Vågar SBU ge oss sanningen om statinerna?

Nyligen avslöjade en svensk s.k. metastudie som omfattar 180 000 personer att de vanliga hälsoundersökningarna inte gör någon större nytta. Enligt SBU som sammanställt underlaget har sådana undersökningar ingen effekt på det totala antalet dödsfall och inte heller på antalet dödsfall orsakade av cancer eller hjärt-kärlsjukdomar. Så nu tycker Skeppsgossen att det är på tiden att vi får en motsvarande metastudie ifråga om kolesterol och det påstådda sambandet mellan högt kolesterol och hjärt-kärlsjukdomar.

Men det här är en seglivad myt och läkarna fortsätter att skriva ut statiner för att sänka ”riskpatienternas” kolesterol. Trots att det finns en rad internationella studier som listar minst 300 allvarliga biverkningar av preparaten. Studier på möss visar att vissa typer av reumatoid artrit ökar när försöksdjuren får statiner och att immunförsvaret nedsätts, vilket i sin tur ökar risken för åderförkalkning. Och det var ju just åderförkalkning statinerna skulle motverka, inte sant?

I blodet hos patienter med hjärtsjukdomar har läkarna också hittat förhöjda nivåer av en markör för autoimmunitet, så kallade antinukleära antikroppar (ANA). Det tycks som om statiner därigenom till och med kan öka riskerna för hjärtsjukdom. Redan 2009 publicerades en rapport vars slutsats var att statiner faktiskt försvagar hjärtmuskeln. Det finns hundratals studier som påvisar statinernas allmänt muskelnedbrytande effekt och att de dessutom förstör nervbanor. Att det skulle skydda hjärtat är alltså synnerligen tveksamt!

Några exempel på riskerna med statiner: akut njursjukdom, leverskador, starr, muskelförsvagning, grav acidos, impotens, nedbrytning av immunsystemet, neuropati, ökad risk för cancer, blodbrist, sköldkörtelproblem, diabetes och förhöjd risk för stroke.

En del av problemet är att människor inbegripet läkare inte inser att statiner inte bör tas under lång tid utan endast temporärt för att sänka kolesterolnivåerna (om de nu överhuvudtaget behöver sänkas, vilket Skeppsgossen tagit upp i ett tidigare inlägg på Narrskeppet). Det finns också en risk för att kolesterolvärdet kan bli för lågt, menar en del forskare. Vår kropp behöver kolesterol för bland annat celltillväxten och produktionen av hormoner och vitamin D. Andra hävdar att statinerna inte gör någon nytta även om de sänker kolesterolhalten i blodet eftersom kroppen då bara ökar den egna produktionen.

Skeppsgossen skulle med stort intresse ta del av en SBU-undersökning liknande den som nu gjorts av nyttan med hälsokontroller – men förmodligen vågar sig inte myndigheten in på ett så minerat område. I gengäld finns det hur många varningsklockor som helst att lyssna till på internet för den som i likhet med Skeppsgossen söker sanningen. 

Så går läkarna på medicinreklamen

Eftersom diskussionen om sambandet mellan höga blodfetter och infarkter numera tycks ha avsomnat – och alltfler patienter upplever otrevliga biverkningar av de preparat som skrivs ut rutinmässigt – finns det anledning att erinra om läkarnas beroende av läkemedelsindustrins propaganda.


Under rubriken ”De troende kardiologerna gjorde en ’kupp’ med Astras hjälp” skrev distriktsläkaren och debattören Bengt Järhult i Ryd en avslöjande debattartikel om introduktionen av den blodfettssänkande medicinen Crestor. Artikeln publicerades i Dagens Medicin och fick därför inte det genomslag hos allmänheten som den borde ha haft.

Bengt Järhult inleder sin artikel så här: ”I högtidstalen och den offentliga retoriken är svensk sjukvård evidensbaserad. Vi har till och med ett ämbetsverk, SBU, som ska garantera den saken. Men hur är det i praktiken? Hur manipulerar professionella intressen och läkemedelsindustrin begreppet för sina syften?”

