Den kokande havsbottnen

 ”Vi har lärt oss mycket under de senaste 25 åren, särskilt ifråga om undervattensvulkaner”, skriver Robert W. Felix på sin blogg Ice Age Now. ”När jag började forska och skriva min bok ’Not by Fire but by Ice’ 1991, uppskattades antalet undervattensvulkaner i hela världen till 10 000 stycken.”

Men bara två år senare upptäcktes ytterligare 1 133 undervattensvulkaner utanför Påskön - en del av dem reste sig hela 2 400 m över havsbottnen. Trots det hade de lika långt kvar till havsytan.

Vi har ingen aning om hur många vulkaner det kan finns i djupen, men vi vet att de pumpar upp enorma mängder glödande lava som håller en temperatur på ca 1 200°C. När Robert Felix skrev sin bok lade han fram en hypotes om att de här undervattensvulkanerna kunde bidra till uppvärmningen av världshaven. Men det trodde klimatnarrarna inte på, futtiga 11 000 vulkaner kunde absolut inte värma upp några hav!

År 2005 höjde NASA radikalt antalet från 11 000 till ”kanske en miljon”, fast alla var kanske inte aktiva. Nej, inte ens en miljon vulkaner kan värma upp oceanerna som ju täcker över 70 procent av jordens yta, menade klimatnarrarna.

Idag beräknar ett par forskare som heter Andrew Fisher och C. Geoff Wheat antalet till mellan 100 000 och 10 miljoner!

De båda framhåller också att det rör sig om jättekratrar med en diameter på över 7 km och en höjd på ett par tusen meter. Och det finns också andra ”hetvatten”-utsläpp på havsbottnarna, skorstenar som kan vara 100 m höga.

“Så vad pratar vi egentligen om?” frågar Robert Felix. ”Minst en miljon undervattensvulkaner högre än Mount Washington och kanske tio miljoner som är lika höga som 30-våningshus och utan uppehåll pumpar upp 1 200-gradig magma i vattnet – och ändå finns det klimatexperter som förnekar att de skulle kunna påverka temperaturen i världshaven! Jag tror det är dags för många att tänka om.”

För egen del drar sig Skeppsgossen till minnes en gammal filosofisk fråga: Om det nu bubblar upp en massa hetvatten från havsbottnen och ingen har någon termometer till hands, blir då havet verkligen varmare?

Alltså en parallell till biskop George Berkeleys klassiska och hittills obesvarade fundering: ”Om ett träd faller i en skog och ingen finns som kan höra det, låter det då något när trädet faller?”

Läs originalartikeln https://iceagenow.info/many-ten-million-underwater-volcanoes/

Flytande magma på havsbottnen

Modiga män i Marrakech

Avslutningen på klimatpartyt i Marrakech i Marocko sände svallvågor som fick Narrskeppet att gunga betänkligt. Inte så att det var någon fara för säkerheten ombord, men en majoritet av klimatnarrarna blev sjösjuka och sågs kasta upp icke-köttprodukter över relingen.

Vad var det då som utlöste denna kollektiva orgie i spyor? Tro det eller ej, men det var tre internationellt erkända forskare som ”fått tillstånd” att framföra sina avvikande åsikter om den globala uppvärmningen. Otroligt generöst av FN-politrukerna… som djupt ångrade sig när alla tre i sina anföranden uttryckte förhoppningar om att Donald Trump kommer att sätta stopp för FN:s politiserade klimatagenda.

De tre modiga männen var dr Albrecht Glatzle från Paraguay, dr Nils Axel Mörner från Sverige och professor Jan-Erik Solheim från Norge.

Mest frispråkig var kanske dr Glatzle som uppmanade Donald Trump att genomföra sina planer, stoppa utbetalningarna till klimatfonden och se till att vetenskapen åter kan inta sin rättmätiga plats i klimatagendan. ”Jag hoppas att han bryter Parisöverenskommelsen, som är baserad på inget annat än en illusion. Man kan inte justera klimatet genom bara vrida på CO2-reglaget.”

Han var heller inte nådig mot de korrupta politiker som skor sig på klimatpengarna från FN. ”De finns också i mitt hemland”, sade dr Glatzle, ”och de accepterar FN:s klimatpåståenden så länge de får betalt.”

