De verkliga "rasisterna"

När det handlar om husdjur får vi fortfarande tala om raser...

Rasbegreppet är ju dödförklarat och tabubelagt sedan länge. Så fort man nämner ordet "ras" förses man med etiketten "rasist" och betraktas som en gengångare från Rasbiologiska Institutet i Uppsala. Där samlades som bekant data in om skallformer och andra biologiska särdrag hos folk i olika delar av världen. Genom att tabubelägga vissa ord inbillar sig en del personer i upphöjd ställning att vi blir kvitt de eventuella problem som uttrycket påstås ge upphov till. Det är ett typiskt svenskt och direkt naivt resonemang som resulterat i att Pippis pappa negerkungen inte längre får vara negerkung och en massa annat trams. 

Men nu var det ”ras” det handlade om. Fortfarande får vi dock tala om raser när det gäller djur, i varje fall sådana som vi människor under årtusenden format genom avel så att de passar våra syften i ett eller annat avseende. Men i jämlikhetens namn borde ju också detta vara förbjudet! 

Liyen hund - eller borderterrier?

Två stora "hundar" eller två gula grand danois?

Skrotar vi rasbegreppen bland husdjuren får vi alltså katter, hundar, kaniner, hästar och kor - och inget annat. Svaret på frågan vad för sorts hund har du, blir då inte chihuahua eller grand danois utan endast "hund". Vilket säkert leder till följdfrågor som hur stor är hunden, hur ser den ut, vad har den för färg etc. Utan "rasetiketten" kan det bli både svårt och tidsödande att beskriva den egna hunden.

 

Häst eller arabiskt fullblod?

Häst modell mindre eller shetlandsponny?

Detsamma gäller förstås den eventuella hästen i ditt stall. Om du kan svara på frågan om vilken ras hästen är med ett begrepp som halvblod, arab eller shetlandsponny, gör sig frågaren omedelbart en bild av storlek och typ på hästen. Svarar du bara "häst" krävs en utförlig förklaring.

Ännu har ingen anti-rasist hoppat på djuruppfödarna och kallat dem "rasister" trots att dessa egentligen är de riktiga rasisterna. Det är märkligt, tycker jag, särskilt som vi också har rasklubbar av alla de slag. De listar egenskaper och en massa liknande karakteristika för respektive ras, de arrangerar tävlingar och utställningar där man premierar de mest rastypiska individerna. Tänk - bara tänk - om vi skulle göra detsamma med människor som uppvisar en del gemensamma särdrag!  

Blandras som inte känner sig kränkt

Om icke renrasiga djur används vanligtvis uttryck som bastarder, gatukorsningar, bondkatter etc. Även här svindlar tanken om man skulle överföra en sådan vokabulär på människor. Men när det till exempel handlar om hundar är det knappast någon ägare som känner sig kränkt (och hunden ifråga gör det definitivt inte).

Enligt officiella uppgifter på Internet finns det omkring 450 hundraser i världen (294 registrerade i Sverige), ”minst” 330 hästraser, 180 kaninraser och ca 70 kattraser. Mot den bakgrunden ter det sig i mina ögon lite fattigt att Homo sapiens numera vetenskapligt betraktas som en enda ras. Vem som helst ser ju att människor från andra världsdelar eller geografiska områden har vissa gemensamma särdrag likaväl som att de talar olika språk och dialekter. Att man i modern tid använt rasbegreppet som ett verktyg för att förtrycka och döda hela folkgrupper är tragiskt, men detta sker nu och kommer att ske i framtiden oavsett om man vill skrota och tabubelägga ordet "ras".

En betraktelse över "rasism" och "främlingsfientlighet"

Ateisten Richard Dawkins har alldeles rätt - en ras kan man inte konvertera till.

Ombord på Narrskeppet talas det alltmer om den nu i stort sett okontrollerade invandringen till Sverige. I diskussionerna dyker det ständigt upp ord som ”främlingsfientlighet” och ”rasism” – uttryck som blivit en sorts modeord och nu är så slitna att de tappat sin ursprungliga innebörd.

Detta har fått Skeppsgossen att fundera lite närmare över vad de här orden egentligen står för. Lättast att avfärda i en diskussion är beskyllningar om rasism hos den som vågar ifrågasätta den förda politiken. Rasbegreppet skrotades ju för länge sen, i varje fall officiellt, men i den infekterade invandringsdebatten har det kommit till heders igen. Om det har någon relevans idag så är det väl i stort sett bara för att beteckna människor med olika särdrag, exempelvis hudfärg: den vita (europida) rasen, den svarta (negroida) och den gula (mongolida).

