Utkiken v. 21: Vulgärpropaganda, lögner och kondensstrimmor

”Unbearable” är det vitsiga namnet på en vandringsutställning som sponsras av bl.a. WWF (Världsnaturfonden). Den skapades för klimatmötet i Paris och har nu hittat till Köpenhamn. Det mest uppseendeväckande föremålet i utställningen är en sju meter hög skulptur som placerats utanför Folketinget. Med hjälp av ett rör från en oljeledning har konstnären Jens Galschiøt återgett den stigande CO2-halten i atmosfären från 1850 fram tills nu – och som kronan på verket låtit röret genomborra buken på en isbjörn.

Skulpturen är typisk för den vulgärpropaganda som WWF ägnar sig åt. Som Skeppsgossen många gånger berättat att isbjörnarna inte alls hotade och definitivt inte av stigande CO2-halter i atmosfären…

Många kritiker har också undrat om det är till sådana här jippon som WWF-medlemmarnas pengar ska användas. Enbart förvaring och transport av den här skulpturen måste kosta massor av pengar. Tidigare satsade WWF på ett omskrivet program för att skydda befolkningen i Hudson Bay-området mot isbjörnsangrepp. Idag ägnar man sig tydligen mest åt PR för den egna saken och låter politikerna ta hand om eventuella lösningar på klimatförändringarna. WWF fortsätter att sprida myten om isbjörnarnas utsatthet trots att fakta talar emot deras lögner. Det borde få dem som göder organisationen att tänka om. 

När vi nu ändå är inne på den ständigt aktuella frågan om polarisens utbredning i Arktis – eller kanske rättare den påstådda avsmältningen – kan det finns anledning att erinra om att man redan 1925 konstaterade att området uppvisade kraftiga klimatförändringar. I en tidningsartikel från det året kan vi läsa att temperaturen i Golfströmmen ökat med 4-5 grader sedan år 1900 då den för första gången uppmättes av Nansen. Ett synligt bevis på förändringarna, skriver tidningen, är att glaciärerna krympt påtagligt, ett tecken på att den höjda temperaturen luckrat upp dem under lång tid.  

Idag är det Nasa som i samarbete med NOAA (USA:s centrum för havs- och atmosfärforskning) som består oss med alla larmrapporter. En man vid NOAA, Thomas Karl, intog dock 1989 en avvaktande hållning till skrämselpropagandan. Enligt honom skedde den största höjningen av den globala medeltemperaturen mellan åren 1881 och fram till 1919, alltså innan CO2-halten i atmosfären ökade. Efter 1921 började temperaturen sjunka och gjorde så fram till 1979. Uppenbarligen föll det inte hans chefer på läppen och efter en pudel har vi inte hört mer av Thomas Karl.  

En amerikansk studie visar att jordbruket svarar för de flesta av de ohälsosamma luftföroreningarna i USA, Europa och Kina. Boven är ammoniakångor från kväverika gödselmedel och animalisk gödsel, som blandas med avgaser och annat och bildar mikroskopiskt små fasta partiklar eller aerosoler. Därför, menar forskarna bakom studien, är det viktigt att fortsätta arbetet på att få ner utsläppen från bilar, traktorer, industri m.m. I takt med att denna faktor minskas finns det också utrymme för den fördubbling av användningen av konstgödsel som projekterats i framtidscenarierna utan att luftkvaliteten påverkas negativt.

Om du bor i en landsända med stor flygtrafik korsas himlen ofta av kondensstrimmor efter jetmotorerna. När de här strimmorna löses upp bildar de tunna cirrusmoln på den blå himlen som inte längre är så klarblå. Om vi bortser från de lätt sinnesförvirrade personer som hävdar att strimmorna ingår som ett led i en universell komplott med syfte att långsamt förgifta mänskligheten, finns det faktiskt visst fog för påståendet att ”contrails” påverkar klimatet, åtminstone lokalt.

