Ingen bristvara |
Det är en uppfattning som också delas av dr Tim Ball,
välkänd klimatdebattör. Han påpekar att IPCC misslyckades med att skrämma folk
med koldioxidhotet (även om det lever kvar inte minst i Sverige och fortsätter att
göda en hel drös politiker och miljönarrar). Alltså måste andra miljönarrar
söka efter nya hot, men varken ozonhål, surt regn, stigande hav eller ökenutbredningen
har riktigt fått samma genomslag som just CO2-hotet.
Nu har dessa stollar kommit på att vatten kanske kan fungera.
Alla inser ju att ingenting kan leva utan vatten. Och ju fler människor vi blir
här på jorden, desto större kommer behovet av rent vatten att bli. Vad
skrämselpropagandan dock inte säger är att vattnets kretslopp är omöjligt att
mäta och att vi därför inte kan påstå att vattnet på jorden någonsin tar slut.
Men, säger Tim Ball, när fokus riktas mot ett visst område
så ropas det snart på kontroll från FN:s sida. Miljöorganet UNEP har gjort upp
en handlingsplan kallad ”Water for Life: 2005-2015” . Och självaste Ban
Ki-Moon har slagit fast att vatten både är nyckeln till en hållbar utveckling
och en ömtålig och ändlig resurs. Men av FN:s egna beräkningar framgår att det
inte är kvantiteten utan kvaliteten
på vattnet som måste kontrolleras. Förklaringen till det är förstås att även
den mest inskränkta miljönarr inser att det inte råder någon vattenbrist i
världen. Det finns områden på jorden som saknar vatten och andra som har för
mycket av samma vara, men skillnaderna utjämnas över tiden.
Dr Tim Ball: “Som klimatolog fick jag tidigt lära mig att
torka är den mest förödande av alla klimathändelser. Av 1900-talets värsta
väderkatastrofer dominerar torka, med översvämningar på andra plats… Vid en
konferens 2011 i Washington frågade någon vad nästa ’miljökatastrof’
förväntades bli. Jag sade att överbefolkning skulle fortsätta att vara
grundtemat, vilket det varit alltsedan Malthus, Romklubben och Agenda 21, men
att vatten stod närmast på tur.”
I FN:s
Agenda 21 har vattnet fått ett eget kapitel. Där talar författarna om en
utbredd brist på vatten och en allt kraftigare nedsmutsning i många områden. Sådana
påståenden används som motivering för en strikt kontroll av färskvattentillgången
i framtiden. Enligt Tim Ball är slutsatserna totalt felaktiga, i likhet med många
andra antaganden som rör miljö och vetenskap och ingår i den politiska agendan.
Alla termer som användes i samband med CO2 används nu
ifråga om vattnet. Man använder begrepp som fotavtryck för att beteckna hur
mycket vatten som går åt för att tillverka en produkt – enligt Tim Ball “ett
fullständigt meningslöst mått som skapats för att ge människor dåligt
miljösamvete”. Det har till och med talats om ”Peak Water”, alltså en punkt där
vattentillgången börjar avta, vilket är lika påhittat som en gång ”Peak Oil”. ”Världsvattendagen”
är ett annat idiotiskt påfund vars enda syfte är att skrämma människor.
Miljömedvetenhet var ett begrepp som snabbt togs över av kontrollglada
politiker med rötterna i kommunism och liknande totalitära läror. Målet var att
ta kontroll över individerna och deras rättigheter, till en början genom FN och
numera i kanske än högre grad genom EU. Så lyckades IPCC ta kontrollen över
alla nationella väderorgan och därmed deras nationella policy med hjälp av FN:s
World Meteorological Organization (WMO). När alltfler insett lögnerna är det
vattnets tur, menar Tim Ball, och precis som med CO2 gömmer man sig bakom
självrättfärdighetens gröna mantel – för vem vill inte ha ren luft och rent
vatten?
I sin bok ”True Enough: Learning to Live in a Post-fact
Society” skriver den amerikanske journalisten Farhad Manjoo: ”Varför har experternas
påståenden ersatt nyheterna på senare tid? Varför tycks lögnerna leva kvar så
länge i människors undermedvetna fastän de har blivit avslöjade? Och varför,
när fler människor än någonsin dokumenterar sanningen med sina laptops och
digitalkameror, fortsätter grundlösa påståenden och falsk propaganda att
fungera så bra?”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar