Efter Fukushima: Vilsna japaner bygger ut kolkraften

Diagrammet är hämtat ur Wall Street Journal.

Fem år efter kärnkraftolyckan i Fukushima kan Skeppsgossen konstatera att japanernas intresse för förnybar “grön” energi har minskat betänkligt. Orsakerna är dels motståndet från elbolagen och dels de höga kostnaderna för en grön omställning. Därtill kommer rädslan för att ytterligare miljöpåverkan.

Före Fukushima stod kärnkraften för 30 procent av Japans elproduktion (se diagrammet). Idag står fortfarande över 50 kärnkraftverk i landet stilla och kärnkraften svarar nu för en enda procent av elproduktionen. I stället importerar landet billigt kol och billig naturgas. Så varför satsar man då inte helhjärtat på förnybart? Ökningen från tiden före Fukushima är ju endast 4 procent.

Det beror först och främst på Japans stränga miljölagar och i fallet vindkraft på att folk inte vill se de fula vindsnurrorna förstöra landskapet. Solenergins utbyggnad bromsas av statliga prisregleringar. När japanska hushåll köpte solpaneler bestämde staten att elbolagen skulle betala ett högre pris för solelen än det pris de debiterade sina kunder. Det ledde till en kraftig ökning av antalet installationer men då klagade elleverantörerna över problemen med överbelastning på näten, vilket ledde till att priserna sänktes och till att intresset från konsumenternas sida minskade betydligt.

Detta medförde i sin tur att de företag som levererat solceller gått i konkurs på löpande band. Hittills handlar det om 31 stycken under första halvåret 2016. Stora tillverkare som Panasonic rapporterar att vinsten för årets första kvartal inom den här sektorn halverats jämfört med förra året.

Vattenkraften är redan så utbyggd att det inte finns plats för nya stora kraftverk, och våg- och tidvattenkraftverk stoppas av höga investeringskostnader och naturskyddsbestämmelser.

Det beräknas att Japan har de tredje största geotermiska reserverna i världen. Av dessa är endast ca 2 procent utnyttjade. Det stora problemet är att merparten av dessa ligger i naturskyddade områden. Anläggningskostnaderna är också höga och vid provborrningar i stor skala finns alltid en risk för att naturligt förekommande tungmetaller som arsenik läcker ut och förgiftar grundvattnet. Nu planeras i alla fall provborrningar i närheten av Fukushima som en förberedelse för ett geotermiskt kraftverk som i bästa fall kan startas om 10 år.

Återstår kolet. Under de närmaste 12 åren planeras en ökning av antalet kolkraftverk med nästan 50 procent. Många anser också att det nu är på tiden att starta kärnkraftverken igen för att försäkra landet om tillgång till jämn och miljövänlig elkraft.  

 

Stora risker med geotermisk energi?

Wyoming först med skatt på vind

Här planeras världens största vindpark.

Wyoming har som första (och hittills enda) amerikanska delstat bestämt att staten äger den vind som vindkraftsägarna använder för att generera elektricitet och därför kan man ta ut skatt av elproducenterna. Det var ett beslut som fattades redan för fyra år sedan och fram tills nu har Wyoming fått in 15 miljoner dollar i skatt. Skattesatsen är 1 dollar per producerad megawatt-timme. Men inget hindrar att den höjs.

Nu finns planer på att uppföra en av världens största landbaserade vindfarmer, belägen i Rawlins och kallad Chokecherry och Sierra Madre. Kapaciteten ska bli 3 000 MW (motsvarande 3 kärnreaktorer) och strömmen ska skickas till Kalifornien och angränsande delstater via 1200 km långa ledningar. Byggherre är företaget Anschutz som äger en jättestor boskapsranch i området och räknar med att investera hela 8 miljarder dollar i projektet. Redan för nio år sedan började Anschutz arbeta på projektetet, som försenats av bl.a. beskattningen, och om Wyoming höjer skatten går det kanske helt i stöpet. Annars är företaget redo att gå igång redan nästa år.

”Här blåser det jämnt”, säger en talesman för Anschutz. ”Därför kan vi leverera el till Kalifornien till betydligt lägre pris än vad deras egna vindfarmer kan göra.” Andra menar att elpriset i andra ändan av ledningen kan komma att blir hela 50 procent lägre än det inhemska.

Ranchen vid Rawlings är ofantligt stor, så stor att hela Los Angeles ryms inom dess gränser. Anschutz planerar att uppföra 1000 vindsnurror i två etapper och ansluta ledningarna till en kraftstation i närheten av Hoover Dam som sedan länge levererat ström till Kalifornien. Alla tillstånd finns, så när som på naturvårdsverkets tillåtelse att friskriva företaget från de örnar och andra rovfåglar som med all säkerhet kommer att slaktas av propellrarna. Men sådana tillstånd är tack vare Obama numera lätta att få.

Anledningen till att Wyoming går mot strömmen och beskattar i stället för att subventionera är att det blåser konstant nedom Klippiga bergen. Staten är inte heller särskilt intresserad av att själv exploatera vind- och solkraft, utan förlitar sig på kolkraft. Det gör att invånarna kan glädja sig åt mellan 35 och 50 procent lägre elpriser än vad man får betala i t.ex. New England och Kalifornien.

Genom en ödets ironi håller alltså Wyoming som lever på fossilkraft på att bli en storleverantör av vindkraft till andra stater. Inte att undra på att vindindustrin är oroad – inom den är man ju van vid att få bidrag av alla de slag och sedan kamma hem förtjänsterna. Med viss rätt gnäller vindkraftens vänner över beskattningen och menar att den mest är en politisk markering av en stat som traditionellt lever av olja och kol.

Till yttermera visso har en rad studier visat att Wyomings vindar räcker för att förse halva USA med el från vindkraft. Men ansvariga påtalar att en sådan satsning inte skulle ge tillnärmelsevis så många arbetstillfällen som kol- och oljeindustrin gör. Som ett varnande exempel har man nämnt just Chokecherry och Sierra Madre som beräknas skapa färre än 150 jobb.

Wyoming är de stora och öppna viddernas land och det finns ett starkt motstånd mot tanken att förstöra landskapet för flera årtionden framåt med fula vindaggregat. Oljeborrtorn och öppna kolgruvor gör inte alls lika fula ingrepp i naturen, heter det. I motsats till exempelvis Kalifornien finns det inga politiska beslut om att staten ska vara ”fossilfri” i framtiden – i Wyoming håller man hårt på traditionerna och ser med skepsis på snacket om en minskning av växthusgaserna för att rädda världen.

