Vinden är inte gratis!

Det har kommit en hel del intressanta kommentarer till vindkraften på sistone. Motståndet fortsätter att växa i takt med att alltfler människor inser vilket slöseri med pengar snurrorna egentligen är. Det gäller inte minst i Storbritannien. Men även i USA reagerar alltfler mot det enorma slöseriet med skattebetalarnas pengar som varje vindkraftsetablering innebär.

Redan 2012 presenterade ekonomiprofessorn Gordon Hughes vid universitetet i Edinburgh en undersökning om den s.k. kapacitets- eller belastningfaktorn för vindkraftanläggningar i både Storbritannien och Danmark. Med hjälp av statistiska beräkningar visar han hur kapacitetsfaktorn sjunker från t.ex. 24 procent år 1 till 15 procent när vindkraftverket nått 10 års ålder och till 11 procent vid åldern 15 år. Dessa siffror gäller för brittiska vindkraftverk, medan de undersökta danska anläggningarna “åldras” lite långsammare – från en topp på 22 procent till 18 procent när de är 15 år gamla. Havsbaserade vindkraftverk i Danmark har 39 procent kapacitetsfaktor när de satts upp men denna sjunker till endast 15 procent när de är 10 år gamla.

Vad betyder då uttrycket ”kapacitetsfaktor”? En enkel förklaring har jag hittat på nätet: MW = 1 miljon watt elektrisk produktion x 24 tim x 365 dagar = 8,760 megawattimmar per år. Om ett 1 MW-verk i verkligheten genererar 1,752 MW-h under ett år på grund av variationer i vindhastigheter och andra omständigheter är kapacitetsfaktorn 1,752 dividerat med 8,760 = 0,20 = 20 procent.

Gordon Hughes beräkningar har stor betydelse för dem som planerar nya vindkraftparker. Sjunkande kapacitet över åren bör ju tas med i beräkningarna, vilket i sin tur innebär att varje satsning på vindkraft blir betydligt kostsammare än vad politiker och andra beslutsfattare inbillar sig när de studerar tillverkarnas glädjekalkyler.

I USA har man räknat ut vad ett gaskraftverk kostar under sina första 10 år jämfört med kostnaden för en vindkraftpark. Vindkraftparken är en investering på 2,6 miljarder dollar i det aktuella fallet medan gaskraftverket kostar 450 miljoner. Kostnaden per MW kan enligt ovan beräknas till 235 dollar för vindkraften och till 2,96 dollar för naturgasverket. Att ”vinden är gratis” är med andra ord rent nonsens om man ser till den totala produktionskostnaden av elströmmen. Så det är inte att undra på att vindkraften efter alla decennier fortfarande är beroende av subventioner för att gå runt…

Läs hela utredningen på www.ref.org

I USA har vindkraften också börjat diskuteras allt flitigare. I exempelvis Oklahoma har det skett en enorm utbyggnad, från 113 vindkraftverk i tre anläggningar för tio år sedan till 1 700 vindsnurror i 30 projekt. I starten utlovades en ljus framtid, skattelättnader och allt möjligt annat (precis som i Sverige), men nu drar politikerna öronen åt sig när de inser vad subventionerna verkligen kostar och hur slättlandskapet förstörts av alla propellrar. Uppskattningsvis handlar skattesubventionerna nu om mer än 40 miljoner dollar. Samtidigt måste staten spara in på investeringar i skolor, vägunderhåll etc. (precis som i Sverige).

I Kansas och Texas menar också de som förespråkat satsningarna på vindkraft att det nu är hög tid att avskaffa eller åtminstone drar ned på subventionerna. Det är dags för vindkraften att stå på egna ben, heter det allt oftare. Samtidigt är motståndarna irriterade över att vindkraften inte levererar när behovet av el är som störst, alltså under sommarmånaderna då luftkonditioneringsanläggningarna går på högvarv. Skeppsgossen undrar varför man inte tänkte på den saken innan man gav exploatörerna fria händer. Sent vaknar syndaren, brukar det heta (och i Sverige tycks sömnen vara enastående god, närmast att jämföra med koma).