Featured Post

Patrick Moore: Fakta om CO2

Härom dagen hittade Skeppsgossen följande text av Patrick Moore , den kanadensiske miljöforskaren som var med om att grunda Greenpeace...

Visar inlägg med etikett El Hierro. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett El Hierro. Visa alla inlägg

torsdag 14 juli 2016

Utkiken v. 28: Sol, vind och vatten


Efter ett par veckors landpermission är Skeppsgossen tillbaka på Narrskeppet. Fartyget står inte längre att känna igen och kan närmast liknas vid en överlastad flyktingbåt med livsfarlig slagsida. Med få undantag tycker nämligen passagerarna ombord likadant i alla samhällsfrågor - att vi måste ta emot alla som söker en fristad ombord, att de sjösjuka som ligger och spyr i kojerna får klara sig själva, att kvinnor är till för männens njutning och förtjänar att våldtas mellan hushållssysslorna, alternativt att alla män borde utplånas från jordens yta eller åtminstone gå med i Prideparaderna...

Vansinnet ombord på Narrskeppet känner med andra ord inga gränser, vilket är exakt vad de organisationer som styr de största narrskeppen i världen, FN och EU, tycker är helt i sin ordning.  

Klimatnarrarna vet nu inte till sig hur de ska få gehör för sina galna idéer om den “förnybara” energins förtjänster. I Tyskland har Greenpeace Energy utrett vad landet måste göra för att leva upp till Parisfördraget. I dokumentet sägs det bland annat att Tyskland helt måste sluta tillverka fordon med bensin- och dieselmotorer efter 2025 och övergå till eldrift för såväl väg- som tågtransporter. Vad det skulle betyda för bilindustrin som ju utgör själva ryggraden i den tyska ekonomin sägs det inget om i rapporten, trots att vart sjätte jobb i landet är kopplat till just tillverkning av bilar.     

Men det räcker inte med detta. Greenpeace Energy vill förbjuda installation av gas- och oljedrivna uppvärmningssystem från 2020, vilket enligt tidningen Die Welt innebär att all inhemsk tillverkning av sådana måste upphöra redan idag. För att skapa ett fossilfritt samhälle till 2040 måste enligt samma rapport den gröna energiproduktionen femfaldigas, från 600 terrawattimmar idag till 3 120 TWh 2040. Det skulle i praktiken innebära att antalet vindkraftanläggningar måste öka från dagens 26 000 till ca 80 000 inom en nära framtid.


Redan idag finns det ett starkt motstånd mot vindkraften i Tyskland, och som Skeppsgossen tidigare berättat har delstaten Bayern i princip stoppat all vidare utbyggnad. Det blir allt svårare för de gröna narrarna i landet att övertyga allmänhet och politiker om nyttan av förnybar energi när skattebetalarna redan idag tvingas subventionera den med 25 miljarder euro varje år. Inte heller har utsläppen av koldioxid minskat under de sju år som gått sedan ”Energiewende” förverkligades.

Till och med landets diktator Angela Merkel har insett att elnätet i Tyskland inte klarar den ojämna belastning som Energiewende inneburit. Därför har man infört begränsningar i utbyggnaden av såväl vind- som solenergi. 

Också i Danmark har man som bekant alltmer börjat ifrågasätta vindkraften som svarar för ca 30 procent av landets elproduktion. Men det börjar bli trångt på land och nu riktas blickarna ut mot havet, där det visserligen finns hur mycket plats för vindparker som helst men till väsentligt högre kostnader än för landbaserad vindkraft. Under 2011-13 uppförde Dong Energy en vindpark vid Anholt med 111 vindkraftverk med en samlad effekt på 400 MW till en kostnad av 10 miljarder danska kronor. Företaget var enda budgivare och krävde ett strömpris på 1,05 Dkr per kilowattimme, vilket ska jämföras med spotpriset på 25-30 öre per kilowattimme. Under de närmaste 12 åren kommer anläggningen därför att kosta elkunderna en extra avgift på 18 miljarder danska kronor!

I Japan har myndigheterna likaså kommit fram till att elnätet måste anpassas till den intermittenta energi som levereras av vindkraftverk och solceller. Sedan subventionerna skurits ned 2013 har över 90 solenergiproducenter gått i konkurs. Idag svarar solenergin för mindre än 3,5 procent av den japanska elproduktionen. Bilden blir inte bättre av att landet fortfarande importerar olja, kol och naturgas till ett värde av 40 miljarder dollar årligen. Nu sätter landet åter sitt hopp till kärnkraften.  Ansvariga räknar med att denna ska stå för 22 procent av energimixen år 2030.

