Alltmer talar för en kommande liten istid

Ismarknad på floden Themsen under 1600-talet

“Om det är solen som i huvudsak kontrollerar temperaturen på jorden så befinner vi oss nu mycket nära en vändpunkt.” Det säger den australiensiske forskaren dr David Evans i en intressant artikel på sin blogg http://sciencespeak.com/climate-nd-solar.html. Det kommer att leda till fallande temperaturer, orsakade av en dramatisk minskning av solstrålningen som började redan år 2004.

Enligt David Evans föreligger det en viss fördröjning mellan ändringar i solstrålningens intensitet  och temperaturen på jorden, ”troligen på 11 år”. Mot den bakgrunden menar han att vi kan förvänta oss en hastig avkylning inom de kommande fem åren.

 ”Det har inträffat tre stora och branta fall i kurvorna för solstrålningen under de senaste 400 åren. Det första skedde under 1600-talet, under vad som kallas Den lilla istiden (Maunder Minimum)… Det var den kallaste period vi upplevt under de senaste 400 åren. Det var då Themsen frös till så att man kunde anordna marknader på isen. Nästa gång solstrålningen minskade dramatiskt var under Napoleontiden. Perioden var den näst kallaste och benämns Dalton Minimum.”

“Det tredje fallet, 2004, är lika brant som under Napoelontiden och nästan lika kraftigt som det som inträffade på 1600-talet. Troligen kommer det att bli ännu brantare än något av dessa. Men temperaturen på jorden har ännu inte fallit…”

Joanne Nova har kommenterat rapporten på sin hemsida www.joannenova.com.au  Hon skriver:

“Världen över investeras nu en miljard dollar om dagen i förnybar energi, till stor del beroende på att man hoppas kunna förändra vädret. Ändå har ungefär 20 procent av världens befolkning inte tillgång till elektrisk ström. Framtidens historiker kommer att förundras över vår tids vansinniga prioriteringar… Trots det rustar våra femstjärniga politiker endast för en global uppvärmning.”

Svensk vindkraft i snålblåst

Det blåser snålt kring vindkraften i Sverige idag. En planerad kustnära vindkraftpark har fått tummen ned av Mark- och miljödomstolen. Lika intressant är det att samma myndighet i fallet Kategatt Offshore säger sig vara tveksam till om det går att få vinst på verksamheten och det betyder då att verksamheten inte heller ekonomiskt är tillåtlig. Den andra, vindkraftparken utanför Söderhamn, läggs på is av bolaget "i väntan på bättre tider". 

Skälet till avslaget för vindkraftparken utanför Falkenberg är i första hand att domstolen anser att torskens lek i området och tumlarens parning störs. Vad gäller tumlaren finns det risk för att arten skräms bort för alltid av själva bygget, något som i och för sig räcker för ett avslag. En annan negativ faktor, menar domstolen, är att vindkraftverkens höjd 190 meter överstiger den tillåtna 150 meter.

Vindkraftbolaget WPD har ansökt om att få bygga 70 vindkraftverk till havs utanför Söderhamn. Tillstånden är klara och allt är redo för att man ska kunna bygga. Söderhamns kommun har sett det som en viktig investering och rustat upp hamnen för x antal miljoner för att bygget ska kunna fungera. Förhoppningen har också varit att den här satsningen ska kunna ge många jobb.

Men nu pausas hela projektet, meddelar Sveriges Radio. I ett pressmeddelande skriver WPD att det i dag saknas förutsättningar som gör det möjligt att bedöma framtida intäkter och introducera effektiv, ny teknik, på elmarknaden. Därför har bolaget bestämt sig för att avvakta med verksamheten i Sverige.

Tyvärr fortsätter andra aktörer på en del håll i landet ”att stjäla horisonten” som Harry Frank uttrycker det. Han är medlem i Kungliga Vetenskapsakademins energiutskott och anser att satsningen på vindkraft inte bara berövar oss landskapsbilden utan att den är fullkomligt meningslös i ett land med en så ren elproduktion som vi har i Sverige.

Journalisten Lotta Gröning är en av de få kritikerna inom media. Så här skriver hon: ”Vi återkommer ständigt till två grundproblem. Det ena handlar om att försöka förstå varför vi satsar på vindkraft. Det andra handlar om är vad vi kan göra istället. I våra försök att förstå måste vi veta vad som rör sig i våra politikers huvuden. Hur skall vi kunna påverka politikerna så att den ohämmade skövlingen av vår natur upphör? En väg är att hela tiden lägga fram fakta, vilket tyvärr kräver enormt tålamod. Idag ges massivt stöd för att rädda vindkraften undan ett sammanbrott och det gigantiska och smärtsamma uppvaknandet verkar ta lång tid…”

”Miljövännerna” får sig också en välbehövlig känga av Lotta Gröning. ”Okunskapen ligger i att man inte förstår att vi inte minskar några utsläpp i Sverige, men förstör miljön med öppna landskap, hotar djurlivet och nattsömnen och driver upp energipriserna (inklusive nätavgifter) på marknaden.” Hon undrar över hur det kan komma sig att oanade opinionsstormar kan mobiliseras för att hindra en trädfällning medan ingen reagerar på hur vindkraften förstör vår miljö. Och de politiker som eventuellt tvekar tystas effektivt genom mutor i form av så kallad bygdepenning.

Skeppsgossen tycker sig ana att de vansinniga satsningarna på vindsnurror tappar ordentlig fart i Sverige och hoppas att fler aktörer och kommuner nu ska dra öronen åt sig.  