För Kaliforniens del handlar det om ett moraliskt dilemma. Är det rätt att köpa ”grön” el från en stat som själv eldar sin kraftverk med kol? ”Om vi köper förnybar el från Wyoming medan de kör koleldade kraftverk, blir ju klimatvinsterna inte särskilt stora”, säger en expert vid UC Berkeley.

Och vad säger elkonsumenterna i Kalifornien? Inför risken att få kanske 30 procent dyrare elström under de närmaste 15 åren på grund av de aviserade stängningarna av kärnkraftverken är nog åtskilliga beredda att döva sina samveten. Som Skeppsgossen tidigare skrivit – elledningarna känner ingen skillnad på hur strömmen som matas genom dem har genererats.

Statin en farlig medicin

En av de mest lästa posterna på Narrskeppet var ett referat av den japanska studie som bekräftar att de kolesterolsänkande statinerna kan vara direkt livsfarliga för stora grupper hjärtpatienter, främst de äldre. Här kommer några kompletterande synpunkter.   

Vid ett flertal tillfällen har Skeppsgossen diskuterat fixeringen vid kolesterolets betydelse för hjärt-kärlsjukdomar, en fixering som smittat från de hälsovårdande myndigheterna till media och vidare från husläkarna ute på vårdcentralerna till deras patienter. Underlaget för det påstådda sambandet är lika grumligt som påståendena om CO2:s betydelse för klimatförändringarna 

 

Kolesterol är definitivt ingen fiende till din och min hälsa. Tvärtom är kolesterolet livsnödvändigt. Det finns inte bara i blodet utan också i varje cell i kroppen. I cellerna bygger det upp cellmembran, hormoner, vitamin D och gallsyror som gör att kroppen kan tillgodogöra sig fett.

Dr Ron Rosedale anses vara en auktoritet inom åldersforskningen i USA. Han har skrivit följande: “Först och främst är kolesterol en livsviktig komponent i varje cellmembran på jorden. Med andra ord kan det inte finnas liv här på jorden utan kolesterol. Bara detta faktum borde övertyga var och en om att kolesterol inte är något ont. Det är faktiskt en av våra bästa vänner. Vi skulle inte finnas här utan det. Så det är inte så konstigt att en alltför kraftig sänkning av kolesterolet ökar risken för för tidig död. Kolesterol är också en förutsättning för kroppens produktion av steroidhormoner som östrogen, testosteron och kortison.”

Ett högt kolesterolvärde är med andra ord inget farligt i sig. Ett par amerikanska experter har gått så långt som att kalla högt kolesterol för ”en påhittad åkomma, ett ’problem’ som skapades när hälsoexperterna lärde sig att mäta kolesterolnivåerna i blodet”.

Vad läkarna eftersträvar är ett “normalt” HDL-värde (det ”goda” kolesterolet) och ett lågt LDL-värde (det ”onda” kolesterolet”). Ändå finns det absolut inga som helst bevis för att ett lågt LDL-värde skulle vara bra. Tvärtom finns det flera undersökningar som visar att låga kolesterolnivåer överhuvudtaget leder till depressioner, troligen därför att kolesterolet har betydelse för serotoninmetabolismen, som i sin tur påverkar humöret. Låga kolesterolvärden ökar också risken att drabbas av cancer och Parkinsons sjukdom. Ändå sätter läkarna in statiner för att sänka kolesterolvärdena och litar blint till de tröskelvärden som socialstyrelsen anger. 

Statinerna påverkar ett enzym i levern som är nödvändigt för produktionen av kolesterol. Samtidigt töms kroppen på ett s.k. co-enzym Q10, som är viktigt för hjärt- och muskelfunktionerna och nödvändigt för cellaktiviteten i stort. Ibland råder läkarna patienterna att komplettera statinbehandlingen med ett CoQ10 supplement för att motverka den muskelvärk som är en vanlig biverkan av statiner. Men bristen på CoQ10 kan inte kompenseras på det här sättet och resultatet kan faktiskt bli att patienten drabbas av hjärtsvikt. Just hjärtsvikt orsakas mycket ofta av statiner och är en av de viktigaste anledningarna till att man bör undvika dem.

Muskelvärk och muskelsvaghet kallas på läkarspråk rhabdomyolys. Anledningen till att det är den vanligaste biverkningen vid intag av statiner tros vara att dessa aktiverar atrogin-1 genen, som är en huvudorsak till muskelatrofi. Hjärtat är ju också en muskel som kan påverkas negativt på samma sätt som andra muskler i kroppen. Allmän muskelsvaghet och trötthet kan också vara ett tecken på att vävnaderna i kroppen håller på att brytas ned – ett tillstånd som kan leda till njurskador.

Andra undersökningar visar att statinerna ökar risken för polyneuropati (nervskador som orsakar smärtor i händer och fötter), yrsel, minnesskador, sämre immunförsvar och depressioner. ALS och leverskador har också påvisats hos personer som tagit statiner under många år.

Vi ska heller inte glömma sambandet mellan statiner och diabetes typ 2. Det har enligt Skeppsgossens mening inte alls blivit tillräckligt utrett och nämns som en möjlig biverkning på bipacksedeln. I stället ägnar bland annat svenska forskare kraft åt att undersöka sambandet mellan hjärtinfarkter och diabetes typ 2. Det är naturligtvis inte alls lika kontroversiellt och finansieras till en del av Hjärt- och lungfonden.

Hela kolesterolkomplexet har stora likheter med klimatdebatten som inte somnat in efter flera decennier trots alla kritiska röster. I mitten på 1900-talet beskylldes animaliskt fett och kolesterol för den ökande frekvensen av hjärt-kärlsjukdomar. Men redan då fanns det forskare som visade att det var rent nonsens. Ingen lyssnade emellertid på dem utan statliga hälsomyndigheter gick ut med rekommendationer att vi skulle äta mer fiber och använda vegetabiliska oljor i stället för smör (påhejade av läkemedels- och livsmedelsindustrin). Högt kolesterol skulle bekämpas med skadliga statiner och kostfiber. Mot den bakgrunden ter det sig onekligen besynnerligt att vi idag upplever en nästan explosionsartad ökning av både diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdomar.

En utmärkt bok om kolesterolmyten är denna.

Attenborough ute på djupt vatten

Varför blev vi nakna apor?

