Vindkraften och fågeldöden: En dyster följetong

Att det pågår en mörkläggning av hur många offer bland fåglar och fladdermöss som vindkraftverken skördar står helt klart. Intresset från allmänhetens sida är minst sagt litet och inte heller ornitologerna tycks bekymra sig.

Från USA finns uppgifter om att anställda vid vindfarmerna fått order om att hålla tyst om t.ex. de kadaver av stora rovfåglar som de påträffar intill kraftverken. Än värre – 1997 skapade Bill Clinton ”Denver Eagle Repository” för att hand om och stuva undan alla de tusentals örnkadaver som hittats vid vindfarmerna. Allt för att inte väcka allmänhetens vrede och låta den vansinniga utbyggnaden fortgå.

Nyhetsbyrån AP ville undersöka påståendena om fågeldöden vid vindkraftverken redan 2013. Man begärde ut statistik från naturvårdsmyndigheten US Fish and Wildlife Service och kunde genom intervjuer med tidigare anställda och andra källor slå fast att 100-tals örnar slaktats av vindsnurrorna i olika stater. Företaget Pacificorp i Portland, Oregon, som äger 13 stora vindfarmer i tre stater, drog AP inför domstol och krävde att statistiken skulle hållas hemlig men fick till slut avslag.    

Det värsta amerikanska exemplet på vad vindkraftverken ställer till med hittar vi i Kaliforniens Altamont Pass öster om San Francisco. Det blev med tiden ett veritabelt slakthus för stora rovfåglar och till slut insåg myndigheterna att något måste göras för att stoppa slakten. Den skylldes på de gamla och små turbinerna med sina torn av fackverkstyp som placerats mitt i ett flyttstråk. Idag är den här typen av vindkraftverk ersatt med maskinhus och propellrar monterade på en pylon som enligt tillverkarna inte utgör samma fara för örnar och andra större rovfåglar (som det var tornen som dödade fåglar och inte propellrarna – Skeppsgossens anm.).

På 1990-talet genomfördes en sju år lång studie av de kungsörnar som häckade i området kring Altamont Pass. Örnarna försågs med radiosändare och enligt studien dödades 100 av dem under perioden. Minst 42 av dem kolliderade med vindkraftverkens propellrar. Antalet var troligen större eftersom sändarna ofta slogs sönder. Tolv av örnarna dog när de flög mot kraftledningar i närheten. Dödligheten på grund av vindkraftverken var alltså 3,5 gånger högre än vid kollisioner med kraftledningar.

Sedan 1997 har ”Denver Eagle Repository” fått in 33 000 kadaver av vithövdade havsörnar och kungsörnar. Om ovanstående beräkningar är riktiga innebär det att 12-13 000 fåglar av dessa har fallit offer för vindkraftverkens propellrar – en förskräckande hög siffra. Det bör tilläggas att båda arterna är fridlysta och att den som dödar en örn kan räkna med ett långt fängelsestraff. Är man icke-indian och har en enda fjäder av en vithövdad havsörn i sin ägo – även om man hittat den på marken – så kan man få böta 5 000 dollar eller dömas till ett års fängelse.

Det gäller dock inte dem som bygger eller äger vindkraftverk. I deras fall har Obama-regimen föreslagit undantagsbestämmelser som ska gälla 30 år framåt! Enligt de naturvårdande myndigheterna som berett förslaget kan man utan risk för stammens fortbestånd ”skörda” mellan 4 200 och 6 300 vithövdade havsörnar per år. Vad gäller kungsörnarna är gränsen satt vid 2 000 individer per år. 

Naturvårdaren Jim Wiegand är den enskilda person som gått till de hårdaste angreppen mot vindkraftskapitalisterna och deras slakt på fridlysta rovfåglar. Han menar att myndigheterna medvetet skriver upp antalet individer och att man t.ex. dubbelräknar de fåglar som migrerar mellan östra Kanada och östra USA. Enligt honom är de officiella siffrorna 5-10 gånger högre än det verkliga antalet.  

Vindkraftslobbyn i USA är som Skeppsgossen skrivit i ett tidigare inlägg en oerhört mäktig påtryckargrupp, uppbackad av hänsynslösa profitörer och storkapitalister. Tyvärr finns det anledning att misstänka att förhållandet är detsamma i många europeiska länder som Spanien, Tyskland och Storbritannien. Och när gjordes en opartisk räkning av alla de rovfåglar och fladdermöss som ”skördats” av vindkraftverken i Sverige?