Solceller är meningslösa i mörka Sverige

Satsningen på subventionerad solenergi är rena slöseriet, anser SD

”Regeringen vill storsatsa på att använda skattebetalarnas pengar för en storskalig framväxt av solceller i Sverige. Om EU-kommissionen ens kommer att godkänna subventionsformerna är en historia för sig, men detta är ändå ett dåligt förslag på så många plan. Inte minst för att vi redan i dag har överskott på elproduktion som dessutom i princip är fri från växthusgasutsläpp. Solceller i sig är också ett mycket dåligt energislag på våra nordliga breddgrader då dessa i princip uteslutande producerar energi när vi som minst behöver den.”

Så skriver de tre sverigedemokratiska riksdagsledamöterna Josef Fransson, Anna Hagwall och Thoralf Alfsson och markerar därmed att det finns åtminstone ett parti som ifrågasätter den här vansinniga energisatsningen i mörka Sverige. 

De konstaterar helt riktigt att ”solceller kan vara ett rationellt komplement i energisystemet i länder där effektbehovstopparna sammanfaller med solinstrålning, till exempel i varma länder där man använder mycket energi för kylning, men så är ju knappast fallet i Sverige då vi har våra effekttoppar kalla vinterdagar. Eftersom vårt energisystem är dimensionerat efter vinterklimatet har vi en stor kapacitetsreserv på sommarmånaderna, just då solceller kan leverera. Under 2013 producerade Sveriges solceller 84 procent av sin energi under sommarhalvåret.”

Som ett skräckexempel på hur illa det kan gå med statliga energisatsningar av den här typen nämns Tyskland. Under korta stunder soliga dagar levererar solcellsanläggningarna en effekt som motsvarar 20 kärnkraftverk(?), medan den genomsnittliga effekten utgör bara en tiondel. Tyskarna dumpar detta och annat tillfälligt elöverskott från vindkraftverken i grannlandet Tjeckien, som inte lär jubla över dusörerna.

Sverigedemokraterna är långt ifrån ensamma om kritiken av regeringens nya solcellssubventioner. Konjunkturinstitutet har bland annat anfört att den samhällsekonomiska kalkylen som utredningen presenterat visar att skattereduktionen är olönsam. Man pekar på att inga koldioxidreduktioner kan uppnås och att systemets införande därför endast innebär kostnader.

Det är just den här typen av saklig kritik som Skeppsgossen länge efterlyst hos politiskt ansvariga. I den svenska riksdagen har miljöpartiets språkrör alltför länge tillåtits dominera energidebatten, trots att man på den kanten envetet propagerar för satsningar på förnybara energislag utan en tanke på samhällskonsekvenserna. Med fler sverigedemokrater i riksdagen efter hösten val finns det en chans att landet äntligen får en förnuftig och hållbar energipolitik.    

Bluffen som aldrig dör

Ett nytt inslag i den skånska landskapsbilden

Den stora bluffen om att det finns alternativ “grön” energi som kan konkurrera med fossila bränslen och kärnkraft avslöjas gång på gång. Men miljönarrarna och deras anhängare av båda könen gör allt för att hålla drömmen vid liv fast verkligheten för länge sedan bevisat att det inte finns någon fri energilunch. Samtidigt har myten om klimathotet smulats sönder efter snart två decenniers global avkylning, men inga fakta hjälper för att övertyga religiöst förvirrade människor som anser att Al Gore är ett sanningsvittne och en profet.

I smyg har dock flera länder i Europa börjat skrota planerna på nya miljardsatsningar på grön energi. Det gäller inte minst Tyskland som idag får 25 procent av sin elektricitet från vind- och solkraft och som enligt planerna ska öka andelen till upp emot 45 procent till år 2025. Det har hittills kostat landet runt 33 miljarder dollar om året i subventioner! Trots det ligger elpriserna inom EU 50 – 100 procent högre än i t.ex. USA (fast den narr som styr landet gör allt för att komma i kapp).

    

“Detta är ett skolboksexempel på hur centraliserad industriell planering – eller ‘statliga investeringar’ som det heter idag – leder till ekonomiska katastrofer”, skriver Stephen Moore i en analys. President Carter slösade miljarder på förnybar energi redan i början på 1970-talet. Företag som påstod sig kunna framställa syntetiska bränslen fick enorma statliga lån för att sedan gå i konkurs, och på samma sätt har Obama slösat skattebetalarnas pengar på solkraft och elbilar. Idag ”stimulerar” den amerikanska staten fortfarande både solenergi och vindkraft.

Tyvärr gäller detsamma vår egen ankdamm. I Sverige tycks de styrande ha råd med allt från oreglerad  massinvandring till idiotiska satsningar på ”förnybar” energi, allt medan miljardskulderna ökar för var timme. Senaste vansinnet handlar om andelar i en sophög utanför Helsingborg. Där ska Öresundskraft och renhållningsverket placera ut en massa solceller till allmän förnöjelse. Så här presenteras den i reklamtexten:

”I NSR:s industripark, VERA Park, i Helsingborg finns deponier - gammalt  avfall som är sluttäckt med tätskikt. På slänterna av dessa tänker vi placera en markbaserad solcellsanläggning med en toppeffekt på 2 MW (megawatt). Effekten motsvarar ett stort vindkraftverk och energin beräknas bli nästan 2 miljoner kWh/år. Anläggningen blir synlig från Hjortshögsvägen och delvis från E6:ans norrgående körfält. Den kommer att byggas efterhand och bestå av upp till 8000 solpaneler, som vardera har en toppeffekt på ca 250 W. Panelerna är av samma typ som i mindre, takmonterade solcellsanläggningar som man idag kan se på villor.”

Solceller tillverkas i huvudsak i Kina och leverantören av dem gnuggar säkert händerna av förtjusning över en så stor order. Några "gröna jobb" lär det inte bli tal om den här gången heller. Fast måsarna gläds förstås över att få ett nytt mål att kacka på… 

Det är lätt att räkna fel på vindkraften

En typisk vindkraftälskare

Här kommer en massa goda nyheter för alla som inbillar sig att vindkraften hör framtiden till. Det är en amerikansk forskargrupp som kommit fram till att en vindsnurra på 2 MW med en livstid på 20 år kommer att betala sig inom mellan 5 och 8 månader från det den började leverera! Det ni – inom 5 till 8 månader har underverket betalat sina egna kostnader!

Forskarna ifråga verkar vid Oregons statliga universitet och heter Karl Haapala och Preedanood Prempreeda. De har gjort en vad som på engelska heter “life cycle assessment” och i en sådan ingår alla produktions- och anläggningskostnader för vindkraftsaggregatet inkl. kostnaderna för nedmontering och skrotning.  En liten brasklapp bifogas: i värsta fall kan det ta hela 12 månader innan vindsnurran börjar snurra och då blir alltså livstiden lika mycket kortare. Men sedan kan varje vindkraftverk i farmen leverera el till 500 hushåll. Det behöver man ju inte vara professor för att räkna ut.

Men matematiken tycks de båda lärda herrarna ha vissa problem med. Eller så är det en medveten miss i kalkylen för att den ska se bättre ut, vad vet Skeppsgossen. För i den utgår man från att ett vindkraftverk levererar elektricitet konstant, ungefär som ett kärnkraftverk. Det har fått en och annan att lyfta på ögonbrynen, för erfarenheten visar ju på en genomsnittseffekt för vindkraften på 20 procent. Av det följer att vindkraftverket som står för elen till 500 hushåll måste ha backup i någon form, annars blir det både mörkt och kallt för de boende under långa perioder.

Enligt tillverkaren Vestas specifikationer för V90-modellen börjar leveransen av el vid en vindstyrka på 4 meter per sekund. Det är inte alltid det blåser så mycket, och tvärt emot vad vissa påstår är vindarna ofta svagast vid sträng kyla då kraften behövs som mest.

Det är sådana här blå dunster som vindkraftstillverkarna och exploatörerna försöker slå i oss, påhejade av de gröna nykommunisterna och kommunalgubbar som ser varje vindkraftverk som ett monument över sin egen framsynthet.

Vill du läsa professorernas rapport i original kan du söka efter

Haapala, K.R. and Prempreeda, P. (2014) ‘Comparative life cycle assessment of 2.0 MW wind turbines’, Int. J. Sustainable Manufacturing, Vol. 3, No. 2, pp.170-185.

Skrämselpropagandan mot kött fortsätter

Den här skojaren är ett föredöme för alla miljönarrar vilket väl säger en del om dem själva. 

De grönas kamp mot det röda köttet fortsätter. Först handlar det om vaccin mot boskapens metanutsläpp. Nu är det vår hälsa det gäller och drömmen om en köttfri måndag. För att ge tyngd åt argumenten har man nu tagit vetenskapen till hjälp, i form av forskare på Karolinska Institutet som för säkerhets skull skaffat uppbackning av ett universitet i Warszawa.

Redan 1998 inleddes den studie av sambandet mellan rött kött och hjärt/kärlsjukdomar vars resultat man nu redovisar. Den omfattar data från 37 000 personer av manligt kön som inte led av den här typen av problem. När studien avslutades 2010 visade det sig att 3 000 av dem utvecklat hjärt/kärlsjukdom och att 266 stycken dött. De personer som åt mycket processat rött kött i form av salami, skinka och korv löpte 28 procent större risk att drabbas av hjärt/kärlproblem. Mycket betyder i detta fall 75 gram per dag, lite 25 gram per dag (= 2-4 skivor skinka eller korv).

Notera att det i detta fall handlar om enbart processat rött kött och inte råbiffar och andra godsaker som enligt forskarna inte påverkar uppkomsten av hjärt/kärlproblem. Det är ett påpekande som de gröna borde ta till sig och hålla i minnet när de som Gustav Fridolin & Co propagerar för en köttfri måndag. Det bör alltså rimligen heta ”korv- och skinkfri måndag”!

Den här undersökningen luktar ruttna tomater lång väg, tycker Skeppsgossen som undrar vad, vem eller vilka som initierat den till att börja med. I likhet med vad som gäller hjärtmediciner kommer forskningsanslagen på en eller annan väg från dem som har något att tjäna på utfallet. Vid det amerikanska råder för vetenskap och hälsa ställer man sig också skeptisk till hur undersökningen genomförts. I huvudsak tycks det röra sig om intervjuer och – som det mycket riktigt påpekas – folk minns inte sällan fel.

Skeppsgossen frågar sig också hur det kan komma sig att människor kring Medelhavet som glufsar i sig tapas, salami och soltorkad skinka i stora mängder påstås slippa hjärt/kärlsjukdomar. Vitt bröd äter de också, massor av vin dricker de och röker som borstbindare gör de också. Rena dödsmåltiderna kan man tycka. 

Nej, herrar och damer miljöpartister och likasinnade, ni får allt komma med bättre underbyggda argument om vi ska tro på ert snack om en bättre och köttfri värld.