Den världsberömde svenske geologen Nils Axel Mörner konstaterade att Donald Trump är en smart person. I en intervju med sajten Climate Depot sade han efter sitt tal att han hoppas att Trump ska kunna befria världen från ”konsensus-tänkandet” som FN fört fram i tid och otid.  

“Studier som inte stämmer med den officiella linjen publiceras inte. Nu kan det bli en ändring så att avvikande åsikter inte längre diskrimineras. Trumps seger i presidentvalet innebär att forskningen återvinner sitt oberoende och sin frihet.” Han tillade att FN har totalt fel om CO2-hotet och att enorma summor kastas i sjön på grund av något som inte finns.

Professor Solheim delade de övrigas uppfattning och poängterade att Trump kan bli mannen som sätter stopp för censuren mot oliktänkande och det enorma resursslöseriet.

En av dem som inte talade på mötet var brittiske astrofysikern och meteorologen Piers Corbyn. I en intervju kallade han Trumps åsikter om klimatförändringarna ”excellent”. Han sade också att Parisöverenskommelsen var Obamas dummaste initiativ och han försvarade Trumps omdiskuterade tweet att det var Kina som ”hittat på” klimatförändringarna. ”Jag tror att vad Trump ville ha sagt är att Kina tjänar en massa pengar på alla vindkraftverk som vi får betala.”

När Skeppsgossen klättrar upp i utkiken igen känns vinden friskare än på länge.

Debatten om en ny istid allt hetare

Ombord på Narrskeppet pratas det allt oftare om en annalkande “liten” istid. Somliga säger att bristen på solfläckar är ett tydligt tecken och att vi ganska snart kan räkna med en minst 15 år lång istid på norra halvklotet – redan om fyra år, säger en del. Dessutom finns det ett olycksbådande samband mellan solaktivitet och seismiska händelser, vilket skulle kunna betyda kraftiga och förödande vulkanutbrott.

Allt detta rimmar ju illa med ”varmisternas” budskap om isavsmältning och stigande oceaner. Ibland har det inte varit långt till knytnävarna när de båda lägren drabbat samman, men hittills har i alla fall ingen kölhalats på grund av obekväma åsikter.

De som tror på istiden framhåller att antalet solfläckar minskat snabbare än någonsin i historien, hur de nu kan veta det. Men då och då är solen helt utan fläckar, det står klart, och det är illavarslande, säger de som vet.  

Det är för övrigt inte bara Europa som kommer att drabbas av en 15 år lång framtida vinter utan även Nordamerika, delar av Sydamerika och Nya Zeeland. Det värsta är dock att Space and Science Research Center i Florida har upptäckt en stark koppling mellan låg solaktivitet och seismiska händelser. Man har helt enkelt tittat på den vulkaniska aktiviteten mellan 1650 och 2009 och på registrerade jordskalv under samma period och jämfört med data om solfläckarna. Resultatet är entydigt: ju färre solfläckar desto fler vulkanutbrott och jordskalv.

Den amerikanska rapporten bekräftas av forskare vid Institutet för kosmisk strålning i Japan. Där har man jämfört 11 utbrott av fyra vulkaner under perioden 1700-2005 och kommit fram till att vid nio av dessa uppvisade solen liten eller ingen magnetisk aktivitet.

Antalet solfläckar beräknas sjunka mycket fort under de kommande fyra åren och nå minimum mellan 2019 och 2020. Därmed kan man förutskicka att den kommande istiden inleds redan om några år.

Solexperten Piers Corbyn (www.weatheraction.org) förklarar att solens magnetiska aktivitet påverkar jetströmmarna så att dessa rör sig söderut, vilket betyder mycket kallt väder på norra halvklotet. Så kallt till och med att vi enligt honom kommer att få se havsvattnet frysa längs kusterna och tjock is på stränderna. Han menar också att kopplingen till jordbävningar orsakas av att styrkan hos magnetfälten runt jorden avtar på grund av den låga solaktiviteten. Detta leder i sin tur att de tektoniska plattorna slutar röra på sig med påföljd att det byggs upp ett enormt tryck under jordskorpan.

