Smått och gott från Narrskeppets salonger



En gamling som stupade framför kameran




En isbjörn som dött av svält på Svalbard är dagens stora samtalsämne här på Narrskeppet. Orsaken till den tragiska händelsen sägs vara att det finns så lite is att isbjörnarna inte kan komma ut och jaga sälar. I april i år undersöktes just den här nallen av norska vetenskapsmän och var då vid god hälsa. Efter bara några månader föll den ihop på grund av CO2-hotet - och påpassligt nog mitt framför en klimatkramares kameraobjektiv!

Skeppsgossen minns en annan isbjörn som låg bland valrossar och inte orkade ta den minsta tugga av dem på grund av utmattning. Vi fick aldrig veta om den var sjuk eller hur gammal den var, bara att den var ett offer för den globala uppvärmningen som det hette på den tiden. Nu visar det sig att den nu aktuella isbjörnen var 16 år gammal då den stupade, vilket bör ses i relation till att medellivslängden för många isbjörnar ligger mellan 15 och 18 år. Det var med andra ord tid för nallen att kila vidare till de sälla isarna, oavsett klimatförändringarna och isens utbredning.

Att det skulle finns så extremt lite is i Arktis att isbjörnarna svälter ihjäl är lögn och förbannad dikt. Jämför med kartan nedan som berättar en helt annan historia. Nej, sanningen bakom den här PR-bilden är att norrmännen redan i våras visste att isbjörnen var dödsdömd men att de lät den leva tills man fick tag i en fotograf som kunde föreviga dess sista timme.

Det är tyvärr på det samvetslösa sättet som Greenpeace, WWF och många andra organisationer arbetar för att sprida sin propaganda.  

När historieforskarna ser tillbaka på vår tid så kommer de med all säkerhet att berätta om alla de miljarder och åter miljarder dollar som människor världen över lurats att betala ”för att rädda världen”.

Det skriver krönikören Charles Adler på bloggen http://www.thegwpf.org/charles-adler-global-warming-scare-dying/

Han konstaterar också att folket ute på den tyska landsbygden äntligen börjar tröttna på alla de mastodontiska vindkraftverk som myndigheterna ständigt ger klartecken åt. Enligt en artikel i Der Spiegel bygger man nu högre än någonsin för att komma bort från turbulensen i närheten av marken och få upp propellrarna i det s.k. Ekmanskiktet ca 100 meter upp.

”Däruppe rasar vindarna fritt och genererar tillräckligt med terrawatt för att försörja hela jordens befolkning hundra gånger om. I varje fall i teorin.”

Just det, ”i teorin”, skriver Charles Adler. Problemet är bara att alla teorier om vind- och solenergi inte har fungerat särskilt bra för tyskarna (eller någon annanstans heller). De betalar skjortan för sin alternativa energi. De enda som uppskattar den är de gröna aktivisterna och de markägare som tjänar på markhyror och arrenden för turbiner och solkraftverk.

Nu är den tyska ekonomin så körd i botten att man inte längre har råd att subventionera eländet. Effekten blir förmodligen att elpriserna kommer att stiga ytterligare i vinter. Spaniens industriminister vet: ”Om vi inte hade gjort något i mitt hemland skulle vi antingen ha gått i konkurs eller tvingats höja elpriserna till konsument med 40 procent.” Nu uppges det att vindkraftsaktörerna i Tyskland ska investera i Piteå i stället, vilket förmodligen innebär att de kan tillgodogöra sig fortsatta subventioner av svenska staten. 

Barack Obama är känd för att slösa pengar på allt som är grönt. Vid en nyligen gjord revision av hans satsning på laddstationer för elfordon visar det sig att han spenderat över 135 miljoner dollar på onödiga anslutningar – onödiga därför att amerikanerna i likhet med de flesta bilköpare med förnuftet i behåll inte är ett dyft intresserade av eldrivna bilar.Och samtidigt inviger duktiga svenska elbolag som Bixia laddstationer som drivs med solenergi.

