Vem fan vill ha vindkraft?

“Älska vind!” uppmanade elbolaget Bixia i en reklamkampanj för några år sen (och senare kom motsvarande uppmaningar att älska sol- och vattenkraft). Skeppsgossen, som i likhet med de flesta vettiga människor tycker att vindkraften är ett meningslöst påfund, har som framgått av tidigare inlägg sökt efter ett elbolag som inte levererar vindkraft – men det tycks vara stört omöjligt att hitta ett sådant. Återigen har svenska konsumenter förlorat sin valfrihet på bekostnad av klimatlögner, miljöprofit och lurendrejeri.

Australiske debattören Viv Forbes är en av dem som granskat idiotsatsningen på vindkraft ur både miljö- och kostnadssynpunkt. Han konstaterar att vindkraftverk inte är några enkla ”väderkvarnar” utan komplexa maskiner som kräver mycket energi och många dyrbara material att tillverka: stål för tornen, betong för fundamenten, glasfiber för kåporna, sällsynta jordartsmetaller för elektromagneterna, stål och koppar i maskineriet, högkvalitativa oljor för smörjningen, glasfiber eller aluminium för rotorbladen, titan i den väderbeständiga färgen, koppar, aluminium och stål i ledningarna och stolparna…

För framställningen av vart och ett av dessa material går det åt mycket energi i form av fossil diesel och elkraft. Därtill kommer ofta långa transporter till och från gruvor och fabriker som ger stora utsläpp av växthusgaser. 

Och så är vi då framme vid anläggningsarbetena. De kräver vägdragning i obanade områden, grundläggning och gjutning av fundamenten och dragning av ofta långa elledningar. Det mesta av anläggningsarbetena utförs med dieseldrivna maskiner som alla ger större eller mindre CO2-utsläpp. Markskadorna kan också vara betydande när skog huggs ner och jordlagren skalas av, friläggs och oxiderar.

När vindkraftverken väl är på plats erfordras regelbundna inspektioner som innebär många transporter med ytterligare CO2-utsläpp. Vindsnurrorna konsumerar energi från elnätet också när de står stilla – för smörjning, för belysning och för att hålla bladen i långsam rotation så att de inte blir skeva. En studie under en månad av ett vindkraftverk i Australien visade att verket drog mer elström än det producerade under 16 procent av den undersökta tiden, och en amerikansk studie visade att 8,3 procent av den totala vindenergin gick åt till hålla vindsnurran igång.

“Entreprenörer och konsumenter som väljer vindkraft”, skriver Vic Forbes, “ska naturligtvis få göra det, men skattebetalare och konsumenter ska inte tvingas subventionera deras val. Människor som påstår att vindkraften är en välsignelse för klimatet bör avkrävas bevis för detta i form av detaljerade analyser av kostnader, utsläpp etc. under kraftverkets hela livstid… Annars slänger vi bara ut en massa skattepengar till ingen nytta.”

Det är precis vad Skeppsgossen hävdat vid många tillfällen och det är därför han återigen begär av svenska elleverantörer att de ska kunna leverera vindkraftsfri elström. Men i dagens Sverige får man liksom i det forna statarsamhället stå med mössan i hand och bocka när patron kommer förbi – och vara glad för att man överhuvudtaget får någon ström till torpet.