Sir David Attenborough är trots fyllda 90 aktiv i media. Nu senast förde han fram en över 50 år gammal hypotes om att människan en gång varit en vattenvarelse, vilket skulle förklara bland annat vår upprätta gång, vår hårlöshet, att vi kan hålla andan och att vi gillar skaldjur.

Det var marinbiologen Alister Hardy som presenterade den här hypotesen för 55 år sedan. Förutom de ovan uppräknade egenskaperna nämnde Hardy vår förmåga att simma och gilla det, att vår brist på behåring minskade vattenmotståndet när vi simmade och att fettlagren under huden skapar extra isolering. Han menade också att vår förmåga att gå upprätt var resultatet av många tusen års vadande.

När David Attenborough nu dammat av historien om ”den vattenlevande apan” har han fått mothugg från den biologiska forskarvärlden. Det finns en rad andra hypoteser som kan förklara dessa egenskaper och som stämmer betydligt bättre med det vi nu vet om urtidsmänniskan.

Hårlöshet är t.ex. en egenskap som bara återfinns hos helt vattenlevande däggdjur som valar och delfiner. Däggdjur som delar sin tid mellan vatten och land (uttrar och vattensorkar m.fl.) är helt pälsklädda. Att vi har hår på vissa ställen på kroppen beror på sexuellt urval och anpassningar till olika klimat. Sexuellt urval kan också förklara fördelningen av kroppsfett, som ju inte är densamma hos män som hos kvinnor. Och att vi kan hålla andan anses numera ha mer med vårt tal att göra än med förmågan att simma under vatten.

För egentligen är vi ganska illa rustade för ett liv i vatten. Vi simmar långsamt och våra ögon fungerar dåligt under vatten. Eftersom vi inte har en vattenavstötande päls fryser vi när vi kliver upp ur vattnet också när luften är varm.  

Hur är det då med vår smak för skaldjur? Den förklaras enklast med att de tidiga människorna tillbringade mycket tid på stränderna. Att samla och äta skaldjur är ett lätt sätt att få i sig protein.

Läs mer på:

http://theconversation.com/sorry-david-attenborough-we-didnt-evolve-from-aquatic-apes-heres-why-65570

Global uppvärmning = rasism

Ombord på Narrskeppet fortsätter narrarna att överträffa varandra med de mest bisarra hypoteser och slutsatser. Senaste idiotin som avhandlas i korridorerna är att den globala uppvärmningen ytterst handlar om de välbesuttna vitas kamp mot de svaga och förtryckta svarta!

Detta postkoloniala synsätt har sitt ursprung i en artikel i brittiska tidningen The Guardian. Utgångspunkten är att Storbritannien påstås vara den nation som per capita svarar för det största bidraget till den globala uppvärmningen. Nationen är också ett av de länder som är minst känsligt för klimatpåverkan, medan sju av de 10 mest känsliga länderna ligger i södra Afrika. Slutsats: De själviska och hänsynslösa vita européerna fortsätter att förtrycka de oskyldiga svarta.

Black lives matter, som det numera heter.

Vilken tänkande person som helst inser att resonemanget är felaktigt från början till slut. Ingen av de tre förutsättningar som tidningen nämner kan bevisas. Vad det hela handlar om är att få de mer välbeställda länderna att känna skuld för det välstånd de byggt upp och betala kompensation eller skadestånd till de fattigare länderna. Då kan man alltid ta fram rasistkortet som en joker.

I Storbritannien finns sedan länge en stor andel färgade som rimligen bör känna ansvar för sin del av den globala uppvärmningen. De är definitivt inga offer. Men idag övertrumfar hudfärgen allt annat och följaktligen anser den färgade befolkningen i landet att de också är offer för de vitas förtryck. Hänger ni med?

Men vänta – det blir värre!

Någon har nämligen räknat ut att anglo-afrikaner löper 28 procent större risk att drabbas av luftföroreningar än sina vita bröder.

Black lives matter, javisst. Men hur är det med logiken?

Århundradets kovändning i klimatdebatten eller när kallare blev varmare

Med början år 2003 raderade dataingenjören, bloggaren m.m. William Connolley i all tysthet tusentals klimatuppgifter från Wikipedia, den mest använda informationskällan på nätet. Nu har en man som heter Kenneth Richard avslöjat hela sanningen om denne den globala uppvärmningens femtekolonnare på sajten http://notrickszone.com/

  

Under 1970-talet var den gängse uppfattningen bland klimatforskarna att världen stod inför en avkylning. När Al Gore och IPCC kommit fram till att så inte alls var fallet utan att vi istället gick mot ett varmare klimat med katastrofala följder, engagerades vetenskapliga mullvadar med uppgift att undergräva alla motargument.

En av dem var William Connolley. Han var inte bara medlem i “Green Party” utan också administratör i Wikipedia. Som sådan kunde han härja fritt. Han nöjde sig inte med att plocka bort hela artiklar utan skrev om hela klimathistorien så att den stämde med kompisen Michael Manns ökända hockeyklubba. Det innebar att alla referenser till den medeltida värmeperioden och Lilla istiden ströks eller bearbetades redaktionellt.  

Enligt en undersökning som brittiska Telegraph gjort skrev Connolley (eller skrev om) nära 5 500 artiklar på Wikipedia. När någon av författarna till dessa opponerade sig blockerade han honom och vägrade ta mot vidare bidrag. Sammanlagt lär det ha blivit över 2 000 skribenter som stängdes ute i kylan. IPCC-anhängarna belönades i stället. På det sättet förvandlade Connolley Wikipedia till en vänstervriden propagandacentral för IPCC & Co.

Tillsammans med kollegerna Peterson och Fleck publicerade Connolley ett manifest som skulle ta död på “myten om 1970-talets konsensus om den globala avkylningen”. Deras källor visade att flertalet vetenskapliga artiklar handlade om att CO2 bidrog till att höja temperaturen globalt.

Efter Connolleys ”justeringar” kunde man under rubriken ”Global avkylning” läsa detta på Wikipedia (Skeppsgossens översättning):

“Denna hypotes har föga stöd inom vetenskapssamhället, men fick tillfälligt viss uppmärksamhet på grund av en kombination av en svagt nedåtgående temperaturtrend från 1940-talet till det tidiga 1970-talet och rapporter i pressen som inte på ett alldeles korrekt sätt avspeglade åsikterna inom den vetenskapliga litteraturen, som visade på en alltmer utbredd uppfattning om en uppvärmning orsakad av utsläpp av växthusgaser.”

Konsensus eller ej, det viktiga är att 1970-talets rapporter om en långsam avkylning inte kan avfärdas som en myt. Från 1940-talet och fram till 1970-talet fanns uppmätta data som pekade på en temperatursänkning runt -0,3°C globalt. När mätvärdena talade emot uppvärmningen friserades de helt enkelt av ansvariga inom MetOffice och Nasa, så att det enligt dem bara handlade om en avkylning på några hundradelar av en grad (-0,01°C).

I fackpressen från den aktuella perioden diskuterades avkylningen ofta, framför allt de -0,05°C som uppmätts på norra halvklotet där avkylningen var mer markant. Man talade till och med om att försöka smälta havsisen i Arktis på konstgjord väg, man noterade att glaciärerna växte till och att skördarna blev mindre. De kalla vintrarna på 1960- och 1970-talen fick många klimatforskare att anta att vi var på väg mot en ny Liten istid.

CIA var också inblandat och gjorde en analys baserad på ”den framstående brittiske” klimatologen dr Hubert Lambs slutsatser. Enligt honom talade 22 av 27 rapporter om en trend mot ett kallare klimat under resten av 1900-talet. En sänkning av medeltemperaturen med några grader skulle ge världen ett klimat som liknade det som rådde under 1800-talet. Det innebar bl.a. ojämnt fördelade regnmängder, färre monsunregn och kortare växtsäsonger i Kanada, norra Ryssland och norra Kina.

Så sent som 1985 noterades att orsakerna till den globala klimatförändringen ännu var föremål för diskussion i vetenskapliga kretsar. Det hette att det inte fanns underlag för säkra förutsägelser om det framtida klimatet.

Så skedde den plötsliga kovändningen då kallare blev varmare. Nu fick Al Gore, IPCC och de andra klimatnarrarna med sig hela FN, och tack vare gyckelkonster, grova lögner och bedräglig marknadsföring sålde man in koldioxiden som det stora hotet mot hela vår existens. En nyckelperson i sammanhanget var William Connolley och hans över 5 500 "redigerade" artiklar på Wikipedia. Idag är han bannlyst från sajten men den skada han gjort tycks vara svår att reparera.   

Connolleys handlande är ett exempel på vad som kallas "scientisation" (expertifiering på svenska) av en politisk debatt: man väljer ut vissa vetenskapliga fakta för att ge trovärdighet åt en politisk agenda och raderar uppgifter som inte stämmer överens. Det är en metod som flitigt används av klimatnarrarna i deras kampanjer. Någon har med all rätt undrat om inte den viktigaste egenskapen för att bli upptagen i deras krets är att besitta en psykopatisk personlighet.      

Kortare arbetstid ger mer tid för Pokémon och mindre utsläpp

Skeppsgossen tillbringar mycken tid i utkiken för att pejla in strömningarna i tiden. Miljöpartiets förslag om att förkorta arbetstiden har fått internationell spridning i sociala media – det tycks som om världens alla människor vill arbeta kortare tid för att få mer tid till att jaga Pokémon och babbla i sina mobiler.

Bakom förslagen att gå från dagens åtta timmar till sex döljer sig dock en annan agenda än att göra livet ljuvt för varandra. Redan för några år sedan publicerades en utredning som kom till slutsatsen att om vi arbetar kortare tid så konsumerar vi mindre och sparar därmed miljön. Kortare arbetstid innebär enkelt uttryckt lägre utsläpp av växthusgaser.

“Sambandet mellan dessa båda variabler är inte helt klarlagt”, sägs det i utredningen. ”Men om arbetstiden i västerlandet minskades med i genomsnitt 0,5 procent per år, skulle detta eliminera så mycket som en fjärdedel och kanske ända upp till hälften av industrisamhällets tillskott till den globala uppvärmningen.”

Framför allt är det USA som borde minska arbetstiden. I början av 1970-talet arbetade folk i genomsnitt lika länge per vecka på båda sidor av Atlanten, men år 2005 var skillnaden hela 50 procent till Europas fördel. Ytterst handlar det om jämlikhet, menar utredningen. Under perioden 1973 till 2007 gick i USA mindre än 2/3 av alla löneförbättringar till en procent av de bäst bemedlade hushållen (Skeppsgossen tror inte att Obama har lyckats förändra den bilden särskilt mycket).

I rapporten sägs det också att majoriteten av alla amerikanska arbetare skulle bli tvungna att dra ner på sin levnadsstandard om de arbetade kortare tid. Läs mer på

http://cepr.net/documents/publications/climate-change-workshare-2013-02.pdf

Ibland har Skeppsgossen ett obehagligt intryck av att alltför många människor anser att arbete är en plåga och ett nödvändigt ont. Själv har han med glädje kilat upp och ner i stormasten under hela sitt liv, nyfiken på vad han kan komma att upptäcka nästa dag. Och de dagar han inte känt lust att göra det har han helt enkelt gett fan i det, även om det kostat honom en dag utan lunch och middag.  

När jobbet känns för tungt...

Det är Soros som rycker i trådarna och får påven att sprattla

Bland alla fula fiskar på Narrskeppet är miljardären George Soros den klart fulaste. Att han lider av storhetsvansinne är just ingen nyhet. Värre är att han använder sina miljarder till att muta och understödja politiker och organisationer som delar hans världskommunistisk/fascistiska agenda. Pengarna kanaliseras via hans Open Society Foundation till så vitt skilda personer som påven Franciskus och Hillary Clinton!

För mer än tio år sedan skröt Soros öppet med att han hade påven i sin hand. Kanske var det en självuppfyllande profetia. När Franciskus valdes till påve föddes ett märkligt partnerskap mellan ”den farligaste mannen i världen” och ”Kristi ställföreträdare på jorden”.

I och med detta fick den rödgröna rörelsen den moraliska auktoritet som den behövde. Som någon skrivit – ”Al Gore, Leo DiCaprio och Michael Moore kunde slänga sig i väggen”. I stället umgås påven nu med gamla Soros-agenter som Jeffrey Sachs och Joseph Stiglitz, enligt Wikileaks två framstående medlemmar i Soros ”hjärntrust” i Vatikanen.

En nära rådgivare med vetenskaplig status är Hans Joachim Schellnhuber som propagerat för en ”CO2-budget för varje invånare på jorden” och sagt att fler än nio miljarder klarar inte klotet. För att se till att denna maxsiffra för jordens befolkning inte överskrids krävs det att en ”grupp av visa män” tillsätts för att styra världen. De flesta forskare skrattar åt honom, men i grunden är han en lika farlig narr som sina företrädare i Nazi-Tyskland. Skeppsgossen har också svårt att få hans abortpolitik att gå ihop med katolikernas traditionella motstånd mot allt vad barnbegränsning heter och än en gång dyker valspråket ”ändamålet helgar medlen” osökt upp i minnet.