Apropå bilar och trafik kan Skeppsgossen berätta att de klimat- och miljömedvetna kalifornierna inte alls lever efter den gröna bibeln. Endast 8 procent av dem åker kollektivt till och från jobben, medan 67 procent kör bil. Fyra procent promenerar och 3 procent cyklar. Allt enligt tidningen San Francisco Examiner som nådde Narrskeppet via flaskpost.

Med ambitioner att frälsa oss 

USA:s utrikesminister John Kerry flirtar inte bara med den muslimska världen genom att resa runt i Mellanöstern. Han har också bjudit på ramadanfest på departementet i Washington och citerade i sitt välkomsttal Benjamin Franklins ord om vikten av religiös tolerans: “Även om muftin av Konstantinopel skickade hit en missionär för att predika muhammedanism så skulle han finna en predikstol…” Men det var förstås långt före 9/11, Benghazi och Boston.

Sedan övergick Kerry till klimatet och menade att “våra stora religiösa traditioner” måste arbeta tillsammans för fred, för välstånd, för våra folk och för planetens framtid. Enligt denne store tänkare handlar det om respekt för Guds skapelse, som ”vi fått till uppgift att vårda och ta hand om”.

De fyra roddare som gett sig tusan på att Nordvästpassagen blivit isfri till följd av klimatförändringarna har gått på den ena niten efter den andra. När de låg för ankar härförleden drev ett isberg rakt mot dem och kapade trossen – vilket var tur i oturen för annars hade de kapsejsat. Många människor världen över har både berömt och häcklat dem i sådan utsträckning att de tappra då och då funnit för gott att stänga av GPS:en ett tag. Sedan de gjort det lyckades de på något magiskt sätt ta sig hela 30 km över öppet hav i en styv bris. Skam den som ger sig...

I loggboken skriver en av dem att de inte kommer att ge upp trots motgångarna och att de är inställda på att göra allt för ta sig igenom Nordvästpassagen. De har nu rott i 28 dagar och lyckats behålla sitt goda humör, vilket i och för sig bara det måste vara en bedrift.(Fortsättning följer - kanske...)

På kartan ovan får man en tydlig bild av isläget däruppe i norr. I botten ligger en karta från 1971 som National Geographic publicerat. De gröna partierna visar isområden som inte fanns då men som finns idag 2013 och de röda det motsatta.

Stämningsfull konsert för en döende glaciär

En annan nyhet som passagerarna på Narrskeppet funnit högst förtjusande är den hyllning till Farnham Glacier i British Columbia som femtio musiker nyligen genomförde. De fotvandrade upp till glaciären för att på plats visa sin sorg över avsmältnngen genom framförandet av den specialskrivna kompositionen ”Requiem for a Glacier”.

Konserten dokumenterades med både bild och ljud. Enligt vissa rapporter gillade glaciären inte att violinerna var ostämda och att bassektionen var något för stark. ”Det är ett farväl till en glaciär”, sade violonisten Gerda Crosthwaite, 74. ”Det var en sorgestund för oss alla och vi kom till insikt om att glaciären är bortom all räddning.”

Tro nu inte bara att jippot var särskilt miljövänligt. Utöver musikerna deltog över 50 personer som transporterade upp instrument, generatorer och annan utrustning till glaciären. Allra stiligast var förstås dirigenten Ajtony Csaba i sin traditionella frack – ”en gång i tiden förpassades personer som ägnade sig åt sådana här förlustelser till mentalsjukhus” skriver en iskall bloggare.

Ibland slinter tungan också på höjdarna inom IPCC. Så har dr Ottmar Edenhofer erkänt att det bakom IPCC:s “klimatarbete” döljer sig planer på att omfördela världens rikedomar. Skeppsgossen kan tillägga att samme narr nyligen rådde Världsbanken att använda pengar som avsatts för utvecklingsländerna till kampen mot klimatförändringarna.