Nya klimatlögner från Marrakech

Nu var det dags igen – klimatnarrarnas sandwichman gick omkring hela förmiddagen igår med ett plakat på bröstet där det stod att man redan nu kan säga att 2016 blir det varmaste året hittills.

Läser man det finstilta står det att forskarna kan påstå det med 90 procent sannolikhet. Vilka forskare, undrar du kanske. Jo, dataförvanskarna på WMO (World Meteorological Organization). Under januari-september i år var det enligt dem 1,2°C varmare än under motsvarande tid i den “förindustriella” världen.

Att vi får reda på det redan nu hänger förstås samman med det pågående klimatpartyt i Marrakech.  

"Ännu ett år. Ännu ett rekord. De höga temperaturerna vi såg 2015 kommer att bli ännu högre 2016”, förkunnade generalsekreteraren i WMO Petteri Taalas. Med visst sorgflor på rösten fortsatte han: ”I delar av det arktiska Ryssland har temperaturerna i år legat hela 6-7°C över genomsnittet. Många andra områden på norra halvklotet  har noterat 3°C över medelvärdet.”

Dessa alarmerande siffror beror förstås på att vi idag släpper ut ännu mer koldioxid än tidigare. En viss inverkan kan också årets ovanligt starka El Niño ha haft – men den har enligt dessa väderspåmän inte stått för mer än  0,2 graders höjning.

Samme Petteri Taalas har också mage att påstå att den globala uppvärmningen lett till att extrema väderfenomen blivit vanligare – ett påstående som ju motsägs av all statistik utom den som WMO:s datorer plockar fram. Havet stiger, vi har fler förödande stormar, ja kanske är det klimatförändringarnas fel att Donald Trump valdes till president också.

Åren 2005, 2010 och 2015 har tidigare utnämnts till de varmaste. Men den som gör sig besväret att närmare undersöka vad dessa påståenden bygger på kommer att finna att skillnaderna år från år rör sig om några hundradelar av en grad – skillnader som ligger inom felmarginalen!

Sanningen är att de globala temperaturerna i princip har legat väldigt stilla utan någon tendens till ökning. Till och med ex-NASA-klimatoraklet James Hansen har erkänt att de här deklarationerna om de varmaste åren inte är särskilt intressanta. Dr Richard Lindzen vid MIT tycker att de är rent löjliga och kallar dem nonsens. ”Om man kan justera temperaturerna med 2/10-delar av en grad, då kan man inte heller påstå att det handlade om en ökning med 2/10-delar av en grad.”

Helvetesklimat att vänta?

”Det är en vision av en framtid så apokalyptisk att vi inte kan föreställa oss den ens i vår värsta fantasi. Men om ledande forskare som skriver i en av de mest aktade akademiska publikationerna har rätt, kan jorden vara på väg att värmas upp med över sju grader inom en livstid.”

Citatet är hämtat ur en artikel i tidningen The Independent som också upplyser sina stackars läsare om att det inte finns någon återvändo – särskilt inte sedan klimatförnekaren Donald Trump är på väg in i Vita huset.

Tidningen berättar också om ”ny forskning” som kommit fram till att IPCC:s gamla förutsägelser om en temperaturhöjning på mellan 2,6 och 4,8°C fram till 2100 ifall vi ”eldar på” som tidigare kan vara tilltagna i underkant. Internationella experter tror nämligen nu att klimatet blir känsligare för växthusgasernas påverkan när det är varmare. I en artikel i tidskriften ”Science Advances” befarar man att det enligt vissa beräkningar kan handla om temperaturer i storleksordningen 4,78 – 7,36°C.

Dr Tobias Friedrich, en av författarna till rapporten, säger: “För närvarande befinner sig vår planet i en varm fas – en mellanistid – och vi måste räkna med den ökade värmekänsligheten. Det enda sättet att kompensera för den är att minska utsläppen av växthusgaser så fort som möjligt.”

