Årets sista vindkraftsprotest

Snart i tunna skivor...

Nu har också de amerikanska indianerna sällat sig till vindkraftens motståndare. Det är den ökande slakten av kungs- och havsörnar som fått Osage Nation i Oklahoma samt hopis och andra stammar i Arizona att protestera mot Obamas vanvettiga satsning på vindsnurror. Örnarna är både kulturellt och andligt betydelsefulla för den amerikanska urbefolkningen.

Idag tillåts USA:s vindkapitalister att offra de stora rovfåglarna under fem år, varefter en omprövning av tillstånden ska ske. Nu vill myndigheterna förlänga tillståndstiden till hela 30 år – och några förhandlingar med berörda indianstammar har inte skett.

Vindkraftverk placeras naturligtvis där det blåser relativt konstant, vilket också innebär att de hamnar i flyttfåglarnas ”rutter”. Problemet blir ännu större i och med att vindsnurrorna fungerar som både bete och dödsfälla – gnagare håller gärna till vid foten av kraftverken, där de är skyddade för rovfåglar. När kolonierna växer lockas alltfler rovfåglar till vindsnurrorna och slaktas systematiskt av propellerbladen.

Det mest studerade exemplet är den 75 kvadratkilometer stora vindfarmen i Altamont Pass öster om San Francisco. Trots alla bestämmelser och försök att stoppa slakten ökar stadigt rovfågeldöden i området. När Obamaregimen nu förlänger tillstånden ser många det som en stor fara för många fridlysta arter.

”Det handlar inte bara om att konsumenterna tvingas betala ett högre pris för sin el, nu får allmänheten också betala för den förnybara energin genom att miljoner fåglar och fladdermöss slaktas”, säger en kritiker. ”Vindkraftverken förstör landskapet, och man kan fråga sig vad det ger för miljöfördelar”.    

Det finns också en annan fara som aldrig blivit ordentligt undersökt och det är hur de lågfrekventa ljudpulserna från propellrarna påverkar djurlivet. Att människor kan må väldigt dåligt av dessa fast de bor flera mil från en vindfarm, det vet vi, men hur påverkas fåglar och landlevande djur av dem? Skeppsgossen minns själv hur de friströvande boskapshjordarna runt Altamont Pass drabbades och hur korna kastade sina kalvar, vilket fick djurägarna att protestera. Protesterna tycks numera ha upphört av oklara skäl.

Nu har 16 örnar i Utah dött av en mystisk åkomma. Kan det förklaras av de ljud som propellerspetsarna ger ifrån sig? Under första världskriget bedrevs forskning med syftet att framställa en “dödsstråle” som arbetade med infraljud och det har också varnats för skador på havens djurliv till följd av användningen av lågfrekvent sonar.

Men som Skeppsgossen skrivit många gånger tidigare – det är bara i USA som vindkraftverken slaktar fåglar och fladdermöss, medan deras svenska släktingar är betydligt motståndskraftigare mot skärande bearbetning. Vi har också fått veta att renarna inte alls har något emot vindkraftverk, så den svenska PK-idyllen fortsätter att leva gott på berörda myndigheters och organisationers uppenbara lögner.

Idag är det ett fåtal små grupper av engagerade människor som orkar bemöta dem och som gör vad de kan  för att stoppa förstörelsen av det svenska landskapet. Kanske tänker de innerst inne som Skeppsgossen: när hela samhället håller på att förstöras inifrån så spelar det väl ingen roll om också utsidan förvandlas till ett rostigt bullrande industrilandskap. Vi svenskar har ju slutat bry oss om det mesta. Men heder åt Nordamerikas indianer som inte ger upp kampen lika lätt!