En kvinna tillhör också den närmaste kretsen: klimathistorikern Naomi Oreskes, som har skrivit förordet till påvens encyklika. Hon är väl mest känd för sina krav på att alla forskare som inte tror på FN och Al Gore ska ställas inför rätta. Bland hennes knäppa uttalanden märks också att vi ska bekymra oss mindre om isbjörnarna än om våra hundar och katter, vilka snart faller offer för klimatförändringarna. I grunden är hon en rödare än röd feminist.  

Cambridgeprofessorn Peter Wadhams betraktas som en virrhjärna i forskarvärlden efter att ha profeterat om isfria somrar vid polerna i många år nu. Han lider också av svår förföljelsemani och har påstått att tre av hans kolleger mördats av oljeindustrins agenter.

Tack vare Wikileaks har vi nu bevis för att George Soros ger pengar till extremister vars mål är att störta kapitalismen och införa en ny världsordning under ledning av FN. Bara några veckor efter valet kallades Ban Ki-Moon till Vatikanen och snart fick världen veta att de båda potentaterna diskuterat behovet av social rättvisa och hotet från klimatförändringarna.

Soros stiftelse ser tydligen en viktig allierad i Franciskus eftersom han i allt väsentligt delar idéerna om ett kommunistiskt paradis på jorden. Vicepåven kardinal Oscar Rodriguez Maradiaga hör också till detta illustra och brokiga sällskap.

I en artikel i katolska The Remnant skriver kolumnisten Elizabeth Yore: “Vilken tur för Soros att han hittat en ny folkkär partner som kan sprida hans vänsteragenda i påvestolens namn. Katolikerna utgör en stor och inflytelserik väljarskara i USA. Det är precis i linje med Soros taktik…”

Som Skeppsgossen tidigare har berättat infiltrerar Soros bläckfiskorganisation alla samhällsområden, politiska såväl som religiösa. Den har fått påven att uttala sig i klimatfrågor som han inte har minsta kunskap om, nu senast om överenskommelsen i Paris. Steg nummer 2, skriver Elizabeth Yore, tycks gälla den globala omfördelningen av välståndet.

“Så akta er, katoliker, för att deltaga i undersökningar som påstås visa ert massiva stöd för fler globala skatter!”   

Håller småfåglarna på att bli storfåglar?

Får kanske bada en och en i framtiden?

För ett par år sedan hette det att den globala uppvärmningen gjorde våra fåglar mindre. Nu kommer en rapport från universitetet i San Francisco som säger att fåglarna i centrala Kalifornien blir större – på grund av den globala uppvärmningen!

Konstaterandet att fåglarna växer i storlek kom som stor överraskning för den forskargrupp som ägnat sig åt att väga vanliga fåglar och mäta spännvidden på vingarna hos dem. Det visar sig att fågelvingarna har blivit längre och fåglarna tyngre under de senaste 27 till 40 åren.

Vad kan det då vara som gör att fåglarna växer? Självklart beror det på klimatförändringarna, säger forskarna. Men inte riktigt ändå, för det är något som inte stämmer med resultaten. På högre breddgrader anses det att alla djur blir större, vilket gör det lättare för dem att behålla kroppsvärmen i ett kallare klimat. Eftersom jorden har blivit lite varmare under de senaste 100 åren så borde fåglarna rent logiskt bli mindre.

Men, säger de visa fågelskådarna, fåglarna kan också växa till i storlek när de samlar på sig mer fett för att klara extremväder, som ju påstås följa med klimatförändringarna, De sistnämnda kan också skapa lokala variationer hos växterna, vilket i sin tur kan leda till förändringar i fåglarnas diet som påverkar deras storlek.

Till grund för studien ligger data från två ringmärkningsstationer i centrala Kalifornien. Många av de ringmärkta fåglarna kommer tillbaka år från år vilket gör det möjligt för forskarna att ganska exakt följa tillväxten. Den ena stationen levererade data för 14 735 fåglar som ringmärkts mellan 1971 och 2010, den andra uppgifter om 18 052 fåglar under perioden 1983-2009. Underlaget får därmed anses betryggande stort.

Tidigare har det gjorts några studier om förändringar i storleken mellan vissa arter i Europa och Mellanöstern men inte har förrän nu har man undersökt amerikanska fåglar. Forskarna menar att klimatförändringarna avsätter spår i många av våra ekosystem och resultaten visar på några. Samtidigt ger de hopp om att fåglarna anpassar sig till de nya klimatförhållandena.

Men riktigt glada är inte forskarna. Vad kommer att hända när vissa arter blir större och andra mindre? är en fråga de nu ställer sig. 

Forskare på villovägar

Arizona-professorn Daniel Sarewitz skriver i en artikel i “The New Atlantis” att "vetenskapen, den moderna tidens stolthet, vår enda källa till objektiv kunskap, idag är verkligt illa ute”. Han refererar till de många vetenskapliga studier som numera spottas ut på löpande band och påstås signalera ett medicinskt genombrott i kampen mot t.ex. cancer eller hjärtkärlsjukdomar. I alltför många fall handlar det om studier som inte kan reproduceras och därmed måste betecknas som värdelösa.

I en redaktionell artikel 2015 i medicinska tidskriften “The Lancet” sades det rakt ut att “mycket av den vetenskapliga litteraturen, kanske till och med hälften, helt enkelt är osant”. Inom biomedicinen kan det i vissa fall handla om så mycket som 69 procent med oriktiga uppgifter.

Från 1990 fram till 2000 publicerades ungefär 80 000 studier enbart inom området epidemiologi. Siffran nära nog tredubblades mellan 2001 och 2011 till nästan 264 000. Uppskattningsvis kan endast 5 – 10 procent av dessa observationsstudier reproduceras. “I en kultur som pressar forskarna att producera snarare än att göra upptäckter får vi en typ av urvattnad forskning som går beställarnas ärenden”, menar andra.

Ett välkänt område där forskarna svängt som vindflöjlar från det ena hållet till det andra är kosten. I årtionden har vi fått höra hur farligt det är att sätta i sig salt, fetter och rött kött. De studier som legat till grund för dessa påståenden har först nyligen börjat ifrågasättas och mycket tyder på att också här är det falska profeter som huvudsakligen fått komma till tals.   

