Narrfesten i Doha

Havsnivåerna höjs 60 procent fortare än vad FN-experterna räknat med i sina prognoser och nu hotas alla låga kuster från Miami till Maldiverna!


Sådana lögner pumpas ut från dårhuset i Doha i Qatar, där klimatnarrarna gör allt för att övertrumfa varann med nya påhittade faror för mänskligheten.

Hur är det då med havens höjning i verkligheten? Enligt IPCC skulle den uppgå till max. 59 cm år 2100. Också den siffran var minst sagt rundligt tilltagen, eftersom t.ex. Coloradouniversitet som gärna spär på statistiken anger höjningen till 3,1 mm om året.

Lika mörk ser framtiden ut när det gäller klimatförändringarna i övrigt. Temperaturen ökar snabbare än beräknat, heter det, fast alla klimatforskare utanför FN-maffian är överens om att den inte stigit alls under de senaste 15-16 åren. Och CO2-hotet är större än nånsin, trots att denna arma gas inte har ett dyft att göra med planetens temperatur eftersom det är solen som driver klimatet och inget annat!

I motsats till vid tidigare konferenser i FN-regi läcker det inte ut så mycket information från dårhuset i Doha. Ytterst handlar det ju om att överföra pengar från industriländerna till tredje världen – “och tjuvar föredrar att arbeta i mörker” konstaterar bloggaren Alan Caruba. Vad man nu försöker göra är att skapa en ny ”grön klimatfond” av samma modell som i Kytoto 1997.

Som samme Alan Caruba så riktigt påpekar är koldioxiden nödvändig för livet på jorden. Utan CO2 skulle allt levande förgås och i 4,5 miljarder år har jorden upprätthållit den nödvändiga balansen mellan CO2-utsläppen genom upplagring av överskottet i kolsänkor. “Om det funnes någon sanning i påståendena att CO2 värmer upp jorden måste man bortse från alla istider och de efterföljande varmare perioderna, inklusive den senaste lilla istiden från ca 1300 – 1850.

All den goja som vi matas med i teve och media under rubrikerna “nu måste vi rädda jorden” har inget annat syfte än bryta ner den tekniska standard vi uppnått och förflytta oss tillbaka till stenåldern. Många kritiker har kallat hela CO2-vansinnet för tidernas största bedrägeri – och förvisso är det många som sett och ser till att berika sig.

En av dem är regissören och skådespelaren Robert Redford, som nyligen pratat en massa klimatsmörja i en intervju med tidningen The Hollywood Reporter. Han hävdar bland annat att de som inte tror på den globala uppvärmningen är ideologiska och trångsynta extremister. Det är inte första gången han vädrar sin klimatövertygelse. Den här gången drar han sig inte för att kasta skit på alla som tvivlar på klimatalarmen.

”Det tar tid för världen att fatta, särskilt som det fortfarande finns personer med åsikter som hör hemma på 1950-talet. De är så förstockade och så ideologiskt drivna att vi knappast kan förvänta oss några förändringar i deras ställningstaganden.”

Självklart finns det inga ideologiska drivkrafter hos dem som tror på klimatförändringarna. De tror att en snörik vinter eller en het sommar beror på klimatförändringarna. Detsamma gäller kraftiga stormar – och en snöfattig vinter eller en värmebölja i augusti. Allt beror på människans inverkan på klimatet.

Men redan för några år sen fick Robert Redford på skallen av en grupp färgade präster för att han motsatte sig fortsatt borrning efter olja och gas i Utahs vildmarker. De klistrade etiketten ”de fattigas fiende” på honom och demonstrerade utanför den biograf i Salt Lake City där Redford håller sin Sundance Festival! Ett stopp för fortsatt prospektering leder till ökade värmekostnader för statens låginkomsttagare, menade prästerskapet.

De påpekade också att det är lätt för en man som Redford att lägga sig i sådant som inte drabbar hans egen välfyllda plånbok och kallade till och med hans agerande för rasism. ”Robert Redford har råd att värma upp sin 1300 kvadratmeter stora herrgård hur mycket energikostnaderna än stiger”, sa en av prästerna.

Det där med att leva som man lär är lika svårt för mr Redford som för mr Gore och de andra profeterna. ”Missionärernas” utsläpp ska av någon anledning inte räknas.

Att matpriserna stiger vet vi men alla vet kanske inte att en viktig orsak till detta är satsningen på biobränslen. I en intervju från i somras som knappast gett eko i svenska media säger Nestlés styrelseordförande Peter Brabeck-Letmathe rent ut: “Om inte födoämnen användes för att framställa fordonsbränsle skulle matpriserna helt klart sjunka igen.”