Vindkraftens offer uppmärksammas i Danmark

I maj föddes 1 600 ungar för tidigt på en minkfarm i Danmark. Många av ungarna saknade ögonglober, andra var dödfödda. Tillkallad veterinärexpertis fann inga tecken på förgiftning eller någon typ av virus. Det enda som inträffat i farmens närhet under det senaste året är att man uppfört fyra stora vindkraftverk bara ca 300 meter från minkburarna.

Vindfarmen består av fyra 3MW Vestas turbiner med en totalhöjd på 140 meter mätt från mark till översta bladspets. Tidigare rapporter om skador på pälsdjursfarmer orsakade av vindkraftverk har avfärdats trots att t.ex. den danska minknäringen är den allra största inom EU. Vad man då rapporterade var att minkarna blev aggressiva och bet ihjäl varandra.

Representanter från vindkraftindustrin har bagatelliserat kritiken och hävdat att det inte finns några problem. Och människor som klagat har inte fått gehör hos ansvariga. Men minkuppfödaren Kaj Bank Olesen i Vildbjerg som drabbades så svårt lyckades få Folketingets miljöutskott att komma på besök. Han berättade för ledamöterna att familjen ibland inte orkar med bullret från propellrarna och ger sig iväg därifrån. Men djuren kan han inte flytta, och resultatet är så skrämmande att politikerna faktiskt lovade att ta upp frågan.

Offer för vindkraften

Orsaken till såväl aggressiviteten som fosterskadorna anses vara de lågfrekventa ljud som propellrarna skapar. Minkarna är betydligt känsligare för sådana infraljud än människor, men det har länge varit ett känt faktum att också människor som tvingas leva i närheten av vindkraftverk påverkas negativt, får huvudvärk, upplever sömnsvårigheter etc.

”Det är direkt brottsligt att förneka hälsoriskerna när det finns officiella studier som går tillbaka till 1980-talet men gömts undan av politiker och ansvariga inom vindindustrin”, säger Mark Duchamp, ordförande i World Council for Nature. ”Det är hög tid att vi får ett moratorium och att oberoende mätningar av alla frekvenser ner till 0,1 Hz görs i bostäder som ligger inom 500 meter från ett eller flera vindkraftverk. Sådana mätningar bör ske under flera dygn med skiftande väder.”

”Vi har tidigare lagt fram siffror på att 100 miljoner fåglar och fladdermöss varje år offras för detta nyckfulla och kostsamma energislag utan att få gehör hos berörda myndigheter. Förhoppningsvis kan hälsoriskerna för människor anses mer värda”, slutar Mark Duchamp.

Läs mer om WCFN på hemsidan www.wcfn.org

Pruttvaccin på gång!

Slutpruttat?

Nej, inte nu igen! Skeppsgossen trodde att sägnen om de pruttande kornas påverkan på klimatet var död och begraven vid det här laget – men icke! Fortfarande kan en dansk klimatminister (vilken underbar titel för övrigt, som klippt och skuren för Åsa Romsson) utan att rodna och på fullt allvar påstå att en ko släpper ut lika mycket koldioxid som en familjebil.

Det klimatfarliga gasinnehållet i komagarna har ju fått de gröna att propagera för köttfria måndagar, vilket skulle innebära att boskapsbeståndet i världen gradvis minskade. Tack och lov har deras uppmaningar inte alls uppmärksammats, utan köttkonsumtionen fortsätter tvärtom att öka. Det beror mest på att medelklassen i utvecklingsländerna har fått det bättre ställt och slipper leva på kost typ ris och alger. Nu kan till och med en kines kosta på sig en blodig biff emellanåt och kanske skölja ned den med ett glas onyttig komjölk (fast Skeppsgossen föredrar personligen ett glas rödvin eller två).  

När skrämselpropagandan fungerar dåligt står nya entreprenörer redo i kulisserna. Tillsammans med holländska DSM håller nu ett kanadensiskt laboratorium på att ta fram ett pulver som ska stoppa en del av mikroorganismerna i kons magar i arbetet att bryta ned cellulosa. Hittills har forskarlaget lyckats få ner metanutsläppen med 60 procent, så nu gäller det att hitta ett enkelt sätt att få korna att svälja lyckopillret.

En annan metod som prövas på Nya Zeeland är vaccinering mot gaser. Vid laboratorieförsök på får har ett sådant vaccin visat sig kunna bilda antikroppar som minskar metanutsläppen med upp till 30 procent. Men problemet är att hitta en mix av ingredienser som hejdar metanbildningen hos alla inblandade organismer i fårets mag- och tarmsystem.

Till grund för all denna här redovisade kunskap ligger en artikel av Elisabeth Braw, svenskfödd krönikör i bland annat The Guardian och Newsweek. Hon har förstås också intervjuat chefen för Stockholm Environment Institute, Johan Kuylenstierna. Han säger att de flesta är eniga om att en kraftig minskning av boskapens utsläpp är ett betydelsefullt redskap i kampen mot den globala uppvärmningen (alltså den som vi inte sett röken av på snart 20 år), ”kanske inte lika kraftfullt som en utfasning av de fossila bränslena, men ändå ett realistiskt sätt att åstadkomma en global förändring”.

Halleluja!

Men även bland nykommunisterna finns det människor som varnar för att “rena kor”-rörelsen skapar en falsk känsla av trygghet (och det är ej önskvärt i skrämselpropagandans värld). Faran ligger enligt dem i att konceptet ger oss carte blanche att producera än mer kött och mjölk. Vi måste se vacciner och andra medel som delar i den stora utmaningen att eliminera CO2-hotet.