Ett annat flagrant exempel på forskning på villovägar är de över 1000 observationsstudier av bröstcancer som granskats och godkänts för publicering – och som sedermera visat sig vara grundade på analyser av hudcancerceller!

Daniel Sarewitz menar att all forskning måste vara målinriktad. Han ser den militära forskningen som en förebild – vilket inte är detsamma som att forskningen i det civila samhället ska vara underställd försvarsdepartementet. Men, skriver han, utan militären hade vi inte sett vare sig jetflygplan, mobiltelefoner, laser eller gps-system och en mängd andra tekniska innovationer som vi använder varje dag. När forskning och teknik går hand i hand kan vi nå fantastiska resultat. 

I USA:s forskarkretsar talar man om “trans-science” som ett begrepp för forskningsuppgifter som inte kan besvaras vetenskapligt därför att de tangerar värderingar, antaganden och ideologier. "De snirklar sig fram och tillbaka över gränsen mellan vad som är känt och vad som inte är känt och möjligt att veta” (Weinberg 1972). Problemet med detta är att forskarna kan arbeta i sin egen lilla bubbla utan att någonsin komma fram till ett användbart resultat.

Som exempel på sådana frågor anger Daniel Sarewitz: 

• Är GMO-grödor nödvändiga för att trygga världens livsmedelsförsörjning? 
• Blir penisen missbildad vid exponering av syntetiska kemikalier? 
• Vad kommer kostnaden för den globala uppvärmningen orsakad av människan att bli om hundra år! Etc.

Klimatförändringarna är ett typiskt exempel på sådan “transvetenskap”, skriver Daniel Sarewitz. ”Man talar om konsensus, men denna handlar endast om orsaken till den globala uppvärmningen. När man börjar tala om hur klimatförändringarna kommer att slå i framtiden, om de bästa sätten att tackla dem och om hur mycket det kommer att kosta, då finns det inte längre någon konsensus. Ändå fortsätter klimatmodellerna att spotta ur sig en ändlös ström av transvetenskapliga fakta som alla ser ut att vara sanktionerade av vetenskapen.”

Enorma mängder rapporter har publicerats kring dessa transvetenskapliga frågor. De ger alla som är intresserade av debatten ett otal sanningar och argument som kan blandas som korten i en kortlek. Enbart det stora antalet data skapar förutsättningar för en mängd betydelselösa korrelationer. Eftersom indata så ofta kan ifrågasättas måste också utdata ifrågasättas, vilket skapar en infrastruktur för diskussionen som blir i det närmaste kaotisk.

Enda sättet att komma tillrätta med problemet är att inrikta forskarnas arbete mot lösningar på verkliga problem, skriver Daniel Sarewitz. Först då kan vi förvänta oss nya läkemedel och nya användbara tekniker i stället för nya meningslösa studier.

Australien: Ännu ett misslyckande för den förnybara energin

Ännu ett misslyckande för solenergin.

Nu när Kina och USA har ratificerat Paris-överenskommelsen kan det finnas skäl att erinra om vissa fakta. Ett är att Kinas utsläpp av växthusgaser under tre veckor är lika stora som Australiens under ett helt år. Det innebär också att om Kinas utsläpp fram till 2030 ökar – vilket de säkert kommer att göra – tar det bara en vecka för landet att radera den vinst som ett 100-procentigt stopp för alla utsläpp i Australien skulle innebära.

Det är den australiska bloggaren Tom Quirk som räknat fram dessa dystra siffror. Han kallar Australien ”ett jättedagbrott för kol och järn längst bort i världen, med en liten men snabbt växande befolkning utspridd över ett enormt landområde”. Transportavstånden är i det närmaste ofattbara och 94 procent av alla transporter sker med fossila bränslen. Några ytterligare nedskärningar är otänkbara.

Han fortsätter: ”Gaia gav oss mer uran än något annat land på jorden men vi har en religiös motvilja mot kärnkraft. Vi har mer sol, heta berg och större fria landområden än de flesta länder, och finns det någonstans på jorden där sol, vind och geotermisk energi vore det självklara valet så borde det vara här. Vi är Guds gåva till den förnybara industrin – och ändå slutar allt med en krasch.”

”Flannery’s geotermiska projekt har lagts ner, nyligen stängdes Windorah’s solenergianläggning och för någon månad sedan höll hela staten South Australia på att slå igen. Tidigare i år flög man i den förnybara energins underland Tasmanien in dieseldrivna generatorer och 'seedade' moln för att få tillräckligt med elektricitet.”

Alla ansträngningar och uppoffringar som krävs för att Australien ska åstadkomma en 25-procentig minskning av dagens utsläpp ”äter” Kina upp på ett par dagar!

"Cloud seeding" i Tasmanien

Clexit: Tid att starta uttåget?

I helgen anordnas ett informellt möte i London med deltagande av ett antal medlemmar i Clexit som arbetar för att stoppa ratificeringen av den s.k. klimatöverenskommelsen i Paris. Med anledning av detta har sekreteraren Viv Forbes skickat ut en sorts programförklaring som Skeppsgossen här summerar. 

I över ett årtionde har FN/IPCC, statsmedia, många politiker och de gröna organisationerna att “forskarna är eniga”.

Av Hollywoodstjärnor, misslyckade politiker och spekulerande miljardärer får vi veta att den som opponerar sig mot Världskriget mot koldioxiden är okunnig eller drivs av någon dunkel övertygelse. Som klimatskeptiker uppmanas vi att hålla tyst och vi ges nedsättande benämningar som “förnekare”. Ibland utsätts vi till och med för administrativa bestraffningar och åtal… Bokade konferenslokaler är plötsligt inte tillgängliga och alarmisterna vägrar konstant att debattera fakta med oss.

Varför är de så rädda för ord? Det kan ju inte vara annat än ett tecken på att deras argument är svaga och bygger på lösa antaganden. De är rädda för att förlora allmänhetens förtroende. Nu växer den informerade opinionen. På kort tid och utan internationella möten har Clexit samlat över 115 medlemmar i 20 länder (se listan på http://clexit.net/wp-content/uploads/2016/07/clexit-members.pdf). 

De globala larmrapporterna har sitt ursprung i FN-sponsrade grupperingar som IPCC. I Clexit finns medlemmar som har varit officiella granskare inom IPCC men som inte var beredda att skriva under på de påståenden som framfördes i slutrapporterna vilka sammanställts av politiska tjänstemän.

