Från utkiken v. 8: Liten istid återfunnen; klimatförändringarna når kosmos; samt öknar som grönskar och bin som mår bra

Nu har forskare hittat en ny ”liten istid” som tog sin början år 536 e.Kr. Upptäckten har gjorts med hjälp av årsringar på träd i Altajbergen i Ryssland. Det är en schweizisk forskargrupp ledd av Ulf Büntgen som jämfört data med samtida historiska skildringar. Perioden har döpts till ”senantika lilla istiden” och den tog inte slut förrän 660 e.Kr.

Den drabbade stora delar av världen, från Italien till Irland, från Kina till Centralamerika. Så här beskriver den bysantinske historikern Procopius från Ceasarea en resa i Italien: ”Solen förmörkades om dagen och månen om natten, medan havet skummade från 24 mars till 24 juni följande år… Vintern var så sträng och snömängderna så stora att fåglar dog…”

Det var inte bara fåglarna som föll döda ner i snömassorna, människorna led svårt av hunger och sjukdomar. Enligt de schweiziska forskarna ledde det bland annat till att för-slaviska folk sökte sig österut till områden som övergetts av romarna, och det arabiska imperiet utvidgades i Mellanöstern och på den arabiska halvön, där den ökade nederbörden indirekt ledde till att arabfolken fick ökad tillgång till kameler som de använde under sina härjningar.   

Här kan man tydligt se hur omvälvande denna senantika lilla istid var.

Faktum är att den här hittills relativt outforskade perioden karakteriserades av lägre temperaturer och varade längre än den kända Lilla istiden och att den också fick betydligt större konsekvenser. ”Detta är den mest dramatiska avkylningen på norra halvklotet under de senaste 2000 åren”, summerar Ulf Büntgen.  

Bloggaren Doug L. Hoffman har på ett utmärkt sätt refererat den schweiziska rapporten på http://theresilientearth.com/?q=content/another-little-ice-age-re-discovered

Hans slutsatser är också värda att förmedla:

“Hemläxan är uppenbar – när det handlar om klimatförändringar är det avkylning som är farligt, inte uppvärmning… Lita på våra förfäder när de säger att ett varmare klimat som det som rådde under den romerska värmeperioden och dess medeltida motsvarighet är betydligt trevligare än den senantika lilla istiden och den medeltida lilla istiden. Så när forskarna säger att mänsklig aktivitet kan förlänga den mellanistid vi lever i, bör vi hoppa av glädje. Eller ännu bättre hoppa in i våra suvar och ta en långtur. Några extra grader är en ren välsignelse och de som ivrar för ’en återgång till det normala’ har inget begrepp om vad  de pratar om, ingen kunskap om klimathistorien och vad den inneburit ifråga om mänskligt lidande.”

Raymond Pierrehumbert, huvudförfattare till den första IPCC-rapporten och gästprofessor vid universitetet i Stockholm förra året, kan inte bara allt om klimatförändringarna utan också spela dragspel. Enligt australiska bloggaren Joanne Nova anser han nu att inte bara jordens framtid står på spel om vi inte hejdar klimatutsläppen utan att hela universum är hotat!

“Det finns inga gränser för vad vi kan uträtta som art”, skriver Pierrehumbert. ”Men först måste vi ta oss igenom de kommande tvåhundra åren, vilka kommer att vara avgörande för mänskligheten… Vi är kanske de enda tänkande varelserna i galaxen, kanske i hela universum. Vi är kanske de enda som kan se universums skönhet, och det kan vara vårt öde att bära vittnesmål om denna skönhet under miljarder år framåt, vad vi nu kan ha utvecklats till under denna tidsrymd. Även om vi inte är ensamma, är det ganska säkert att varje tänkande art kommer att förmedla sina egna unika perspektiv på kreativiteten  och förståelsen av universum…”

Vänta bara, det kommer mera:

”Låt oss tänka stort kring vårt universum… den yttersta katastrofen för mänskligheten inträffar när solen förvandlas till en Röd Jätte. Det kommer att ske om 4 miljarder år. Men långt dessförinnan – om bara så där en 500 miljoner år – blir solen så stark att den skapar en skenande växthuseffekt och förvandlar vår jord till en Venus där inget kan leva. Därmed slänger vi bort hälften av solens livstid… Men om vi klarar oss så länge kan vi med teknikens hjälp stänga ute tillräckligt med solljus för att förhindra denna effekt och köpa oss möjligheten att bebo vår planet 4 miljarder år till.”   