”Vi får räkna med färre jordbävningar, men i riskzonerna kan de i gengäld bli extremt kraftiga”, säger Piers Corbyn. ”Det kan betyda att t.ex. Tokyo och Los Angeles kommer att drabbas.

En annan solforskare, David Hathaway, vid NASA:s Marshall Space Flight Centre, är också oroad av den låga solaktiviteten. “Solminimum kommer och det kommer fortare än vi förväntat oss.”

Se också http://klimatsans.com/2016/11/17/ar-vi-pa-vag-mot-global-nerkylning/

Vad betyder en fläckfri sol?

Vindkraften är varken förnybar eller hållbar

50 000 tunnland förstörd åkermark

Vindkraften påstås ju vara “förnybar”, ett påstående som med fog kan diskuteras. Skeppsgossen har tagit del av en undersökning från USA som visar på vilka enorma mängder material av olika slag som går åt för att tillverka och installera ett vindkraftverk. Här är några av de viktigaste punkterna.

Nu används uttryck som ”miljömässig hållbarhet” allt oftare i debatten. Vind och andra förnybara energikällor betecknas som ”hållbara” i motsats till olja, gas och kol. Det kunde man kanske säga för några år sedan när ”forskarna” påstod att världens fossila reserver snart var uttömda. Nu vet vi att tillgången på olja, kol och naturgas är så stor att reserverna räcker minst ett hundra år till, kanske till och med två.   

Tack vare metoder som frackning kan vi pumpa upp naturgas för att driva kraftverk som släpper ut förhållandevis små mängder koldioxid och genererar billig elenergi. Vindkraften däremot leder till högre elpriser och gör inget för att minska CO2-utsläppen, eftersom den kräver backup i form av gasdrivna generatorer.

Vindkraftparken Fowler Ridge i Indiana är ett typexempel som tas upp i undersökningen. Till en enda turbin på 1,7 MW går det åt 365 ton material till själva turbinen och pylonen, plus 1 000 ton betong och armering för grundläggningen. Hela vindparken i Fowler består av 315 turbiner; sammantaget handlar det alltså om 515 000 ton material av de mest skilda slag.

Vindparker kräver också stora landytor som kunde användas bättre för odling, och den havsbaserade vindkraften förstör unika miljöer i mycket större utsträckning än traditionella kraftverk.

Kärnkraftverket Palo Verde i Arizona genererar 3 750 MW och upptar en yta på ca 16 km². Det moderna koleldade John Turk-kraftverket i Arkansas upptar 11 km² för att ta några exempel. Båda levererar tillförlitlig el under 90-95 procent av året.

Jämför det med vindparken på Fowler Ridge som levererar 600 MW när det blåser och upptar 200 km² eller 50 000 tunnland jordbruksmark… Andra och värre exempel är ”världens största vindpark” Shepherds Flat i Oregon med 338 jättestora 2,5 MW turbiner som har en märkeffekt på 845 MW och brer ut sig på en yta på över 300 km².

Vem som helst inser att det går åt enorma mängder råmaterial för att producera vindkraftverk: stål, koppar, sällsynta jordmetaller, glasfiber, betong etc. Till allt detta kommer nya kraftledningar till både vindkraftverken och de gaseldade generatorerna som enligt vissa beräkningar kan gå 17-20 timmar per dygn när det inte blåser.

Det finns energiexperter som säger att det krävs mer energi att tillverka och installera ett vindkraftverk än vindsnurran kommer att generera under sin livstid. Men med tanke på de myter om vindkraftens förträfflighet som cirkulerar i media har det aldrig gjorts några riktiga analyser av de faktiska kostnaderna.

  

Miljöförstöring innebär inte bara nedskräpning av naturen och okontrollerade utsläpp – det handlar också om den förfulning och industrialisering av vår miljö som vindkraftverken skapar. Slakten på rovfåglar och fladdermöss uppmärksammas inte heller i den utsträckning den borde och vindkraftsbolagen hindrar i de flesta fall oberoende undersökningar av hur stort det verkliga antalet offer är.

Vindkraften är och förblir en styggelse i alla avseenden. Mycket långsamt har detta börjat gå upp för gemene man åtminstone i Europa. Nyligen har ju både Danmark och Tyskland stoppat vidare utbyggnad och danska Bornholm har röstat mot ett förslag om fler vindkraftverk på ön.   

