En betraktelse över "rasism" och "främlingsfientlighet"

Ateisten Richard Dawkins har alldeles rätt - en ras kan man inte konvertera till.

Ombord på Narrskeppet talas det alltmer om den nu i stort sett okontrollerade invandringen till Sverige. I diskussionerna dyker det ständigt upp ord som ”främlingsfientlighet” och ”rasism” – uttryck som blivit en sorts modeord och nu är så slitna att de tappat sin ursprungliga innebörd.

Detta har fått Skeppsgossen att fundera lite närmare över vad de här orden egentligen står för. Lättast att avfärda i en diskussion är beskyllningar om rasism hos den som vågar ifrågasätta den förda politiken. Rasbegreppet skrotades ju för länge sen, i varje fall officiellt, men i den infekterade invandringsdebatten har det kommit till heders igen. Om det har någon relevans idag så är det väl i stort sett bara för att beteckna människor med olika särdrag, exempelvis hudfärg: den vita (europida) rasen, den svarta (negroida) och den gula (mongolida).

Den som kallas ”rasist” idag tar dock sällan avstånd från människor som lever i Japan eller Eldslandet, utan mest handlar det om folk som kommit hit från länderna kring Medelhavet och som även i den gamla utskällda rasläran räknades till den europida gruppen. Det är sannerligen svårt att vara rasist på den grunden, för i så fall är man ju också rasist mot sin egen ras – och det är en ekvation som Skeppsgossen har svårt att få ihop.

Diskussionen handlar mestadels om invandrare från MENA (länderna kring Medelhavet och norra Afrika) vilka till största delen är muhammedaner. Islam är en religiös lära som vi som gått i den gamla skolan mest betraktat som ett historiskt hot mot kristendomen och som kristna i Europa under långliga tider försökt värja sig mot. Nu sker en ny invasion av muslimer och Europa står lika handfallet inför den, fast nu kommer som muslimerna som flyktingar och inte som soldater.

Alltså: tala gärna om ”islamofobi” men kom inte dragandes med ”rasism”! Det bevisar bara din egen okunskap. Eller som den amerikanske författaren D. Koontz skriver i boken “The Face”: “Det fanns emellertid folk som såg rasister i varje buske. De måste helt enkelt tro att det var så för att deras egna liv skulle ha ett ändamål och en mening, och för att ha någon att hata.”

Hur är det då med ”främlingsfientligheten”? Det är liksom begreppet ”rasism” en klyscha som passar bra på löpsedlar och i den vulgärpolitiska debatten och som därför undgår noggrannare analys. Skeppsgossen menar för sin del att begreppet ”misstänksamhet mot främlingar” bättre täcker in vad det egentligen handlar om. Och misstänksamhet mot främlingar är en egenskap som vi säkert nedärvt från grottförfäderna, ett slags inbyggd försvarsmekanism mot allt nytt och okänt.

I varje något så när homogent samhälle accepteras främlingar eller ”utsocknes” inte omedelbart av dem som redan lever där. ”Man vet ju aldrig vad det är för folk som flyttat hit och vad de har i sinnet.” I åtskilliga byar och även i större samhällen kan det ta månader och till och med år innan inflyttare betraktas som delaktiga i gemenskapen. I Skåne förblir en inflyttad från Norrland "en norrlänning", i Norrland blir han/hon "en skåning". Konstigare än så är det inte.

Då är det väl inte heller så underligt att invandrare med annorlunda utseende, annat språk, andra traditioner och en annan religion inte tas emot med öppna armar när de bussas till flyktingförläggningar på små orter? Och inte förbättras relationerna av att många av invandrarna begår allt från småbrott till direkta överfall på ”värdfolket”. Inga idiotiska politiker och inga integrationskurser med powerpoint kan få vanliga människor utanför storstäderna (och knappast i dem heller) att omedelbart inlemma ”de utsocknes” i bygemenskapen.

”Grannsamverkan” anses fortfarande vara något fint och eftersträvansvärt. Men för att den ska fungera krävs det att alla inblandade håller ögonen öppna och är misstänksamma mot främlingar som rör sig i ett område. Är det egentligen någon större skillnad mellan begreppen ”främlingsmisstänksamhet” och ”grannsamverkan”? Varför är det ena fult och det andra fint?