Också gamla ”hockeyklubban” Michael Mann har väckts till liv av presidentvalet och skriver i ett mejl till tidningen att den här studien verkar väl underbyggd. Med Donald Trump vid makten kan det blir “game over” för klimatet.

Greenpeace UK säger att de nya siffrorna ger ytterligare belägg för att vi måste handla snabbt om inte jorden ska börja koka över. Deras  vetenskapsöverste dr Doug Parr är oroad över klimatets nyupptäckta känslighet för högre temperaturer, ”något som inte motsäger de högre medeltemperaturer vi sett detta år”. Enligt honom innebär det att Parismålet på under 2°C inte kommer att kunna uppnås.

Den svenska klimatrörelsens företrädare hänvisade åtminstone tidigare ofta till Mark Lynas, som med sin bok ”Sex grader : vår framtid på en varmare jord” skrämde slag på media över hela världen. Han kommenterar de nya uppgifterna så här:

“Det låter verkligen oroväckande men är realistiskt i dagens situation med en Trump som vill fortsätta utbyggnaden av olje- och gasledningar… och göra hela USA fossilberoende igen… Sex graders temperaturhöjning är liktydigt med slutet för livet på vår jord, som i så fall kommer att förvandlas till en Venus.”

NASA nickar instämmande och säger att Venus en gång kan ha varit beboelig. Sedan slog den globala uppvärmningen till och förvandlade planeten till ett riktigt helvete med temperaturer över 460°C, nästan inget vatten och en atmosfär som i huvudsak består av koldioxid med moln av svavelsyra.

Skeppsgossen tar de nya uppgifterna med en stor portion skepsis. Häruppe i utkiken känns det som om det 10 000-hövdade klimatetablissemanget – som för tillfället festar i Marrakech – behövde nytt bränsle nu när en icke-troende ska ta över makten i USA. Faktum är också att en del av de mer sansade skråmedlemmarna har lagt in sedvanliga brasklappar i stil med att ”vi tror att det kan bli så, men ingen kan säkert veta…”

Tänk om även klimatforskare hade förstånd nog att hålla käften innan de har hållbara bevis för sina teorier.

Men i Marrakech sitter de räddande änglarma 

Varm, varmare, varmast - i världshaven

Robert W. Felix driver sedan många år bloggen Ice Age Now och tesen om att vi närmar oss en ny istid (http://iceagenow.info). Skeppsgossen är inte ensam om att anse honom ytterst trovärdig med tanke på att vi befinner oss i vad geologerna betecknar som en “mellanistid”. Förr eller senare måste ju en sådan ta slut.

Nu har bloggaren tagit upp medias påståenden om alla de värmerekord som satts det här året: april var varmast, maj var varmast, de senaste 12 eller 13 månaderna har slagit värmerekord etc. ”Strunt samma”, skriver Robert Felix, “alltihop är ändå inget annat än ett stort bedrägeri”.

Kartan som återges här kommer från NOAA och har legat till grund för sensationsrubrikerna. Vid första påseendet ser den ju alarmerande ut – rosa och rött markerar högre temperaturer än normalt. Men tittar man närmare på den som Robert Felix har gjort, märker man att de stora värmeområdena ligger i haven.

”På land har vi haft rätt normala temperaturer under maj – och på en del håll till och med kallare än normalt… Allra kallast har det varit i nordöstra Kanada med 5 graders temperaturunderskott. Så nu frågar jag mig: om det är vi människor som är ansvariga för den globala uppvärmningen, varför är det då inte varmast på land där vi lever? Hur i hela världen kan vi värma upp haven utan att värma upp landområdena? Svaret blir förstås att det kan vi inte.”

De varmare världshaven beror på att vi haft de tre kraftigaste El Niño som uppmätts. El Niño är en helt naturlig uppvärmning som med vissa mellanrum sker kring ekvatorn i centrala och östra Stilla havet och som har gjort det i miljoner år. Det handlar med andra ord om ett cykliskt fenomen som vetenskapen inte riktigt kan förklara.