Den som kallas ”rasist” idag tar dock sällan avstånd från människor som lever i Japan eller Eldslandet, utan mest handlar det om folk som kommit hit från länderna kring Medelhavet och som även i den gamla utskällda rasläran räknades till den europida gruppen. Det är sannerligen svårt att vara rasist på den grunden, för i så fall är man ju också rasist mot sin egen ras – och det är en ekvation som Skeppsgossen har svårt att få ihop.

Diskussionen handlar mestadels om invandrare från MENA (länderna kring Medelhavet och norra Afrika) vilka till största delen är muhammedaner. Islam är en religiös lära som vi som gått i den gamla skolan mest betraktat som ett historiskt hot mot kristendomen och som kristna i Europa under långliga tider försökt värja sig mot. Nu sker en ny invasion av muslimer och Europa står lika handfallet inför den, fast nu kommer som muslimerna som flyktingar och inte som soldater.

Alltså: tala gärna om ”islamofobi” men kom inte dragandes med ”rasism”! Det bevisar bara din egen okunskap. Eller som den amerikanske författaren D. Koontz skriver i boken “The Face”: “Det fanns emellertid folk som såg rasister i varje buske. De måste helt enkelt tro att det var så för att deras egna liv skulle ha ett ändamål och en mening, och för att ha någon att hata.”

Hur är det då med ”främlingsfientligheten”? Det är liksom begreppet ”rasism” en klyscha som passar bra på löpsedlar och i den vulgärpolitiska debatten och som därför undgår noggrannare analys. Skeppsgossen menar för sin del att begreppet ”misstänksamhet mot främlingar” bättre täcker in vad det egentligen handlar om. Och misstänksamhet mot främlingar är en egenskap som vi säkert nedärvt från grottförfäderna, ett slags inbyggd försvarsmekanism mot allt nytt och okänt.

I varje något så när homogent samhälle accepteras främlingar eller ”utsocknes” inte omedelbart av dem som redan lever där. ”Man vet ju aldrig vad det är för folk som flyttat hit och vad de har i sinnet.” I åtskilliga byar och även i större samhällen kan det ta månader och till och med år innan inflyttare betraktas som delaktiga i gemenskapen. I Skåne förblir en inflyttad från Norrland "en norrlänning", i Norrland blir han/hon "en skåning". Konstigare än så är det inte.

Då är det väl inte heller så underligt att invandrare med annorlunda utseende, annat språk, andra traditioner och en annan religion inte tas emot med öppna armar när de bussas till flyktingförläggningar på små orter? Och inte förbättras relationerna av att många av invandrarna begår allt från småbrott till direkta överfall på ”värdfolket”. Inga idiotiska politiker och inga integrationskurser med powerpoint kan få vanliga människor utanför storstäderna (och knappast i dem heller) att omedelbart inlemma ”de utsocknes” i bygemenskapen.

”Grannsamverkan” anses fortfarande vara något fint och eftersträvansvärt. Men för att den ska fungera krävs det att alla inblandade håller ögonen öppna och är misstänksamma mot främlingar som rör sig i ett område. Är det egentligen någon större skillnad mellan begreppen ”främlingsmisstänksamhet” och ”grannsamverkan”? Varför är det ena fult och det andra fint?

Genusdebatten: Visst är det skillnad på pojkar och flickor!

Genustänkandet är ju ständigt på tapeten, inte minst i Sverige. Enligt de mest radikala existerar inga egentliga könsskillnader, alla är ”hen”, och om en man vill bli kvinna behöver han bara tänka att han är det. I Kalifornien (var annars?) sökte en man som heter Calliope Wong in på ett amerikanskt college för kvinnor. Han har inte genomgått någon sorts könsbyte, men media menade att om han identifierade sig som kvinna så var han det. Biologiska skillnader mellan män och kvinnor borde inte erkännas längre, tycker han – och fick avslag på sin ansökan.


Idag är det politiskt korrekt att hävda att könet är underordnat i ett parförhållande och att män kan bli kvinnor och kvinnor kan bli män – men biologiskt är det naturligtvis rent nonsens. Det är vänsterversionen av den gamla rasistiska regeln om ”en droppe negerblod” som tagits till heders igen. Det är därför som Obama kallas en svart president och inte ”till hälften vit” och det är därför som en heterosexuell man kan bli bög medan en bög kan aldrig bli hetero.