När ska det bli slut på detta vansinne, frågar sig Skeppsgossen. Om han hade tillräckliga resurser skulle han använda miljoner på att ta fram ett vaccin som stoppade politiker och andra narrar från att prata så mycket skit.

Narrskeppet Sverige på väg ner i djupet

Medan folket hjälplöst tittar på sjunker det svenska narrskeppet i djupet

När Skeppsgossen tittat på diverse debatter i den vänsterstyrda statstelevisionen har det ofta slagit mig vilken dålig debattdisciplin som råder i 2000-talets Sverige. Det gäller särskilt de kvinnliga deltagarna. De pratar i munnen på varann, de höjer rösterna när någon annan fått ordet och ingen lyssnar på talare med andra åsikter än de själva. Eller i klartext – de vill inte lyssna!

Intrycket av gapiga fruntimmer förstärktes med flera hundra procent när Fi-kvinnorna fick del av valresultatet och tjoade och skrek i närmast orgiastisk lycka. Jag har svårt att förstå hur ett enda vunnet mandat kan framkalla sådana känslosvall. Är det verkligen representanter som skriker som tonåringar på en rockkonsert som svenska kvinnor vill ha i EU-parlamentet (och säkert också i riksdagen i höst)? Om det är så kan man inte annat än beklaga.

Den dåliga stilen går igen i partiets politik. Programförklaringarna avges i samma höga tonläge som hejaramsorna, kanske hoppas man på så sätt dölja hur tomma och meningslösa de egentligen är. Vem minns inte idiotramsan ”hör ropen skalla, dagis åt alla!” som borde ha fått varje tänkande vuxen att rodna av skam. Men tydligen är det hejaramsor som numera eldar massorna, antingen de sitter på stadionläktarna och vrålar sig hesa över Zlatans klacksparkar eller skanderar slagord om rasism för att tysta oliktänkande som för fram sina åsikter på ett torgmöte. 

I fallet Fi är parollerna dessutom direkt vulgära och handlar om att skära kukarna av alla män i enlighet med den sinnessjuka Valerie Solanas SCUM-manifest. (Om idén förverkligades skulle människosläktet med tiden dö ut, men så långt kan förmodligen inte feminister tänka.) Det är direkt patetiskt att höra Gudrun Schyman predika jämställdhet och se henne pussa kvinnliga partimedlemmar på munnen. Gäller inte jämställdheten också männen i Fi:s bisarra värld? 

Skränfockarna i Miljöpartiet leds numera av en prydligt kostymklädd svärmorsdröm (en HEN?) i stället för av forna dagars vildvuxna stofiler i rallarhattar, vadmalsbyxor och näbbskor från Norrlands inland. De var i alla fall färgstarka i sin snusfilosofi. Men idag har också de grå stugorna som de bebodde ersatts av insatslägenheter i mångmiljonklassen på Södermalm med omnejd och i stället för getmjölk dricker de latte på inneställen. På MP:s agenda står för Sverige viktiga frågor som nedläggningen av Bromma flygplats, rivningen av Slussen och satsningarna på kollektivtrafik i Stockholmsregionen. I likhet med centern skiter MP numera i resten av landet så länge de får stänga kärnkraftverk och fortsätta att bygga vindkraftverk.

Allt överskuggande för MP:s del är förstås klimatpolitiken. Jorden håller ju på att gå under om vi inte senast 2015 fattar beslut om kraftiga skattehöjningar på drivmedel och elektricitet och kött och gudvetallt, så att vanliga arbetande människor och pensionärer får återgå till ett gammaldags statarliv och bocka och niga för de korvören som Fridolins gäng i nåder låter dem behålla. Det tragiska är att så många fortfarande sväljer deras lögner.  

Skeppsgossen vet inte vilka utpressningsmetoder miljöpartisterna använder för att idag Reinfeldt och till hösten förmodligen Löfvén ska dansa till deras pipa. Men oavsett hur det går i höstens val så kommer dessa förvirrade nykommunister att ostört få fortsätta att borra det svenska narrskeppet i sank. Stanken från marvattnet blir allt outhärdligare.  

Kaliforniens brännugnar dödar fåglar, fladdermöss och insekter

Här kremeras tusentals insekter, fåglar och fladdermöss

Solkraftverket Ivanpah i södra Kaliforniens öken har en toppeffekt som räcker för 140 000 villor. Men för fåglar, fladdermöss och fjärilar utgör de 300 000 speglarna rena dödsfällan. Det händer ständigt att fåglar som flyger mot speglarna förbränns när de jagar insekter. ”Men då glömmer kritikerna att nära 10 procent av den nordamerikanska fågelpopulationen dör av kollisioner mot vanliga fönster,” invänder de som anser att solkraften inte är någon massmördare.

Det är dock inte bara fåglar och fladdermöss som råkar illa ut vid Ivanpah. Den utrotningshotade ökensköldpaddan försenade bygget med flera månader och det är inte helt klart hur stor skada populationen lidit trots omflyttningar. Och biologerna framhåller att de siffror angående fågeldöden de nu lagt fram är ytterst preliminära. Vid inspektioner har det visat sig att det intensiva ljuset i ”ångtornen” lockar till sig bland annat monarkfjärilar som omgående kremeras. När en fågel förbränns kan man se små rökpuffar – enligt uppgift sker detta varannan minut!