Robert W. Felix slutar: “Det är en cykel, det är en cykel, det är en cykel, och den skiljer sig på inget sätt från alla andra. Det handlar inte om någon global uppvärmning utan om en uppvärmning av HAVEN. Gå inte på dessa lögner!”

Kan det finnas en global "medeltemperatur"?

Kanske har du i likhet med Skeppsgossen någon gång undrat över hur klimatforskarna räknar fram eventuella förändringar i jordens medeltemperatur med hjälp av mätstationer som står i små vita holkar så där en och en halv meter ovanför marken. Kanske har du också frågat dig hur många sådana det måste finnas för att ge ett rättvisande medelvärde.

Nu har Skeppsgossen och ”klimatskeptikern” Anthony Bright-Paul (bl.a. författare till boken "Climate for the Layman") fått några svar. NASA påstår att de förfogar över 3 486 väderstationer fördelade över jordklotet. Av dessa är 3 269 lokaliserade till områden med en rätt behaglig temperatur – i Europa, Amerika och Afrika.

Hur många stationer finns det då exempelvis på det väldiga och smällkalla Antarktis? Åtta stycken. Ja, det är dagsens sanning. Åtta stycken!

Och ändå är det ”medelvärdet” från avläsningarna i dessa 3 486 mätstationer som ligger till grund för NASA:s påståenden om en pågående global uppvärmning. Snacka om vetenskap, snacka om konsensus!

Så här är mätstationerna fördelade över jorden. Många vita fläckar...

Vilka värden skulle forskarna ha kunnat lägga in i sina datormodeller om mätningarna gjorts på 3 meters höjd över marken i stället för en och en halv? Troligen skulle de ha blivit i stort desamma. “Faktum är,” påpekar Anthony Bright-Paul, ”att vad man mäter i en sådan station är atmosfäriska temperaturer i en mikroskopiskt liten del av atmosfären. Vår atmosfär sträcker sig faktiskt 100 kilometer upp i rymden och inte en och en halv meter…”

Det största problemet är att ingenting i naturen är statiskt, men ändå uppträder både skeptiker till och anhängare av teorin om människans påverkan på den globala temperaturen som om det inte alls skedde några förändringar i vår omgivning, fortsätter Anthony Bright-Paul. Ett ”medelvärde” som beräknas ena stunden kan de facto sägas vara felaktigt redan den nästa till följd av atmosfäriska fenomen som solstormar och annat.  

“Alla AGW-argument kollapsar om vi som slutar att köpa pratet om den globala uppvärmningen och samfällt deklarerar att det inte finns någon global temperatur och att det därför inte heller kan finnas någon global medeltemperatur. Det är så många faktorer vi måste ta med i beräkningarna att det helt enkelt inte går att räkna fram en  medeltemperatur.”

Skeppsgossen applåderar denne kloke man som försöker göra sin röst hörd i klimatkakofonin. Det är i stort sett omöjligt, det kan Skeppsgossen själv konstatera efter över 500 inlägg från Narrskeppet. Den enda trösten är att om någon enda person lyssnar till förnuftet och stänger öronen för narrarnas mediala brus så är det värt mödan. Därför kan du som läser detta vänta dig ännu fler kritiska rapporter från utkiken.

När mätningen sker i en storstad som Sydney
intill en motorväg och med en skyskrapa på andra sidan
 kan vem som helst räkna ut att termometern visar en
    stigande medeltemperatur på grund av värmestrålningen. 

Ute i landsorten får kurvan ett helt annat utseende.

Smått och gott i veckan som gått

Vid flera tidigare tillfällen har Skeppsgossen refererat till koldioxidskatterna i Australien som ett bevis för hur illa det kan gå när miljövännerna får sin vilja igenom. Nu har klimatkritiska Joanne Nova på sin blogg http://joannenova.com.au presenterat facit av ett års vansinnig beskattning med det ädla syftet att rädda klimatet.

