Barnamord och rovfågelslakt

För hundra år sen föddes Rachel Carson, kvinnan som utlovade oss en tyst vår och lurade världen att sluta använda DDT. Hennes rödgröna idéer var grundade på minst sagt tvivelaktig vetenskap. Hon sade sig måna om fertiliteten hos de stora rovfåglarna och hennes prat om tunna äggskal och annat på grund av DDT-användningen har i efterhand fördömts av många biologer. ”Om vi levt efter miss Carsons läror skulle vi ha varit tillbaka i medeltiden, och insekter, sjukdomar och skadedjur skulle ha fått härja fritt”, säger professor Robert H. White-Stevens vid Rutgers University.

Men Rachel Carson – som väl tillhör förgrundsfigurerna inom dagens miljörörelse – kan i stället betecknas som en av de värsta massmördarna i mänsklighetens historia. Ingen vet exakt hur många barn i de fattiga tropiska länderna som fått sätta livet till – det talas ofta om tiotals miljoner under de gångna 40 åren sedan förbudet mot DDT började införas. Därpå blev det fritt fram för malaria och andra moskitburna sjukdomar, som inte bara kräver liv utan också hämmar den ekonomiska utvecklingen. En studie från universitetet I Harvard har kommit fram till att malarian kostat drabbade länder 1,3 procent i minskad tillväxt per år, vilket innebär att de fattigaste länderna idag är 40 procent fattigare än om malariabekämpningen fått fortgå med DDT.

Rachel Carsons testamente är en av det förra seklets allra största tragedier.

Något av en ödets ironi är det att samma rovfåglar som hon värnade om numera är hotade av världens alla vind- och solkraftverk. De verkliga dödstalen sopas under mattan eftersom sådana uppgifter tillhör de ”obekväma sanningarna” (för att låna ett uttryck av självaste Al Gore). Ändå inser alla utom de mest rabiata nykommunisterna/miljövännerna att satsningen på förnybar energi utgör ett hot mot allt från insekter till stora rovfåglar och förstör enorma naturvärden. Om ett sekel kommer förmodligen också den att betecknas som en av det här århundradets stora tragedier…