Utkiken v. 18: Isfusk, Moder Sol och opåtlitlig vindkraft

De isfria somrarna i Arktis dröjer...

Inte nog med att havet höjer sig med några millimeter om året på grund av klimatförändringarna – nu säger en rapport från National Center for Atmospheric Research (NCAR) att syrehalten i havsvattnet minskar i en del områden, vilket kommer att märkas än tydligare mellan 2030 och 2040. Mindre syre i vattnet innebär att det marina livet långsamt kvävs till döds.

Havsvattnet tar upp syre dels från atmosfären och dels från fytoplankton som avger syre genom fotosyntes. Ju varmare ytvattnet är desto mindre syre kan upptas och desto sämre blir syresättningen av de djupa delarna. Detta är en naturlig process men nu tycks det som den påskyndas av klimatförändringarna i bland annat södra Indiska oceanen och delar av Atlanten.

Den dystra prognosen för sjöstjärnor, bläckfiskar och andra havslevande varelser baseras på datorberäkningar, eftersom det förekommer få riktiga provtagningar av syrehalten i haven. Så Skeppsgossen tar rapporten med en stor nypa salt.

En orsak till det är att det fortfarande rapporteras om grovt fusk med klimatdata av framför allt amerikanska myndigheter som dansar efter Obamas pipa. NSIDC – National Snow and Ice Data Center – publicerar officiell statistik om exempelvis isutbredningen i Arktis, en statistik som väl egentligen bara isbjörnar och sälar kan ha någon nytta av. Men naturligtvis älskas den av klimatnarrar som hävdar att det är vi människor som får polarisen att smälta.

I många år nu har de sagt att vi kan räkna med isfria somrar i Arktis. Al Gore nämnde årtalen 2007, 2008 och 2009 och senast 2013, fast vi nu kan se att isen växt till sig ända sedan 2009. För att rädda ansiktet har NSIDC för ett antal veckor sedan påstått att den över 5 år gamla isen i alla fall krympt betydligt.

Som bevis för det har man lagt ut en karta samtidigt som man raderat alla gamla publicerade kartor. På den nya kartan har 50 procent av havsisen som borde finnas där raderats. Som tur är har en och annan kritiker sparat de gamla kartorna och kan därför konstatera hur också officiella organ försöker manipulera fakta för att få dem att överensstämma med den politiska agendan.

Med andra ord måste man ta också sådana rapporter med en stor nypa salt.

Tim Ball, professor i klimatologi, hävdar att de globala temperaturerna fallit sedan millennieskiftet, vilket fått de inblandade att ersätta termen "global uppvärmning" med "klimatförändringar". Det har också aktivisterna tagit till sig och ägnar nu mer tid att varna för tornadon, torka, kalla perioder och värmeböljor. Även när det gäller sådana väderfenomen visar emellertid statistiken att det sällan varit så få sådana historiskt sett som under den påstådda globala uppvärmningen.

Marc Morano som bland annat producerat den i USA mycket omdiskuterade filmen “Climate Hustle” bekräftar att IPCC:s rapporter “justerats” för att passa den ideologiska och politiska kampanj som bedrivs. Den startade redan 1995 men självklart finns det inga dokument som styrker det.

Solen har sin gång brukar det heta liksom att även solen har sina fläckar. Men det har varit dåligt med fläckar under lång tid nu och det betyder att solen inte är så aktiv som förväntat. I mars observerades 54,9 solfläckar enligt officiell statistik, vilket innebär ca 2/3 av medelvärdet (82,5) för den här månaden i innevarande cykel. Närmar vi oss kanske ett s.k. Maunder minimum som föregår en istid?  

