Kommer du ihåg Bagdad Bob som in i det sista förnekade att Irak-kriget var förlorat? |
Ibland -
för att inte säga ofta - drabbas Skeppsgossen av förtvivlan över hur tänkande
personer går på all den klimatpropaganda som sprids på nätet. Det handlar
oftast om den stigande globala temperaturen, om smältande polarisar och
liknande naturliga fenomen för vilka människan numera får skulden. Eftersom de
flesta larmrapporter har sitt ursprung i den ”röd-gröna” rörelsen, varnar de också
för kärnkraftens konsekvenser. Härom dagen dök det på Facebook upp ett inlägg
om Fukushima från 2013 och följderna av den radioaktivitet som påstås ha
förgiftat nästan hela Stilla havet.
Historien
avfärdades redan när den publicerats som ogrundad och idiotisk. En citerad
källa var den australiska läkaren och kärnkraftsmotståndaren dr Helen Caldicott
som påstod att ”plymer av radioaktivitet från Fukushima transporteras med
strömmarna i Stilla havet mot den amerikanska västkusten”. Hon betecknade till
och med olyckan i Japan som värre än Tjernobyl.
Till
yttermera visso fick vi veta att minst 300 ton och kanske 450 ton kontaminerat vatten rann ut i havet
varje dygn. Sälar, sjölejon och isbjörnar(!!!) påstods uppvisa håravfall och sår
orsakade av läckan från Fukushima. I vattnen runt den amerikanska västkusten skulle radioaktiviteten fördubblas på fem år och därmed skulle det också vara slut på allt
fiske i Stilla havet.
Reaktionerna
från sansade bedömare lät inte vänta på sig. Någon framhöll att det inte
betydde något om radioaktivt vatten läckte ut eftersom det är tyngre än
havsvatten och alltså sjunker till bottnen. De doser som fiskar och andra
marina varelser får i sig är dessutom så små att de inte påverkar vare sig
fiskarna själva eller oss människor som äter dem.
Hela den
här historien byggde på grundlösa antaganden. Som illustration användes en
karta som påstods visa radioaktivitetens utbredning men som i stället visade
våghöjden i samband med tsunamin. Om radioaktiviteten skulle fördubblas i
farvattnen kring USA borde man rimligen ha nämnt hur hög den var innan
Fukushima, men någon sådan uppgift publicerades aldrig.
Det
påpekades också i den följande diskussionen att de 450 ton som dagligen läckte
ut från Fukushima späddes ut till helt ofarliga nivåer med tanke på att Stilla
havet lär innehålla 2,800,000,000,000,000,000 ton vatten. “Jorden är full av
naturlig radioaktivitet, så om du vill komma undan all sådan får du flytta till
ett annat solsystem,” löd ett gott råd.
En annan
återkommande lögn levereras med jämna mellanrum av WWF – den uppmanar givmilda människor
att "rädda" isbjörnarna från den svältkatastrof som följer i den
globala uppvärmningens spår. Varje gång WWF lägger ut sin fejkade bild av icke-simkunnig isbjörn på ett isflak delas den av 100 000-tals personer som svalt de nu rätt mögliga lögnerna med hull och hår.
Gång på
gång har Skeppsgossen låtit hälsa Narrskeppets följare att isbjörnarna mår
alldeles förträffligt och att stammen har ökat till minst ca 25-30 000
stycken efter den nedgång som följde på avskjutningen under 1900-talet (fram
till fridlysningen 1973). Det är uppgifter som kommer från världens främsta
isbjörnsforskare men som negligeras av Världsnaturfonden, eftersom en lugnande
rapport skulle strypa penningflödet till dess tiggarbössor högst
betänkligt.
Från
isbjörnar är steget inte långt till närmaste isflak, såvida det inte har hunnit
smälta sedan igår. De grönas budskap saknar all logik. De säger att polarisen
kommer att smälta och orsaka en kraftig höjning av världshaven. Ändå är det så
att över 90 procent av världens glaciala is finns i Antarktis, där
medeltemperaturen uppgår till omkring -40°C. Som bekant smälter is vid 0°C. För
att isen i Antarktis ska kunna smälta i någon större omfattning måste alltså
temperaturen stiga med omkring 40°C vilket inte ens de mest rabiata
klimatkramarna förväntar sig. De pratar om 4 grader som mest.
Ändå kan
man utan att skämmas påstå att havet hotar att dränka delar av vårt klot. Varifrån
ska då allt detta vatten komma? Kring Nordpolen är den mesta isen havsis som
inte alls kan påverka havsnivåerna om den smälter, det visste redan Arkimedes
för 2500 år sedan. Att de gröna inte hört talas om detta (eller förnekar fakta) är sorgligt. Ändå stod
exempelvis en herre som NASA:s James Hansen och blåljög 2011: ”Vi kommer att
förlora all is vid polerna om några årtionden”.
Sammanfattningsvis
är det både bedrövligt och tragiskt att ett gäng paranoida profeter fått ta så stor
plats på den internationella arenan under de senaste decennierna. Även om det
tycks som om tvivlarna blir allt fler har de här narrarnas läror rotat sig i många
människors medvetande, inte minst bland dem som tillhör en yngre generation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar