Hurra för Donald Trump! Nu kan Clexit bli verklighet.

Efter Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet känner Skeppsgossen en försiktig optimism inför USA:s framtida hållning i klimatfrågan. Det är jag långt ifrån ensam om. Marc Morano, ansvarig för klimatsajten Climate Depot skriver: “Klimatklokskapen har återtagit sin ställning i USA. Nu behöver vi inte längre höra i övrigt intelligenta personer i Washington babbla om hur FN-avtal eller miljöregler kommer att kontrollera jordens temperatur eller stormar."

Ja, vi var många ombord på Narrskeppet som smålog åt varandra och nickade bekräftande när Trumps seger var ett faktum. Samtidigt steg klagolåten från förstaklassalongerna och inga champagneglas höjdes. Man kunde nästan tro att hela det politiska etablissemanget och dess svans av journalister proklamerat universell landssorg. 

Marc Morano igen: "Vad de (demokrater & de som tror på den globala uppvärmningen) är så rädda för är detta - Trump är den första republikanska presidentkandidaten som intagit en vetenskapligt grundad och starkt skeptisk ställning till inte bara påståendena om klimatförändringarna utan också de så kallade lösningarna på dem."

Nu är det tid för Clexit, alltså att USA bryter Parisöverenskommelsen. I maj 2016 förklarade Donald Trump att detta stod på hans agenda som president. Han ironiserade också över "drakoniska klimatregler" och lovade att han skulle dra in allt ekonomiskt bistånd till de många program som FN sjösatt för att hejda den påstådda globala uppvärmningen.

PK-blaskan Washington Post har tidigare konstaterat att Trump skulle kunna förstöra FN:s klimatöverenskommelse med ett pennstreck "och med det allt hopp om att världen kan hålla planetens temperatur inom de gränser som forskarna anser vara säkra". Till yttermera visso kan det få andra nationer att följa USA:s exempel, skrev tidningen. Och tillfogade följande skräckvision: "Planeten skulle bli varmare, världshaven surare, korallerna blekare, havsnivåerna skulle stiga, vi skulle få uppleva fler dödliga extremtemperaturer, arter skulle dö ut, landskapen förändras, hamnarna förvandlas till träskmarker och klimatflyktingar drivas bort från sina hem."

Herre du store, tänk vad ett pennstreck kan åstadkomma i de grönas förvirrade fantasi!

Australiensaren Eric Worrall brukar skriva gästinlägg på sajten Watt's Up With That. Efter valsegern säger han att den är en gåva inte bara till Amerika utan till hela världen. "Den inre kärnan i klimatrörelsen som nu festar i Marrakech på skattebetalarnas bekostnad har fått sina värsta farhågor besannade."

Det har gått många år sedan Lord Monckton förutsade att Amerika skulle leda världen till frihet från den anti-humanistiska girighet som är den gröna rörelsens kännemärke. Så blev han då sannspådd.

Clexit: Tid att starta uttåget?

I helgen anordnas ett informellt möte i London med deltagande av ett antal medlemmar i Clexit som arbetar för att stoppa ratificeringen av den s.k. klimatöverenskommelsen i Paris. Med anledning av detta har sekreteraren Viv Forbes skickat ut en sorts programförklaring som Skeppsgossen här summerar. 

I över ett årtionde har FN/IPCC, statsmedia, många politiker och de gröna organisationerna att “forskarna är eniga”.

Av Hollywoodstjärnor, misslyckade politiker och spekulerande miljardärer får vi veta att den som opponerar sig mot Världskriget mot koldioxiden är okunnig eller drivs av någon dunkel övertygelse. Som klimatskeptiker uppmanas vi att hålla tyst och vi ges nedsättande benämningar som “förnekare”. Ibland utsätts vi till och med för administrativa bestraffningar och åtal… Bokade konferenslokaler är plötsligt inte tillgängliga och alarmisterna vägrar konstant att debattera fakta med oss.

Varför är de så rädda för ord? Det kan ju inte vara annat än ett tecken på att deras argument är svaga och bygger på lösa antaganden. De är rädda för att förlora allmänhetens förtroende. Nu växer den informerade opinionen. På kort tid och utan internationella möten har Clexit samlat över 115 medlemmar i 20 länder (se listan på http://clexit.net/wp-content/uploads/2016/07/clexit-members.pdf). 

De globala larmrapporterna har sitt ursprung i FN-sponsrade grupperingar som IPCC. I Clexit finns medlemmar som har varit officiella granskare inom IPCC men som inte var beredda att skriva under på de påståenden som framfördes i slutrapporterna vilka sammanställts av politiska tjänstemän.

Rapporterna om klimatförändringarna grundas helt på datamodeller av atmosfärfysiken. Men Clexit har högt kvalificerade meteorologer, fysiker, astrofysiker, strålningsexperter, klimatforskare och andra som förkastar teorierna om växthusgasernas påverkan på klimatet.

Det heter att jordens klimat kontrolleras av den gradvisa ökningen av en färglös gas som utgör en ytterst liten del av atmosfären. Specialister inom Clexit kan visa att varma och kalla strömmar i haven, den varierande mängden vattenånga i atmosfären och is, snö och moln har mycket större effekt på väder och klimat än koldioxiden…

Vi får höra att havsnivåerna stiger med förfärande hastighet. Men Clexit har experter på fluktuationerna i världshaven och dessa experter har inte funnit några alarmerande förändringar.

Inte heller finns tecken på en global uppvärmning. Enligt Clexits experter har vi nu nått höjdpunkten i en modern värmeperiod i jordens historia och att temperaturen nu sakta sjunker. Visserligen kommer vi att få uppleva kortare perioder med hög värme och extremväder… men det tusenåriga genomsnittet pekar på att vi närmar oss nästa istid.