Nya klimatlögner från Marrakech

Nu var det dags igen – klimatnarrarnas sandwichman gick omkring hela förmiddagen igår med ett plakat på bröstet där det stod att man redan nu kan säga att 2016 blir det varmaste året hittills.

Läser man det finstilta står det att forskarna kan påstå det med 90 procent sannolikhet. Vilka forskare, undrar du kanske. Jo, dataförvanskarna på WMO (World Meteorological Organization). Under januari-september i år var det enligt dem 1,2°C varmare än under motsvarande tid i den “förindustriella” världen.

Att vi får reda på det redan nu hänger förstås samman med det pågående klimatpartyt i Marrakech.  

"Ännu ett år. Ännu ett rekord. De höga temperaturerna vi såg 2015 kommer att bli ännu högre 2016”, förkunnade generalsekreteraren i WMO Petteri Taalas. Med visst sorgflor på rösten fortsatte han: ”I delar av det arktiska Ryssland har temperaturerna i år legat hela 6-7°C över genomsnittet. Många andra områden på norra halvklotet  har noterat 3°C över medelvärdet.”

Dessa alarmerande siffror beror förstås på att vi idag släpper ut ännu mer koldioxid än tidigare. En viss inverkan kan också årets ovanligt starka El Niño ha haft – men den har enligt dessa väderspåmän inte stått för mer än  0,2 graders höjning.

Samme Petteri Taalas har också mage att påstå att den globala uppvärmningen lett till att extrema väderfenomen blivit vanligare – ett påstående som ju motsägs av all statistik utom den som WMO:s datorer plockar fram. Havet stiger, vi har fler förödande stormar, ja kanske är det klimatförändringarnas fel att Donald Trump valdes till president också.

Åren 2005, 2010 och 2015 har tidigare utnämnts till de varmaste. Men den som gör sig besväret att närmare undersöka vad dessa påståenden bygger på kommer att finna att skillnaderna år från år rör sig om några hundradelar av en grad – skillnader som ligger inom felmarginalen!

Sanningen är att de globala temperaturerna i princip har legat väldigt stilla utan någon tendens till ökning. Till och med ex-NASA-klimatoraklet James Hansen har erkänt att de här deklarationerna om de varmaste åren inte är särskilt intressanta. Dr Richard Lindzen vid MIT tycker att de är rent löjliga och kallar dem nonsens. ”Om man kan justera temperaturerna med 2/10-delar av en grad, då kan man inte heller påstå att det handlade om en ökning med 2/10-delar av en grad.”

Musks Master-Plan 2 - ett nytt pr-jippo?

Musks drömhus - kan det bli verklighet?

Entreprenören Elon Musk är tvivelsutan en visionär och samtidigt en pr-man av guds nåde. Vissa skribenter har jämfört honom med Edison som utmanövrerade konkurrenten Tesla - utan att i slutänden bli rik på alla sina projekt.

Nu har Musk presenterat vad han själv kallar “Master plan part deux”. Den inbegriper en helt ny strategi för marknadsföringen av bilar och solceller. Hans företag SolarCity ska expandera och sätta upp en kedja av butiker där miljömedvetna konsumenter kan köpa både elbilar och solpaneler och Teslas Powerwall för lagring av strömmen från solcellerna.

På det sättet kan Tesla-kunderna bli helt oberoende av de konventionella nätföretagen. Ännu har Musk själv inte gett några kostnadsuppgifter, men det pratas om en månadskostnad på 900 dollar. För de pengarna skulle kunden få en bil, ett Tesla solcellstak och en Powerwall mot ett kontrakt på 20 år. Och som grädde på moset ingår en rättighet för kunden att uppgradera sin Tesla-bil två gånger under kontraktstiden.

Frågan är nu om Elon Musk har kapital nog att genomföra projektet. Idag är endast ungefär en miljon av världens 2,5 miljarder bilar eldrivna och bara en procent av hemmen i USA utnyttjar solenergi. Inte heller Powerwall-konceptet har blivit den framgång man hoppats på, vilket Musk själv skyller på produktionsproblem. Nu satsar företaget på utrustningar för kraftbolag, och nyligen har SolarCity slutit avtal med Southern California Edison om installation av industriellt anpassade Powerwalls. Med en kapacitet på 20 megawatt blir det enligt Musk ”det största litium-jon-batteriprojektet i världen”.