Enligt artikelförfattaren bestämde självsvåldigt år 2007 en regional programgrupp med kardiologer att traditionell blodfettsundersökning (lipider) var omodern och skulle ersättas av apolipoproteinbestämning (Apo-kvot). Sydöstra sjukvårdsregionen, speciellt Jönköping, skulle bli först i världen med att använda Apo-kvoten. Detta inte bara för forskning eller för utvalda svårbedömda patienter utan i rutinsjukvården. Primärvården, som har de stora volymerna patienter som ska värderas ur hjärtrisksynpunkt, prackades på dessa nya, dyra, ur många avseenden oprövade laboratorieprover.

De troende kardiologerna gjorde med Astra Zenecas hjälp en ”kupp” i strid med hur nya metoder ska introduceras i landsting. Företaget försåg kardiologerna med partiska enkäter, vinklat bakgrundsmaterial och betalning för sitt deltagande i missionskampanjen i primärvården, skriver Bengt Järhult.

Astra Zenecas intresse styrdes av att dess kolesterolsänkare Crestor påverkar Apo-kvoten kraftigt. Men det är en så kallad surrogatvariabel som inte innebär att detta preparat hjälper patienterna bäst. Tvärtom, Crestor var (och är) en av de sämre dokumenterade statinerna vad gäller klinisk effekt, fem till tio gånger dyrare än det bäst dokumenterade simvastatin.

Det dröjde några år innan det kardiologiska etablissemanget reagerade och rekommenderade återgång till traditionellt blodfettstatus. ”Det finns ingen tendens att andra går över till apolipoproteiner, vare sig nationellt eller internationellt. Detta gör att vi med våra apolipoproteiner står mycket isolerade och inte kan relatera till omgivningen”.

Varför införde man då 2007 dessa dåligt dokumenterade provtagningar i rutinsjukvården? Vem är ansvarig för det som hände? Trots en intensiv debatt, nationellt i Läkartidningen och lokalt i Jönköpings län där hjärtläkarnas obetänksamhet och medverkan kritiserades, har Astra Zeneca skördat stora framgångar genom sin kampanj ihop med den kardiologiska professionen, fortsätter Bengt Järhult.

Han skriver också att i Jönköpings län skedde en explosionsartad förskrivning av Crestor (Allmänmedicin 4/2008) trots debatten. Det säger någonting om kraften i industrins nya strategier för att påverka läkare, mindre via traditionella läkemedelsförsäljare, mer via landstingens egna organisationer och specialister/ämnesföreträdare med intim industrikontakt och beroende vad gäller forskningsstöd.

Kostdoktorns hemsida på nätet innehåller många goda råd, men också här talas det varmt för ”aporna”. De farligaste blodfetterna – små täta LDL – syns enligt texten inte särskilt mycket i ett vanligt LDL-prov och lösningen är att mäta antalet LDL-partiklar, med resultat att de små täta LDL får ett mycket större genomslag i värdet. ”Detta har visat sig vara det bästa testet på blodfetter för att förutse risken för hjärtsjukdom, bättre än alla värden i gamla kolesterolprover.”

Det kan tilläggas att fortfarande redovisas apo-kvoten av laboratoriet i Helsingborg som ett avgörande värde i blodanalysen, ett faktum som behandlande läkare anser vara helt i sin ordning.

Skeppsgossen har i ett tidigare inlägg på den här bloggen refererat en del av de motsägande artiklarna och synpunkterna på blodfetternas betydelse för uppkomsten av infarkter och ifrågasatt den rutinmässiga förskrivningen av mediciner som får patienterna att må illa och som enligt vissa forskare till och med kan ge livshotande skador. Crestor är en av dessa. Jag har själv fått Crestor utskrivet men tvingats avbryta behandlingen på grund av de obehagliga biverkningarna.

Att detta är ett ständigt aktuellt problem bekräftades härom kvällen då SVT sände ett danskt program om socker som en kolesterolhöjande faktor. Lyckliga människor lyckades sänka sina kolesterolvärden genom att sluta äta sockerhaltig mat och genom att sluta dricka Coca Cola - men inget sades om att höga kolesterolvärden inte har ett skit med riskerna för hjärt/kärlsjukdomar att göra...