Ny studie: GMO minskar utsläppen av växthusgaser

De grönas rödaste skynke är genmanipulerade grödor och livsmedel, GMO. Så vad ska de göra nu när forskare vid Purdue University kommit fram till att GMO-grödor är ett effektivt sätt för jordbruket att minska sina CO2-utsläpp?

Den som ställer frågan är Anthony Watts på sin vanligen välinformerade blogg https://wattsupwiththat.com/. Han refererar till en nyligen publicerad studie som kommit fram till att ett förbud mot genmodifierade grödor skulle höja livsmedelspriserna i världen och tillföra atmosfären motsvarande nästan en miljard ton koldioxid. 

Som alltid numera bygger studien på datormodeller varför det inte finns någon anledning att betvivla resultatet. Jordbruksekonomer har med hjälp av dessa kommit fram till att om man ersatte genmodifierad majs, soja och bomull med konventionella sorter, så skulle det innebära en ökning av livsmedelskostnaderna med mellan 0,27 och 2,2 procent, beroende på region. Värst drabbade skulle de fattigare länderna bli.

För miljön skulle ett förbud betyda att nya stora områden måste tas i anspråk för att kompensera för den lägre produktiviteten hos konventionella grödor. Det skulle i sin tur leda till ännu större utsläpp av växthusgaser.

Enligt studien skulle en ökad användning av GMO-grödor kunna sänka utsläppen motsvarande 0,2 miljarder ton växthusgaser, samtidigt som jordbruksarealen skulle kunna minskas med 0,8 miljoner hektar.

”Ofta är det samma grupper som vill minska utsläppen av växthusgaser som vill ha ett förbud mot GMO”, kommenterar professor Wally Tyner som lett studien. ”Tyvärr inser de inte att GMO-grödorna är ett effektivt sätt för jordbruket att minska sina ekologiska fotavtryck.”

Tyner säger också att han inte blev förvånad över de ekonomiska konsekvenserna av ett förbud mot GMO, men att de skulle vara så stora överraskade honom.

“Det är gott och väl att människor bildar sig en uppfattning om GMO”, menar Tyner. ”Det är deras rättighet, även om det inte finns några vetenskapliga belägg för att de skulle påverka miljön eller oss konsumenter negativt. Men inte många känner till hur stor betydelse GMO har för utsläppen av växthusgaser. Det är en viktig faktor som inte får glömmas bort i diskussionerna.”

Källa: http://www.purdue.edu/newsroom/releases/2016/Q4/model-predicts-elimination-of-gmo-crops-would-cause-hike-in-greenhouse-gas-emissions.html

Klimatförändringar en välsignelse för Etiopien

Blir svält och missväxt ett minne blott?

Kan det komma något gott av en eventuell uppvärmning av jorden? Jo, säger ett forskarteam från Virginia Tech som studerat Blå Nilens tillrinningsområde i Etiopien och konstaterat att vattenmängderna där kommer att öka betydligt om det blir varmare. Det innebär ett lyft för hela landet, större skördar, bevattningsmöjligheter och kanske till och med förutsättningar för vattenkraftverk.

“Det ligger något ironiskt i att klimatförändringarna kan visa sig vara motorn som Etiopien behöver för att gå från svält till ett livsmedelsexporterande land”, säger professor Zach Easton vid Virginia Tech.

Nu väntar Skeppsgossen bara på stora rubriker i stil med ”Bränn mer olja och hjälp Etiopien grönska!”

En av Skeppsgossens rapportörer undrar hur Jordens vänner, Greenpeace och de andra miljöorganisationerna tar emot nyheten. Tror de kanske inte på klimatmodellerna eller struntar de i de svältande svarta barnen? 

En tjuvtitt in i den ekosexuella världen

Ett sätt att hylla jorden?

