Nygamla lögner

Kommer du ihåg Bagdad Bob som in i det sista
 förnekade att Irak-kriget var förlorat? 

Ibland - för att inte säga ofta - drabbas Skeppsgossen av förtvivlan över hur tänkande personer går på all den klimatpropaganda som sprids på nätet. Det handlar oftast om den stigande globala temperaturen, om smältande polarisar och liknande naturliga fenomen för vilka människan numera får skulden. Eftersom de flesta larmrapporter har sitt ursprung i den ”röd-gröna” rörelsen, varnar de också för kärnkraftens konsekvenser. Härom dagen dök det på Facebook upp ett inlägg om Fukushima från 2013 och följderna av den radioaktivitet som påstås ha förgiftat nästan hela Stilla havet.

Historien avfärdades redan när den publicerats som ogrundad och idiotisk. En citerad källa var den australiska läkaren och kärnkraftsmotståndaren dr Helen Caldicott som påstod att ”plymer av radioaktivitet från Fukushima transporteras med strömmarna i Stilla havet mot den amerikanska västkusten”. Hon betecknade till och med olyckan i Japan som värre än Tjernobyl.

Till yttermera visso fick vi veta att minst 300 ton och kanske 450 ton kontaminerat vatten rann ut i havet varje dygn. Sälar, sjölejon och isbjörnar(!!!) påstods uppvisa håravfall och sår orsakade av läckan från Fukushima. I vattnen runt den amerikanska västkusten skulle radioaktiviteten fördubblas på fem år och därmed skulle det också vara slut på allt fiske i Stilla havet.

Reaktionerna från sansade bedömare lät inte vänta på sig. Någon framhöll att det inte betydde något om radioaktivt vatten läckte ut eftersom det är tyngre än havsvatten och alltså sjunker till bottnen. De doser som fiskar och andra marina varelser får i sig är dessutom så små att de inte påverkar vare sig fiskarna själva eller oss människor som äter dem.  

Hela den här historien byggde på grundlösa antaganden. Som illustration användes en karta som påstods visa radioaktivitetens utbredning men som i stället visade våghöjden i samband med tsunamin. Om radioaktiviteten skulle fördubblas i farvattnen kring USA borde man rimligen ha nämnt hur hög den var innan Fukushima, men någon sådan uppgift publicerades aldrig.

Det påpekades också i den följande diskussionen att de 450 ton som dagligen läckte ut från Fukushima späddes ut till helt ofarliga nivåer med tanke på att Stilla havet lär innehålla 2,800,000,000,000,000,000 ton vatten. “Jorden är full av naturlig radioaktivitet, så om du vill komma undan all sådan får du flytta till ett annat solsystem,” löd ett gott råd.

En annan återkommande lögn levereras med jämna mellanrum av WWF – den uppmanar givmilda människor att "rädda" isbjörnarna från den svältkatastrof som följer i den globala uppvärmningens spår. Varje gång WWF lägger ut sin fejkade bild av icke-simkunnig isbjörn på ett isflak delas den av 100 000-tals personer som svalt de nu rätt mögliga lögnerna med hull och hår.

Gång på gång har Skeppsgossen låtit hälsa Narrskeppets följare att isbjörnarna mår alldeles förträffligt och att stammen har ökat till minst ca 25-30 000 stycken efter den nedgång som följde på avskjutningen under 1900-talet (fram till fridlysningen 1973). Det är uppgifter som kommer från världens främsta isbjörnsforskare men som negligeras av Världsnaturfonden, eftersom en lugnande rapport skulle strypa penningflödet till dess tiggarbössor högst betänkligt. 

Från isbjörnar är steget inte långt till närmaste isflak, såvida det inte har hunnit smälta sedan igår. De grönas budskap saknar all logik. De säger att polarisen kommer att smälta och orsaka en kraftig höjning av världshaven. Ändå är det så att över 90 procent av världens glaciala is finns i Antarktis, där medeltemperaturen uppgår till omkring -40°C. Som bekant smälter is vid 0°C. För att isen i Antarktis ska kunna smälta i någon större omfattning måste alltså temperaturen stiga med omkring 40°C vilket inte ens de mest rabiata klimatkramarna förväntar sig. De pratar om 4 grader som mest.

Ändå kan man utan att skämmas påstå att havet hotar att dränka delar av vårt klot. Varifrån ska då allt detta vatten komma? Kring Nordpolen är den mesta isen havsis som inte alls kan påverka havsnivåerna om den smälter, det visste redan Arkimedes för 2500 år sedan. Att de gröna inte hört talas om detta (eller förnekar fakta) är sorgligt. Ändå stod exempelvis en herre som NASA:s James Hansen och blåljög 2011: ”Vi kommer att förlora all is vid polerna om några årtionden”.

Sammanfattningsvis är det både bedrövligt och tragiskt att ett gäng paranoida profeter fått ta så stor plats på den internationella arenan under de senaste decennierna. Även om det tycks som om tvivlarna blir allt fler har de här narrarnas läror rotat sig i många människors medvetande, inte minst bland dem som tillhör en yngre generation.