Under förra året kostade koldioxidbeskattningen australiensarna 7 miljarder australiska dollar. Eller 350 dollar per person. Eller 1 350 dollar per hushåll om fyra personer. För alla dessa pengar fick man en minskning av utsläppen från 543,9 miljoner ton till 542,1 miljoner ton. Eller 0,3 procent!

“Australien har ett av de mest aggressiva utsläppsprogrammen i världen. Om det alls ledde till någon reell utsläppsminskning kan diskuteras. Kanske minskade man lite av CO2-utsläppen genom att suga 7 miljarder dollar ur landets ekonomi… Industrin slutade i alla fall att producera nyttigheter och tvingades ägna mer tid åt att fylla i papper.”

Tidiga jordbrukssamhällen höjde jordens medeltemperatur med 0,9 grader över en period på 8000 år. ”Det är nästan lika mycket som den globala uppvärmningen under de senaste 150 åren,” säger Feng He som är klimatforskare vid University of Wisconsin i Madison och som är ansvarig för studien. ”Det betyder också att det tidiga jordbruket påverkat temperaturen lika mycket som hela den industriella revolutionen.”

Även om Feng He tillhör de troende ger hans rön en ny aspekt på om och hur människan påverkat klimatet på jorden. Vi har ju fått lära oss av hans trosfränder att denna påverkan i princip började kring 1850, medan det har talats mycket lite om tidigare aktiviteter som just avskogning och svedjebruk. Enligt borrkärnor från inlandsisen har klimatet växlat starkt under de senaste 8000 åren och utsläppen av växthusgaser har inte oväntat ökat med befolkningstillväxten.

Kommer torkan i Kalifornien (som redan har jämförts med “The Dust Bowl” i Oklahoma på 1930-talet) att orsaka en massmigration till Kanada? I tidningen Vancouver Sun har sådana farhågor framförts. Hur många migranter det rör sig om är dock oklart – i skräckscenariot talas det om 350 miljoner, alltså hela USA:s befolkning. Men, menar andra bedömare, antalet klimatflyktingar från USA stannar kanske vid de miljoner som bor i Kalifornien och i värsta fall Mexiko. Så det tål vid att Kanada mobiliserar fler ”mounties” framöver.

På väg ner i containern

Till slut kan Skeppsgossen konstatera att en del miljönarrar i alla fall omsätter sina barocka idéer i praktiken. Dr Jeff Wilson som undervisar i miljövetenskap vid Huston-Tillotson University i Austin, Texas, tänker bosätta sig i en sopcontainer på ca 9 kvadratmeter under ett helt år. Med det vill han bevisa att det går att leva snålare i allt. ”Min hypotes är att mitt liv kommer att bli bättre”, säger han, ”att jag får ett rikare liv genom att leva ett mindre liv.”

Vi får väl se hur Professor Dumpster som han nu kallas kommer att lyckas. Men visst vore det skönt om ett större antal miljövänner följde hans exempel och kröp ner i varsin sopcontainer i stället för att gasta om resursslöseri och profetera om jordens undergång?

Nu skräms de igen, domedagspredikanterna!

Klimatföreställningen fortsätter...



Som Skeppsgossen berättat tidigare har media jublat i högan sky över den studie som tidskriften Science publicerat, eftersom den påstår att jorden inte har varit så varm på 4000 år som den är nu. Studien, som gjorts av forskare vid bl.a. universitetet i Oregon, är baserad på “rekonstruerade data” från 73 mätpunkter runt jorden och den motsäger alla tidigare undersökningar, vilka kommit fram till att både den romerska perioden och den medeltida perioden var minst lika varma och troligen varmare än dagens temperaturer.

Peter Clark heter en av medförfattarna till artikeln. Han menar att skillnaden mellan den här studien och de som gjorts tidigare är att denna ger en bredare bild av klimatet, tack vare att data samlats in från så många håll. ”När man bara analyserar en del av världen kan temperaturhistorien påverkas av regionala klimatprocesser som El Niño eller monsunvariationer.”

Clark framhåller också att andra studier som de senaste IPCC-rapporterna anger mänskliga aktiviteter som den främsta orsaken till uppvärmningen under de senaste 50 åren – och inte påverkan av solen eller andra naturliga faktorer.

