Det hettar till i vindkraftsdebatten

Vind- och solkraftsindustrin har lovat att den skulle bli självgående, och t.o.m. lönsam, ”inom bara ett par tre år”. Och det har man lovat sedan 80-talet. Enligt The Climate Scam (www.theclimatescam.se) föreslår nu Venstre, det danska liberala partiet, att det är dags att syna korten. Vinner Venstre nästa val så lovar partiet att ta bort subventionerna, åtminstone för den landbaserade vindkraften och solkraft. Överhuvudtaget så vill de ha en genomgripande översyn av den danska energipolitiken, och de får stöd av framstegspartiet Dansk Folkeparti och de konservativa.


Det är inte bara danskarna som börjat tröttna på rekordhöga elpriser som till stor del beror på ”omställningen till grön energi”. Tyskarna är minst lika illa ute. Självaste Angela Merkel har sagt att landet nu måste skära i bidragen till den förnybara energin.

Storbritanniens premiärminister David Cameron är inne på samma linje och menar att det är dags att allvarligt granska subventionerna till vind- och solkraft ”eftersom kostnaderna för dem till slut hamnar på konsumenternas räkningar”.

I Storbritannien har debatten om vindkraften fått nytt bränsle genom ett uttalande av den konservative miljöministern Owen Paterson. Han betecknar vindfarmerna som en ”total styggelse” och vill ge kommunerna vetorätt mot nya landbaserade anläggningar. Förslaget innebär också att invånarna måste godkänna varje byggplan redan innan en ansökan kan göras.

Som ett led i detta måste föreslagna vindfarmer prövas också vad gäller deras påverkan på landskapsbilden. “Vindsnurrorna är en styggelse”, säger Owen Paterson. “Jag vet att många människor är enormt olyckliga över en del av vindfarmerna. Det finns områden där beslutprocessen fungerar men det är långt ifrån överallt.”

En taleskvinna för Greenpeace, Leila Deen, håller förstås inte med. ”Vindfarmer betraktas kanske som en styggelse av en politiker som ifrågasätter klimatförändringarna och propagerar för oljeskifferutvinning i sin valkrets. Men enligt våra undersökningar föredrar två tredjedelar av engelsmännen ett vindkraftverk på sin ort framför skifferbrytning.”

Miljöskribenten Per Welander har på ovannämnda The Climate Scam listat en rad nackdelar med vindkraft som sällan kommer fram i debatten. Han påpekar bland annat att den praktiska livslängden på vindkraftverk inte är påstådda 25 år utan snarare 12 år och att i länder utan vattenkraft blir behovet av reservkraft inte bara kostsamt utan det medför också CO2-utsläpp för reservkraften.

”El som produceras av vindkraftverk blir dyr. Så dyr att staten bestämt att subventioner ska utgå. Sverige behöver ingen dyr vindkraft då elöverskott finns i framtiden I Sverige är elproduktionen redan så gott som CO2-fri så det argumentet från de ’gröna’ faller också bort”, skriver Per Welander som också nämner de skador på fågellivet som det tycks vara tabu att tala om i vårt land.

Inom EU utgår planekonomiska direktiv om att en viss del av energin måste vara ”förnybar”. Politikerna bygger glatt vindkraft för att uppnå dessa planekonomiska mål. Men, som Per Welander mycket riktigt framhåller, ”i själva verket så ÖKAR CO2-utsläppen med vindkraft.” Enligt en holländsk studie från en vindfarm i närheten av Schiphol under en dag med normalvind krävdes ett tillskott av 47 150 m³ naturgas för att uppnå en elproduktion motsvarande 500 MW. Det betydde ett extra utsläpp av nära 118 ton CO2 i atmosfären.

Myten om vindkraftens förträfflighet är lika seglivad som CO2-myten och klimatet. Nu när ”klimatförhandlingarna” i Bonn rasat samman och vi inte har upplevt någon global temperaturhöjning på över 17 år är det hög tid att skrota de meningslösa vindkraftverken och andra ”förnybara” energikällor till förmån för en sansad energipolitik utan grön inblandning.