Nya narrar - och en gammal dito

Narrspelet på klimatarenan fortsätter, med mestadels samma huvudpersoner som vi vant oss vid att se där under senare år. Herr Supernarren Al Gore stämmer tv-kanalen Al Jazeera på obetalda räkningar i samband med att han sålde den och Al Jazeera vill ha mer betalt av Al Gore. Al Gore själv blev ju mångmiljonär på sina klimatlögner så det blir säkert en helaftonsföreställning utan paus.

Den globala uppvärmningen omsätter stora belopp och kommer tydligen att göra det i framtiden också, trots att det snart har gått 19 år sedan den kunde påvisas av annat än febriga termometrar i markplanet. I Rapport häromdagen påstod en fågelskådare att den globala uppvärmningen fått sydligare småfåglar att söka sig norrut, det hade han minnsann kunnat konstatera genom att studera fågelbordet i kikare. I ett annat tv-inslag ville en forskare skjuta fram premiären för den CO2-fria biltrafiken i Sverige från 2030 till 2040, eftersom svenskarna inte köper elbilar som norrmännen gör. Håll grytan kokande som Frälsningarmén brukade säga.  

Några nya narrar har dykt upp ombord på Narrskeppet under det gångna året. Den förnämste av dem är förstås påven Franciskus som med sitt utspel i samband med Parismötet bekräftade att liksom skomakaren bör förbli vid sin läst så bör en påve förbli vid sin stol. Inför FN:s generalförsamling i höstas riktade han några varningens ord till världen: den skada vi orsakar miljön innebär att vi skadar hela mänskligheten.

Med de orden vann han väl inte några nya anhängare till den katolska läran men väl till Greenpeace och WWF – och blev samtidigt bästis med ingen mindre än Leonardo DiCaprio. Den sistnämnde är väl mest känd för Titanic och för sin bränsleslukande privatjet, men nu betraktas han också som en etablerad miljökämpe med egen klimatfond och allt. Tillsammans med sin polare påven säger han sig vilja inspirera och motivera människor över hela jorden att vara rädda om vår planet. Ja, det är faktiskt vår moraliska skyldighet, mässar de båda herrarna unisont, ty klimatkrisden drabbar hårdast de allra fattigaste och mest sårbara samhällena.

Stora ord som skulle blir mer än ord ifall de här två lämnade koldioxiden i fred och såg till att alla miljarder som spenderas på den avsattes till fattigdomsbekämpning, elektrifiering och annat sådant som gör verklig skillnad för de mest utsatta. Men icke, de fattiga får vara glada åt smulor som soldrivna ficklampor och i bästa fall en transistorradio.

Därmed är vi inne på solen igen och därmed också på företaget SolarCity som drivs av miljardären Elon Musk. Denne slipade skojare lever gott på de amerikanska skattebetalarna, vars pengar via staten utbetalas i form av subventioner till människor som gillar att ha solpaneler på hustaken. Musks företag får 30 procent avdrag på den federala skatten för varje installation, och SolarCity och andra företag i branschen installerar numera solcellspanelerna gratis mot att kunderna betalar en leasingavgift i 20 år framåt. Solcellerna suger solljus, solcellsföretagen suger subventioner skulle man kanske kunna uttrycka det.

Vad spelar det då för roll i sammanhanget att en ärevördig institution som Massachusetts Institute of Technology kommit fram till att subventioner till solcellspaneler på hustaken är ineffektiva och kostsamma och att branschen utan dessa ”stödpengar” snart skulle gå under. Av rapporten framgår också att solenergin får 326 gånger så mycket i subventioner som konventionella energislag om man ser till mängden producerad energi. Ändå stod solenergin för futtiga 0,4 procent av elproduktionen i USA 2014.    

Det är inte att undra på att Elon Musk myser och fortsätter att slänga ut statliga medel på sina osäljbara Tesla elbilar och den Power Wall som är hans senaste idé. Narrspelet pågår så länge det finns människor som tror på ”höjdarnas” alla floskler och lögner. Hur var det nu Albert Einstein sa – ”Bara två ting är oändliga, universum och den mänskliga dumheten. Och jag är inte säker på det förstnämnda”.