Nu överväger myndigheterna att tvinga ägaren att stänga kraftverket under flyttningstiden och att sätta upp videokameror så att man kan se vilka arter som flyger in i ”brännugnarna”. Ägaren försvarar sig med att kraftverket bara varit i bruk en relativt kort tid och att det är för tidigt att börja bokföra skadorna på fågellivet.    

Som vanligt skyller ägarna på klimatförändringarna som de menar utgör en större fara för alla vilda djur på jorden än några speglar i öknen. Orsaken till denna jättesatsning på ren och förnybar energi är att vi måste stoppa den globala uppvärmningen innan det är för sent, heter det. Genom att luta sig mot seglivade klimatlögner kan man tydligen rättfärdiga också fågelslakt i stor skala, antingen det handlar om solkraft eller vindkraft.

I Ivanpah värmer solspeglarna upp vatten till ånga som i sin tur driver generatorer. I nyinvigda Agua Caliente i öknen mellan Yuma och Phoenix i Arizona används i stället solceller för elproduktionen. Anläggningen består av över fem miljoner solpaneler av tunnfilmstyp som upptar ett område lika stort som två Central Park och ska förse 230 000 hushåll med ström när solen gassar. Det innebär en toppeffekt på 290 megawatt. 1,8 miljarder dollar har anläggningen kostat – av den summan har amerikanska staten gett en miljon i lånegarantier.

Trots alla dessa imponerande siffror svarar solkraften idag för endast 1 procent av USA:s totala elproduktion. Men president Obama lovar att det ska bli fler anläggningar och har för att visa hur progressiv och klimatmedveten han är installerat några kvadratmeter solpaneler på Vita huset. Enligt uppgift kan de förse 100 lågenergilampor med ström…  

Och kvar står det faktum att energinarrarna fortsätter att förstöra unika naturvärden med hav av speglar och skogar av vindkraftverk. I Sverige lär vi ju slippa sådana här excesser på solenergins område, men utbyggnaden av vindkraften förväntas bli ännu större om miljöpartiet får regeringsinflytande och gehör sina planer på att stänga ytterligare kärnkraftverk.  

Sveriges steg mot fascism

Ett citat av Voltaire som bevarat sin aktualitet.

"Miljöpartiet vann inte valet. Det vanns av Sveriges samlade journalistkår, vilket innebär ett steg på vägen mot fascism." Det skriver signaturen Ville Väljare i denna skarpa analys av det politiska läget i dagens Sverige. 

Under valnatten dök ett minne från 50-talet upp. Jag tillbringade några månader i Tyskland, för att övervaka leveransen av utrustning till en av de moderna fabriker, som byggdes för Marshall-dollar. Jag kom bra överens med kundens kontaktman. Så småningom vågade jag föra kriget på tal. Han berättade om sina turer i Polen och Frankrike, men den längsta tiden hade han stridit med Rommel i ”Afrikakorps”. Efter dess kapitulation var han krigsfånge i Kanada i tre år med stor personlig frihet. En dag kunde jag ställa den känsliga frågan: Hur kunde tyskarna strida så villigt för en så hemsk regim?

Han svarade ungefär så här: Vi fick bara höra om allt gott Hitler gjorde och alla de framgångar Tyskland haft i kriget. Vi var stolta över vad vi gjorde. Först i Kanada fick vi veta om förföljelser och illdåd.

Tyskland hade en officiell ”propagandaminister”, Joseph Goebbels. Regimen ansåg det naturligt att indoktrinera medborgarna med propaganda. Alla tidningar och radiokanaler var censurerade och försågs med det innehåll propagandan fordrade. Man excellerade i att ge motståndare inom och utom landet nedsättande epitet samt beskylla dem för ohederlighet, grymhet och lögner. Indoktrineringen började i barnaåren, där Hitlerjugend ersatte scoutrörelsen. De radioapparater, som folket kunde köpa, var trimmade så att endast tyska stationer kunde tas in.

Medborgarna fick inte veta annat än att Hitlers regim var den bästa i världen. De stred villigt för honom.

Parallellen med dagens Sverige är hårresande tydlig. Fast vi inte har någon enväldig propagandaminister, driver svenska media enögd propaganda. Journalisterna identifierar sig med Miljöpartiet, Fi och världskommunismen. Det som borde vara strikt sanningsenlig rapportering förvrids eller förmörkas systematiskt bl.a. i följande avseenden:

1.  Genusvetenskapen och Fi angriper ”manliga maktstrukturer” med utgångspunkt från påståendet att de genetiska skillnaderna mellan män och kvinnor är närmast obefintliga, jämfört med de skillnader, som den sociala miljön skapar. Att detta är vetenskapligt nonsens är bevisat många gånger om, men det berättar inte media.

Samtidigt bortser media i allmänhet från de ”kvinnliga maktstrukturer” som karakteriserar både domstolar och sociala myndigheter. Ofta begås rena justitiemord i våldtäktsmål och män förmenas sina rättigheter till vårdnad och umgänge med barnen vid skilsmässor. Inte heller redovisas det effektiva stopp i karriären, som offentligt anställda erfar, om de yttrar kritik av ”genusteorin”.

De som kallar sig genusforskare driver propaganda för en hypotes, som bevisats vara falsk, istället för att finna vilka skillnader som verkligen finns mellan män och kvinnor, det som vetenskap är till för. Och media applåderar.

