Den indiska koljätten Coal
India planerar att fördubbla sin produktion till nästan 1 miljard ton år 2020.
För att kunna göra det måste koncernen köpa upp stora landområden och skaffa
miljötillstånd för ökade koltransporter på järnväg. Det kommer man säkert att
få förr eller senare, säger en talesman för bolaget, och redan nu skisseras tre
nya järnvägslinjer med en kapacitet på 300 miljoner ton, samtidigt som
befintliga linjer förstärks så att de kan klara det ökade transportbehovet.
Kolbrytningen kommer i
första hand att ske i dagbrott liksom tidigare. Men Coal India undersöker också
möjligheterna att öppna gruvor under jord – idag sker bara 10 procent av den
indiska kolbrytningen i gruvor. Men kostnaderna kommer att bli så höga att
problemet måste utredas noggrant, säger man på Coal India. Totalt handlar
satsningen om 152 nya områden för kolbrytning fram till 2020.
Samtidigt inbillar sig
naiva västerländska politiker att de kan övertyga Indien och andra
utvecklingsländer att satsa på förnybara energislag. Den indiska regeringen
säger sig vara intresserad av till exempel solpaneler, ”om vi bara får
ekonomisk hjälp”. Uppenbarligen är det inget annat än ett spel för galleriet.
Satsningen på fossila bränslen klarar man ju på egen hand utan bidrag.
Palmoljan används i en mängd
processade livsmedel världen över, alltifrån tvål och margarin till tandkräm
och glass. Efterfrågan har ökat ännu mer eftersom palmoljan också är en bas för
biobränslen. De viktigaste leverantörerna är Indonesien och Malaysia. När
urskogen bränts av och förvandlats till en plantage har markvärdet fördubblats.
Det gamla talesättet att hur
man än vänder sig så har man rumpan bak gäller i hög grad också i
miljödebatternas tid. Frågan är väl mest vilken rumpa som är den vackraste –
dagbrott för kolbrytning eller nedbränd skog för palmoljeplantager.
Trots att man hugger och bränner
ner ofattbara arealer urskog världen över rapporterar forskare vid Yale att det
finns 2 600 miljarder fler träd på jorden än man tidigare trott. Det
innebär en ökning av den uppskattade mängden med 7,5 gånger. Totalt ska det nu
finnas över 3 miljarder träd eller 422 per person.
För att komma fram till
siffrorna har Yaleforskarna använt sig av en kombination av satellitbilder, skogsinventeringar
och avancerade datorprogram. Tack vare detta har man kunnat framställa kartor med
en noggrannhet på en kvadratkilometer.
Men en gång fanns det i alla
fall många fler träd, påpekar domedagsprofeterna. Enligt denna dystopiska skara
har vi människor under 12 000 år huggit ner och bränt av exakt 46 procent
av träden. Hur man nu kan veta det övergår dock Skeppsgossens förstånd med
tanke på att man väl inte gjorde några satellitmätningar för så länge sen. Men
tidskriften Nature tycker att siffrorna är värda att publicera så då kan väl
Narrskeppet också publicera dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar