Alarik Vittfarne: Konsten att narras på riktigt

Än är undrens tid inte förbi

Verkligheten överträffar som bekant dikten. Det bekräftar en ögonblicksbild från en rättegång i Malmö. En 62-årig libanes skjutsades in i tingsrätten i rullstol och åtalades för bedrägeri mot Försäkringskassan som kostat 3,7 miljoner kronor. Han hade simulerat så allvarlig sjukdom och multihandikapp att han berättigats till assistans, för vilken han anlitat den närmaste släkten.

Han hade narrat två överläkare till att skriva intyg på att han varken kunde stå upp, gå, använda sina händer eller lyfta på armarna. Han hade klagat på reumatiska besvär, blev röntgad utan att man hittade någon inflammation i lederna. Men ändå byttes båda knälederna ut på skattebetalarnas bekostnad. Han genomgick en skattebetald gastric by-pass operation, som så småningom befriade honom från sin kraftiga övervikt. Men inget hjälpte, så han uppgav sig till sist vara helt rullstolsburen.

Allt detta har man kunnat läsa i press och på bloggar. På Avpixlat finns följande sammanställning: 

“Patienten”:

Samir El-Shemesani, f 19510109, tolkbehov på arabiska

“Assistenterna”:

Intisar Al Naser, f 19550301, tolkbehov på arabiska, tidigare gift med “patienten”
Ahmad Shemesani, f 19960424, släkting till “patienten”
Lina Shemesani, f19930728, dotter till “patienten”
Hana Esteite, f 19860603, dansk medborgare, tolkbehov på arabiska
Sana Kraiyim, f 19830221
Asma Ramez Nassereddine, f 19680401, medborgare i Libanon, tolkbehov på arabiska, gift med Mohammad Chehad (se nedan)

Penninghälarna:

Mohammad Chehadi, f 19661126, statslös, tolkbehov på arabiska, gift med Asma Nassereddine (se ovan)

Amal Sghayir, f 19680621

Malmö tingsrätt, B 4338-13

Åklagaren visade filmer, där Samir dansar med en känd politiker på en fest, där han utan problem promenerar på gatan och där han kör bil.

Då kommer föreställningens clou, som inga media nämner, men som jag fått från en bekant, som var närvarande vid rättegången.

Samir protesterar: ”Ja, men det där är inte rättvist. Ni har ju bara filmat mig på min fritid. Jag måste ju ha rätt att vara ledig som alla andra.”

Under mina resor har jag mött narrar i många länder och många kulturer, t.o.m. några som jag senare förstått hörde till den italienska maffian. De har alltid drivit narrandet inom det troligas gräns. Man har behövt erfarenhet och ett skarpt öga för att ana lurendrejeriet. Sverige är nog det enda land där man kan lura två överläkare att intyga orimligheter. Och till sist, narren själv kan tycka att det är så naturligt med fusk att man kan hävda rätt till ”fritid” från de ansträngande delarna av fusket.

Jag måste erkänna att jag är så dum att jag undrar hur de två överläkarna kan ha jobben kvar.