Experterna tvivlar dock på om Tesla verkligen kan bygga upp en sådan världsomspännande säljorganisation. De frågar sig också hur många som är beredda att gå till sin lokala Tesla-butik och köpa in sig i Musks dröm?

En faktor som inte diskuterats är att 63 procent av enfamiljshusen i USA inte ägs av dem som bor i dem utan av enskilda hyresvärdar och bostadsrättsföreningar. Varken de boende eller ägarna lär vara särskilt intresserade av stora investeringar i solenergi.

Officiell statistik visar att av världens 2,5 miljarder bilar är hittills bara en miljon eldrivna och endast 1 procent av de amerikanska hemmen har solpaneler på taken. Elon Musk och hans Tesla har med andra ord en lång väg kvar till målet.

Det behövs inte heller mer än ett par stora misstag för att strålglansen runt företaget ska blekna. Teslabilarna som självantände och dödsolyckan i Florida med Autopilotsystemet är ett par sådana omskrivna exempel. Det är nog tjusigt att framstå som en teknisk pionjär, men Musk gillar inte att skynda långsamt och då får man räkna med en och annan "olyckshändelse".  

Men Elon Musk är som sagt bra på att göra pr för sig och sina projekt. Svenska journalister faller i farstun när de berättar om hans planer. Så här skriver en av dem efter att ha lyssnat till elgurun: ”Det Elon har gjort med elbilen är egentligen att ha gjort den sexig och bättre än bilen som går på olja. Den fart som han har fått på bilindustrin och den acceptans som han har fått folk att ha för elbilar är faktiskt betydande. Nu vill han göra samma sak för solceller.”

Avsiktligt utelämnar Skeppsgossen namnet på skribenten. Så att han slipper skämmas för överdrifterna.

Strandpromenaderna växer i storlek

Sandhammaren i Skåne

Då och då kommer någon fram till Skeppsgossen och frågar om jag har noterat att havet stigit under den tid jag seglat på Narrskeppet (det är en mansålder). Svaret på frågan blir ett bestämt ”Nej!” Sedan berättar jag för frågaren att havsnivåhöjningen varit i stort sett konstant med några millimeter per år. När jag i nästa andetag tillägger att landmassorna på jorden växer, brukar frågaren inse att av mig får han inte de svar han hoppats på. Då hänvisar jag honom till första klass och Al Gore.

Det finns till och med siffror på hur mycket mer land vi fått att gå torrskodda på under de senaste 30 åren. Enligt en holländsk studie som publicerats nyligen rör det sig om ca 277 000 km². Av dessa utgör andelen kustremsor hela 54 000 km². Detta betyder att kontinenterna växer påtagligt.    

Studien visar också att jorden bara förlorat knappt 184 000 km² land under samma period, inberäknat ca 32 000 km² kust. Det rimmar förstås illa med katastrofrapporterna om att smältande polarisar skulle drabba jordens kustområden hårt. Inte minst i Sverige har man ju satsat pengar på att förstärka strandskyddet mot stigande havsnivåer.

Studien, som publicerats tidskriften Nature Climate Change, har letts av  Gennadii Donchyts vid Deltares, ett oberoende institut som specialiserat sig på bl.a. vattenmiljöfrågor. I en BBC-intervju uttyckte han sin förvåning över att landmassan växer mer än vad havet äter upp. Sedan den senaste istiden för 15-20 000 år sedan har havsnivån höjts med ca 2-3 mm per år utom inom områden med termisk expansion där man uppmätt så mycket som 7 mm per år.

Säkert är det många som minns Al Gore’s larmrapporter om att haven redan 2006 skulle sluka väldiga landmassor. Det var som det mesta den mannen kläckt ur sig en enda stor lögn. Seriösa forskare anser att den oväntade tillväxten av Antarktis is och snötäcke med hela 33 procent kan vara en bidragande orsak till att havsnivåerna förblivit så stabila.