2.  Lika ovederhäftigt nonsens presenteras som vetenskap om klimatet bara för att det förs fram av FN:s klimatpanel IPCC. Denna hävdar att utsläpp av koldioxid orsakar en katastrofal uppvärmning, AGW-hypotesen. Den hävdar också att dess datorsimulerade ”klimatmodeller” kan förutsäga klimatet för åren 2040 och 2100, fast modellerna blivit mer och mer fel under de senaste 17 åren, då ingen uppvärmning ägt rum. Man behöver inte ha studerat naturvetenskap för att förstå, att så gör endast bedragare.

IPCC styrs av politiker från de 195 regeringar, som ingår i FN:s generalförsamling. Där utgör U-länder en stor majoritet. De flesta av dem är djupt korrumperade och torde också sakna elementära erfarenheter av forskning. För dem blir utsikterna till miljarder av gratis dollar från I-länderna det allt överskuggande ändamålet för IPCC. Det accentueras av att ”nyttiga idioter” i alla miljörörelser skuldbelägger oss, så att U-länderna har givits uppfattningen att vi är skyldiga dem pengarna. Sådana ”nyttiga idioter” sitter på ministerposter, bl.a. i Sverige.

Det finns nämligen inga som helst bevis för att koldioxid påverkar klimatet så mycket att det märks. Däremot finns det många bevis för att naturen omväxlande har varma och kalla perioder. Så sent som på 1970-talet handlade medias katastrofrubriker om den annalkande Istiden. Vidare finns inte ens några teorier om ett samband mellan koldioxid och ”naturkatastrofer” som orkaner, skyfall och torkperioder. Sådana har alltid ingått i vårt ”naturliga”, kaosartade klimat och har inte blivit vanligare idag än förr.

Efter det kalla 1800-talet har klimatet blivit mindre än en grad varmare. Tillsammans med den högre halten koldioxid har det givit större skördar och mindre öknar. Denna ”klimatförändring” har varit en välsignelse för mänskligheten.

Det finns med andra ord inget ”klimathot”.

Miljöpartiet har satsat sitt existensberättigande främst på kampen mot koldioxid. Dess företrädare torgför alla de felaktiga påståenden som IPCC lanserat, vilka media samvetsgrant återger. Dess program omfattar enorma satsningar på åtgärder som är destruktiva för ekonomin, och som gör vare sig till eller ifrån för klimatet. Vår journalistkår släpper fram debattörer, som hånar dem som tvivlar på hypotesen med epitet som plattjordingar och foliehattar. De som vill presentera verkliga fakta har blivit praktiskt taget utan plats i media. Debattsidorna i DN och SvD redovisar fler än två dussin artiklar om klimatet det senaste året, varav jag inte hittat någon enda som tar upp den allt överskuggande frågan OM det finns något klimathot alls. Artiklarna har alltså varit meningslösa.

När media sålunda vilselett allmänheten systematiskt och grovt under två decennier, röstar väljarna på det parti de förletts att tro kan ”rädda världen”, Miljöpartiet. Detta och andra, ex.vis SVT, beställer opinionsundersökningar om väljarnas önskemål beträffande exempelvis vindkraft. Dessa visar förstås att väljarna vill ha det som alla media predikat är nödvändigt.

Det är inte demokrati.

3.  Begreppen ”rasism” och ”främlingsfientlighet” har kommit i flitigt bruk. Med rasism tycks man mena fördomar om andra grupper av människor. Utan att man känner deras medlemmar, ges dessa nedsättande epitet och beskylls för anstötliga egenskaper, åsikter och vanor. Liknande fördomar benämns främlingsfientlighet, när man vidgar gruppen till ”utlänningar” överhuvudtaget, oberoende av rasmässiga kännetecken.

Under 40 år har jag rest i många länder och besökt företag, där jag träffat alla kategorier medarbetare från direktion till städare. Jag kan lugnt påstå att Sverige är ett av de minst rasistiska och främlingsfientliga länderna i världen. Ändå agerar våra journalister som om Medel-Svensson är rasist.

Men media beskyller en grupp människor, de som kallar sig Sverigedemokrater, för just allt som ingår i rasism. Utan att de får anständiga möjligheter att försvara sig. De upprepar att de inte kritiserar invandrare utan de svenska politiker, som genomfört den invandrings- och integreringspolitik alla erkänner är misslyckad. De kritiserar den aningslöshet och tafflighet de svenska myndigheterna tvingas utöva enligt gällande politiska beslut. Det är inte rasism.

När ledarskribenter förfäras över att en tredjedel av rösterna i Örkelljunga gått till ett ”främlingsfientligt” parti, inser de inte att väljarna genomskådat medias förljugenhet. Det som svenska journalister och många mindre anständiga politiker ägnar sig åt, när de beskyller SD för åsikter de inte har och sedan mobbar och förtalar deras företrädare, vill jag kalla öppen rasism.

I en demokrati skall man inte förlora jobbet, för att man har någon politisk åsikt, men det sker i Sverige. Det är inte demokrati.

Demokratins nedersta grundsten är yttrandefriheten. I Sverige skulle ”den tredje statsmakten” nyttja yttrandefriheten till att granska de andra maktsfärerna, och därmed garantera demokratins sundhet. Nu ägnar sig media istället åt att systematiskt favorisera viss information, som kan innehålla rena lögner, och undertrycka och kväva information med fakta, samtidigt som de förtalar och hånar vissa åsikter och deras företrädare. Det senare har legitimerat det hot och våld i politiken, som rent kriminella organisationer, ex.vis AFA, ägnar sig åt. Det kväver yttrandefriheten i samtidens viktigaste frågor. Därför skriver jag under med signatur.

Sammantaget betyder detta att Sveriges journalister drivit landet flera steg på vägen mot fascism. Det gör Sverige unikt i Västerlandet.

