Samma gamla visa, samma gamla lögner

Huvudstaden på Maldiverna, Maléa, skyddas av en 3,5 meter hög betongmur.

Enligt klimatnarrarna kommer som bekant jorden att börja koka någon gång under det här seklet – såvida vi inte agerar och stoppar klimatförändringarna (som ingen med förnuftet i behåll) sett några spår av. ”Bäst före”-datum har dock varierat åtskilligt.

För fem, sex år sedan var det år 2009 som gällde om vi skulle kunna rädda de små önationerna ute i Stilla havet från en säker drunkningsdöd. För att visa hur allvarligt läget var sammanträdde Maldivernas korrumperade regering under havsytan. Det gav rejält med klirr i kassan så att man kunde fortsätta att bygga storhotell på stränderna. Därmed flyttades också dränkningsdatum fram till 2012…

Men bara något år senare trädde Supernarren Jim Hansen från NASA in på scenen och deklarerade att 2015 var slutdatum om vi ville rädda örikena. Nu är det klimatsamtalen i Paris i dember som är ”vår sista chans” säger representanter för de lågt liggande nationerna. ”Det handlar inte om politik utan om överlevnad.”

Egentligen är det helt fantastiskt hur media kan gå på lögnerna om det grymma havet som bara väntar på sitt tillfälle att svälja Maldiverna, Kiribati och Marshallöarna. Profetiorna har blivit en följetong, och de som inte tror på dem kallas klimatförnekare. Att de flesta av de här korallreven tvärtom växer till och blir allt stabilare framkommer ytterst sällan i media. Vid analyser av över 600 korallrevsöar i Stilla havet och Indiska oceanen gjorda av geologer i Nya Zeeland visar det sig att 80 procent av öarna svarar på den lilla höjningen av havsnivåerna genom att växa till, somliga med så mycket som över 5 ha på ett enda decennium.  

Kiribati är emellertid ett sorgebarn i sammanhanget beroende på att ön är överbefolkad och överexploaterad. Huvudön har idag en befolkning på 50 000 och huvudstaden skyddas av dåligt konstruerade invallningar. Situationen blir inte bättre av att landet byggt långa broförbindelser mellan reven i syfte att öka den beboeliga landytan.  

  

Ett annat sjunkande skötebarn är Kivalina, en liten stad i Alaska som är belägen på en lågt liggande landremsa i Chukchi Sea, endast tre meter över havsytan. Där är förhållandena så kritiska att till och med de döda ger sig iväg. Under sitt besök i Alaska nyligen gjorde Obama ett stort nummer av det faktum att varje storm som drabbar området naggar det lite i kanten. Men att skylla stormar på klimatförändringarna är givetvis inget annat än rent skitsnack. Kivalina och de andra inuitsamhällena är en sorts reservat, skapade av de vita, och inga boplatser som invånarna själva valt.

Den påstådda globala uppvärmningen – som vi inte sett något av på snart 19 år – fortsätter att vara en myt som ger media rätt att fara med vilka lögner som helst. Skeppsgossen tror för sin del att just Al Gore och de andra klimatlögnarna inledde den journalistiska korruption som nu utbrett sig över hela den civiliserade världen och för alltid dödat tilltron till det som en gång kallades den fria och oberoende pressen.