Rapporterna om klimatförändringarna grundas helt på datamodeller av atmosfärfysiken. Men Clexit har högt kvalificerade meteorologer, fysiker, astrofysiker, strålningsexperter, klimatforskare och andra som förkastar teorierna om växthusgasernas påverkan på klimatet.

Det heter att jordens klimat kontrolleras av den gradvisa ökningen av en färglös gas som utgör en ytterst liten del av atmosfären. Specialister inom Clexit kan visa att varma och kalla strömmar i haven, den varierande mängden vattenånga i atmosfären och is, snö och moln har mycket större effekt på väder och klimat än koldioxiden…

Vi får höra att havsnivåerna stiger med förfärande hastighet. Men Clexit har experter på fluktuationerna i världshaven och dessa experter har inte funnit några alarmerande förändringar.

Inte heller finns tecken på en global uppvärmning. Enligt Clexits experter har vi nu nått höjdpunkten i en modern värmeperiod i jordens historia och att temperaturen nu sakta sjunker. Visserligen kommer vi att få uppleva kortare perioder med hög värme och extremväder… men det tusenåriga genomsnittet pekar på att vi närmar oss nästa istid.

Det heter att vi måste övergå till grön energi. Men Clexits experter hävdar att vind och sol aldrig kan ge energi nog för ett modernt industrisamhälle med stora transportbehov och stora städer. En sådan politik är inget annat än ett recept på strömavbrott och svält. Naturvetare inom Clexit ser också att övergången till vind- och solkraft och biobränslen är till mer skada än nytta för naturen och miljön.   

Slutligen heter det att vi måste överlåta beskattning och regleringar åt FN:s tjänstemän om vi ska kunna rädda världen. Inom Clexit anser vi att en sådan politisk agenda kommer att utplåna de friheter vi omhuldar… Vi uppmanar media att ge utrymme också för våra åsikter – det finns två sidor av de flesta frågor men i det här fallet är det bara en som släpps fram i media.

Det första informella Clexit-mötet äger rum i London 8-9 september. https://geoethic.com/london-conference-2016/

Tjeckisk bloggare: Diktatorfasoner

Herre över klimatet?

Nu har Kinas och USA:s presidenter ratificerat Parisavtalet om klimatet. Det betyder att 26 länder har gjort det. Ytterligare 33 har lovat ratificera det före årsskiftet. Därmed är antalet över de 55 som behövdes. Om dessa 55 svarar för över 55 procent av CO2-utsläppen kommer avtalet att gälla för de länder som ratificerat det – men inte för de andra.

Tjeckiske bloggaren Luboš Motl erinrar om att den 4 juni 2008 sade Barack Obama att det var dagen då han hejdade världshavens höjning. I Kina sade han att nu har han räddat vår planet. ”Det tar alltså lite över 8 år för en pajas som har hejdat havsnivåhöjningen att också rädda planeten. Det kunde ha uppfattats som ett skämt om han inte menat det på allvar.”

Enligt officiella kinesiska källor var det en kommitté inom folkkongressen som beslutat godkänna överenskommelsen. I USA har Obama sidsteppat senaten och förklarat att planetens räddning inte behöver något officiellt godkännande. Det räcker med presidentens namnteckning.    

”Detta är direkt löjligt”, skriver Luboš Motl. “Inte ens i det icke-demokratiska Kina kan någon på det sättet helt åsidosätta väljarnas åsikter och deras valda representanter… Barack, du måste ha varit minst en Führer för att kunna agera på det sättet. Din namnteckning betyder ingenting för den amerikanske arbetaren, entreprenören eller den tänkande politikern.”

”Under tiden rekommenderar vi de länder som inte har skrivit på att inte göra det”, fortsätter Luboš Motl. ”… Jag vill inte kalla det ’Clexit’. För ’Clexit’ måste man först vara med och sedan tar det 4 år att gå ur. De bör alltså inte gå med överhuvudtaget.”

“Det yttersta målet med Parisavtalet och alla andra aktiviteter som klimatalarmisterna sysslar med är att förändra samhället, upphöja de klimathysteriska politikerna till Führer och göra det möjligt för dem att kontrollera varje fjärt du eller din ko släpper (Kalifornien har bannlyst eller reglerat ko-pruttar, det är sant) utan att bry sig om vare sig väljare eller skattebetalare… Vad man vill införa är ett nytt totalitärt system och därför måste anhängarna behandlas på samma sätt som nazisterna.”

"Brittisk solenergi en förfärande villfarelse"

Skeppsgossen har tidigare berättat om Storbritanniens vansinniga satsning på solenergi. Från att ha legat på sjätte pIats i Europa avancerade nationen år 2015 till en tredjeplats efter Tyskland och Italien. Utbyggnaden gjordes trots att många experter avrådde, främst med tanke på landets ogynnsamma geografiska läge och de nyckfulla väderförhållandena i öriket.

Kapacitetsfaktorn eller utnyttjandegraden, alltså den verkliga elproduktionen i förhållande till den teoretiskt möjliga, för solenergin i Storbritannien är knappa 9 procent, den allra lägsta i hela Europa. År 2015 var den nominella kapaciteten 9,6 GW och produktionen 0,86 GW när solen behagade lysa.

Enligt inofficiella beräkningar är det totala kapitalvärdet på solcellsinstallationerna i Storbritannien ca 28 miljarder pund. För denna enorma summa kunde man i stället ha fått ett antal 40 GW gaseldade kraftverk med 87% kapacitet som skulle räcka för att klara toppförbrukningen i landet – eller ca 6,5 GW kärnkraft med 90% kapacitet.

Siffran 28 miljarder har aldrig presenterats officiellt utan dolts bakom subventioner, höga elräkningar och nätkostnader. Om landet verkligen spenderat denna enorma summa på oberäknelig solkraft får vi förmodligen aldrig veta, men officiella siffror ger vid handen att solenergin subventionerats med 307 miljoner pund varje år. Det kan tilläggas att de konsumenter som verkligen tjänat på solcellsinstallationerna är de bäst bemedlade som ofta bor i stora hus med stora takytor. Någon har betecknat detta förhållande som en social orättvisa i och med att det är de vanliga skattebetalarna som har fått stå för notan.

Sammanfattningsvis visar den här genomgången att solenergin i Storbritannien är ca 41 gånger mindre kostnadseffektiv än gaskraften, medan vindkraften är 11 gånger mindre effektiv än gaskraften. Framlidne professor David MacKay betecknade med fog den brittiska storsatsningen på solenergi som ”en förfärande villfarelse”.

