Dystopier och tiggarmuggar

Människan har alltid gillat dystopier och för en tid sen levererade ett gäng brittiska klimatnarrar som samlats under namnet ”Forum for the Future” följande framtidsvision.

Klimatförändringarna kommer att tvinga fram en ström av flyktingar från Australien till Antarktis redan 2030. Och ett par decennier senare får vi räkna med att en miljard människor är på flykt undan hetta och missväxt. Hela Australiens inland blir obeboeligt – och eventuella framtida olympiader får avhållas i cyberspace med publiken naglad framför teveapparaterna (så bra då, säger Skeppsgossen som alltid tyckt att olympiader bara är ett stort slöseri med skattemedel).

Men dystopin innehåller också vissa positiva inslag. Alla människor i världen har omskolats till miljöpartister och t.ex. byggt avsaltningsanläggningar drivna av solenergi som kommer att få Sahara att grönska (och kamelerna att äta sig feta). Men det är ju alltid roligare med ett skräckscenario som att världshandeln kommer att bryta ihop när oljepriserna når över 400 dollar fatet. Spara energi måste vi förstås också göra. En framtida åtgärd kan vara att varje hushåll får en viss mängd energi sig tilldelat – överskrider man tilldelningen stängs strömmen helt enkelt av. Inte så kul kanske när man just ska börja soppkoket… Så det får väl bli kallskurna kålrötter till middag i stället. 

En glad klimatnarr 

Övernarren för detta forum lystrar till det passande namnet Peter Madden. “Vi har fortfarande chansen att ändra framtiden”, säger han (i likhet med alla andra domedagsprofeter). ”Bilar förekommer inte längre, i stället cyklar man och den amerikanska östkusten skyddas av en vall i ekobetong som genererar vågkraft.”

Han fortsätter: “Framtidens historiker kommer kanske att beteckna den tid vi lever i som ‘klimatförändringarnas år’. Beroende på vilken väg vi väljer kommer de antingen att se på oss som hjältar eller också att se på oss med avsmak – som vi nu ser tillbaka på dem som en gång tillät slaveriet.”

Några som applåderar mr Madden’s ogrundade skräckvision är ledarna för de påstått sjunkande örikena i Mikronesien. Premiärminister Enele Sopoaga på Tuvalu underströk vid klimatmötet i New York härförleden situationens allvar och betecknade klimatförändringarna som ett massförstörelsevapen. För den som inte har Stilla havets geografi på sina fem fingrar kan Skeppsgossen upplysa om att Tuvalu består av nio korallöar med en befolkning på 11 000 människor. Därtill finns det ett flertal andra lågt liggande öriken som enligt de styrande också hotas av stigande hav och som av den orsaken vill ha en massa sköna miljoner dollar av världssamfundet.

Vid en närmare granskning visar det sig att allt är rena lögnerna. De här ”stackars” nationerna inte har förlorat areal utan tvärtom växt till under de senaste 20 till 60 åren genom avlagring av korall och sediment, en del av dem med så mycket som 20-30 procent. Det kan man fastslå efter studier av gamla flygfoton och satellitbilder.

Också små öar kan rymma stora skojare. De är som tiggarna som sitter snart sagt överallt i vårt land och skramlar med sina pappersmuggar. Så länge det finns människor som går på deras lögner kommer de att fortsätta skramla. Antingen de heter Singoalla eller Enele Sopoaga.  

 

Skramlar med tiggarmuggen