  

De båda tyska forskarna dr Ulrike Burkhardt och dr Bernd Kärcher vid Institutet för atmosfärisk fysik hävdade redan 2011 att kondensstrimmorna bidrar mer till den globala uppvärmningen än all den koldioxid som flyget släppt ut under mer än ett sekel.

Förklaringen skulle vara att “contrails” bildar en typ av cirrusmoln när den heta och fuktiga luften från jetmotorerna fryser till iskristaller i kallare och torrare luft. Molnen fångar upp den långvågiga strålningen från jorden och bidrar på så sätt till en uppvärmning av atmosfären. I studien använde Burkhardt och Kärcher sig av satellitfoton av “contrails” och kom fram till att deras påverkan på klimatet är långt ifrån försumbar. Koldioxidutsläppen från luftfarten uppgår till ca 3 procent av de totala utsläppen.

Nu har vi till leda hört påståendena om att 97 procent av forskarna är eniga om att människan påverkat klimatet negativt. Bakom påståendet ligger en undersökning från 2013. John Cook vid universitetet i Queensland i Australien gick igenom 11 994 rapporter publicerade mellan 1991 och 2011 som innehöll begreppen ”global uppvärmning” och ”global klimatförändring”.

Han fann att endast 32,6 procent av artiklarna ansåg att människan var orsak till den globala uppvärmningen. I den gruppen menade 97 procent att den pågående uppvärmningen var till största delen orsakad av människan. Därmed fastslog media och politiker att det fanns en koncensus på 97 procent i forskarvärlden.

Så föddes en lögn som fått förödande konsekvenser över hela jorden och som fortfarande används i den gröna propagandan. Av detta kan vi lära att i  dagens värld ska man inte ta något för givet och sant. Det gäller i särskilt hög grad för alla påståenden som har med klimatförändringarna att göra.

Skeppsgossen har i likhet med många andra funderat en del över varför klimatnarrarna gång på gång understryker att klimatförändringarna är mänsklighetens viktigaste fråga. Uppriktigt sagt så tror jag allt mindre på att det är annat än ett sätt att dölja deras verkliga syften – nämligen att göra slut på orättvisorna i världen och skapa jämställdhet och allt annat som ingår i vad bloggaren Daniel Greenfield så träffande döpt till Homo progressivus.

Om Homo progressivus förlorar kampen om klimatet så är det en mycket svår förlust, ja troligen ett katastrofalt nederlag. Då får dessa progressiva personer fortsätta med rena sabotagehandlingar modell Greenpeace. Greenpeace-aktivister har vandaliserat provodlingar av GMO-ris som kan rädda tiotusentals barn från blindhet och en för tidig död. Tonvis med genmodifierade betor har bränts upp av dem. I Australien har Greenpeace brutit sig in på en experimentgård och förstört GMO-vete, och på Hawaii har man huggit ner genmodifierade papayaträd samtidigt som det pågår en debatt om huruvida odling av dessa ska tillåtas eller förbjudas.

Om dessa ”aktivister” förlorar klimatförändringarna förlorar de nästan allt som hållit dem uppe och de får se sin agenda flyta som en död fisk i strömmen. Det är orsaken till att de ”gröna” människorna slår på trumman och kallar klimatförändringarna för vår tids viktigaste fråga. Att de någon gång ska erkänna sitt nederlag är knappast troligt förrän halva jorden frusit till is.

Si, iskarlen kommer!

I ett inlägg nyligen nämnde jag något om en kommande istid, ett ämne som jag tycker förtjänar att behandlas mer ingående. Så håll tillgodo – iskarlen kommer!


Enligt klimatnarrarna har mänskligheten fått uppleva allt fler ”superstormar” sedan vintern 2010. Om detta är sanning eller inte kan alltid diskuteras. ”Efter en hektisk start har antalet tornados i USA under 2012 minskat till klart under en förväntad normal”, skriver NOAA.

