Genusdebatten: Visst är det skillnad på pojkar och flickor!

Genustänkandet är ju ständigt på tapeten, inte minst i Sverige. Enligt de mest radikala existerar inga egentliga könsskillnader, alla är ”hen”, och om en man vill bli kvinna behöver han bara tänka att han är det. I Kalifornien (var annars?) sökte en man som heter Calliope Wong in på ett amerikanskt college för kvinnor. Han har inte genomgått någon sorts könsbyte, men media menade att om han identifierade sig som kvinna så var han det. Biologiska skillnader mellan män och kvinnor borde inte erkännas längre, tycker han – och fick avslag på sin ansökan.


Idag är det politiskt korrekt att hävda att könet är underordnat i ett parförhållande och att män kan bli kvinnor och kvinnor kan bli män – men biologiskt är det naturligtvis rent nonsens. Det är vänsterversionen av den gamla rasistiska regeln om ”en droppe negerblod” som tagits till heders igen. Det är därför som Obama kallas en svart president och inte ”till hälften vit” och det är därför som en heterosexuell man kan bli bög medan en bög kan aldrig bli hetero.

Det handlar om minoriteters rätt. Enligt vänsterns filosofi är det fint att tillhöra en minoritet. Genom att medvetet splittra majoriteten i små minoriteter blir det lättare att ta kontroll över oss, vilket ju är det yttersta syftet med vänsterpolitiken.

I tidningen Le Monde (17 maj) har Nancy Huston, essäist, och evolutionsbiologen Michel Raymond skrivit en intressant artikel i ämnet. Det är Skeppsgossens vän Sture Åström som tipsat om artikeln och även gjort en översättning av den. Här kommer några utdrag.

”Vissa områden anses totalt fria från biologiskt inflytande; den resulterande teorin skiljer sig inte mycket från en modern mytologi. Det gäller idén att alla icke-fysiologiska skillnader mellan män och kvinnor är sociala konstruktioner ("genusteori", som nyligen införts i de franska läroböckerna). I den levande världen är män och kvinnor alltid biologiskt olika, inklusive några av deras beteenden, eftersom vartdera könet har ett visst sätt att reproducera sig i likhet med gorillor, schimpanser och bonobos, som är våra närmaste kusiner.

Vilken mystisk kraft skulle ha raderat skillnaderna i den art vi är? Faktum är att när vi undersöker dem, visar det sig att redan vid födseln – och därmed före varje social påverkan – beter sig flickor och pojkar olika. Och hur kan man undgå att erkänna att hormontopparna i puberteten, som gäller tonåriga människor så väl som tonåriga schimpanser, har ett biologiskt ursprung och en markant effekt på beteendet? Här bör tilläggas att ett starkt socialt tryck oftast tenderar att förstärka de biologiska skillnaderna.

…Ett annat exempel är skillnaderna mellan mänskliga grupper. Det finns en mångfald av hundraser, nio underarter av giraffer, fyra av schimpanser, flera sorters blåmesar, en imponerande lista av underarter av tvättbjörnar. Oavsett den term som används, är detta genetiska skillnader. Och Homo sapiens? Dagens fashionabla fiktion försöker slå i oss att de genetiska skillnaderna mellan mänskliga grupper är nära noll, att begreppet ras är vetenskapligt ogrundat.

Denna idé är rik på politiska undertoner och fantastiska föreställningar om verkligheten. Mångfalden inom den mänskliga arten är stor: en del av vårt genetiska arv är gemensamt, men en annan del är kännetecknande för geografiska grupper. Dessutom är det tillräckligt att studera genomet hos en okänd person för att veta varifrån hans förfäder kommit. Hur skall vi beteckna dessa skillnader? Ordet ’ras’ är skrämmande – det kommer snart att försvinna från den franska konstitutionen. Man kan undra om det kommer att följas av ’kön’ – men oberoende av begreppet, handlar det om att inte lära ut dumheter.

…Dessa moderna myter har det gemensamt med religioner att de är byggda på ett tyst förnekande av fysiska och biologiska fakta. Gemensamt med religionerna är också en smickrande försäkran om vår ’unika’ status som ’utvalda’ bland jordens arter: långt från att vara en del av djurriket och naturen förtjänar människan en särskild status, försäkrar de oss. Ras och kön må vara bra för växter och djur. Men inte för oss, vi är överlägsna! Vi bestämmer vårt eget öde!”

…Utvecklingen stannar aldrig upp. Kommer olika grupper av människor att i framtiden bilda egna arter, som inte längre kan korsa sig med varandra? Detta är en möjlighet, ganska vardaglig i däggdjurens historia och flera gånger observerad i vår sentida evolutionära härstamning. Omvänt, om reproduktionen mellan befintliga grupper blivit mycket vanlig, kan detta homogenisera alla. Det är en avlägsen möjlighet, även i USA. Därför existerar idag faktiskt genetiskt differentierade grupper av människor.

I förbigående noteras att skillnaden mellan könen är av en annan karaktär än detta, eftersom kön inte kan blandas: korsar sig en manlig och en kvinnlig individ, så får man inte en hermafrodit eller transsexuell, men i nästan samtliga fall, en hane eller en hona. Konsten att leva behöver inte underkasta sig det politiska valet mellan en konservativ höger, som alltid överdriver vikten av det bestående, och en revolutionär vänster, som tror att allt skall ändras. Det är dags att gå bortom dessa förenklade svar på oändligt svåra frågor, för om vi fortsätter att ignorera och missbruka verkligheten, riskerar vi att äventyra våra chanser att överleva. Motsättningen mellan natur och kultur är ohållbar. Människan är ett djur, men inte som de andra: inte riktigt lätt att acceptera båda delarna av den meningen på samma gång!”