Från utkiken v. 20: Klimathotet - en blandning av marxism, naturromantik och kapitalism

Den tyske fysikern professor Horst-Joachim Lüdecke tillhör de forskare som är mest kritiska mot AGW-hypotesen, alltså påståendena om att människan påverkat klimatet negativt. Han säger i en intervju att allt handlar om en ideologi, “en blandning av välkänd marxism, naturromantik och intressen hos mäktiga investerare och politiker… inte alls om det goda utan snarare om en brutal diktator som vill bestämma över vilka lampor vi ska använda, att vi inte mer ska tillåtas äta kött – kort sagt hur vi ska leva… Ekologin blir bara ett instrument.”

Den pensionerade professorn kritiserar också media som förmedlar alla larmrapporter hur idiotiska de än är och vägrar ge tid eller spaltutrymme åt kritikerna. Så snart en förutsägelse visar sig felaktig ”kommer alarmisterna med en ny, som att havet håller på att försuras”. Lüdecke är heller inte nådig mot Tysklands satsning på att minska CO2-utsläppen. Han anser att den är absurd med tanke på att landets utsläpp bara utgör en liten bråkdel av de totala utsläppen i världen. Resultatet blir på sin höjd en temperatursänkning på några tusendelar av en grad under de närmaste 20 åren, säger han.

Den holländske geologen Gerrit van der Lingen har nyligen publicerat en bok med titeln “The Fable of a Stable Climate, the writings and debates of a climate realist”. Skeppsgossen har inte läst den, men recensionerna har varit intressanta att ta del av. Van der Lingen menar som de flesta vettiga klimatforskare (inkl. ovannämnde Horst-Joachim Lüdecke) att den globala uppvärmningen inte är något annat än ett ideologiskt påfund utan vetenskaplig förankring. 

Ryssland har ju intagit en avvaktande hållning till FN:s olika rapporter och vägrat ratificera Kyotoprotokollet. Gång på gång har ansvariga i Ryssland velat få till stånd en internationell klimatkonferens i Moskva där de kunnat få svar på sina frågor, men förslaget har mötts av totalt ointresse. När ryssarna skickade tio frågor till IPCC utlovades svar inom några dagar – men något svar kom aldrig. Däremot fick man på omvägar veta att några svar inte var nödvändiga. 

När konferensen så småningom kom till stånd gjorde framför allt den brittiska delegationen allt för att sabotera den, berättar den ryske ekonomen Andrej Illarionov i boken. Ett av de brittiska kraven var att inga klimatskeptiker skulle släppas fram i  talarstolen. “Vi har fått nog av totalitära ideologier under 1900-talet,” kommenterar Illiaronov. 

Gerrit van der Lingen instämmer: “När framtida historiker kommer att studera dagens globala masshysteri kring klimatet, kommer de troligen att skaka på huvudet åt denna otroliga soppa. De kan med all rätt jämföra den med andra historiska vansinnigheter som tulipomanin i Holland på 1600-talet… Genom att påstå att klimatvetenskapen är faktabaserad och inte öppen för vidare diskussion erkänner man indirekt att hypotesen om AGW inte är grundad på verklig vetenskap utan att den är en neo-marxistisk och intolerant ideologi.”

Den förödande skogsbranden i Kanada fick de gröna narrarna här ombord att jubla. ”Vad var det vi sa?” var den stående kommentaren. För dem är det självklart att branden som ödelade ett område enligt vissa källor stort som Chicago hade sin orsak i den globala uppvärmningen. Detsamma gäller alla stormar, översvämningar och torrperioder igår, idag och i framtiden. Klimatförändringarna gör allt på jorden sämre och en dag ska vi alla dö.

Att just staden Fort McMurray drabbades gläder de gröna, eftersom den ligger i hjärtat av de hatade oljesandfälten. Frackning och andra sätt att utvinna olja och naturgas bränslen har blivit svarta skynken för dem – det nya mantrat i Sverige och annorstädes lyder ju ”låt de fossila bränslena bli kvar i jorden”. I fortsättningen ska vi leva på vind- och solkraft, hurra!