Greenpeace manar till civil olydnad!

Är det han som får världen att koka bort?

Knappt har Skeppsgossen gått i land i Rio förrän det framlagda 49-sidiga slutdokumentet får hård kritik från alla håll, inklusive de gröna. Deras lobbygrupper tycker att dokumentet är så svagt att det är så gott som ”värdelöst”. Och Jim Leap från WWF International (som vi presenterade i föregående post) säger: ”Det är patetiskt. Det är frånstötande. Om detta blir den slutliga texten så är hela det gångna årets förhandlingar ett kolossalt slöseri med tid.”



Brittiska The Guardian rapporterar att ordföranden för Greenpeace International nu är på krigsstigen. Inom organsiationen planeras en våg av ”civil olydnad”. På frågan om han skulle vara beredd att dö för saken svarar han ”ja”.

Skeppsgossen citerar The Climate Scam (http://www.theclimatescam.se):

Politics skriver att de s.k. miljögrupperna tycker att Rio+20-mötet är ”patetiskt” och uppvisar ett ”kolossalt misslyckat ledarskap”. Efter en förhandling med 130 av världens ledare så framläggs en text som fick miljökampanjarnas humör att falla. ”Det är det sista testamentet för en destruktiv 1900-talsmodell för utveckling” sade Kumi Naidoo som är Greenpeaces internationella VD. Jim Leape, ordförande för WWF, menade att en redan uttunnad text hade ersatts med ett ”tandlöst språk”.

Men så finns det förstås de som aldrig lär sig och fortsätter att tjata om den globala uppvärmningen. En av dem är gamla Robert Redford som umgåtts så länge med socialistfilmmakarna på Sundance Festival att han bara ser meloner (= grönt och rött). Han försöker få oss att tro att oljebolagen och de andra producenterna av fossila bränslen får en massa statliga subventioner (som naturligtvis borde gå till vind- och solindustrin i stället).

“De fossila bränslena bokstavligen kokar vår planet”, skriver han. Vad han syftar på är de stigande bensinpriserna, men i Sverige är ju sanningen den att det är staten som tjänar storkovan på bränsleskatterna. För säkerhets skull tillägger han att vi dessutom måste betala för klimatförändringar som ger oss översvämningar, stormar och svår torka. Hur fjärran från verkligheten får en pensionerad skådis vara?

En annan världsfrånvänd narr med dålig koll på världen är Charles, prinsen av Wales. I ett uttalande säger han att vi inte kan vänta längre med åtgärder mot klimatförändringarna och bristen på livsmedel – “väntar vi kan det innebära att det blir för sent att överhuvudtaget handla”.

Det har gått 20 år sen den förra FN-konferensen i Rio om miljö och utveckling. Det tog deltagarna den gången bara några dagar att komma överens om en handlingsplan – idag tar det 15 år att inte komma nånstans i klimatförhandlingarna. Men, säger en som var med 1992, det är lika många soldater och poliser ute nu som då.

Ändå saknas många höjdare som Obama, Cameron, Merkel och de flesta andra regeringscheferna inom G20-gruppen. De ursäktar sig med den globala finanskrisen, men sanningen torde snarare vara att förhoppningarnas och idealismens dagar är förbi. Någon form av konsensus kan vi inte heller förvänta oss – de fattiga länderna litar helt enkelt inte på de rika.

De gröna världssocialisterna kan i alla fall glädje sig åt dukade bord, fyllda glas och mannekänguppvisningar! Och toppen av allt är förstås Jesus på Sockertoppen, för tillfället lika grön som Fridolin, Romsson eller någon annan miljöpartist.

En äkta miljöpartist

WWF-chefen gör Rio-utspel

Jim Leape - en advokat som älskar både vilda djur och pengar

I ett pressmeddelande nyligen har Världsnaturfonden (WWF) uppmanat Rio+20 att planera för en hållbar framtid för alla varelser på jorden. Det är väl att sätta bocken till trädgårdsmästare med tanke på vad FN och IPCC hittills har åstadkommit. Och vem kan överhuvudtaget bestämma om framtiden – eller klimatet för den delen?



Pressmeddelandet innehåller ett uttalande av Jim Leape, chef för WWF International. Han är advokat och har arbetat ett decennium för WWF. När han tillträdde som högste chef 2005 kunde han också se tillbaka på ett jobb inom David and Lucile Packard Foundation, med ansvar för fondens årliga utdelning av bidrag till ”naturvårdande initiativ”. Inte att undra på att just WWF fått nästan 17 miljoner dollar de senaste fem åren ur denna enda fond.

Säkert har Leape själv gjort sig en bra hacka genom åren, men hans lön är hemlig. Däremot vet vi att chefen för amerikanska WWF plockade ut en grundlön på 425 000 dollar 2009 – och det är faktiskt några dollar mer än självaste president Obama tjänar.
I pressmeddelandet uppmanar samme Leape Riokonferensen att dra upp riktlinjerna för den framtida globala ekonomin. En bloggare frågar sig med all rätt vad en advokat som arbetar för de vilda djurens väl sitter inne med för specialkunskaper om global ekonomi.