Det handlar om minoriteters rätt. Enligt vänsterns filosofi är det fint att tillhöra en minoritet. Genom att medvetet splittra majoriteten i små minoriteter blir det lättare att ta kontroll över oss, vilket ju är det yttersta syftet med vänsterpolitiken.

I tidningen Le Monde (17 maj) har Nancy Huston, essäist, och evolutionsbiologen Michel Raymond skrivit en intressant artikel i ämnet. Det är Skeppsgossens vän Sture Åström som tipsat om artikeln och även gjort en översättning av den. Här kommer några utdrag.

”Vissa områden anses totalt fria från biologiskt inflytande; den resulterande teorin skiljer sig inte mycket från en modern mytologi. Det gäller idén att alla icke-fysiologiska skillnader mellan män och kvinnor är sociala konstruktioner ("genusteori", som nyligen införts i de franska läroböckerna). I den levande världen är män och kvinnor alltid biologiskt olika, inklusive några av deras beteenden, eftersom vartdera könet har ett visst sätt att reproducera sig i likhet med gorillor, schimpanser och bonobos, som är våra närmaste kusiner.

Vilken mystisk kraft skulle ha raderat skillnaderna i den art vi är? Faktum är att när vi undersöker dem, visar det sig att redan vid födseln – och därmed före varje social påverkan – beter sig flickor och pojkar olika. Och hur kan man undgå att erkänna att hormontopparna i puberteten, som gäller tonåriga människor så väl som tonåriga schimpanser, har ett biologiskt ursprung och en markant effekt på beteendet? Här bör tilläggas att ett starkt socialt tryck oftast tenderar att förstärka de biologiska skillnaderna.

…Ett annat exempel är skillnaderna mellan mänskliga grupper. Det finns en mångfald av hundraser, nio underarter av giraffer, fyra av schimpanser, flera sorters blåmesar, en imponerande lista av underarter av tvättbjörnar. Oavsett den term som används, är detta genetiska skillnader. Och Homo sapiens? Dagens fashionabla fiktion försöker slå i oss att de genetiska skillnaderna mellan mänskliga grupper är nära noll, att begreppet ras är vetenskapligt ogrundat.

Denna idé är rik på politiska undertoner och fantastiska föreställningar om verkligheten. Mångfalden inom den mänskliga arten är stor: en del av vårt genetiska arv är gemensamt, men en annan del är kännetecknande för geografiska grupper. Dessutom är det tillräckligt att studera genomet hos en okänd person för att veta varifrån hans förfäder kommit. Hur skall vi beteckna dessa skillnader? Ordet ’ras’ är skrämmande – det kommer snart att försvinna från den franska konstitutionen. Man kan undra om det kommer att följas av ’kön’ – men oberoende av begreppet, handlar det om att inte lära ut dumheter.

…Dessa moderna myter har det gemensamt med religioner att de är byggda på ett tyst förnekande av fysiska och biologiska fakta. Gemensamt med religionerna är också en smickrande försäkran om vår ’unika’ status som ’utvalda’ bland jordens arter: långt från att vara en del av djurriket och naturen förtjänar människan en särskild status, försäkrar de oss. Ras och kön må vara bra för växter och djur. Men inte för oss, vi är överlägsna! Vi bestämmer vårt eget öde!”

…Utvecklingen stannar aldrig upp. Kommer olika grupper av människor att i framtiden bilda egna arter, som inte längre kan korsa sig med varandra? Detta är en möjlighet, ganska vardaglig i däggdjurens historia och flera gånger observerad i vår sentida evolutionära härstamning. Omvänt, om reproduktionen mellan befintliga grupper blivit mycket vanlig, kan detta homogenisera alla. Det är en avlägsen möjlighet, även i USA. Därför existerar idag faktiskt genetiskt differentierade grupper av människor.

I förbigående noteras att skillnaden mellan könen är av en annan karaktär än detta, eftersom kön inte kan blandas: korsar sig en manlig och en kvinnlig individ, så får man inte en hermafrodit eller transsexuell, men i nästan samtliga fall, en hane eller en hona. Konsten att leva behöver inte underkasta sig det politiska valet mellan en konservativ höger, som alltid överdriver vikten av det bestående, och en revolutionär vänster, som tror att allt skall ändras. Det är dags att gå bortom dessa förenklade svar på oändligt svåra frågor, för om vi fortsätter att ignorera och missbruka verkligheten, riskerar vi att äventyra våra chanser att överleva. Motsättningen mellan natur och kultur är ohållbar. Människan är ett djur, men inte som de andra: inte riktigt lätt att acceptera båda delarna av den meningen på samma gång!”