Ett tabubelagt ämne: Vindkraften och fågeldöden

Offer för ett vindkraftverk

Den brittiske kolumnisten Christopher Booker har i en artikel nyligen tagit upp den ofta undansopade frågan om vindkraften och fågeldöden. Så här skriver han bland annat:

”I England finns sedan 1889 sällskapet The Royal Society for the Protection of Birds (RSPB), skapat av kvinnor som ville värna om fågellivet. I sällskapets tidskrift handlar artiklarna numera mest om klimatförändringar och förnybar energi. I en artikel sägs att 'Storbritannien kunde ha plats för sex gånger så många vindkraftverk som idag'. 

För närvarande har landet 5 500 stycken och skulle alltså få 25 000 till!

Varför ställer sig ärevördiga RSPB bakom en sådan miljöförstörelse när ett otal studier visar att de huvudsakliga offren för turbinbladen är fåglar och fladdermöss? Spansk statistik visar att de 18 000 vindkraftverken i landet

dödar uppemot sex miljoner fåglar per år eller i genomsnitt 300 per turbin. Siffran stämmer väl med en tysk undersökning som gjordes för 20 år sedan och som angav ett genomsnitt på 309 döda fåglar per vindkraftverk och år. En senare rapport från en tysk statligt anställd ornitolog uppskattar att mellan 200 och 300 rödglador faller offer för de roterande propellerbladen.”

I Sverige är sådana undersökningar mer eller mindre tabu och alla siffror jämförs med hur många fåglar som möter döden i trafiken, vid kollisioner med fönster etc. Det tycks som om varken Naturskyddsföreningen eller Sveriges Ornitologiska Förening vågar utsätta sig för risken att bli av med sina anslag om de diskuterar detta känsliga ämne.

En annan organisation som lämnat djurskyddet för att kamma hem storkovan är World Wildlife Fund (WWF). Den grundades 1951 av prins Philip, prins Bernhard och andra naturvänner med syftet att skydda världens vildmarker och utrotningshotade djur. Idag är WWF världens rikaste lobbygrupp på miljöns område. Organisationen drar in pengar inte bara genom bidrag från en lättlurad allmänhet utan framför allt från EU och FN.

Christopher Booker igen: ”Så det är inte att undra på att prins Philip drog sig ur, djupt besviken på den politisering som hans skötebarn undergått. Idag är hans son prins Charles ordförande i den brittiska avdelningen..."

Bland WWF:s många vansinniga projekt är det värsta kanske ”räddningen” av världens största mangroveträsk i Tanzania, som påstås ackumulera stora mängder koldioxid. Priset för denna åtgärd får tusentals bybor betala.       

De har levt på vad som kan skördas i träsken men tvingas nu flytta sina byar från området. WWF har också slagit sig ihop med ett franskt företag som avverkar regnskog i Kamerun, utan hänsyn till alla de djur som finns i området och inte heller till att det ligger pygmébyar i skogarna. Dessa Baka-pygméer betraktas som tjuvskyttar av de franska exploatörerna. 

http://www.telegraph.co.uk/opinion/2016/05/28/the-founding-members-of-some-of-britains-greatest-charities-must/

Det kostar pengar att nå 2 graders-målet

Alla vet kanske inte att Spanien har det största antalet vindkraftverk i Europa och att center/höger-regeringen stoppade subventionerna till sol- och vindkraftbolagen 2014. Det har fått till resultat att landet inte installerade en enda ny megawatt under 2015. Slutnotan på subventionerna uppgick till över 27 miljarder dollar och höll på att undergräva landets ekonomi. Några nya jobb blev det inte heller – i stället gick 2,2 arbetstillfällen förlorade för varje ”grönt” jobb enligt officiella beräkningar. Varje ”grönt” jobb kostade för övrigt skattebetalarna 770 000 dollar.

I december 2015 var internationella energijätten Abengoa med säte i Spanien nära konkurs och genomgår nu en rekonstruktion. Det innebär att koncernen – som backats upp av Barack Obama personligen – måste skära ned 30 procent av sin verksamhet. Ett lån räddade Abengoa i sista stund; utan det skulle de amerikanska skattebetalarna ha förlorat över 2 miljarder dollar på ännu ett vansinnigt grönt energiprojekt.

Men för Spanien återstår ändå ett problem att lösa: för att leva upp till EU:s energimål måste landet installera 6 400 megawatt vindenergi det här året. Var ska spanjorerna ta den ifrån?

Ett annat vansinnigt energiprojekt som nu lyckligtvis ser ut att skrotas är det brittiska Swansea Tidal Lagoon, ett tidvattendrivet kraftverk i södra Wales. Det backades upp med stor energi av bland andra David Cameron och innebar att man med hjälp av sten från nedlagda brott i Cornwall skulle bygga en nästan milslång vågbrytare tvärsöver bukten, till den nätta kostnaden av 1 miljard pund.