Undersökningen baseras i huvudsak på fossil ur kärnor från havssediment och jordarkiv. Michael Mann har genom sin ”hockeyklubba” dragit ungefär samma slutsatser som nu presenteras, men dessa har bokstavligen smulats sönder av andra forskare. Och ingen av de här studierna markerar till exempel den medeltida värmeperioden, som numera anses ha varit global och troligen varmare än dagens. Dessutom varade den betydligt längre. Bakom dessa påståenden står 700 forskare vid 400 institutioner i 40 länder.

I den nya omskrivna studien sägs heller inget om att borrkärnor från den grönländska isen visar att Arktis faktiskt var isfritt en gång och att dagens uppvärmning i området ännu inte nått upp till samma temperaturer som rådde i området för 70 år sedan. Sediment från Kamtchatka bekräftar också att sommartemperaturerna i Sibirien en gång var betydligt högre än idag under långa perioder. Mellan 3 700 och 2 800 f.Kr. låg sålunda genomsnittstemperaturen på hela +16,8°C eller 3,8°C högre än idag.

Inte ens Phil Jones vid universitet i East Anglia accepterar de nya kurvorna. Inget som människorna företagit sig för 150 år sedan förklarar temperaturökningen. Halten CO2 i atmosfären började inte stiga förrän långt senare. Den påvisade uppvärmningen under perioderna 1860-1880 och 1910-1940 måste ha haft naturliga orsaker, exempelvis solen.

Nåja, klimatalarmisterna har i alla fall fått nytt bränsle. Redan ser Skeppsgossen vådeldarna tändas – eller är det kanske häxbål för de klentrogna?

De olika värmeperioderna och lilla istiden inte så konstigt att det blir varmare efter en istid!



Vi lever i en kall tid

Diagrammet ovan visar hur jordens medeltemperatur varierat under geologisk tid. Under t.ex. perm, trias och jura inträffade en lång varm period med en medeltemperatur på 25 grader Celsius (och till och med varmare än så i slutet av perm). Under tertiär började temperaturen sjunka till ca 17 grader och det har den fortsatt att göra under pleistocen och in i vår era. Det är inte långt ifrån att vi tangerat "bottennoteringen" strax över 10 grader Celsius. Troligen väntar en varm period runt hörnet, men hur varm den blir kommer varken vi eller våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn att få veta. Under alla förhållanden tycker Skeppsgossen att de här kurvorna borde mana klimatnarrarna till besinning och eftertanke, men det är väl mycket begärt... De tror ju mer på sina datormodeller än på geologiska fakta.
Diagrammet har vi hämtat från den mycket intressanta sajten http://scotese.com/climate
   

Den globala uppvärmningen krymper folk och hästar

Små hästar som växte i kyla men krympte när det blev varmare...

Nu har forskarna kommit fram till att en global uppvärmning också leder till att däggdjuren (och vi själva) börjar krympa. "I framtiden blir vi kanske inte längre än en meter", säger Philip Gingrich vid Michiganuniversitet i en artikel i Scientific American. “Antingen anpassar vi oss till det förändrade klimatet eller också försvinner vi från jordens yta.”


Bevis för att däggdjur krymper i värme har man bland annat i de berömda fossilfynden i Wyomings Bighorn Basin. “Urhästen” Sifrhippus vägde knappa sex kilo till att börja med men krympte runt 25 procent till en huskatts storlek under de följande 130 000 åren som var betydligt varmare. Sen blev det kallare igen och efter 45 000 år i kylan nådde den matchvikten 7,5 kilo.
Ett par forskare vid universitetet i Nebraska påstår att de observerat ett tydligt samband mellan hästarnas storlek och den globala temperaturen. Men eftersom uppvärmningen gick så mycket långsammare än den gör idag hade däggdjuren mer tid att anpassa sin storlek.

Framtiden ser med andra ord ut att tillhöra pygméerna.