Han framhöll också att biobränslena aldrig skulle kunna hävda sig på marknaden utan kraftiga subventioner eller olika typer av skattelättnader. Enligt Nestlé-chefen fattar inte politikerna att mat- och oljemarknaden egentligen är en och samma – båda handlar med kalorier. Enda skillnaden är att det krävs 2 500 kalorier per person och dag av födoämnen, medan energimarknaden kräver 50 000 kalorier per person och dag.

När politikerna sa att de ville ersätta 20 procent av de fossila bränslena med biobränslen, betydde det enligt Brabeck-Letmathe att skördarna måste tredubblas. Redan nu går större delen av världens sockerproduktion till produktion av biobränslen.

En annan viktig aspekt är vattenanvändningen vid produktionen av biobränslen. Jordbruket står för 70 procent av vattenkonsumtionen i världen och allmänheten måste inse sambandet, tillade Brabeck-Letmathe. Det går åt cirka 4 600 liter vatten för att tillverka en liter ren etanol från sockerrör och 1 900 liter om man utgår från palmolja.

Så nog finns det viktigare och mer närliggande problem att diskutera än klimatet där borta i dårarnas Doha.



Greenpeace manar till civil olydnad!

Är det han som får världen att koka bort?

Knappt har Skeppsgossen gått i land i Rio förrän det framlagda 49-sidiga slutdokumentet får hård kritik från alla håll, inklusive de gröna. Deras lobbygrupper tycker att dokumentet är så svagt att det är så gott som ”värdelöst”. Och Jim Leap från WWF International (som vi presenterade i föregående post) säger: ”Det är patetiskt. Det är frånstötande. Om detta blir den slutliga texten så är hela det gångna årets förhandlingar ett kolossalt slöseri med tid.”



Brittiska The Guardian rapporterar att ordföranden för Greenpeace International nu är på krigsstigen. Inom organsiationen planeras en våg av ”civil olydnad”. På frågan om han skulle vara beredd att dö för saken svarar han ”ja”.

Skeppsgossen citerar The Climate Scam (http://www.theclimatescam.se):

Politics skriver att de s.k. miljögrupperna tycker att Rio+20-mötet är ”patetiskt” och uppvisar ett ”kolossalt misslyckat ledarskap”. Efter en förhandling med 130 av världens ledare så framläggs en text som fick miljökampanjarnas humör att falla. ”Det är det sista testamentet för en destruktiv 1900-talsmodell för utveckling” sade Kumi Naidoo som är Greenpeaces internationella VD. Jim Leape, ordförande för WWF, menade att en redan uttunnad text hade ersatts med ett ”tandlöst språk”.

Men så finns det förstås de som aldrig lär sig och fortsätter att tjata om den globala uppvärmningen. En av dem är gamla Robert Redford som umgåtts så länge med socialistfilmmakarna på Sundance Festival att han bara ser meloner (= grönt och rött). Han försöker få oss att tro att oljebolagen och de andra producenterna av fossila bränslen får en massa statliga subventioner (som naturligtvis borde gå till vind- och solindustrin i stället).

“De fossila bränslena bokstavligen kokar vår planet”, skriver han. Vad han syftar på är de stigande bensinpriserna, men i Sverige är ju sanningen den att det är staten som tjänar storkovan på bränsleskatterna. För säkerhets skull tillägger han att vi dessutom måste betala för klimatförändringar som ger oss översvämningar, stormar och svår torka. Hur fjärran från verkligheten får en pensionerad skådis vara?

En annan världsfrånvänd narr med dålig koll på världen är Charles, prinsen av Wales. I ett uttalande säger han att vi inte kan vänta längre med åtgärder mot klimatförändringarna och bristen på livsmedel – “väntar vi kan det innebära att det blir för sent att överhuvudtaget handla”.

Det har gått 20 år sen den förra FN-konferensen i Rio om miljö och utveckling. Det tog deltagarna den gången bara några dagar att komma överens om en handlingsplan – idag tar det 15 år att inte komma nånstans i klimatförhandlingarna. Men, säger en som var med 1992, det är lika många soldater och poliser ute nu som då.

Ändå saknas många höjdare som Obama, Cameron, Merkel och de flesta andra regeringscheferna inom G20-gruppen. De ursäktar sig med den globala finanskrisen, men sanningen torde snarare vara att förhoppningarnas och idealismens dagar är förbi. Någon form av konsensus kan vi inte heller förvänta oss – de fattiga länderna litar helt enkelt inte på de rika.

De gröna världssocialisterna kan i alla fall glädje sig åt dukade bord, fyllda glas och mannekänguppvisningar! Och toppen av allt är förstås Jesus på Sockertoppen, för tillfället lika grön som Fridolin, Romsson eller någon annan miljöpartist.

En äkta miljöpartist