Men alarmisterna skyller förstås allt på den globala uppvärmningen eller som den numera ska kallas klimatförändringarna. Så finns det andra ”forskare” som på fullt allvar hävdar att stormarna ska skyllas på HAARP, det halvhemliga forskningsprojekt som ynglat av sig över hela världen i form av väldiga antennansamlingar (finns också i Sverige).

För egen del tror Skeppsgossen mer på att det är solen som styr vårt klimat och våra livsbetingelser överhuvudtaget. Det är inte heller otroligt att solen påverkar den s.k. magnetosfären – en del menar att jordens magnetfält håller på att förflyttas och att det är upphovet till ”superstormarna”. Ett färskt exempel på en sådan är det oväder som drabbats England och Skottland i veckan.

Att vi människor skulle kunna bidra till klimatförändringar är en befängd tanke – och till och med Nasa har ju motvilligt erkänt att det nog är solen som betyder mest. Och just nu håller solen på att svalna, något som innebär att vi närmar oss en ny istid.

Återstår då frågan om det rör sig om en liten och “snäll” istid eller om en stor istid som varar i 100 000 år eller mer kan förstås ingen besvara. Men de flesta räknar med en kortare istid på knappt ett århundrade eller så. Tro nu inte bara att en sådan inte skulle få katastrofala följder för mänskligheten.

En av dem som varnar för istidens följder är chefen för Space and Science Research Center, John L. Casey. Han ser glad ut på bilden, fast han säger att vi kommer att drabbas av brist på både mat och drivmedel under de kommande årtiondena. Och det är vi som bor i norr som kommer att få känna av bristen allra mest.

Hör bara – en del av länderna i norr måste överges när isen tränger på från Arktis, energiproduktionen avbryts och de allt kortare växtperioderna orsakar hungersnöd, upplopp, regionala konflikter och massdöd. Vissa områden kommer att drabbas av svår torka och i USA torkar Mississippi ut samtidigt som salt havsvatten från Mexikanska golfen svämmar över deltat.

Att solen svalnar förutsägs i en långtidsprognos från Nasa som ju vet allting bäst. Den gäller fram till 2022. George Kukla, professor emeritus i paleoklimatologi vid Columbiauniversitet, är inte förvånad och framhåller att istiderna går miljontals år tillbaka i tiden, med korta avbrott för varmare perioder.

Robert Felix, som skrivit böcker om istiderna, varnar: “Nästa istid kan börja när som helst. I nästa vecka, nästa månad, nästa år… det är inte frågan om utan när. En dag vaknar du – eller snarare vaknar du inte – begravd under nio våningar snö. Och allt beror på en naturlig cykel som ger en istid vart 11,500:e år.”

Nu har det gått 11,500 år sen sist. När iskarlen kommer slår skördarna fel, somrarna blir kortare och blötare och svalare. Hungersnöd drabbar alla jordens stora jordbruksbälten från södra Kanada till Ukraina och södra Ryssland. Även Kina kommer att påverkas liksom världen i övrigt.”

Kanske kan modern teknik och moderna jordbruksmetoder minska följderna, åtminstone initialt. Men översvämningar och ett kyligare klimat kommer till slut att resultera i krympande skördar och allt högre priser. När bristen på livsmedel blir permanent faller regeringarna.

Redan nu kan vi se tecknen, påstår pessimisterna. Oron i Mellanöstern, Afrika, Storbritannien och delar av Asien beror mer av brist på livsmedel och allt högre priser än på den politiska agenda som media rapporterar om. Samtidigt uppmanar de förutseende människor i städerna att börja odla sina egna livsmedel. Men det är bara en kortsiktig lösning på ett kommande jätteproblem som ytterst leder till mänsklighetens undergång.

Skeppsgossen intar en försiktigare ståndpunkt. Men när stormen sliter i tackel och tåg på Narrskeppet är det inte utan att man undrar vart vi är på väg. Så drick ur ditt glas, si döden på dig väntar!

Tur att vi har mobiltelefoner när istiden kommer...