Men solcellsinstallatörerna skrattar hela vägen till banken som det brukar heta. ”Med rätt uppbackning kan vår industri skapa 50 000 jobb fram till 2030”, säger en representant för branschen. ”Solcellerna i London genererar 65% av vad man får ut i Madrid och panelerna arbetar effektivare i svalare klimat.” Och enligt industrin kan elektriciteten från solcellerna bli konkurrenskraftig med gasen redan 2020.

Tillåt en luttrad Skeppsgosse att tvivla där han sitter i sin masttopp och ser solen gå i moln över de brittiska öarna.

 

Trots den enorma satsningen på solkraft var bidraget mindre än 1 procent 2015.

Påven Franciskus sorterade sopor

Narrskeppets förstaklassdäck har fått en ny passagerare. Han heter Jorge Mario Bergoglio, a.k.a. påven Franciskus. Han delar korridor med en rad andra celebriteter som Gud Fader, Barack Obama, Al Gore och Leonardo DiCaprio. 

Tillsammans med dessa sina trosfränder ondgör sig Franciskus över alla oss som inte hyllar tesen att människan kan påverka klimatet i negativ riktning. Nu vill han göra katolikerna uppmärksamma på att miljöförstöring och global uppvärmning är att betrakta som ”synder mot skapelsen”.

”Vi måste alla samlas för att visa barmhärtighet mot jorden som är vårt gemensamma hem och vårda den värld i vilken vi lever…” säger han i en kommuniké med anledning av ”världsbönedagen för omsorg om skapelsen”. Enligt honom begår vi människor en synd mot skapelsen när vi struntar i jordens integritet genom att orsaka klimatförändringar eller smutsa ner vattnen, marken, luften och livet på jorden.

“Att begå ett brott mot den naturliga världen är liktydigt med att synda mot oss själva och mot Gud. Låt oss känna ruelse över den skada vi åsamkar vårt gemensamma hem.”

Efter dessa sant apostoliska klyschor uppmanar Franciskus världens katoliker att “undvika att använda plast och papper, att minska sin vattenanvändning, att sortera sopor, att inte laga mer mat än man kan äta upp, att visa hänsyn mot andra levande varelser, att åka kommunalt eller gå med i bilpooler, att plantera träd, släcka ljuset när vi inte behöver det och en mängd andra sådana ting”.

Påven har tidigare också skyllt inbördeskriget i Syrien på den globala uppvärmningen. Så även den islamiska statens framväxt och den åtföljande flyktingkrisen – idiotiska lögner som inte blir mindre idiotiska för att det är en påve som uttalar dem.

“Den globala uppvärmningen fortsätter, till en del beroende på mänsklig aktivitet. År 2015 var det varmaste året hittills och 2016 kommer troligen att bli ännu varmare. Detta leder till allt svårare torka, översvämningar, bränder och extrema väderhändelser…”

I texten citerar han flitigt den ekumeniske patriarken Bartolomeus som “modigt och profetiskt fortsatt att framhålla våra synder mot skapelsen”. Franciskus skriver att ”Gud gav oss en överdådig trädgård – som vi förvandlat till en förorenad ödemark fylld med sopor, smuts och orenhet.”

Efter denna beskrivning av det eländiga tillståndet på jorden kan Skeppsgossen konstatera att påven Franciskus håller sig med ett hov av extremt narraktiga och ovederhäftiga rådgivare. De befinner sig åsiktsmässigt så långt ut på vänsterkanten som det bara är möjligt utan ramla ner i den rödgröna avgrunden och de tillåter inga kritiker att komma till tals. Om Franciskus är så klok som hans anhängare gör gällande, borde han t.ex. ta en snabb titt på alla temperaturkurvor som visar att 2015 inte alls var det varmaste året hittills, att det inte har skett någon global uppvärmning på ett par decennier och att polarisen beter sig alldeles normalt etc.

Det är inte utan att Skeppsgossen vill dra till med jesuiternas påstådda valspråk ”ändamålet helgar medlen” vilket i Franciskus fall skulle kunna tolkas som att ”lite får jag ljuga när syftet är så gott”.

Om det han skrivit nu är vad han verkligen tror…

Första tidvattenkraftverket i drift, har kostat 3,75 miljoner pund och ger ström till 270 villor

Ett energibolag i Skottland har blivit först i världen med att leverera elström ut på nätet. Företaget heter Nova Innovation och har ett kraftverk utanför Shetlandsöarna. Den första turbinen installerades i början på året och fungerar vid alla typer av tidvatten. Turbin nr 2 ska installeras i september och därefter hoppas bolaget kunna fylla på med nya turbiner allt eftersom.

Jenny Hogan vid Scottish Renewables säger: "Skottland ligger redan i framkant på det här området… Med sitt European Marine Energy Centre har vi världens mest avancerade testanläggning för utvinning av energi ur havet.”

Men smakar det så kostar det. Novas turbiner är på 100 kW och har ca 25 procent kapacitet. Det betyder 1 GWh per år, vilket motsvarar förbrukningen hos ungefär 270 enfamiljshus. Hela anläggningen utanför Shetlandsöarna har hittills kostat 3,75 miljoner pund och av den summan har staten skjutit till 1,9 miljoner. 

De höga kostnaderna för marin energiutvinning har fått danska Wavestar att gå ner i varv med sitt 1 MW-projekt i Nordsjön utanför Belgien. Företaget har helt enkelt inte kunnat hitta investerare som är beredda att hosta upp de 20,7 miljoner euro som behövs för att genomföra det s.k. Upwave-projektet.

Enligt planerna skulle detta projekt vara genomfört i juli 2019. Då skulle ett vågkraftverk på 1 MW placeras mellan vindkraftverken i BelWind-anläggningen för att öka uteffekten. Wavestar förband sig att matcha 30 procent av de 20,7 miljoner euro som Europakommissionen lovade skjuta till. Nu får Wavestar betala tillbaka förskottet efter att enligt egen uppgift ha investerat 40 miljoner euro i projektet under de senaste 13 åren.

“Vår teknik fungerar”, förklarar tekniske direktören för Wavestar Laurent Marquis. “Men vi vet att den är för dyr, så kanske är det inte rätt teknik för oss. Vi kan inte hitta investerare och får ta konsekvenserna.”

Det är ärligt sagt och det bekräftar att den alternativa energin i alla former

knappast har framtiden för sig, vad påhejarna än säger.

https://uk.news.yahoo.com/tidal-turbine-system-first-deliver-power-national-grid-122300705.html

Wavestar kastar in handsken.