det var en primitiv konstruktion, som missbrukades för regelvidriga experiment. Kärnkraft har visat sig mer säker än något annat slag av el, inklusive vindkraft, som ju kräver arbete på hundra meters höjd.

Således var det knappast följderna i Japan, som skrämde henne. Det var följderna i Tyskland, där media trummade upp en kampanj utan motstycke mot kärnkraft. Redan år 2000 hade De Gröna i socialdemokraternas regering pressat sig till subventionering av ”förnyelsebar” el. Liksom i Sverige var media så ”gröna” att propagandan för ”förnyelsebart” aldrig kunnat kritiseras. Handelsblatt skriver att 82 % av tyskarna fortfarande stöder die Energiewende, men 60 % anser politiken dåligt genomförd. Innan valet nu i september skulle hon inte hinna förklara hur säkert kraftverket i Fukushima egentligen var.

Handelsblatt refererar några vettlösheter: En exponerades den 16 juni, en söndag mitt i sommaren då industrierna var stängda och folket i allmänhet befann sig utomhus utan behov av el. Då sken solen starkt samtidigt som en kraftig vind från nordväst blåste över hela landet. Solceller och vindmöllor levererade rekorderliga 29.600 megawatt. Lagarna ger sol- och vindkraft prioritet för att leverera el. Nätet måste ta emot vad de producerar. Alltså fick gaskraftverk, som kan regleras ner snabbare än kolkraftverk, snabbstänga, i Tyskland, Holland och Tjeckien.

Mellan kl 14 och 15 behövde en kemikoncern inte betala de vanliga 30 à 60 Euro per MWh utan fick mer än 100 Euro för att ta emot strömmen.

Detta behandlades på en halv spalt. Temat fick sex helsidor i numret.

Men Merkel är kanske smartare än vad jag är. Hon vill kanske låta de tyska väljarna erfara vad ”grön el” verkligen för med sig. Sedan vettlösheterna träffat var och en, kan de bli mottagliga för fakta och logik om kärnkraft och vindmöllor. Kanske.



Alarik Vittfarne

torsdag 7 mars 2013

Du sköna nya gröna värld...



Greenpeace fortsätter sin propaganda mot allt som kan föra utvecklingen framåt och göra tillvaron drägligare för gemene man. Ett av organisationens amerikanska högdjur, Phil Radford, har nyligen sagt att den omdiskuterade oljeledningen från Kanada genom USA kommer att få “en katastrofal påverkan på vårt klimat”.


Men om Obama mot förmodan får igenom ett nej till Keystone Pipeline så kommer det att endast obetydligt påverka produktionen av oljesand. Någon har jämfört den vunna utsläppsminskningen med utsläppen från USA:s 74 miljoner tamkatter. De uppges producera 196 gånger så stor mängd växthusgaser som man kan spara genom att inte bygga ledningen. Här har vi en ny uppgift för Greenpeace – att bekämpa kattägandet!

Så vad händer då om ledningen inte byggs? Då kommer transporten till raffinaderierna att ske med lastbil eller tåg – eller också bygger kanadensarna egna pipelines. I februari köpte för övrigt ett kinesiskt oljebolag Nexen, som är en av de större oljeproducenterna i Kanada, för 15 miljarder dollar. Ingen inbillar sig att de hade gjort det om de inte fått garantier för fortsatt utvinning av den kanadensiska staten.

Tysklands ”Energiewende”, alltså omställningen till klimatvänlig energi, går som bekant inget vidare. De gröna påstår att landet nu får hälften av sin el från solkraft (vilket är en lögn) medan kärnkraftens vänner säger att omställningen lett till att CO2-utsläppen rakat i höjden (vilket inte heller är sant). Sanningen ger det diagram som visas här.

Dåligt med sol och vind i Tyskland som sätter sin lit till kolet
Vindkraften i Tyskland har inte heller infriat förväntningarna. Trots att det under förra året byggdes 1000 nya vindkraftverk i landet låg elproduktionen på samma nivå som 2011. Enligt vice ordföranden i den tyska vindkraftföreningen Sylvia Pilarsky-Grosch berodde det inte oväntat på att det blåste för lite.

Den globala uppvärmningen (som uteblivit de senaste sexton åren) fortsätter att diskuteras i de mest omöjliga sammanhang. Så har till exempel en amerikansk organisation skyllt den arabiska våren på den globala uppvärmningen. Liksom dess följder. Att Mursi skjuter ihjäl landsmän som protesterar beror på den globala uppvärmningen och att folk protesterar beror förstås också på den globala uppvärmningen. Någon har föreslagit att den inledande raden i skapelseberättelsen borde ändras till ”På den första dagen skapade den globala uppvärmningen himmel och jord…”

Tidningen New York Times har tryckt varenda klimatlögn som den fått serverad ända sedan 1980-talet (i likhet med Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Helsingborgs Dagblad och annan vänsterorienterad svensk dagspress). Men nu har ”klimatredaktörerna” fått andra uppgifter sedan det visat sig att läsarintresset svalnat.

Bloggaren Alan Caruba är en av dem som jublar över beslutet. ”NY Times läsare har fått nog av denna ångande hög med hästgödsel”, skriver han och räknar med att fler PK-tidningar ska ta sitt förnuft till fånga. ”Begreppet ’klimatförändringar’ får ju inte längre läsarnas hjärtan att klappa fortare.”

Som Skeppsgossen skrivit flera gånger tidigare är svenska tidningsläsare mycket trögare än sina amerikanska motsvarigheter. I vårt land tror man ju fortfarande på ”förnybar energi” och är beredd att betala dyra pengar för den. Det är sannerligen en märklig symbios mellan vänsterkrafter och kapitalister som formats i klimatförändringens namn. Telge Energi – som Skeppsgossen skrivit om tidigare – får sig nu en rejäl känga på www.theclimatescam.se

“Miljörörelsen har aldrig handlat om vetenskap eller ens om att rädda jorden”, skriver Alan Caruba. ”Judi Bari på Earth First uttryckte det med all önskvärd tydlighet när hon sade att om vi inte gör oss av med kapitalismen så har vi inte en chans att rädda världen ekologiskt. Och Michael Oppenheimer på Environmental Defense Fund har sagt: ‘Enda hoppet för världen är att förhindra tillkomsten av nya Förenta stater. Vi kan inte låta andra länder få lika många bilar och lika mycket industri som USA har. Vi måste stoppa Tredje världens länder på det stadium de nu befinner sig.’”

Tillbaka till Greenpeace. Organisationen vurmar för vår jord men föraktar oss människor och tycker att det är lika bra att vi dör ut fortast möjligt. Länge har man till exempel propagerat mot genmodifierade grödor trots att de kan rädda miljoner liv. Efter 12 års(!) diskuterande hit och dit har Filippinernas styrande äntligen gett klartecken för GMO ris eller ”Golden Rice” som det också kallas. Det har man gjort eftersom 4,4 miljoner barn i landet lider av brist på vitamin A, som gör att uppemot 500 000 barn blir blinda. I GMO-riset finns bland annat just vitamin A.

Är det inte på tiden att vi alla inser att det mesta av den smörja som de gröna och deras organisationer matat oss med i decennier inget annat är än en bluff som fyllt skojarnas kassakistor med våra skattepengar?















Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Narrskeppet

Narrskeppet

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Mitt foto
Har varit journalist under hela mitt yrkesverksamma liv och jämsides med detta översättare