"Den vansinnigt dyra vindkraften"

Dansk vindkraft som flyttat ut

I South Australia har energimyndigheten satsat stenhårt på vind- och solkraft, vid flera tillfällen med förskräckande resultat. Förra året drabbades huvudstaden Adelaide av ett totalt strömavbrott när vinden inte behagade blåsa och i april i år drabbade strömavbrottet en förortslinje två dagar i rad. Det var "de vilda variationerna i vindkraften" som fick ledningsnätet att klappa ihop. Vid andra tillfällen har universitet fått stänga föreläsningssalar på grund av utebliven leverans av el från vindkraftverken. Nu skiner ju solen mer eller mindre konstant i South Australia, men där som annorstädes går den ner på kvällen och då lämnar inte heller solcellerna minsta tillskott.

Infigen Energy Ltd  heter det bolag som förser – eller ska förse – delstaten med vindel. År 2009 hette företaget Babcock & Brown Wind Partners och gick då i en praktfull konkurs, och nu verkar det som om historien kommer att upprepa sig. 2012/13 var förlusten 80 miljoner australiska dollar, 2013/14 bara 9 miljoner och 2014/15 är man uppe i en förlust på hela 304 miljoner dollar. Orsaken är precis vad vindkraftsvänner i Storbritannien deklarerat – det blåser för litet!

För att fylla på kassakistan i stiltjen ville Infigen sälja sina amerikanska tillgångar i form av vindfarmer som värderats till runt 500 miljoner australiska dollar. Men också i USA har intresset för ”gratis” vind mojnat och slutpriset blev ca 275 miljoner, alltså lite mer än hälften av värdet. Sedan dess har företaget gått ut på marknaden och försökt sälja ett antal projekt som beviljats tillstånd av myndigheterna men ännu inte realiserats. Intresset för att köpa vind är dock svalt numera – oavsett vem som äger vindfarmen blåser det ju ändå för lite. 

Det mest intressanta med den gröna experimentverkstaden South Australia är emellertid att man där fått bevis för att vinden är långt ifrån gratis. Infigen Energy Ltd har inte bara enorma skulder, företaget har också ett stort antal äldre vindkraftverk som kräver allt högre underhållskostnader. Tillverkarna gör ju ett stort nummer av att vindkraftverken nöjer sig med lukten av lite olja för att fungera och har en livstid på 25 år eller mer. Men enligt Infigen är den reella driftskostnaden ca 25 dollar per MWh och den ekonomiska livstiden högst 10 år.

Förra året stannades en 3,5 år gammal turbin i South Australia på grund av "lagerfel". Den lär fortfarande stå stilla. Siemens bokförde 2014 en förlust kallad "avskrivning" på 223 miljoner euro på grund av att bolaget måste ersätta lagren i ett större antal turbiner som var mindre än 2 år gamla. Siemens framhöll att det rörde sig om enbart vissa modeller, de andra snurrade bara på. Fan tro’t, sa Rellingen.

I växellådorna på alla vindkraftverk finns en sorts oljesump och oljan i den måste regelbundet tömmas och ersättas med ny olja precis som i en bil. Ju äldre ett vindkraftverk är desto svårare blir det, säger teknikerna. Metallspån från växellådorna beckar igen oljereservoarerna och måste först avlägsnas innan man kan fylla på ny olja.

Enligt australiska källor är de Suzlon S88 som Infigen och andra företag i branschen köpt en av de sämsta turbiner marknaden haft att erbjuda. Suzlon etablerades i mitten på 1990-talet i Århus i Danmark och ligger      

på femte plats bland världens tillverkare.

Reparationer, allmänt underhåll, metallutmattning, rotorblad som måste bytas, lager som slits ner - allt detta kostar stora pengar. Lägg därtill det i sig opålitliga systemet och var och en borde inse att vindkraften är "vansinnigt kostsam" som en australisk bedömare uttrycker det. Kostnaden 25 dollar per MWh ska ses i förhållande till det medelpris Infigen får för den el de säljer: 96,57 dollar per MWh.

Vems är felet att vindkraften inte levererar vare sig el eller ränta på insatt kapital? I Sverige skyller man på de låga elpriserna. I Storbritannien och Australien skyller man på att det blåser för lite. Till och med ”föregångslandet” Tyskland har nu slagit till bromsarna på grund av att elpriserna blivit för höga och för att elnätet inte klarar överbelastningen när det blåser. Och i Danmark har man inte råd att bygga fler landbaserade vindkraftverk utan avvaktar till 2025 då de fula propellrarna kan flyttas långt ut från kusterna.

Nu har det emellertid visat sig att de havsbaserade vindkraftverken ställer till det för valarna. Det rör sig om en akustisk ”nedsmutsning” som stör valarnas navigeringssystem. Det är den troliga förklaringen till att 29 valar  bara i år har strandat vid de engelska, tyska och holländska kusterna där vindkraftverken står tätt.

För att förankra vindkraftverken krävs mycket pålningsarbete, och entreprenörerna har erkänt att ljudet från både bottenundersökningar och pålning kan höras upp till 80 kilometer i havet. Det är förmodligen en bidragande orsak till skadorna i valarnas hörselorgan och därmed deras förmåga att orientera sig.

Det blir allt svårare att ”älska vind” som vi uppmanades att göra i en reklamkampanj för några år sen.