Så här slutar allt fler rovfåglar där det finns vindkraftverk |
I åtskilliga år har
Skeppsgossen berättat om den fullkomligt vansinniga slakt på fåglar och
fladdermöss som dagligen sker vid vindkraftverk världen över. För det mesta har
jag talat för döva öron och någon gång till och med anklagats för att ha
spridit lögner. Nu har det emellertid gått upp för allt fler naturintresserade
på båda sidor Atlanten att slakten är ett faktum. I USA vaknade naturvännerna
när man hittat flera halshuggna exemplar av den vithövdade havsörnen, landets
egen nationalfågel och starkt utrotningshotad därtill. Också den hotade
kungsörnen har vid flera tillfällen mött döden vid vindfarmerna. Ett
vindkraftsföretag har till och med fått böta 2,5 miljoner dollar för att ha
slaktat örnar.
I princip gäller dock
undantagsbestämmelser för slaktsnurrorna. Medan en privatperson kan få dryga
böter och till och med fängelse för att han/hon dödat en örn, går ett
vindkraftföretag fritt om det inte dödar fler än fem örnar på ett år och har
fått vederbörligt tillstånd av de federala myndigheterna. I Obamaland går den
förnybara energin före naturvården och artskyddet. Det bevisas av att det under
2012 enligt officiella siffror från det amerikanska naturvårdsverket dödades 888 000
fladdermöss och 573 000 fåglar.
Men det är inte bara de
stora rovfåglarna som strimlas av jättepropellrarna. I Kanada-provinsen
Saskatchewan finns ett våtmarksområde med bland annat en saltsjö som varje höst
och vår gästas av hundratusentals flyttfåglar som äter upp sig på de små saltkräftorna.
Varje vår har man räknat till 50 – 60 000 små vadare som sandlöpare och
strandpipare. Nu finns planer på att resa 77 jättestora vindsnurror i området,
vilket fått fågelvännerna att protestera. En utredning som gjorts av konsulter
för elbolagets räkning underkänns helt som partisk. Ännu är inte sista ordet
sagt i det här fallet.
Tillbaka i USA har
fågeldöden vid vindkraftverken fått ett ansikte så sent som i förra månaden.
Den 25 juli såg två montörer vid den jättelika installationen i Altamont Pass
öster om San Francisco (5 000 vindkraftverk) hur en sex kilo tung kungsörn
träffades av ett propellerblad och långsamt singlade mot marken. Montörerna tog
fågeln till ett djursjukhus i närheten. Där konstaterade veterinären att det
var samma ungfågel som sjukhuset tog hand om i maj och som hade en sändare på
ryggen. Den gången klarade sig örnen hyggligt, men vid den nya kollisionen
bröts ena vingen så svårt att det bedömdes att fågeln aldrig skulle kunna flyga
igen och den avlivades.
Sådana här händelser har
fått naturvännerna i USA att inse att den förnybara energin har ett högt pris. En
talesperson för miljöorganisationen Sierra Club har kallat vindkraftverken för
jättelika köttkvarnar som mal ner fåglar och fladdermöss. Många vill inte
heller se horisontlinjen förstörd av masterna – ett aktuellt fall är förslaget
att bygga 130 vindsnurror på ett grund i Nantucketsundet som mötts av vilda
protester från lokalbefolkningen. Andra protesterar mot de reflexer och det
lågfrekventa ljud som propellrarna ger upphov till och som vid lång exponering
ger huvudvärk, tinnitus och sömnlöshet.
Skeppsgossen vill gärna
tillägga att alla de fysiska och psykiska besvär som upplevs av amerikanska och
brittiska grannar till vindfarmer avfärdas av svensk expertis som dumma påhitt
därför att de närboende anser att vindkraftverken gör att deras fastigheter
tappar i värde. Inte heller existerar någon massdöd av fåglar och fladdermöss i
Sverige orsakad av vindkraftverken, och lokala ornitologiska klubbar besvärar
sig inte med att söka efter offren som man hoppas att rävar, kråkor och andra naturens
renhållare tar hand om.
Sammantaget stämmer detta
bra med den falska idealbild vi matas med i PK-Sverige. Otrevliga frågor sopas under
mattan i ett land som målmedvetet arbetar på sin egen undergång. ”Sånt händer
inte här” som det hette en gång.
Hastigheten hos rotorbladens spetsar är 300 km/h och fåglarna har inte en chans att väja för dem. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar