Ett tabubelagt ämne: Vindkraften och fågeldöden

Offer för ett vindkraftverk

Den brittiske kolumnisten Christopher Booker har i en artikel nyligen tagit upp den ofta undansopade frågan om vindkraften och fågeldöden. Så här skriver han bland annat:

”I England finns sedan 1889 sällskapet The Royal Society for the Protection of Birds (RSPB), skapat av kvinnor som ville värna om fågellivet. I sällskapets tidskrift handlar artiklarna numera mest om klimatförändringar och förnybar energi. I en artikel sägs att 'Storbritannien kunde ha plats för sex gånger så många vindkraftverk som idag'. 

För närvarande har landet 5 500 stycken och skulle alltså få 25 000 till!

Varför ställer sig ärevördiga RSPB bakom en sådan miljöförstörelse när ett otal studier visar att de huvudsakliga offren för turbinbladen är fåglar och fladdermöss? Spansk statistik visar att de 18 000 vindkraftverken i landet

dödar uppemot sex miljoner fåglar per år eller i genomsnitt 300 per turbin. Siffran stämmer väl med en tysk undersökning som gjordes för 20 år sedan och som angav ett genomsnitt på 309 döda fåglar per vindkraftverk och år. En senare rapport från en tysk statligt anställd ornitolog uppskattar att mellan 200 och 300 rödglador faller offer för de roterande propellerbladen.”

I Sverige är sådana undersökningar mer eller mindre tabu och alla siffror jämförs med hur många fåglar som möter döden i trafiken, vid kollisioner med fönster etc. Det tycks som om varken Naturskyddsföreningen eller Sveriges Ornitologiska Förening vågar utsätta sig för risken att bli av med sina anslag om de diskuterar detta känsliga ämne.

En annan organisation som lämnat djurskyddet för att kamma hem storkovan är World Wildlife Fund (WWF). Den grundades 1951 av prins Philip, prins Bernhard och andra naturvänner med syftet att skydda världens vildmarker och utrotningshotade djur. Idag är WWF världens rikaste lobbygrupp på miljöns område. Organisationen drar in pengar inte bara genom bidrag från en lättlurad allmänhet utan framför allt från EU och FN.

Christopher Booker igen: ”Så det är inte att undra på att prins Philip drog sig ur, djupt besviken på den politisering som hans skötebarn undergått. Idag är hans son prins Charles ordförande i den brittiska avdelningen..."

Bland WWF:s många vansinniga projekt är det värsta kanske ”räddningen” av världens största mangroveträsk i Tanzania, som påstås ackumulera stora mängder koldioxid. Priset för denna åtgärd får tusentals bybor betala.       

De har levt på vad som kan skördas i träsken men tvingas nu flytta sina byar från området. WWF har också slagit sig ihop med ett franskt företag som avverkar regnskog i Kamerun, utan hänsyn till alla de djur som finns i området och inte heller till att det ligger pygmébyar i skogarna. Dessa Baka-pygméer betraktas som tjuvskyttar av de franska exploatörerna. 

http://www.telegraph.co.uk/opinion/2016/05/28/the-founding-members-of-some-of-britains-greatest-charities-must/