Skeppsgossen kan bara hålla med Joanne Nova när hon skriver att den som bluddrar på det här viset är en av de mest ansedda tänkarna bakom den stora klimatsvindeln. Samma person gav oss också den formel med vars hjälp man kan beräkna hur klimatet påverkas av ökande CO2-nivåer. Var snäll och dra en annan vals på ditt dragspel, professor Pierrehumbert.

Professor Peter Clarks påstående att våra fossila utsläpp kommer att stanna i atmosfären tusentals år framöver har gett diskussionen om de stigande världshaven nytt bränsle (eller påfyllning är kanske ett bättre ord i sammanhanget). Det förklaras med att de stora isområdena vid polerna tar tusentals år på sig att reagera på förhöjda temperaturer. Och i likhet med Raymond Pierrehumbert måste vi se våra handlingar i ett om inte kosmiskt så åtminstone tusenårigt perspektiv. Under de kommande 2000 åren får vi räkna med en havsnivåhöjning på 25 meter om vi inte slutar elda fossilt.

Den största faran ligger enligt dessa domedagsprofeter i att isen i Antarktis börjar smälta. Den så kallade shelfisen utgör ännu så länge en stoppkloss för glaciärerna på kontinenten, men om de smälter som Larsen B-shelfen gjorde 2002, kan det komma att öka vattenpåfyllningen i världshaven åtta gånger.

En prominent klimatforskare som Thomas Stocker anser dock som alla andra i hans krets att om vi bara minskar CO2-halten i atmosfären så löser vi problemet – men det är lättare sagt än gjort, tillägger han. Dessutom finns det en massa värme och CO2 lagrat i haven. Enligt honom har vi 30 år på oss att rädda världen och försäkra oss om att vi kan rädda mänskligheten inom de närmaste 200 åren.

Ett litet hopp alltså under förutsättning att vi ändrar vår och kommande generationers livsstil på de flesta punkter. Det är något som inte alla tror på, bland dem Greenpeaces Bram Claeys som menar att EU måste visa vägen genom att kräva att alla medlemsstater lever upp till målet om 100 procent förnybart till 2030. Den globala temperaturen är redan 1°C högre idag än i för-industriell tid och stiger den till 2°C innebär det att 20 procent av jordens befolkning måste flytta från storstäder som New York, London och Kairo på grund av de stigande havsnivåerna.  

London i framtiden enligt Greenpeace

Att högre halt av CO2 i atmosfären har positiva effekter på växtligheten är ingen nyhet, men den drunknar ofta i den aldrig sinande strömmen av rapporter om det CO2-hot som hänger över vår stackars jord. Sedan minst ett decennium tillbaka visar satellitbilderna att grönskan breder ut sig i de torra områdena i främst Afrika, Mellanöstern, Kina och Sydamerika. Vid universitetet i Indiana har en forskargrupp ledd av Lixin Wang undersökt detta närmare och kommit fram till att CO2 är den enda tänkbara orsaken till förändringarna.

Man behöver inte besitta djupa botaniska kunskaper för att veta att koldioxid är en för alla växter väsentlig växthusgas. När halterna ökar i atmosfären sker vad som kallas ”CO2 gödsling”. I princip fungerar CO2 som en ersättning för vatten och det förklarar att särskilt växter i jordens allra torraste regioner klarar sig med mindre vattentillgång då koldioxidhalterna är höga. I Wangs studie visas också att högre halter CO2 bidrar till att höjda vattennivåer i marken, vilket naturligtvis är positivt för rotsystemen. 

Wang är inte ensam om att framhålla att en höjning av CO2-halten i atmosfären gynnar växtligheten. Fysikern Freeman Dyson vid Princeton har i åratal sagt detsamma: ”Jag gillar koldioxid, den är bra för växterna. Den är bra för all växtlighet, den vilda lika väl som den odlade… Finns det inte tillräckligt med koldioxid i atmosfären dör växterna och vi får öknar i stället för gröna områden.”

Till sist kan Skeppsgossen rapportera att ”bikupa-lypsen” är över. För några år sedan drabbade en katastrof biodlarna i framför allt USA, och bisamhällena slogs ut i massor – vilket givetvis skylldes på klimatförändringarna. Nu har det visat sig att sådana händelser inträffat lite då och då och att biodlarna hittat smarta lösningar på problemet. Dels kan man dela ett samhälle och köpa en ny drottning så har man fått två samhällen, dels kan man ersätta döda samhällen med helt nya (finns på postorder). Elementärt, min käre Watson, som Sherlock Holmes brukade säga.

I och med denna rapport kommer Skeppsgossen att klättra ner från utkiken och avsegla till ett varmare land för en tid framåt. Men jag är säkert snart tillbaka, och narrarna på förstaklassdäck har säkert många nya skräckhistorier om världens snara undergång att berätta.