I förra veckan kunde den som befann sig i Sydney ha sex med självaste Jorden eller Gaia. En installation under konstfestivalen i staden kallades “Ecosexual Bathhouse”. I badhuset kunde man smeka orkidéer, kyssa mossa och ägna sig åt en del andra liknande utsvävningar.

För denna interaktiva installation svarade Loren Kronemyer och Ian Sinclair, båda tilhörande konstnärsgruppen Pony Express i San Francisco (var annars?). I en intervju förklarade de båda att de med badhuset ville “upplösa barriärerna mellan arterna innan vi försvinner in i glömskan” till följd av den globala miljökrisen. De berättade också att det finns en världsomspännande ekosexuell rörelse.

En koll på nätet bekräftar detta. Anledningen till att vi inte hört så mycket talas om den sägs vara att den fokuserar på våra personliga preferenser snarare än på politiska protestaktioner. Därför har miljörörelsen inte velat ha med den att göra. Men de ekosexuella aktivisterna själva säger att de ska tas på fullaste allvar. ”Betraktar man jorden som en älskare eller älskarinna har man tagit det första stora steget mot ett högre miljömedvetande”, säger en representant för rörelsen.

Alla sätt är väl bra utom de dåliga. Sex säljer och vill du smygtitta lite i badhuset och vad som utspelades där, kan du göra det här:

http://www.vice.com/read/ecosexuals-believe-having-sex-with-the-earth-could-save-it

Något om medias ensidiga rapportering om "klimathotet"

Skräckbild 1

Dagens journalister är väldigt dåligt informerade om vad koldioxid är – eller också mutade att framställa denna harmlösa och livsviktiga gas som ett hot mot hela mänskligheten. Att svenska journalister med ”examen” från Södertörns högskola inte kan skilja mellan koldioxid och koloxid är väl bara vad man kan vänta sig, men tyvärr är det illa ställt också bland dem som verkar i andra länder.

En morgontidning i Kina publicerade en bild med “svart” rök från kolkraftverk som illustration till att landet skrivit på Paris-överenskommelsen. Eco News i Australien valde en bild av smogen i Beijing och liknande foton stöter vi på titt som tätt i media när klimatförändringarna avhandlas.

 

Skräckbild 2

Det råder inga tvivel om att Kina har stora problem med luft och vatten. Men det är inte på grund av koldioxiden som man ser kineser gå och cykla med ansiktsmasker. Häromdagen publicerade Skeppsgossen en experts avfärdande av ”ozonhålet” och de oerhörda kostnader denna bluff medfört.  Det utökade Montrealprotokollet kommer enligt många bedömare att göra det ekonomiskt omöjligt för många svaga konsumenter att skaffa sig de nya ”godkända” luftkonditioneringsaggregaten.   

 

Även i Afrika behövs elektricitet
men det talas det inte så mycket om

På motsvarande sätt kommer det påhittade hotet om den globala uppvärmningen med ty åtföljande restriktioner att drabba alla – men framför allt utvecklingsländerna där miljarder människor ännu inte har tillgång till elektricitet. Så varför publicerar media inte bilder från Indien av den 1,5 miljard människor som är hänvisade till stearinljus och fotogenlampor eller från Nordkorea, där elförbrukningen per person uppgår till 739 kWh per år (i grannen Sydkorea är den 10 162 kWh per person och år).

 

Miljövännernas idealstat - Nordkorea från satellit

Hur var det nu? Är inte vinden gratis?

När motståndet mot vandaliseringen av naturen med vindkraftverk blir för starkt, då flyttar man ut monstren i havet och förstör i stället den fria horisontlinjen. Det kostar oerhört mycket mer att anlägga en kustnära vindkraftspark än att uppföra den på land, men så länge statliga pengar ersätter en stor del av investeringskostnaderna har ju det mindre betydelse.

Ett färskt exempel från den lilla staten Rhode Island i USA ger en god bild av vad det handlar om. En svensk halvmil utanför kusten kommer man att uppföra fem vindkraftverk. Kapaciteten ska räcka till att förse 17 000 hushåll med elström.

Det mest intressanta är kostnaden för bygget som anges till 300 miljoner dollar. Det betyder alltså att varje hushåll som ska anslutas drar en kostnad på 17 600 dollar!

Rhode Island-projektet är USA:s första vindfarm till havs. Men de federala myndigheterna har bestämt att 23 miljoner hushåll ska få sina elleveranser år 2050 från havsbaserad vindkraft.

De höga kostnaderna beror förstås på att alla fasta installationer till havs är mycket kostsammare än motsvarande anläggningar på land. Metall rostar fort i saltvatten och betongfundamenten tar också stryk. Det har ju t.ex.Tyskland fått erfara. Med Obama vid makten har sådana problem sopats under mattan – nu hoppas Skeppsgossen och en stor del av både det amerikanska folket och världen som helhet att den epoken är förbi och att Donald Trump har kraft att vädra ut de värsta galenskaperna.   

När det förnybara inte förslår

Tyskt kolkraftverk i Neurath

För tillfället är flera av Frankrikes kärnkraftverk stängda för översyn och underhållsarbeten. Ett resultat av detta är en fördubbling av produktionen i kol- och naturgaskraftverken. I september lär Frankrike ha producerat mer fossilel än på 32 år samtidigt som kärnkraften inte gett ett så litet tillskott sedan 1998. Med de högsta elpriserna sedan 2009 som resultat.

Under 2015 svarade kärnkraftverken i Frankrike för nästan 80 procent av den producerade elen. Vattenkraften stod för 10 procent och fossilkraften för 7,5 procent. “Förnybart” gav ett bidrag på 6,1 procent.

Nu ska snart en del av underhållsarbetena vara klara så att åtminstone sex reaktorer av de 18 som kontrollerats kan startas igen. Under arbetena på dessa sjönk produktionen av vattenkraft till rekordlåga nivåer på grund av små nederbördsmängder, vilket självfallet förvärrade läget.

Det är för övrigt inte bara Frankrike självt som drabbats av den minskade totalproduktionen. Tyskland köper stora mängder el av sin granne och har fått se kostnaderna för den importerade elkraften öka med uppåt 20 procent. Den intermittenta vind- och solkraften förslår inte långt och kräver som känt kontinuerlig baskraft, vilket lett till att landet på senare tid ökat det fossila tillskottet till över 50 procent (medan ”förnybart” står för 27 procent). Under de senaste 5 åren har Tyskland öppnat kolkraftverk med en sammanlagd kapacitet på över 10 gigawatt.

Idag har Tyskland – trots omskrivna ”Energiewende” – över 20 gigawatt brunkolseldad elkraft. Brunkol är som de flesta numera vet det fossila bränsle som ger de högsta CO2-utsläppen per ton – en tredjedel mer än stenkol och tre gånger mer än naturgas. Men brunkol är ett billigt bränsle och tyskarna exporterar sitt elöverskott till Österrike, Nederländerna, Frankrike och Schweiz. Experter menar att trots den kraftiga utbyggnaden av sol- och vindkraft kommer Tyskland inte att kunna leva upp till 2020 års mål att minska utsläppen av växthusgaser med 40 procent under 1990 års nivåer. I stället sker en liten ökning av CO2-utsläppen. 

Det tycks alltså som om både Frankrike och Tyskland kommer att vara beroende av kolet för lång tid framåt.

Artikeln bygger på analyser från BP och Bloombergs.

BP Statistical Review, http://www.bp.com/en/global/corporate/energy-economics/statistical-review-of-world-energy.html

http://www.bloomberg.com/news/articles/2016-10-18/france-burns-coal-like-its-1984-as-prices-jump-on-atomic-woes

Politisk cirkus kring ett icke-problem

Cirkusdirektören själv

“Forskarna har fel, prognoserna stämmer inte, undersökningar visar att allmänheten tappat intresset för klimatfrågan och Parisöverenskommelsen är meningslös. Orsaken till att det gått så illa är helt enkelt att det inte fanns något problem till att börja med… Som jag sade för många år sedan: Kyotoprotokollet är en politisk lösning på ett icke-existerande problem utan vetenskapligt berättigande.”

Den som skriver detta är dr Tim Ball, en klimatforskare som väl är mest känd för att ha avslöjat ozonbluffen. Han konstaterar nu att ”Green Climate Fund” som tvingades fram efter de läckta mejlen från CRU 2009 också håller på att krackelera. Men värre än så är att lögnen är baserad på en annan lögn, nämligen att CFC (klorfluorkarboner) förstörde ozonskiktet.

”I ett desperat försök att få människor att tro att man agerar mot klimatförändringarna och att Parisöverenskommelsen fungerar, återupprättar man Montrealprotokollet. Detta kom till för att eliminera CFC men fungerade inte. Det finns inget hål i ozonskiktet, inte ens när det är som tunnast under vintern på grund av att solljuset minskar…”

Tim Ball framträdde i det kanadensiska parlamentet – rena cirkusen, enligt honom själv. Jordens vänner var där och de kunde inte ett skvatt om de vetenskapliga sambanden. En forskare visade diagram över variationerna i ozonskiktet över Toronto – utan att tala om att kurvorna byggde på datormodeller. Representanterna för Dupont höll tyst – patentet på CFC som de utvecklat som en harmlös ersättning för den farliga ammoniakgasen höll på att gå ut och de hade redan en ny produkt framme, HCFC.

Det fanns - och finns inte – några bevis för att CFC förstörde ozonskiktet, och det finns heller inga bevis för att CO2 orsakar global uppvärmning eller klimatförändringar. Samma personer har enligt Tim Ball varit inblandade i båda dessa bluffscenarion. Han nämner särskilt “en byråkratisk forskare vid NOAA” som heter Susan Solomon. Hon var med om att ta fram både IPCC:s tredje rapport 2001 och den fjärde 2007. Det var också hon som påstod att CFC förstörde ozonlagret.

Nu handlar det i stället om ett annat köldmedium i kylskåp och luftkonditioneringar, nämligen HFC. John Kerry sade i ett tal nyligen att ozonhålet snart är reparerat tack vare förbudet mot CFC – men de medium som ersatt det har visat sig späda på den globala uppvärmningen. De är till och med 1000 gånger värre än koldioxiden, enligt Kerry. Därför har Obama-administrationen tillsammans med ett antal andra lydstater gjort ett ”tillägg” till Montrealprotokollet som innebär att produktionen av HFC ska minskas med över 80 procent under de kommande 30 åren.

Man har alltså utökat ett avtal som ingåtts för att stoppa användningen av ämnen som angriper ozonskiktet för att stoppa ett medium som inte angriper ozonskiktet. Detta skulle enligt klimatnarrarna i Washington kunna betyda att uppvärmningen vid sekelskiftet minskade med hela - hör och häpna - 0,5°C.

Tim Ball kommenterar: ”Påståendet bygger på det totalt felaktiga antagandet att CO2 stannar i atmosfären i 100 år, en siffra som IPCC använde för att deras katastrofrapporter skulle vara trovärdiga. Enligt många klimatforskare rör det sig snarare om en så kort tid som sex år.”

Många utvecklingsländer (Indien, Pakistan, Iran, Irak och Gulfstaterna) kommer inte att sluta använda HFC som köldmedium förrän 2028. Och Kina som är världens största producent av HFC har förklarat att man inte kommer att minska produktionen förrän 2029. Det innebär att föreslagna förbud i Västvärlden är totalt meningslösa, menar Tim Ball.

Men fortfarande kan vi läsa på nätet att ”Avvecklingen av freoner… är det främsta exemplet på framgångsrikt internationellt miljösamarbete”.