En annan fråga är om detta innebär att vi kan slippa “solstormar”? Vid universitetet i Aarhus har Christoffer Karoff och hans forskarlag undersökt saken och kommit fram till att det mycket väl kan inträffa soleruptioner ändå. Det finns belägg för att en enorm sådan inträffade år 775 och att den var mycket kraftigare än t.ex. supersolstormen ”Carrington-Event” 1859 som fick det slå gnistor om telegraftrådarna. Om en sådan storm träffar jorden idag kan den slå ut alla våra energi- och kommunikationssystem för lång tid framåt, säger forskarna.

Kan vi gardera oss, får vi kanske en förvarning? Jodå, om det plötsligt uppträder en jättestor solfläck vet vi att något är på gång. Men vi kan ändå  inte göra något åt saken. I jämförelse med solen är människan väldigt liten och ynklig.

Nu till det kära och outtömliga ämnet vindkraft. Rapporter från Tyskland visar att eftersom elnätet är överbelastat så måste alltfler vindkraftverk kopplas bort.Det har beräknats att detta kostar nätföretagen 100 miljoner euro. Men vind- och solenergiprofitörerna får ändå betalt för den ej producerade elströmmen.

Detalj över den konventionella produktionens fördelning på energislag. Notera hur dominerande brunkol är. Diagram Rolf Schuster

Det här diagrammet har vi lånat från sajten Klimatsans som varje månad publicerar analyser av den tyska energiomställningen och dess konsekvenser. Brunkol fortsätter att dominera produktionen trots all upphaussning av de förnybara energislagen.

Så här skriver Sture Åström, sekreterare i nätverket Klimatsans: ”Det är alltså orealistiskt att tro att Tyskland skulle gå med på att Vattenfall slår igen sin verksamhet med brunkol. Landet klarar sig inte utan den. Därför har ledarna för koalitionsregeringens partier den 1 juli 2015 kommit överens om att säkerställa kapacitet från brunkol genom att subventionera verksamheten, då den inte får leverera och på så sätt blir utan intäkter. Sol- och vindkraft har privilegiet att få leverera all sin produktion till garanterade priser. Detta innebär att den nyckfulla och därför minst värdefulla kraften parasiterar på den pålitliga och därför mest värdefulla kraften.”

“Irre Zustände”, galenskap, sa näringsminister Sigmar Gabriel.

Till slut kan Skeppsgossen berätta att två öar, Tasmanien och El Hierro i Kanarieöarna, har misslyckats kapitalt i sina försök att satsa på enbart ”grön” energi. Så nu har man återgått till dieselgeneratorer som är säkrare och ger billigare ström. Det meddelar Institute for Energy Research (IER) och kommenterar:

“En av de främsta anledningarna till att naturgas, olja och kol är världens mest använda energiresurser är att de är så otroligt pålitliga. Därför kan inte den opålitliga vindkraften konkurrera.”

Tasmanien får sedan ett århundrade tillbaka största delen av sin elproduktion tillgodosedd av idag 30 vattenkraftverk. Dessa kompletterades med tre vindkraftanläggningar som inte alls levt upp till förväntningarna. Kabeln mellan Australien och Tasmanien förstördes i december förra året, och läget förvärrades ytterligare av bristen på regn; idag finns bara ca 15 procent kvar av vattenreserverna. För att hålla industrin gående måste man därför köpa in 20 dieselgeneratorer för 44 miljoner dollar.

El Hierro hade ett större dieseldrivet kraftverk som ersattes med ett s.k. hybridvindkraftverk anslutet till en anläggning för vattenkraftsdriven ellagring. Systemet kopplades in 2015 men fungerade inte alls efter ritningarna. När det blåste som bäst levererade det strax över 50 procent av öns energibehov – under en vindstilla period i december genererade det bara 18,5 procent av elbehovet. Därför har man återgått till dieselkraften. Kostnaderna för anläggningen är så höga att det kommer att ta 84 år innan enbart kapitalkostnaderna är täckta.

En talesman för IER kommenterar: “Att gå över till 100% ‘förnybart’ är bra PR, men dåligt för de människor som drabbas av konsekvenserna i form av högre energikostnader och opålitlig strömförsörjning.”