Det ser med andra ord ganska mörkt ut för de gröna narrarna runtom i världen. I början på maj var glädjeyran stor när Portugal kunde meddela att landet under – hör och häpna! – hela 107 timmar helt litade till elleveranser från sin satsning på förnybara energislag. Tänk dig, hela 107 timmar! Man bör vara medveten om att ca 30 procent av denna energi kom från vattenkraft, ett energislag som i den här delen av Europa dock kan sägas vara lika opålitligt som de övriga på grund av uteblivet regn.

I en debattartikel i DN har fyra ”experter” deklarerat att Sverige skulle kunna ha ett 100 procent förnybart elsystem redan 2020. Framför allt krävs en satsning på solceller samtidigt som utbyggnaden av vindkraft och biokraft fortsätter i samma takt som i dag, skriver de fyra.

De fick svar på tal av Sivert Göthlin, tidigare ansvarig för driften av Vattenfalls elproduktion. Skeppsgossen citerar:

”Elförbrukningen i Sverige är ca 140 TWh per år och har legat på samma nivå i över 20 års tid. Ingen ökning väntas heller under överskådlig tid trots en växande bostadsmarknad.

Förbrukningen är som störst en kall vinterdag i december–januari. Toppen nås på morgonen före klockan 9 eller efter klockan 15 på eftermiddagen. Vid båda tillfällena är det mörkt och solceller ger garanterat noll oberoende av hur mycket som byggs ut. Alla borde begripa att kärnkraft inte kan ersättas med solceller i vårt land.

Solceller kan fylla ett viktigt behov i länder söderut men här är de ett uruselt alternativ då den helt övervägande produktionen sker sommartid när både elbehov och elpris är som lägst. Solceller på vanliga hustak riskerar även att vara täckta med fastfrusen snö i flera månader i stora delar av landet. Solceller är inget alternativ så länge som energin inte kan lagras mellan årstiderna på ett billigt sätt.

Det maximala elbehovet är 26.000–27.000 MW. Härav kan cirka hälften täckas med vattenkraft. Resten måste komma från biobränsleeldad produktion (några tusen MW), kärnkraft eller fossilkraft. Även vindkraften är för osäker som ersättning av kärnkraft. Det finns nu 6.000 MW installerad vindkraft men trots spridningen över landet kan den totala produktionen ibland vara så låg som under 200 MW (3 procent). Svenska Kraftnät brukar i effektkalkyler räknar med att tillgången är 6 procent eller något mer med 90 procent sannolikhet.”

Ett exempel på hur det kan gå när man enbart litar till förnybar energi har vi på El Hierro, en av Kanarieöarna. Med hjälp av några vindkraftverk och en vattendamm var det tänkt att de traditionella dieselgeneratorerna skulle stängas av för gott. Så här skriver Björn Wahlsten, bosatt på Teneriffa: ”På många håll i världen väntade man sig att projektet skulle slutgiltigt bevisa att ’100 % förnybart’ var realistiskt. Förhållandena var ideala: En ö ute i havet med goda vindförhållanden, en naturlig damm i en vulkankrater på hög höjd, dit man kunde pumpa upp vatten som energilager. Något liknande famns bara på ett annat ställe i världen, Tasmanien.”

Hur gick det då? Under premiäråret stod det förnybara enligt bloggen Energy Matters för 35,6 % av elproduktionen på ön och dieselgeneratorerna för 64,4 %.

Projektet måste alltså betecknas som ett totalt fiasko. Särskilt om man räknar med kostnaderna för detta storskaliga experiment som uppgått till 65 miljoner euro. Elpriset på de andra öarna ligger på ca 10 cent/kWh – på El Hierro skulle det ha hamnat på 100 cent/kWh om öborna fått betala fullt pris för vansinnet. Björn Wahlsten igen: ”Vad kan man lära av detta? Projektet på El Hierro är i första hand ett politiskt projekt. Media har hållit en låg profil. Att ifrågasätta vindkraft är inte Politiskt Korrekt. Det strömmar ständigt till delegationer från hela världen, för att studera det ’100 % ekologiska projektet’.”

Värre är dock att man ingenting tycks ha lärt av fiaskot El Hierro. Nu planeras en liknande anläggning på Gran Canaria och politikerna på Teneriffa studerar möjligheterna att utnyttja en vulkankrater för att lagra vindenergi... 

Det är alltså inte så konstigt att Narrskeppet har fått svår slagsida och kanske går samma öde tillmötes som Regalskeppet Vasa. 


Mer om El Hierro-fiaskot kan du läsa på http://klimatsans.com/2016/07/12/el-hierro-fiasko-for-fornybart/

Det går bakåt...

måndag 2 maj 2016

Utkiken v. 18: Isfusk, Moder Sol och opåtlitlig vindkraft




De isfria somrarna i Arktis dröjer...

Inte nog med att havet höjer sig med några millimeter om året på grund av klimatförändringarna – nu säger en rapport från National Center for Atmospheric Research (NCAR) att syrehalten i havsvattnet minskar i en del områden, vilket kommer att märkas än tydligare mellan 2030 och 2040. Mindre syre i vattnet innebär att det marina livet långsamt kvävs till döds.

Havsvattnet tar upp syre dels från atmosfären och dels från fytoplankton som avger syre genom fotosyntes. Ju varmare ytvattnet är desto mindre syre kan upptas och desto sämre blir syresättningen av de djupa delarna. Detta är en naturlig process men nu tycks det som den påskyndas av klimatförändringarna i bland annat södra Indiska oceanen och delar av Atlanten.

Den dystra prognosen för sjöstjärnor, bläckfiskar och andra havslevande varelser baseras på datorberäkningar, eftersom det förekommer få riktiga provtagningar av syrehalten i haven. Så Skeppsgossen tar rapporten med en stor nypa salt.

En orsak till det är att det fortfarande rapporteras om grovt fusk med klimatdata av framför allt amerikanska myndigheter som dansar efter Obamas pipa. NSIDC – National Snow and Ice Data Center – publicerar officiell statistik om exempelvis isutbredningen i Arktis, en statistik som väl egentligen bara isbjörnar och sälar kan ha någon nytta av. Men naturligtvis älskas den av klimatnarrar som hävdar att det är vi människor som får polarisen att smälta.

I många år nu har de sagt att vi kan räkna med isfria somrar i Arktis. Al Gore nämnde årtalen 2007, 2008 och 2009 och senast 2013, fast vi nu kan se att isen växt till sig ända sedan 2009. För att rädda ansiktet har NSIDC för ett antal veckor sedan påstått att den över 5 år gamla isen i alla fall krympt betydligt.

Som bevis för det har man lagt ut en karta samtidigt som man raderat alla gamla publicerade kartor. På den nya kartan har 50 procent av havsisen som borde finnas där raderats. Som tur är har en och annan kritiker sparat de gamla kartorna och kan därför konstatera hur också officiella organ försöker manipulera fakta för att få dem att överensstämma med den politiska agendan.

Med andra ord måste man ta också sådana rapporter med en stor nypa salt.

Tim Ball, professor i klimatologi, hävdar att de globala temperaturerna fallit sedan millennieskiftet, vilket fått de inblandade att ersätta termen "global uppvärmning" med "klimatförändringar". Det har också aktivisterna tagit till sig och ägnar nu mer tid att varna för tornadon, torka, kalla perioder och värmeböljor. Även när det gäller sådana väderfenomen visar emellertid statistiken att det sällan varit så få sådana historiskt sett som under den påstådda globala uppvärmningen.

Marc Morano som bland annat producerat den i USA mycket omdiskuterade filmen “Climate Hustle” bekräftar att IPCC:s rapporter “justerats” för att passa den ideologiska och politiska kampanj som bedrivs. Den startade redan 1995 men självklart finns det inga dokument som styrker det.


Solen har sin gång brukar det heta liksom att även solen har sina fläckar. Men det har varit dåligt med fläckar under lång tid nu och det betyder att solen inte är så aktiv som förväntat. I mars observerades 54,9 solfläckar enligt officiell statistik, vilket innebär ca 2/3 av medelvärdet (82,5) för den här månaden i innevarande cykel. Närmar vi oss kanske ett s.k. Maunder minimum som föregår en istid?  

En annan fråga är om detta innebär att vi kan slippa “solstormar”? Vid universitetet i Aarhus har Christoffer Karoff och hans forskarlag undersökt saken och kommit fram till att det mycket väl kan inträffa soleruptioner ändå. Det finns belägg för att en enorm sådan inträffade år 775 och att den var mycket kraftigare än t.ex. supersolstormen ”Carrington-Event” 1859 som fick det slå gnistor om telegraftrådarna. Om en sådan storm träffar jorden idag kan den slå ut alla våra energi- och kommunikationssystem för lång tid framåt, säger forskarna.

Kan vi gardera oss, får vi kanske en förvarning? Jodå, om det plötsligt uppträder en jättestor solfläck vet vi att något är på gång. Men vi kan ändå  inte göra något åt saken. I jämförelse med solen är människan väldigt liten och ynklig.

Nu till det kära och outtömliga ämnet vindkraft. Rapporter från Tyskland visar att eftersom elnätet är överbelastat så måste alltfler vindkraftverk kopplas bort.Det har beräknats att detta kostar nätföretagen 100 miljoner euro. Men vind- och solenergiprofitörerna får ändå betalt för den ej producerade elströmmen.

Detalj över den konventionella produktionens fördelning på energislag. Notera hur dominerande brunkol är. Diagram Rolf Schuster

Det här diagrammet har vi lånat från sajten Klimatsans som varje månad publicerar analyser av den tyska energiomställningen och dess konsekvenser. Brunkol fortsätter att dominera produktionen trots all upphaussning av de förnybara energislagen.

Så här skriver Sture Åström, sekreterare i nätverket Klimatsans: ”Det är alltså orealistiskt att tro att Tyskland skulle gå med på att Vattenfall slår igen sin verksamhet med brunkol. Landet klarar sig inte utan den. Därför har ledarna för koalitionsregeringens partier den 1 juli 2015 kommit överens om att säkerställa kapacitet från brunkol genom att subventionera verksamheten, då den inte får leverera och på så sätt blir utan intäkter. Sol- och vindkraft har privilegiet att få leverera all sin produktion till garanterade priser. Detta innebär att den nyckfulla och därför minst värdefulla kraften parasiterar på den pålitliga och därför mest värdefulla kraften.”

“Irre Zustände”, galenskap, sa näringsminister Sigmar Gabriel.

Till slut kan Skeppsgossen berätta att två öar, Tasmanien och El Hierro i Kanarieöarna, har misslyckats kapitalt i sina försök att satsa på enbart ”grön” energi. Så nu har man återgått till dieselgeneratorer som är säkrare och ger billigare ström. Det meddelar Institute for Energy Research (IER) och kommenterar:

“En av de främsta anledningarna till att naturgas, olja och kol är världens mest använda energiresurser är att de är så otroligt pålitliga. Därför kan inte den opålitliga vindkraften konkurrera.”

Tasmanien får sedan ett århundrade tillbaka största delen av sin elproduktion tillgodosedd av idag 30 vattenkraftverk. Dessa kompletterades med tre vindkraftanläggningar som inte alls levt upp till förväntningarna. Kabeln mellan Australien och Tasmanien förstördes i december förra året, och läget förvärrades ytterligare av bristen på regn; idag finns bara ca 15 procent kvar av vattenreserverna. För att hålla industrin gående måste man därför köpa in 20 dieselgeneratorer för 44 miljoner dollar.

El Hierro hade ett större dieseldrivet kraftverk som ersattes med ett s.k. hybridvindkraftverk anslutet till en anläggning för vattenkraftsdriven ellagring. Systemet kopplades in 2015 men fungerade inte alls efter ritningarna. När det blåste som bäst levererade det strax över 50 procent av öns energibehov – under en vindstilla period i december genererade det bara 18,5 procent av elbehovet. Därför har man återgått till dieselkraften. Kostnaderna för anläggningen är så höga att det kommer att ta 84 år innan enbart kapitalkostnaderna är täckta.

En talesman för IER kommenterar: “Att gå över till 100% ‘förnybart’ är bra PR, men dåligt för de människor som drabbas av konsekvenserna i form av högre energikostnader och opålitlig strömförsörjning.”

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Narrskeppet

Narrskeppet

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Mitt foto
Har varit journalist under hela mitt yrkesverksamma liv och jämsides med detta översättare