Från utkiken v. 5: Folkfördrivning, olja i överflöd och samma gamla visa i repris

Bara djuren är lyckliga så spelar det ingen roll att folk lider...

En mindre uppmärksammad del av FN:s klimatöverenskommelse är att ännu fler stora skogsområden ska skyddas för att bekämpa den globala uppvärmningen. I huvudsak handlar det om områden i Liberia och Demokratiska Republiken Kongo (DRC). Det låter kanske fint, men bilden blir mindre vacker om man betänker att så många som 17 miljoner personer redan har tvingats flytta från sina hem enbart i DRC, ”av regimen och av internationella miljöorganisationer”. Nu befarar en studie utförd av Rights and Resources Initiative att ytterligare fem miljoner kongoleser kommer att bli hemlösa.

“Regeringarna har som mål att utvidga de skyddade områdena, och nu när det finns FN-pengar att spendera är risken stor att man tar mer hänsyn till miljöintressena än till de människor som lever och får sin utkomst av skogarna”, sade en talesman för Rights and Resources Initiative i en BBC-intervju nyligen.

“Våra nya herrar… gillar djuren mer än oss människor och struntar i att människor lider bara djuren är lyckliga”, menar en lokal Mbuti-hövding i DRC.

Både de lokala ledarna i Liberia och DRC har tillsammans med FN vid upprepade tillfällen flyttat om människor som ett led i kampen mot den globala uppvärmningen. Med pengar från Tyskland och diverse miljögrupper planerar DRC nu att naturskydda 12-15 procent av sina skogar, medan Liberia tänker naturskydda hela 30 procent i utbyte mot 150 miljoner dollar i utvecklingsbistånd från Norge.

Är naturvännerna i Audubon Society schizofrena? Den frågan ställer sig klimatkritikerna i USA. I sitt senaste nummer av tidskriften Audubon skriver man dels att de som installerar vindkraft måste ta all tänkbar hänsyn till fågellivet så att detta inte skadas genom kollisioner och annat, dels varnar man för att ”klimatförändringarna leder till att arter utplånas och talar om farorna med fossila bränslen”.

Uppenbarligen anser Audubon Society att förlusten av fridlysta och hotade arter i vind- och solkraftverkens närhet är ett billigt pris i förhållande till att vi måste rädda jorden. Är det ett sätt att rädda faunan när uppemot en miljon fladdermöss och hundratals stora rovfåglar strimlas av propellerbladen eller hela sträck av flyttfåglar brinner upp i solkraftverken?

”Detta är verkliga, reella hot mot fåglar och fladdermöss”, skriver den amerikanska meteorologen Robert W. Endlich. ”Det är för att söka vägar att komma tillrätta med dem som Audubon Society förtjänar existensberättigande, och inte för att beskriva hot som bara finns i klimatmodeller och hos personer med alltför stor fantasi.”

Apropå Audubon Society så älskar miljövännerna sedan gammal allehanda sensationsrapporter och skräckpropaganda som kan berika dem på vanligt folks bekostnad. Klimatförändringarna är ett bra exempel, för 10-11 år sen handlade det om oljan och ”peak oil”, alltså att oljan snart skulle ta slut och bli så dyr att ingen hade råd med den. ”Världen bränner olja i snabbare takt än nya fyndigheter kan utvinnas”, hette det då.

Som de flesta vet svämmar världen idag över av både olja och naturgas och priserna är lägre än på många år (utom i Sverige där miljöpartiet ser till att bilisterna får betala allt högre skatter på drivmedel och raffinaderierna kan hösta in större vinster). För första gången på över 40 år har nu USA också börjat exportera både olja och naturgas. Det tänker man fortsätta att göra. I sydvästra Louisiana bygger Chenier Energy ut vad som kallats ”den största industriella energifaciliteten i Nordamerika” för 20 miljarder dollar under en tioårsperiod. Därifrån ska företaget skeppa flytande naturgas till i huvudsak Europa men också andra delar av världen. Puerto Rico har hittills levt på olja för sin energiförsörjning men där är man nu i färd med att anpassa kraftverken till naturgas från moderlandet.

Naturligtvis ligger det strategiska överväganden i bakgrunden. Ryssland är ju den dominerande partnern i Europa när det gäller naturgas. Nu får landet konkurrens av amerikanerna. Kroatien är ett land som vill slippa beroendet och förväntar sig avtal om amerikansk naturgas i stället.

När dr John Christy vid universitetet i Alabama för en tid sedan vittnade om ”klimathotet” inför den amerikanska kongressen skakade han om såväl det politiska etablissemanget som forskarvärlden.

I stora drag handlade hans framställning om att också en minskning av utsläppen av växthusgaser som den man kommit överens om i Paris är betydelselös för jordens klimat. Även om hela Förenta Staterna skulle raderas från kartan – med alla sina utsläpp från bilar och industrier – så skulle temperaturpåverkan på 50 års sikt uppgå till en reducering i storleksordningen 0,05 till 0,08°C - ett värde som understiger den globala temperaturens fluktuationer från månad till månad. Beräkningen har gjorts enligt den modell som IPCC använder (förkortad MAGICC).

Mer i detalj bemötte dr Christy det ifrågasättande av satellitmätningar kontra jordiska temperaturmätningar som framför allt ”hockeyklubban” Michael Mann fört fram. Christy anses som världens främste specialist just på temperaturmätningar med satelliter (ett program som inleddes 1979) och menar att Mann inte förstår hur dessa fungerar.

Han påpekade att sensorerna på satelliterna mäter temperaturen genom utsänd strålning enligt samma princip som används i örontermometrar därför att metoden är både snabbare och mer exakt än den traditionella mätningen. Syret i atmosfären sänder ut mikrovågor vars intensitet är direkt proportionell med syrets temperatur – och därmed med temperaturen i atmosfären. Dr Christy presenterade också ett diagram som jämför satellitdata med temperaturer uppmätta med ballongtermistorer.

- I sammanhanget, tillade dr Christy, bör det framhållas att de flesta temperaturmätningar som gjorts på jordytan är indirekta och baserade på elektronisk resistans.

Avslutningsvis poängterade han att det inte finns några perfekta datasammanställningar men att han starkt ifrågasätter de ytmätningar som presenterats, särskilt uppdateringen från NOAA som visar på en större uppvärmning än alla de övriga.

Striden om påvens skägg kan alltså sägas fortsätta, men dr John Christy kämpar oförtrutet vidare och räds varken Obama eller Mann. Jag erinrar mig osökt några ord som tillskrivs Galileo Galilei:

”I vetenskapliga frågor är auktoriteten hos tusenden inte värd en enda individs ödmjuka resonemang.”