Trädplantering räddar inte klimatet!

Bidrar tajgan till den globala uppvärmningen?

Avskogningen på jorden svarar för ungefär 20 procent av de globala koldioxidutsläppen. Mot den bakgrunden verkar det logiskt att nyplantering av träd och program som begränsar avverkningen kan hjälpa till att minska CO2-utsläppen i atmosfären. Men det stämmer inte, säger en professor i atmosfärisk kemi vid Yale som heter Nadine Unger. 

I själva verket är utbytet av kol, energi och vatten mellan land och atmosfär mycket mer komplext än så, säger hon. En kraftig ökning av skogsutbredningen skulle faktiskt till och med kunna förstärka den globala uppvärmningen (om man nu tror på den teorin – Skeppsgossens anm.). Enkelt kan detta förklaras med att de mörka skogsområdena tar upp mer av den infallande solstrålningen och därmed höjer temperaturen på jorden.

Men det gäller inte för hela jorden. Att plantera träd i tropiska länder kan betyda att temperaturen sjunker i dessa områden medan resultatet kan bli det motsatta i de kallare regionerna.

“Mänskligheten har omvandlat ungefär 50 procent av jordens yta till produktiv mark för jord- och skogsbruk. Tyvärr råder det ingen vetenskaplig enighet om detta förhållande har lett till en global höjning eller sänkning av medeltemperaturen. Eftersom vi inte vet det, kan vi inte heller påstå att en omfattande nyplantering av skog verkligen skulle vara till nytta för klimatet.”

Nadine Unger tar också upp vad hon kallar “ett värre problem”, nämligen de lättflyktiga gaser som alla träd avger och som inte bara bidrar till luftföroreningarna utan också kan vara direkt hälsofarliga. Utsläppen sker för att skydda träden mot miljöstress som hetta och insektsangrepp. När de avgivna ämnena blandas med avgaser från bilar och industri skapas en ännu farligare cocktail av luftburna kemikalier, skriver hon och refererar till ett omdiskuterat uttalande av Ronald Reagan 1981: ”Träd orsakar större luftföroreningar än bilar”. Det lät vansinnigt men var inte alldeles fel, menar professor Unger.

Träden tar upp kolföreningar, men både träden och marken ”andas” också och avger koldioxid. Och när träd dör eller brinner upp upptas alla kolföreningar i atmosfären. ”Det är också en myt att fotosyntesen kontrollerar mängden syre i atmosfären”, säger hon. ”Även om all fotosyntes på jorden upphörde, skulle syreinnehållet i atmosfären ändras med mindre än 1 procent.”

Ett exempel på hur ett stort skogsområde fungerar är förstås Amazonas. Regnskogen där brukar ofta betecknas som jordens lunga. Faktum är emellertid att nästan allt syre som skogen producerar under en dag stannar kvar och tas upp igen av skogen under natten. Med andra ord är Amazonas regnskog ett slutet system som förbrukar allt sitt eget syre och all sin koldioxid.  

”Visst är det gynnsamt för den biologiska mångfalden att vi planterar skog och begränsar avskogningen”, skriver Nadine Unger till sist. ”Men att skogsvård på något sätt också skulle kunna bromsa eller vända den globala uppvärmningen stämmer inte alls… Därför är det ytterst tveksamt ur klimatsynpunkt att som t.ex. FN avsätta stora pengar för trädplantering runtom i världen.”