Flum i parti och minut

"Hur ska vi kunna stoppa miljöpartiet?" Så löd rubriken på ett inlägg här på Narrskeppet som har några år på nacken men som till stora delar är aktuellt idag inför det stundande EU-valet. Skeppsgossen har inte brytt sig om att korrigera och aktualisera texten utan publicerar inlägget som det var. 

Med förfäran läser Skeppsgossens att miljöpartiet blivit allt populärare bland svenskarna trots att många sympatisörer inte ens vet vad partiet står för och vill åstadkomma. Därför kan det vara på sin plats med en sammanfattning som förhoppningsvis kan öppna ett och annat öga.

Enligt Wikipedia ivrar miljöpartiet för vad de själva kallar ”sinnenas revolution” och ett ekologiskt hållbart samhällssystem. Det låter lagom flummigt, och rörelsens ideologi är också ett mischmasch av kristendom, kommunism och ”rädda världen”-filosofi i största allmänhet.

Eftersom varken MP eller ”de gröna” i andra länder tar officiell ställning till olika religioner sägs det ingenstans rent ut, men en grundpelare i deras lära är ändå bibelns påstående att Gud skapade människan till sin avbild. Med människan på jorden behövde han själv inte slå sig ner där utan kunde på bekvämt avstånd konstatera att mänskligheten lydde hans påbud om att föröka sig och uppfylla jorden. Det har vi som bekant också gjort med besked. Alla de sex miljarderna som idag bebor planeten är oavsett hudfärg och religion Guds barn, satta att ta hand om jorden åt honom.

Trots att Djurrättsalliansen utgör en del av MP är dess medlemmar anti-darwinister som förnekar den berömda tesen om ”survival of the fittest”. Som goda kristna anser de att vi människor ska ta hand om varann och även om allt annat levande. I likhet med kreationisterna betraktar de jorden som en sorts Noaks ark där alla djur alltid har funnits och sett likadana ut. Om någon av alla de djurarter vi känner idag hotas av utdöende är det en katastrof inte bara för arten i sig utan också för människorna (möjligen görs undantag för giftspindlar och krokodiler). Låter vi detta ske har vi inte tagit hand om djuren så som vår himmelske herre befallt oss att göra och vi riskerar ett kännbart straff.

I kristendomen är synden ett centralt begrepp och ett effektivt instrument att hålla människor i andligt slaveri. De gröna påstår att vi människor syndat ända sen den dag vi började utnyttja jordens resurser och att det nu är hög tid att göra bot och bättring. Eftersom de har ett så kort perspektiv på tillvaron utgår de från att det är vår plikt att ta på sig tagelskjortan (trots att vår stund på jorden i geologiskt avseende motsvarar tjockleken på det yttersta färgskiktet högst uppe på Eiffeltornet, för att citera Mark Twain).

Politiskt har miljörörelsen skickligt utnyttjat samma strategi som användes av exempelvis nazisterna och kommunisterna. Man läser av stämningar hos den breda massan och förstärker dem för egna syften. På 1960-talet kom Rachel Carson med sin bok om den tysta våren, och under de följande årtiondena fick vi debatter om exempelvis skogsdöd och kärnkraft. Nu bildades också organisationer som WWF, Greenpeace, Sierrarörelsen i Kalifornien m.fl. vilka idag fungerar som miljörörelsens stormtrupper. Alla dessa organisationer bildar ett globalt nätverk med enorma ekonomiska resurser, samtidigt som de tigger hundralappar av allmänheten till skydd av pandor, isbjörnar, orangutanger och bengaliska tigrar.

Det yttersta målet för miljörörelsen (och därmed också MP) är att skapa ett kontrollsamhälle (nazisterna kallade det ”Gleichschaltung”), där medborgarna är förbjudna att tänka fritt och avvika från de gröna normerna. I princip handlar det om samma typ av samhällssystem som fanns i Östtyskland och Rumänien före Berlinmurens fall.

Enligt Wikipedia hade Miljöpartiet 9 600 medlemmar år 2006. Det är en skrattretande låg siffra för ett parti som numera sitter i både riksdagen och EU (fast de är motståndare till denna institution). Men skrattet fastnar i halsen när man betänker att MP kan få ända upp till kanske tio procent av rösterna i valet 2010 om dagens popularitetssiffror håller i sig. MP i regeringsställning skulle få direkt förödande konsekvenser för det samhälle som tidigare generationer byggt upp.

Det räcker med en kort tillbakablick för att visa vad som väntar. Under en lång period lyckades miljörörelsen stoppa utbyggnaden av kärnkraften i Sverige, vilket lett till att vi nu har brist på energi och att inga nya och moderna reaktorer ersatt de gamla. De gröna förhindrade också utbyggnaden av älvar i Norrland ”för att rädda naturvärden”, medan de idag bidrar till att förstöra naturen och landskapsbilden överallt i Sverige med tusentals ineffektiva vindkraftverk.

Internationellt har de gröna under decennier propagerat för att vi ska sluta köra bil, vilket lett till en global kris för den västerländska bilindustrin med ty åtföljande massarbetslöshet – och även till att tusentals svenskar håller på att förlora sina jobb eller redan har gjort det. I Östtyskland fick invånarna en gång vänta upp till tio år på sin Trabant – i MP:s Sverige kommer ingen att kunna köpa en bil och bensinen att kosta 20–30 kronor litern.

Sedan bluffen om koldioxidhotet mer eller mindre smulats sönder av oberoende klimatforskare, ligger MP lågt inom detta område. I stället talar de nu allt högljuddare om en kommande brist på fossila bränslen, om försurning av haven, om skogsskövling och annat som kan ge vanliga människor dålig nattsömn. Argumenten är lika illa underbyggda som argumenten för den globala uppvärmningen, och som alla propagandister vädjar man till oss att tänka på våra barns och barnbarns framtid. Det är den klassiska censurfilosofin: vi vuxna klarar av att se hemskheter på film men våra barn gör det inte.

Alla sådana skräckscenarion är tacksamt stoff för okritiska dagstidningar. Trots att ingen tänkande människa längre kan tro på den globala uppvärmningen, ses den fortfarande som en etablerad sanning av majoriteten av svenska media. Trots att ingen idag levande person kan med säkerhet förutsäga om eller när oljan och andra fossila bränslen tar slut, ses det som ett ovedersägligt faktum att vi står utan dessa energitillgångar om bara ett par decennier. Trots att koldioxidens inverkan på klimatet är minimal, har de gröna genomdrivit koldioxidskatter
som kan leda till att också vår utandningsluft mäts och beskattas.

Med hjälp av ogrundade påståenden och direkta lögner undergräver miljörörelsen de västerländska demokratierna och kommer på sikt att ersätta dem med ett totalitärt samhällssystem som får Orwells 1984 att blekna. Finns det ännu en möjlighet att stoppa dem?