Trädplantering räddar inte klimatet!

Bidrar tajgan till den globala uppvärmningen?

Avskogningen på jorden svarar för ungefär 20 procent av de globala koldioxidutsläppen. Mot den bakgrunden verkar det logiskt att nyplantering av träd och program som begränsar avverkningen kan hjälpa till att minska CO2-utsläppen i atmosfären. Men det stämmer inte, säger en professor i atmosfärisk kemi vid Yale som heter Nadine Unger. 

I själva verket är utbytet av kol, energi och vatten mellan land och atmosfär mycket mer komplext än så, säger hon. En kraftig ökning av skogsutbredningen skulle faktiskt till och med kunna förstärka den globala uppvärmningen (om man nu tror på den teorin – Skeppsgossens anm.). Enkelt kan detta förklaras med att de mörka skogsområdena tar upp mer av den infallande solstrålningen och därmed höjer temperaturen på jorden.

Men det gäller inte för hela jorden. Att plantera träd i tropiska länder kan betyda att temperaturen sjunker i dessa områden medan resultatet kan bli det motsatta i de kallare regionerna.

“Mänskligheten har omvandlat ungefär 50 procent av jordens yta till produktiv mark för jord- och skogsbruk. Tyvärr råder det ingen vetenskaplig enighet om detta förhållande har lett till en global höjning eller sänkning av medeltemperaturen. Eftersom vi inte vet det, kan vi inte heller påstå att en omfattande nyplantering av skog verkligen skulle vara till nytta för klimatet.”

Nadine Unger tar också upp vad hon kallar “ett värre problem”, nämligen de lättflyktiga gaser som alla träd avger och som inte bara bidrar till luftföroreningarna utan också kan vara direkt hälsofarliga. Utsläppen sker för att skydda träden mot miljöstress som hetta och insektsangrepp. När de avgivna ämnena blandas med avgaser från bilar och industri skapas en ännu farligare cocktail av luftburna kemikalier, skriver hon och refererar till ett omdiskuterat uttalande av Ronald Reagan 1981: ”Träd orsakar större luftföroreningar än bilar”. Det lät vansinnigt men var inte alldeles fel, menar professor Unger.

Träden tar upp kolföreningar, men både träden och marken ”andas” också och avger koldioxid. Och när träd dör eller brinner upp upptas alla kolföreningar i atmosfären. ”Det är också en myt att fotosyntesen kontrollerar mängden syre i atmosfären”, säger hon. ”Även om all fotosyntes på jorden upphörde, skulle syreinnehållet i atmosfären ändras med mindre än 1 procent.”

Ett exempel på hur ett stort skogsområde fungerar är förstås Amazonas. Regnskogen där brukar ofta betecknas som jordens lunga. Faktum är emellertid att nästan allt syre som skogen producerar under en dag stannar kvar och tas upp igen av skogen under natten. Med andra ord är Amazonas regnskog ett slutet system som förbrukar allt sitt eget syre och all sin koldioxid.  

”Visst är det gynnsamt för den biologiska mångfalden att vi planterar skog och begränsar avskogningen”, skriver Nadine Unger till sist. ”Men att skogsvård på något sätt också skulle kunna bromsa eller vända den globala uppvärmningen stämmer inte alls… Därför är det ytterst tveksamt ur klimatsynpunkt att som t.ex. FN avsätta stora pengar för trädplantering runtom i världen.”

Amazonas regnskogar är rena miljöboven

Här bubblar det av koldioxid...

Vem kunde tro att klimatnarrarnas älsklingsområde Amazonas skulle vara en riktig koldioxidbomb?


En ny studie visar att regnskogen visserligen är en av jordens ”lungor”, som suger åt sig gigaton med ”farlig” CO2. Men samtidigt släpper själva Amazonfloden ut lika mycket CO2 som skogen absorberar och skickar skiten rakt ut i atmosfären.

Bovarna i dramat är de bakterier som lever på ligninet från träd och annan växtlighet. De är mycket glupskare än man trott. Vetenskapsmännen trodde att det mesta av de organiska resterna från träden nådde havet, men nu visar det sig att bara är 5 procent som spolas ut till kusten och sjunker till botten. Resten bryts ner av bakterierna under resans gång och omvandlas till koldioxid. Under årtionden har det sagts att Amazonas släppte ut mer CO2 än vad folk trodde, men det har förkastats av den samlade vetenskapsvärlden. Nu vet vi att de hade fel på den punkten också!

De nya rönen publiceras i ansedda tidskriften Nature Geoscience. Upptäckten påverkar klimatmodellerna för hela Amazondeltat och även för de andra stora vattenlederna på jorden. Tidigare ansåg forskarna att det sega ligninet som bygger upp alla växter var för hårdsmält för bakterierna och att det till stor del sjönk ner till havsbottnen och stannade där i sekler eller till och med årtusenden. Oceanografen Nick Ward, som gjort den nya studien, noterar att det bara tar ett par veckor för flodvattnets bakterier att bryta ner ligninet.

Det är med andra ord dags för WWF att sluta snacka om hur viktigt det är att vi bevarar regnskogen “för klimatets skull”. Skeppsgossen föreslår att organisationen koncentrerar sig på tigrar och isbjörnar i stället. Eller att den helst av allt slutar tigga pengar till sin meningslösa skojarverksamhet.

Samtidigt kan det vara på sin plats att erinra om tidigare rapporter som varit inne på att regnskogarna troligen producerar mer CO2 än de suger upp via fotosyntesen. Enligt somliga rör det sig om så mycket som miljarder ton!

En australiensare påpekar i en kommentar på Jo Novas blogg att under torrperioder tappar träd och buskar mycket av sitt bladverk för att överleva. Bladen faller till marken och oxiderar för att avge CO2. Så regnskogarna är definitivt inga jordens ”lungor” hela tiden. Samme skribent tycker också – med all rätt – att uttrycket är vilseledande. Våra lungor tar upp syre ur atmosfären och använder sedan detta syre under förbränningen – för att till sist avge CO2. Likheten med t.ex. ett kraftverk är mer korrekt.

Vad människor i gemen inte känner till är också att under sitt liv producerar ett träd exakt lika mycket koldioxid som det upptagit ur atmosfären under fotosyntesen. Därför behöver regnskogens invånare egentligen inte ramla ner i floden för att ruttna och ätas upp av bakterier. Samma process äger rum också när träden står kvar och dör på plats.

Till sist en skämtsam kommentar i ämnet: “Först var det kornas avgaser som skulle ta kål på oss. Nu är det bakterierna. Hur ska vi kunna få till korkar som är så små att de kan täppa till rumpan på en bakterie?”

En bra fråga som Skeppsgossen ska fundera närmare på i kväll.