Svensk press var lika entusiastisk inför denna förmenta ”gratiskraft” som Cameron. Så här förmedlade en tidning nyheten: ”Med kilometerlånga vågbrytare utefter den brittiska kusten ska den enorma kraften i tidvattnet omvandlas till elektricitet. Och det ska bli billigare än både kärnkraft och vindkraft till havs.” Texten är så dramatisk att Skeppsgossen får ideliga kallsupar vid läsningen.

”Swansea är bara ett i raden av planerade tidvattendrivna kraftverk längs den engelska kusten. Det är faktiskt det minsta av de sex planerade. Investeringskostnaden är beräknad till motsvarande 11 miljarder kronor”, skrev Ny Teknik. ”För det får man ett tidvattenkraftverk med 16 turbiner på 20 MW vardera inklusive alla installationer för uppkoppling direkt på elnätet. Årsproduktionen beräknas till 495 GWh, vilket räcker för att försörja nästan hela Swansea Bay-regionen med elektricitet.”

Men ett beslut i Högsta domstolen ser nu ut att sätta stopp för projektet. Att börja bryta 1,5 miljoner ton sten i de gamla brotten i Cornwall innebär en miljöförstörelse som inte kan rättfärdigas, hette det i domen. Bloggaren Christopher Booker kommenterade: ”Man kan inte göra en grön omelett utan att döda massor av ålar, fiskar och vadarfåglar, förstöra utsikten och berika ett litet kotteri av kapitalister på alla andras bekostnad.”

Booker fortsätter: ”Det som är så otäckt med miljörörelsen är att den, trots att medlemmarna inte är så många, har skaffat sig oproportionerligt stor makt genom att infiltrera de viktigaste posterna på det lokala och kommunala planet och i EU som därför kan fortsätta att spotta ur sig mängder av lagar och förordningar i syfte att sprida den gröna läran.”

Någon har räknat ut att kraftverket i Swansea skulle producera världens dyraste elektricitet till en kostnad av 168 pund per megawatt – på skattebetalarnas bekostnad. Utanför Cardiff finns planer på en 22 kilometer lång vågbrytare med 90 turbiner på 20 MW vardera. Det blir en effekt på 1 800 MW, fullt i klass med dagens största planerade kärnkraftverk. Här har det talats om en investeringskostnad per producerad MWh el på 90-95 pund, vilket motsvarar drygt 1 000 svenska kronor. Enligt konsultfirman Pöyry, är det billigare än ny kärnkraft och ny vindkraft till havs, men dyrare än ny vindkraft på land. Fan tro’t, sa Rellingen.

Det är inte billigt att undanröja CO2-hotet och stanna temperaturhöjningen på jorden vid 2°C. En rapport från Bloomberg New Energy Finance säger att det behövs investeringar i förnybar energi på över 12 biljarder dollar under de närmaste 25 åren, vilket är 75 procent mer än vad tidigare kalkyler visat. När Skeppsgossen försöker föreställa sig hur enormt mycket pengar som världen tänker slösa på ingenting, måste han kvickt ner från utkiken innan han får svindel.

Exxon Mobil har också gjort kalkyler av intresse för dem som undrar över framtiden för de fossila bränslena. Företaget räknar med en 25 procentig ökning av energibehovet i världen fram till 2040 och att olja och naturgas kommer att dominera energimarknaden i framtiden också. Naturgasen väntas ersätta kol som det näst mest använda energislaget, men länder med egna koltillgångar kommer att fortsätta utnyttja dem.

Kina kommer 2040 att konsumera en fjärdedel av världens totala energiproduktion, säger Exxon. Som god tvåa följer Indien som ju deklarerat att framtiden ligger i kol. Men ändå räknar Exxon med att kolanvändningen i världen är nere på 30 procent av dagens 2040. Samtidigt kommer sol- och vindkraft att öka från dagens 4 procent globalt till över 10 procent 2040. De sistnämnda energislagen förväntas vid det laget ha tre gånger så stor kapacitet som kärnkraften, men på grund av den intermittenta produktionen kan endast 30 procent av vindkraftens kapacitet utnyttjas. För solkraften är motsvarande siffra 20 procent.

Till slut kan Skeppsgossen avslöja att 2014 var det varmaste året sedan mätningarna började, men att 2015 var varmare än 2014 och att 2016 kan bli varmare än 2015.

Slipper vi fler klimatmöten efter COP21?

Klimatpilgrimer på väg till Paris

Du vet väl att också kyrkan mobiliserat inför klimatmötet i Paris? Det gör man genom en pilgrimsvandring och ”vattenbudkavle” från Norge och Sverige. Den 10 september nådde pilgrimerna Lund och välsignades av KG Hammar som skickade en av vandrarna vidare till Paris. I Flensburg ansluter hon till pilgrimer från hela Europa, som tillsammans vandrar till Paris, ledda av filippinen Yeb Saño som med sitt följe knallar från Rom.

-  Klimatfrågan och flyktingsituationen hör samman. Ekovandringen till Paris är ett sätt att väcka uppmärksamhet kring det viktiga klimattoppmötet COP21, säger Anna Alebo, som numera tituleras pilgrimspräst(?).