Det heter att vi måste övergå till grön energi. Men Clexits experter hävdar att vind och sol aldrig kan ge energi nog för ett modernt industrisamhälle med stora transportbehov och stora städer. En sådan politik är inget annat än ett recept på strömavbrott och svält. Naturvetare inom Clexit ser också att övergången till vind- och solkraft och biobränslen är till mer skada än nytta för naturen och miljön.   

Slutligen heter det att vi måste överlåta beskattning och regleringar åt FN:s tjänstemän om vi ska kunna rädda världen. Inom Clexit anser vi att en sådan politisk agenda kommer att utplåna de friheter vi omhuldar… Vi uppmanar media att ge utrymme också för våra åsikter – det finns två sidor av de flesta frågor men i det här fallet är det bara en som släpps fram i media.

Det första informella Clexit-mötet äger rum i London 8-9 september. https://geoethic.com/london-conference-2016/

Tjeckisk bloggare: Diktatorfasoner

Herre över klimatet?

Nu har Kinas och USA:s presidenter ratificerat Parisavtalet om klimatet. Det betyder att 26 länder har gjort det. Ytterligare 33 har lovat ratificera det före årsskiftet. Därmed är antalet över de 55 som behövdes. Om dessa 55 svarar för över 55 procent av CO2-utsläppen kommer avtalet att gälla för de länder som ratificerat det – men inte för de andra.

Tjeckiske bloggaren Luboš Motl erinrar om att den 4 juni 2008 sade Barack Obama att det var dagen då han hejdade världshavens höjning. I Kina sade han att nu har han räddat vår planet. ”Det tar alltså lite över 8 år för en pajas som har hejdat havsnivåhöjningen att också rädda planeten. Det kunde ha uppfattats som ett skämt om han inte menat det på allvar.”

Enligt officiella kinesiska källor var det en kommitté inom folkkongressen som beslutat godkänna överenskommelsen. I USA har Obama sidsteppat senaten och förklarat att planetens räddning inte behöver något officiellt godkännande. Det räcker med presidentens namnteckning.    

”Detta är direkt löjligt”, skriver Luboš Motl. “Inte ens i det icke-demokratiska Kina kan någon på det sättet helt åsidosätta väljarnas åsikter och deras valda representanter… Barack, du måste ha varit minst en Führer för att kunna agera på det sättet. Din namnteckning betyder ingenting för den amerikanske arbetaren, entreprenören eller den tänkande politikern.”

”Under tiden rekommenderar vi de länder som inte har skrivit på att inte göra det”, fortsätter Luboš Motl. ”… Jag vill inte kalla det ’Clexit’. För ’Clexit’ måste man först vara med och sedan tar det 4 år att gå ur. De bör alltså inte gå med överhuvudtaget.”

“Det yttersta målet med Parisavtalet och alla andra aktiviteter som klimatalarmisterna sysslar med är att förändra samhället, upphöja de klimathysteriska politikerna till Führer och göra det möjligt för dem att kontrollera varje fjärt du eller din ko släpper (Kalifornien har bannlyst eller reglerat ko-pruttar, det är sant) utan att bry sig om vare sig väljare eller skattebetalare… Vad man vill införa är ett nytt totalitärt system och därför måste anhängarna behandlas på samma sätt som nazisterna.”

Dags för Clexit

Blir Filippinernas president den som stoppar Parisavtalet för gott?

I Australien talas det mycket om Clexit – att landet ska dra sig ur Parisavtalet och de förpliktelser som följer av det. Nu har en annan motståndare talat klarspråk, nämligen nye presidenten på Filippinerna Rodrigo Duterte. Han kommer inte att underteckna eller hedra det idiotiska avtalet. Han vill till och med sparka sin FN-ambassadör.

“Ni försöker kväva oss”, sade han i en intervju härom veckan. ”Det är idiotiskt. Det var ni som skrev på, inte jag.”

Att begränsa utsläppen på Filippinerna är enligt Duterte rent nonsens. Om västvärlden har nått sin industriella höjdpunkt och förorenat luften så får västvärlden se till att luften renas. Filippinerna har ännu inte industrialiserats fast vi är på god väg att göra det, menar Duterte.

Nationen räknar över 100 miljoner människor och är därmed den 12:e största nationen i världen om man ser till invånarantalet. Rodrigo Dutertes uttalande måste ha kommit som en chock för FN som uppmanat länderna att ratificera avtalet och skriva under det så fort som möjligt men många tvekar inför de svepande restriktionerna för växthusgasutsläppen.

I mötet i Paris deltog 177 länder, men hittills har bara 19 ratificerat avtalet under de senaste sex månaderna. Innan avtalet blir giltigt krävs det att de 55 nationer som släpper ut 55 procent av växthusgaserna undertecknar avtalet.  

“Fler och fler nationer inser att FN:s klimatavtal inte är något annat än ett försök att öka FN:s makt”, säger Marc Morano på Climate Depot. ”Nu måste vi få till stånd en Clexit (”Climate Exit”) med USA i spetsen.” Det finns också analytiker som menar att generalsekreteraren Ban Ki-moon kommer att gå till historien som den generalsekreterare som orsakade den gröna rörelsens slutliga fall.

Till slut en liten limerick, signerad Ruairi, som Skeppsgossen tycker väl formulerar vad det hela handlar om:

“The U.N.’s great climate-change fable,

Might collapse like the Tower of Babel,

If some countries start Clexit,

Then a stampede to exit,

To avoid signing up at the table.”