Ville Väljare

Patrick Moore om Greenpeace och Golden Rice

Varför gör inte de gröna slag i saken?

Som en av “klimatvärldens” klokaste personer vill Skeppsgossen beteckna dr Patrick Moore, den avhoppade grundaren av Greenpeace. Numera tillhör han organisationens fränaste kritiker, och hans kritik har – som jag berättat om i tidigare inlägg - bland annat lett till att både hans namn och foto raderats ur Greenpeaces rullor på bästa stalinistiska manér.

Enligt Patrick Moore bekämpar Greenpeace samtidigt såväl överfiskning som akvakultur. Den biologiska mångfalden vill man bevara men man är emot högeffektiva jordbruksmetoder som sparar miljön. ”Akvakultur är enda sättet att producera stora mängder fisk”, säger han. ”Och intensivjordbruk är enda sättet att producera mat så att det räcker till jordens växande befolkning utan att förvandla hela naturen till åkermark. Om man är emot båda dessa saker betyder det indirekt att man vill göra sig av med ett antal miljarder människor på ett eller annat sätt…”

“Mekaniseringen av jordbruket är själva nyckeln till en framgångsrik bekämpning av fattigdomen”, säger han i en intervju. ”De flesta är överens om att mer utbildning av kvinnorna kan förändra världen. Men för att de ska kunna komma i åtnjutande av den måste de frigöras från slitet ute på fälten… Folk idag lägger fram en massa nonsens om hållbart jordbruk, något som i realiteten bara betyder fortsatt slit och fattigdom för de allra fattigaste.”

Det gyllene riset är en annan av Patrick Moores hjärtefrågor. Han frågar sig vad det kan finnas för risker med att odla en rissort som är genetiskt modifierad för att producera vitamin A. Och även om det skulle finnas en liten liten risk uppvägs den mångfaldigt av de miljoner barn som kan räddas från en säker död eller blindhet på grund av A-vitaminbrist. Varje år dör 2 miljoner barn i sjukdomar orsakade av brist på A-vitamin, säger han och jämför med malaria. ”Om någon hittat ett botemedel mot malaria skulle det inte dröja länge förrän det kom i allmänt bruk. Men i fallet Golden Rice åberopas ständigt försiktighetsprincipen – om det finns minsta risk med något så ska vi aldrig använda det… Till dem som tycker så brukar jag säga att de inte ska gå ur sängen på morgonen eller kanske ta livet av sig eftersom det är enda sättet att undvika alla risker.”

På frågan varför det tagit mer än 15 år att börja odla det gyllene riset i strörre skala svarar Patrick Moore att det till stor del beror på motståndet från just Greenpeace – trots att det handlar om ett humanitärt projekt. Enligt honom backas det inte upp av storkoncerner som Monsanto ”vilket faktiskt skulle ha varit önskvärt i det här fallet”. Redan från starten var det uppenbart att det inte fanns pengar att tjäna på den här rissorten. Alltså var det små och fattiga organisationer som tog initiativet till  forskningen, och därför var det lätt för de gröna att stoppa det.

“Om Greenpeace koncentrerade sig på att samla in pengar från välbeställda européer för att skydda dem från ond genetisk engineering så kunde man svälja det. Tyvärr nöjer sig inte Greenpeace med att skrämma upp västerlänningarna utan de har massivt infiltrerat Afrika och Asien med hjälp av sina kontor, vilket har skett på Filippinerna. De påverkar miljöministern som självklart vill framstå som en stor miljövän. Man jag tror ändå att de till slut måste ge sig, både på Filippinerna och i Bangladesh. Jag hoppas att Ingo Potrykus, som uppfann Golden Rice, lever så länge att han får se sin uppfinning introduceras hos de människor som behöver den.”

Lögnen om de hotade isbjörnarna i Arktis

Inte så ensam som WWF försökte få oss att tro

Klimatlögnerna avslöjas nu en efter en för den som försöker hålla sig à jour med vetenskapliga media. Nu senast visar det sig att siffran för antalet isbjörnar i Arktis - ca 20-25 000 - är alldeles för låg. Det kan finnas minst 10 000 till.

För uppskattningen står IUCN Polar Bear Specialist Group (PBSG) och bara namnet på arbetsgruppen låter ju vederhäftigt. För den aktade isbjörnsforskaren Susan Crockford har en talesman för PBSG nu erkänt att det rörde sig om "en kvalificerad gissning som skulle lugna allmänheten".

Crockford har ifrågasatt den här uppskattningen eftersom den inte omfattar fem stora underpopulationer i området. "Dessa underpopulationer kan uppgå till mellan 6 000 och kanske 9 000 individer", skriver Crockford på sin blogg.

Isbjörnarna ömkades ju av WWF och andra "naturvårdande" organ, som ansåg att hela stammen var hotad av den globala uppvärmningen. Nu har vi ju inte haft någon global uppvärmning på snart 20 år - och mycket riktigt har vissa underpopulationer ökat påtagligt.

Ett hot mot dem som det inte talats så mycket om har varit den rekordstora isutbredningen i Arktis (eftersom den motsäger klimatevangeliet). Faktum är emellertid att isen det här året varit så tjock att sälarna inte kunnat borra upp andningshål i den, något som tvingat isbjörnarna att vandra mycket längre än vanligt.

Läs mer på http://dailycaller.com/2014/05/30/scientists-admit-polar-bear-numbers-were-made-up-to-satisfy-public-demand/#ixzz33OWK2rKg