Noteras bör att Skeppsgossen veterligt så deltar inga muslimer i vandringen, utan de fortsätter att gå mot Mecka...

I maj 2014 förklarade den franske utrikesministern Laurent Fabius under John Kerrys besök att "vi har 500 dagar på oss att undvika klimatkaos”. Nu har det gått över 500 dagar sen dess och något ”klimatkaos” har vi inte sett röken av.

Men katastrofvarningarna fortsätter att dugga tätt. Den gröna sajten Star-Ledger upplyser oss om att hamburgaren du äter till lunch (i USA gör ju många det) släpper ut lika mycket växthusgas som din suv under 1,5 mils körning. Det är ett faktum, heter det, att köttet i vår mat är en större miljöbov än transporterna och industrin. Och så citerar man klimatoraklet påven Franciskus och hans ord om vår moraliska skyldighet att stoppa klimatförändringarna.

De stigande världshaven är ett återkommande ”klimathot” som inte existerar men som vi ändå måste gardera oss för. Det spelar ingen roll att ledande forskare avfärdar nivåhöjningen som minimal när 97 procent anser att den existerar (vilket är ännu en lögn). Nåja, nu har vi fått ytterligare mått på att havshöjningen är ”måttlig”. En av världens äldsta tidvattenmätare finns i Sidneys hamn på Fort Denison. Den har funnits där i 128 år och visar att havsnivån har höjts med 6,5 cm under den tiden.

En av dem som anser att det kommande klimatmötet i Paris redan är kört är den brittiske journalisten Christopher Booker på ansedda Telegraph. Det är 2 graders-målet som spökar – men något bindande avtal lär inte komma, skriver han. Det beror inte bara på att vi inte har sett nånting av alla de katastrofer vi blivit varnade för utan framför allt på att de stora utvecklingsländerna Indien och Kina inte vill se ett sådant. De tar gärna emot av Västvärlden utlovade 100 miljarder dollar om året fram till 2020, om nu Västvärlden skulle kunna hosta upp så mycket pengar vilket inte heller är troligt.

Indien som ligger trea på topplistan över världens stora CO2-bovar planerar som Skeppsgossen tidigare berättat att fördubbla sin kolproduktion till 2020. Etta på utsläppslistan ligger Kina som tänker bygga 363 nya koleldade kraftverk och därmed öka elproduktionen från kolkraftverk med hela 50 procent. De och många andra utvecklingsländer inser att löftena om miljardbidrag till solceller och vindkraft aldrig kommer att infrias och att det är viktigare att invånarna har tillgång till stabil elström. Intressant är också att EU börjat backa. Enligt dr Benny Peiser vid Global Warming Policy Foundation är EU berett att utlova en 40-procentig minskning av utsläppen till 2030, men bara under förutsättning att en eventuell Paris-överenskommelse blir lagligt bindande för alla de 196 deltagande nationerna.

Christopher Booker igen: “Alltså kommer de misslyckade försöken att få till stånd ett klimatavtal att markera ytterligare en betydelsefull förskjutning i maktbalansen mellan Väst och Öst (inklusive Ryssland). Men den goda nyheten är att detta inte kommer att ha minsta effekt på världens klimat, som varierar av orsaker som inga av världens stora och goda börjar förstå”.

Bloggaren Andrew Stanglen är inne på samma linje. Han noterar att det alltid imponerar när man mobiliserar en hop vetenskapsmän i vita rockar som levererar ett ton förutsägelser, framtagna med hjälp av den senaste datatekniken. Men egentligen är det enda vi får en massa gissningar grundade på historiska data som vi inte kan veta om de har minsta giltighet för framtidens klimat. Vem bestämmer vilka väderstationer vi ska använda för datainsamlingen, var de ska vara placerade och hur många de bör vara för att ge en representativ bild av det globala klimatet? Det finns ju så många variabler i vädret och en temperaturmätning på ett håll kan ge ett helt annat värde på en annan plats. Tänk bara på hur mätaren för yttertemperaturen i bilen skiftar medan du kör beroende på hur varm eller kall vägbanan är, hur fort du kör, vinddraget från andra fordon m.m. Överför det till mätvärden som ska gälla för hela jorden och du inser hur osäkra alla förutsägelser blir.

Skeppsgossen hoppas att det kommande klimattoppmötet i Paris blir det sista. Efter 25 års ihärdig skräckpropaganda borde människor ha fått nog. I likhet med många andra ser han alla dystopiska profetior raseras en efter en. Trots höjda CO2-halter i atmosfären sjunker temperaturen på jorden långsamt, havsnivåerna ökar mycket sakta och odramatiskt, havsisen i Arktis och Antarktis växer etc. Om FN och deras politruker trots det skulle få igenom ett avtal, skulle det betyda slutet för medlemsnationernas självbestämmanderätt ifråga om energiresurser och energianvändning med katastrofala följder för hela mänskligheten.